Sveriges ”längsta statsminister” Tage Erlander sa en gång att ”varje samhälle måste bedömas efter hur väl det tar hand om sina sköraste”. Med den måttstocken får Lund, med de senaste årens utveckling, inget toppbetyg direkt.
I slutet av förra veckan behandlade kommunfullmäktige de ekonomiska ramarna för Lund. Ramarna ger en alltför trång kostym vilket gör att nämnderna inte får kompensation för kostnadsökningar beroende av pris- och löneökningar. Från början låg besparingen på tre procent men har nu gått ner till två. Det låter kanske inte så mycket – men det är det.
Och personer med små marginaler som drabbas extra hårt av nedskärningar. Socialnämndens verksamhet är till 85 procent lagstadgad vilket gör utrymmet för besparingar litet. De kan endast genomföras på de verksamheter som nämnden inte är tvingad att utföra enligt lag.
Från början fattades runt tio miljoner – nu efter justeringar rör det sig om cirka sex miljoner. Eller om man så vill, en tiondel av det förebyggande arbetet.
En enig nämnd ville bli undantagna från nedskärningar 2012 med hänvisning till förvaltningens framtagna konsekvensbeskrivning. Men i kommunstyrelsen röstades förslaget ner och i kommunfullmäktige röstade majoriteten igenom besparingarna (Kd lade ner sina röster vilket hedrar dom).
Vilken verksamhet är det då som kan försvinna? Det är tex barngruppverksamheter och förebyggandeteam – där verksamheten riktar sig till barn som växer upp i familjer med missbruk, psykisk ohälsa, där det finns allvarliga vårdnadskonflikter Verksamhet där barnen får hjälp att bearbeta sina upplevelser och föräldrastödprogram. Det handlar om tidiga insatser – som inte bara är bra för de som behöver dem utan också sparar tid och utredningsresurser från nämnden. Och inte minst – risken att de unga hamnar i utanförskap minskar markant.Det gäller alkoholmottagningen – där personer kan få hjälp utan att bli myndighetsregistrerade. Rådgivningsbyrån för narkotikafrågor. Solvera – en av socialförvaltningens få behandlingsalternativ på hemmaplan för personer med missbruksproblem. Listan kan göras längre.
Åtgärder, eller om man så vill, investeringar i humankapital som på sikt blir en satsning och minskad utgift. I dagens Skånska dagbladet kan man läsa att förvaltningschefen föreslår att Lunds alkoholmottagning och Rådgivningsbyrån i narkotikafrågor läggs ner samt att inga lediga tjänster och vikariat tillsätts. Stålbadet har börjat. Man kan inte annat än att ta sig för pannan och sucka högt. Inte bara för att verksamheten rör personer som behöver den för att kunna fungera och skapa sig ett fungerande liv. Utan för att det är verksamhet som faktiskt minskar nämndens kostnader på sikt. Det vi satsar nu får vi dessutom igen sedan.
Lund kan bättre än så. Det handlar om att prioritera.
tisdag 21 juni 2011
torsdag 16 juni 2011
Här är det bäst att gå i skolan?
För bara några år sedan rankade Lärarförbundet Lunds kommun som Sveriges främsta skolkommun. I Lund var det bäst att gå i skolan. Men det var då det. Medan andra kommuner runt om i Sverige inser vikten av en god kvalitet i skolan har anslagen till skolan i den gamla lärdomsstaden skurits ner år efter år.
De senaste åren har gått hårt åt på skolan i Lund. Bland annat för att kostnader för priser och löner har gått upp. Utan att detta har kompenserats för i budgetar. Det visar sig i större klasser, färre lärare och stora barngrupper. Samtidigt har det inte tillskjutits tillräckligt mycket pengar till underhåll av fastigheterna – med mögelskadade och rent hälsovådliga lokaler som följd.
Det har tagit ett tag innan reaktionerna kom – men nu har det börjat pyra i föräldraleden. Idag passade några föräldrar, föräldraupproret på Facebook, på att uppvakta folkpartiets kommunalråd, Tove Klette, med hundratals namnunderskrifter i protest mot de alltför stora barngrupperna, något man kan läsa om i dagens Sydsvenska dagbladet.
