Bygg en skateboardanläggning nu!

Människor har åkt skateboard sedan 1950-talet. Det handlar inte bara om män och kvinnor, killar och tjejer som åker bräda. Det är på många sätt en egen kulturyttring och en mötesplats där äldre och yngre förenas i ett gemensamt intresse – åkandet.
Det finns ett värde i se till att kulturyttringar av olika slag ges möjlighet att utvecklas. En rik och stimulerande fritid ska vara möjlig för så många som möjligt. Lund behöver också stärka förutsättningarna för en rik fritid för fler åkare.
I det förslag till budget som Socialdemokraterna lade i kommunfullmäktige i juni i år hade det avsatts åtta miljoner just till att anlägga en skateboardanläggning, samt pengar för utveckling, drift och underhåll. Kommunen skulle sedan ha en möjlighet att utforma anläggningen tillsammans med åkarna. Förslaget röstades dock ner av majoriteten. Precis som ett medborgarförslag om att bygga en skateboardanläggning i betong röstades ner i augusti. Trots att två moderata företrädare stått där i juni och talat sig varma för hur viktigt det var att satsa på skateboard och spontanidrott. Trots varma ord om skaetande och idéer om eventuell finansiering.

Och åkarna behöver en anläggning. Lund har idag runt 100 anläggningar för idrott och fysiskt aktivitet. Ett par skateboardparker skulle vara ett mkt gott tillskott till dessa. Att anlägga en park i Lund skulle vara mkt gott tillskott till dessa och tusentals åkare skulle få en ordentlig anläggning. Förutsättningarna för kulturlivet måste stärkas och alla måste få möjlighet till en aktiv fritid. Detta görs genom satsningar på kulturverksamhet i stadsdelar och samhällen, genom föreningsstöd till barn och ungdomar eller genom satsningar på lovverksamheten.
Vi vill satsa på att bygga en skate- och aktivitetspark. Behovet finns och vi ser en möjlighet i dialog med utövarna forma hur anläggningen ska planeras. Enligt vårt förslag skulle det röra sig om en engångsinvestering på åtta miljoner – sedan skulle driften hamna på 115 000 kr de två första åren och sedan 865 000 i driftskostnader. Anläggningen skulle då utformas i dialog och tillsammans med åkarna. Detta är vårt förslag till Lunds skateare. Sätt spaden i marken!

När tornet rasar samman

".... Men ju högre man kom ju mer skiljde sej dom som bodde där uppe från dom andra. Och till sist blev tornet så högt, att dom där uppe och nere inte längre förstod varandra. Och då rasade tornet samman. ....." Ur Keops Pyramid (Mikael Wiehe)

Sången skulle kunna vara en beskrivning av vad som händer när beslutsfattare inte kan, eller vill lyssna på beskrivningar av verksamheten de styr. När avståndet mellan beslutsfattare och brukare och personal är för stort. Det skulle kunna vara en beskrivning av det gap som verkar finnas mellan borgarna i regionledningen och personalen på SUS.
Sommarens rapporteringar från den Skånska sjukvården är oroande och alarmerande. Patienter berättar om dåliga förhållanden. Socialstyrelsen har sett sig föranlåten att göra anmälningar och inspektioner. Arbetsmiljöverket riktar allvarlig kritik. Oron för om vi kan räkna med att få den goda vård som kan förväntas, sprider sig bland skåningarna. Personalen runt om på sjukhusen i Skåne, särskilt på SUS, skickar den ena larmrapporten efter den andra. Skrivelser, protester, uppsägningar, förtvivlade rop om överbeläggningar och bristande patientsäkerhet har droppat in så ofta att dagstidningarna nu endast gör notiser av varningssignalerna. Den bild av verksamheten som målas upp av personalen borde räcka för att situationen ska tas på allvar av ansvariga borgerliga politiker. Istället målar de en helt annan bild av verkligheten. En verklighetsbeskrivning som är helt främmande för såväl många patienter, anställda som allmänhet. Hör man inte de anställdas varningsrop? Har styret, likt "dom där uppe", förlorat kontakten och förståelsen för verksamheten?