Svart på vitt visar hundratals föräldrar sitt missnöje och sin oro över de stora barngrupperna – en direkt konsekvens av borgarnas nedskärningar. Men inne i salen målas en annan verklighet upp - där det framställs som att alla är nöjda och allt är toppen. När det i själva verket är botten.
De senaste åren har gått hårt åt på skolan i Lund. Bland annat för att kostnader för priser och löner har gått upp. Utan att detta har kompenserats för i budgetar. Det visar sig i större klasser, färre lärare och stora barngrupper. Samtidigt har det inte tillskjutits tillräckligt mycket pengar till underhåll av fastigheterna – med mögelskadade och rent hälsovådliga lokaler som följd.
Det har tagit ett tag innan reaktionerna kom – men nu har det börjat pyra i föräldraleden. Idag passade några föräldrar, föräldraupproret på Facebook, på att uppvakta folkpartiets kommunalråd, Tove Klette, med hundratals namnunderskrifter i protest mot de alltför stora barngrupperna, något man kan läsa om i dagens Sydsvenska dagbladet.
Svart på vitt visar hundratals föräldrar sitt missnöje och sin oro över de stora barngrupperna – en direkt konsekvens av borgarnas nedskärningar. Men inne i salen målas en annan verklighet upp - där det framställs som att alla är nöjda och allt är toppen. När det i själva verket är botten.
tisdag 14 juni 2011
Rädda folkparken och kulturcentrum Väster!
Inte bara förskolor, parker och lekplatser tillåts förfalla i Lund. Det bristande underhållet av kommunens tillgångar skördar nu ännu ett offer. Turen har kommit till Folkparken. Nu ska hela rasket rivas tycker borgarna.
Folkparken har stått och förfallit i flera år. Och nu föreslår den borgerliga majoriteten att folkparken rivs och ersätts med bostäder. Trots färdiga förslag om att skapa ett kulturcentrum med bibliotek och föreningslokaler för Väster. Ett sätt att ge biblioteket och hela Väster nya möjligheter, samtidigt som vi tar ansvar för en värdefull byggnad. Folkparken, ett kulturarv, en byggnad med en rik historia, riskerar nu istället att gå förlorad när förslaget är att riva byggnaden.
Men det behöver inte vara så. Folkparken kan fortfarande bli den mötesplats som västra Lund så väl behöver. Under vår ledning 2002-2006 initierades ett projekt som kallades ”Kulturcentrum Väster”. Syftet var att rusta upp Folkparken och samtidigt genomföra en kultursatsning på väster. Genom att fylla huset med aktiviteter skulle en kulturinstitution formas kring parken. Biblioteket och hela Väster skulle få nya möjligheter, samtidigt som man tog ansvar för en värdefull byggnad. I flera år har den borgerliga kommunledningen förhalat frågan, alltmedan byggnaden tillåts förfalla. Men nu har den borgerliga majoriteten i kommunstyrelsen slutligen skjutit projektet i sank.
Vi vill att Folkparken rustas upp i den omfattning som föreslogs 2005. Prova möjligheten att kombinera biblioteksverksamheter, möteslokaler och teater i lokalerna. På det sättet kan visionen om ett kulturcentrum på Väster bli verklighet till glädje för alla lundabor. Vi behöver öka bostadsbyggandet i Lund, men inte på bekostnad av Folkparken och en mötesplats för Väster.
Björn Abelson Anna-Lena Hogerud Anders Almgren
ordförande (S) i Lund Oppositionsråd (S) Oppositionsråd (S)
Publicerad i Sydsvenska dagbladet 110614
Folkparken har stått och förfallit i flera år. Och nu föreslår den borgerliga majoriteten att folkparken rivs och ersätts med bostäder. Trots färdiga förslag om att skapa ett kulturcentrum med bibliotek och föreningslokaler för Väster. Ett sätt att ge biblioteket och hela Väster nya möjligheter, samtidigt som vi tar ansvar för en värdefull byggnad. Folkparken, ett kulturarv, en byggnad med en rik historia, riskerar nu istället att gå förlorad när förslaget är att riva byggnaden.
Men det behöver inte vara så. Folkparken kan fortfarande bli den mötesplats som västra Lund så väl behöver. Under vår ledning 2002-2006 initierades ett projekt som kallades ”Kulturcentrum Väster”. Syftet var att rusta upp Folkparken och samtidigt genomföra en kultursatsning på väster. Genom att fylla huset med aktiviteter skulle en kulturinstitution formas kring parken. Biblioteket och hela Väster skulle få nya möjligheter, samtidigt som man tog ansvar för en värdefull byggnad. I flera år har den borgerliga kommunledningen förhalat frågan, alltmedan byggnaden tillåts förfalla. Men nu har den borgerliga majoriteten i kommunstyrelsen slutligen skjutit projektet i sank.
Vi vill att Folkparken rustas upp i den omfattning som föreslogs 2005. Prova möjligheten att kombinera biblioteksverksamheter, möteslokaler och teater i lokalerna. På det sättet kan visionen om ett kulturcentrum på Väster bli verklighet till glädje för alla lundabor. Vi behöver öka bostadsbyggandet i Lund, men inte på bekostnad av Folkparken och en mötesplats för Väster.
Björn Abelson Anna-Lena Hogerud Anders Almgren
ordförande (S) i Lund Oppositionsråd (S) Oppositionsråd (S)
Publicerad i Sydsvenska dagbladet 110614
The botten is nådd
Abortfrågan är återigen het. Och nu får man nog konstatera att diskussionen spårat ur. KD-politikern och ordföranden i ”Ja till livet”, Gunilla Gomér, tar nazismen som utgångspunkt för sin verklighetsbeskrivning. Smaklöst kan tyckas?
”LÅT OSS SE på dagens genetiska utmaning. Finns det idag någon praxis eller tendens i vårt samhälle som liknar gårdagens rashygien? Aborter av flickfoster och fosterdiagnostik för att hitta Downs syndrom är kanske början till att skapa ett rashygieniskt elitsamhälle?”
”Med mänskliga rättigheter som signum har Sverige varit ett föregångsland när det gäller att proklamera mänskliga rättigheter. Inte undra på att det reageras internationellt, nu när Sveriges riksdag förkastade Europarådets resolution om samvetsfrihet. Det förtroende Sverige byggt upp som bärare av mänskliga rättigheter kan ta decennier att bygga upp igen. Samvetsfriheten är lika självklar som yttrandefriheten och religionsfriheten. Det borde den också vara för svensk vårdpersonal”.
För the botten is nådd
Hur långt kan man gå?
Hur lågt kan man sjunka?
Timbuktus text beskriver väl de frågetecken som dyker upp i mitt huvud över de grumliga vatten vissa ger sig ut att fiska i.
Det dras liknelser mellan den verklighet som beskrivs genom filmen Schindlers list, med förintelsen och aktiv dödshjälp, och sjukvårdens insatser vid aborter. Menar Gomér att vårdpersonalens samvete ska ha ett större inslag i vilka arbetsuppgifter de utför? Att personalen i vården ska göra politiska överväganden över vilken vård de vill vara med om att ge brukarna? Att utförandet av en abort är jämförbart med de brott mot mänskligheten som begicks av nazisterna under Hitlers ledning? Någon annan slutsats blir, även efter att ha läst det flera gånger för att försöka tro sina ögon, omöjlig att dra. Det är ett angrepp riktat såväl mot kvinnornas rätt till fri abort som mot vårdpersonalen.
Att ”ja till livet” var emot kvinnors rätt till att själva bestämma över sina liv var ingen nyhet. Men att dra paralleller mellan andra världskrigets bödlar och vårdpersonalen är inte bara oerhört smaklöst och kränkande mot hårt arbetande personal. Det är en helt ny syn på sjukvård. Att samvetet ska avgöra vilken vård man vill medverka till att utföra. I sin förlängning innebär det då att vårdpersonalens samvete kan bli avgörande för den enskilda kvinnans rätt att bestämma över sitt liv. Politisk och konfessionellt styrd vård är inget att eftersträva – tvärt om.