Det är inte svårt att förstå uppgivenheten hos de som kämpar i vårdens vardag. De som stressar och oroas samtidigt som de ingjuter mod och styrka hos patienter och anhöriga. De som kämpar för att hindra att tornet rasar, samtidigt som de tar hand om våra sjuka medmänniskor Man kan tycka att de som beskriver sin egen verklighet borde ha en mycket större trovärdighet än de som ritar en önskekarta. Personalen är utan tvekan den viktigaste kuggen i vården. Inom några få år kommer tusentals läkare, sjuksköterskor och annan vårdpersonal att gå i pension. Skall vi klara att rekrytera fler unga och nyutbildade personer till våra sjukhus och vårdcentraler måste villkoren för arbetet i vården förbättras. Fler och fler väljer att lämna vården för att man inte klarar den nuvarande pressen och den usla arbetsmiljön. Mångårig erfarenhet och kunskap försvinner till andra branscher eller till tidig pensionering.
Den borgerliga majoriteten spelar högt när man bemöter personalens varningar med tystnad. Eller valser om god ekonomi. Som lök på laxen har den borgerliga majoriteten utlovat ett krispaket som i första hand ska hantera de stora underskott som finns i vården. Det är svårt att tänka sig hur ett stålbad av besparingar skulle förbättra dagens förhållanden. För självklart får besparingar inom vården effekter. Konsekvenser för patientsäkerhet, vårdplatser och antal anställda ? bara för att nämna några. Och allt tyder snarare på att det behövs fler anställda ? inte färre. Att mer pengar behövs för att garantera vårdkvalitet, patientsäkerhet och arbetsmiljö. Detta förslag har framförts upprepade gånger av socialdemokrater och vänsterpartister, men har konsekvent röstats ner av moderaterna och deras efterföljare. Att följa ideologin har hittills varit viktigare än att öppna ögonen för resultatet av den. Förvisso kan inte alla problem lösas genom mer resurser. Men det är en början. Det är på tiden att ansvariga borgerliga politiker börjar lyssna på personalens varningar och agera innan tornet rasar samman.



För s-kvinnor i Lund

Anna-Lena Hogerud, oppositionsråd (S) i Lund och regionpolitiker

Jeanette Olsson, undersköterska SUS i Lund

Eva Olsson, anställd på SUS i Lund

Britt-Marie Lundqvist, regionpolitiker (S)

Artikeln publicerad i Skånska Dagbladet 110815<

Rent hus på SUS?

Sjukhuset i Lund städas idag av cirka 150 personer. I dagens Sydsvenska Dagbladet kan man läsa om att ett nytt avtal börjar löpa vid månadsskiftet - och att en ny entreprenör tar över städningen. För dessa 150 personer är det osäkert om de får stanna kvar på sitt arbete eller inte – eller vilka som får stanna och vilka som måste gå. Den nya entreprenören har egna anställda – och de har förtur. Det ska inte heller behövas så många som 150 stycken – det ”susas” om att så många som hälften kommer försvinna.
Det rör sig om personer som gör ett oumbärligt arbete – att ett sjukhus har rena lokaler är av yttersta vikt för patientsäkerheten.
Jag har för egen del svårt att se att hälften så många ska göra lika mycket som 150 gör nu? För jag tror knappast att nuvarande entreprenör har för många anställda för uppdraget. Har borgarna kört ekonomin i botten så till den milda grad att vi inte ens har råd att städa våra sjukhus längre?

Värdig vård på ålderns höst?

”Smutsiga toaletter, ingrodd avföring på en man med blöja, avföringsfläckar på lakan och i byxor och kläder som inte bytts på de boende…..När jag duschade en man låg det badlakan på toan och ett slängt på toastolen. Det fanns ingen tvättkorg utan tvätten låg på golvet. Kläderna låg hopvikta i vasken, berättar kvinnan.
En badrumsmatta var så våt och smutsig att den fick skrapas bort med verktyg från golvet.
En kvinna kunde inte larma personalen. Hennes larm återfanns i hennes rullatorkorg.” (Anställd på boende slår larm om brister, SKD 110805).