Aborter har genomförts så länge man känner till. Redan i det antika Grekland och Rom genomfördes aborter. Det medför mycket onödigt lidande att inte låta den enskilde bestämma själv om hon vill ha barn. I länder där abort är förbjudet, tvingas många kvinnor utsätta sig för livsfara. I ett civiliserat och humant samhälle måste abort vara en rättighet. Kvinnor som av olika skäl kommer fram till att de inte vill eller kan ta hand om ett barn måste respekteras.
”LÅT OSS SE på dagens genetiska utmaning. Finns det idag någon praxis eller tendens i vårt samhälle som liknar gårdagens rashygien? Aborter av flickfoster och fosterdiagnostik för att hitta Downs syndrom är kanske början till att skapa ett rashygieniskt elitsamhälle?”
”Med mänskliga rättigheter som signum har Sverige varit ett föregångsland när det gäller att proklamera mänskliga rättigheter. Inte undra på att det reageras internationellt, nu när Sveriges riksdag förkastade Europarådets resolution om samvetsfrihet. Det förtroende Sverige byggt upp som bärare av mänskliga rättigheter kan ta decennier att bygga upp igen. Samvetsfriheten är lika självklar som yttrandefriheten och religionsfriheten. Det borde den också vara för svensk vårdpersonal”.
För the botten is nådd
Hur långt kan man gå?
Hur lågt kan man sjunka?
Timbuktus text beskriver väl de frågetecken som dyker upp i mitt huvud över de grumliga vatten vissa ger sig ut att fiska i.
Det dras liknelser mellan den verklighet som beskrivs genom filmen Schindlers list, med förintelsen och aktiv dödshjälp, och sjukvårdens insatser vid aborter. Menar Gomér att vårdpersonalens samvete ska ha ett större inslag i vilka arbetsuppgifter de utför? Att personalen i vården ska göra politiska överväganden över vilken vård de vill vara med om att ge brukarna? Att utförandet av en abort är jämförbart med de brott mot mänskligheten som begicks av nazisterna under Hitlers ledning? Någon annan slutsats blir, även efter att ha läst det flera gånger för att försöka tro sina ögon, omöjlig att dra. Det är ett angrepp riktat såväl mot kvinnornas rätt till fri abort som mot vårdpersonalen.
Att ”ja till livet” var emot kvinnors rätt till att själva bestämma över sina liv var ingen nyhet. Men att dra paralleller mellan andra världskrigets bödlar och vårdpersonalen är inte bara oerhört smaklöst och kränkande mot hårt arbetande personal. Det är en helt ny syn på sjukvård. Att samvetet ska avgöra vilken vård man vill medverka till att utföra. I sin förlängning innebär det då att vårdpersonalens samvete kan bli avgörande för den enskilda kvinnans rätt att bestämma över sitt liv. Politisk och konfessionellt styrd vård är inget att eftersträva – tvärt om.
Aborter har genomförts så länge man känner till. Redan i det antika Grekland och Rom genomfördes aborter. Det medför mycket onödigt lidande att inte låta den enskilde bestämma själv om hon vill ha barn. I länder där abort är förbjudet, tvingas många kvinnor utsätta sig för livsfara. I ett civiliserat och humant samhälle måste abort vara en rättighet. Kvinnor som av olika skäl kommer fram till att de inte vill eller kan ta hand om ett barn måste respekteras.
torsdag 26 maj 2011
Prischock på stadsbussen i Lund
För tio år sedan kunde man enkelt komma ihåg vad det kostade att åka stadsbuss i Lund - tio för de stora och fem för det små.
Det var då det.
Nu kostar en biljett 17 kronor. Dyrt kanske någon tycker. Och jag kan inte annat än att hålla med.
Det tycker tydligen inte den borgerliga majoriteten och Miljöpartiet.
Idag beslutade majoriteten i kommunfullmäktige, med stöd av Miljöpartiet, att höja taxorna på stadsbussarna ännu mer. Med två kronor till.
Snart kommer det kosta 19 kronor att åka buss i centrum. Det är nära en fördubbling inom loppet av ett decennium.
Kommer detta att få fler att ställa bilen hemma och välja bussen?
Kommer detta gagna de som inte har någon bil att ställa och hänvisas till bussen?
Knappast är det så. Däremot kan det vara så att färre kommer att åka buss. Inte bara för att de väljer att ta bilen. Utan för att de inte har råd.
Majoriteten lovar dyrt och heligt att höjningen ska finansiera kvalitetsförbättringar. Som om det skulle göra höjningen acceptabel? Risken är dessutom överehängande att erfarenheten ibland också kan bli att det ibland lovas runt men hålls tunt.
Borde inte fokus istället ligga på hur vi kan arbeta för låga och lägre taxor i vår kollektivtrafik?
Det var då det.
Nu kostar en biljett 17 kronor. Dyrt kanske någon tycker. Och jag kan inte annat än att hålla med.
Det tycker tydligen inte den borgerliga majoriteten och Miljöpartiet.
Idag beslutade majoriteten i kommunfullmäktige, med stöd av Miljöpartiet, att höja taxorna på stadsbussarna ännu mer. Med två kronor till.
Snart kommer det kosta 19 kronor att åka buss i centrum. Det är nära en fördubbling inom loppet av ett decennium.
Kommer detta att få fler att ställa bilen hemma och välja bussen?
Kommer detta gagna de som inte har någon bil att ställa och hänvisas till bussen?
Knappast är det så. Däremot kan det vara så att färre kommer att åka buss. Inte bara för att de väljer att ta bilen. Utan för att de inte har råd.
Majoriteten lovar dyrt och heligt att höjningen ska finansiera kvalitetsförbättringar. Som om det skulle göra höjningen acceptabel? Risken är dessutom överehängande att erfarenheten ibland också kan bli att det ibland lovas runt men hålls tunt.
Borde inte fokus istället ligga på hur vi kan arbeta för låga och lägre taxor i vår kollektivtrafik?
onsdag 4 maj 2011
Mindre papper och ökad tillgänglighet?
I dag fick kommunstyrelsen i Lund läsplattor.
Tanken är att ledamöterna ska utvärdera hur det fungerar att arbeta med plattorna så att handlingarna kan skickas elektroniskt istället. Inga mer pappershögar till 50 KS-ärenden…sparar både porto och ett och annat träd.
Vid årsskiftet ska alla nämnder och styrelser i kommunen ha digitala handlingar. Jag ser fram emot att slippa pappershögarna och att dessutom kunna läsa mina handlingar överallt. På tåget, bussen eller varför inte på en filt i stadsparken?
Man kan tänka sig att det skulle kunna finnas en länk till handlingarna på hemsidan –så att även allmänheten kan ta del av ärenden utan att behöva hämta ut en pappershög på kansliet. Ett tryck och sedan har du handlingen. Det fungerar ju i Region Skåne, så varför inte i Lund.
Tanken är att ledamöterna ska utvärdera hur det fungerar att arbeta med plattorna så att handlingarna kan skickas elektroniskt istället. Inga mer pappershögar till 50 KS-ärenden…sparar både porto och ett och annat träd.
Vid årsskiftet ska alla nämnder och styrelser i kommunen ha digitala handlingar. Jag ser fram emot att slippa pappershögarna och att dessutom kunna läsa mina handlingar överallt. På tåget, bussen eller varför inte på en filt i stadsparken?
Man kan tänka sig att det skulle kunna finnas en länk till handlingarna på hemsidan –så att även allmänheten kan ta del av ärenden utan att behöva hämta ut en pappershög på kansliet. Ett tryck och sedan har du handlingen. Det fungerar ju i Region Skåne, så varför inte i Lund.
tisdag 3 maj 2011
Hela rasket rivs
Så var det ett faktum. Visst visste jag om det men det känns ändå lite tungt att läsa om det i Sydsvenskan. Personligen har jag avnjutit många koppar kaffe på Café Lundagård. Från min första dag som student i Lund och även efter att studierna avslutats. Kaffet var gott, servicen var bra och baguetterna och bakverken var fantastiska. Inredningen, med de gamla möblerna, träklädda väggarna och teckningarna på väggarna bidrog än mer till atmosfären där inne. Att fika på Lundagård var nästan som att åka tillbaka i tiden. Nu rivs inredningen ut. Det känna lite tomt och jag kan bara beklaga att inte fler studenter som anländer till Lund får möjlighet att besöka ett café där vistelsen närmast känns som en resa bakåt i tiden.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)