Ovanstående är en del av en den beskrivning en anställd på ett äldreboende i Lund ger av sin arbetsplats. Det aktuella boendet har blivit anmält av den anställde enligt Lex Sarah. Anmälningen kommer upp i Vård- och omsorgsnämnden i september.

Det är ingen vacker bild som målas upp av boendemiljön eller den behandling som de gamla utsätts för. Ja – utsätts. För om det som står i artikeln stämmer – så är det precis att bli utsatt för en nedervärderande behandling det handlar om. Om det stämmer måste man fråga sig varför?

Jag tror inte att de anställda vill att de boende ska ha smutsiga kläder, smutstvätt på golvet, eller på annat sätt bli försummade. Då måste utgångspunkten för varför problemen finns vara en annan. Kan det vara så att de besparingar moderaterna har genomfört de senaste åren, som ligger som en våt filt över verksamheterna i kommunen, ger resultat i vårdens vardag? Att minskade resurser gör att det blir färre som ska utföra arbetet. Att man då inte hinner plocka upp tvätt och hålla rent på samma sätt. Att personalen blir mer stressad och att tålamodet då tryter snabbare?

Givetvis är det inte acceptabelt att äldre på våra boenden blir bemötta på ett förnedrande sätt. Alla borde ha rätt att åldras med värdighet. De äldre har byggt det samhälle och mycket av den välfärd som vi som är yngre nu drar nytta av. För att garantera alla en värdig ålderdom borde det bli ett stopp för ytterligare nedskärningar och besparingar. Men tyvärr innehåller majoritetens budget just mer av den varan. Man tar sig för pannan…

En trång kostym skaver på flera ställen.

De senaste dagarna har man kunnat följa situationen på SUS, Skånes universitetssjukhus i pressen. Sydsvenska dagbladet rapporterar om en nära på katastrofal situation med personalbrist, platsbrist och viteshot från arbetsmiljöverket. Att ventilationen på onkologen är så dålig att patienter kyls med glass i värmen. Idag kunde man läsa om att Socialstyrelsen med stor sannolikhet kommer göra en ingående granskning av patientsäkerheten.

Det är bra det. Men det är samtidigt tragiskt att behovet för den granskningen finns. De varningar som har kommit från sjukhuset och den bild av verksamheten som målas upp av personalen borde ha varit tillräckliga för att situationen skulle tagits på allvar. Man undrar om någon form av strutsmentalitet fått fäste inom majoritetens politiker som kombineras med en tro om att sparbeting kanske egentligen inte påverkar verksamheten så mycket - i vart fall inte om man kan fortsätta att ha en låg skattesats? Trots att personalen signalerat att de går på knäna redan. Trots att det tidigare har framkommit att det finns stora problem på akutmottagningarna.

För mig kan det te sig självklart att besparingar inom vården får konsekvenser. Konsekvenser för patientsäkerhet, vårdplatser och antal anställda – bara för att nämna några. Självklart att en trång kostym skaver på flera ställen. Även om det givetvis är så att de problem som finns inte enbart kan lösas genom mer resurser. Men det är en början.

Danmark får skarpare konturer?

50 extra tulltjänstemän som på sikt ska bli 98 stycken, står nu på plats längs Danmarks gränser. Den förstärkta kontrollen införs efter ett beslut i finansutskottet. Ett beslut som har stött på kritik från bland anant EU; eftersom det kan tänkas strida mot Schengensamarbetet. Protesterna från omvärlden är höga, inte minst från Tysklands håll, där de flesta nya tullarna placeras. Enligt Skånska dagbladet har en tysk politiker till och med uppmanat tyskar att inte fira semester i Danmark. Fånigt och mindre diplomatiskt uttalande kan tyckas . Men grunden till det vilar troligtvis på annat än ilska över skärpta kontroller av narkotika- och vapeninförsel. Snarare en frustration över att Danmark sluter sig mer mot sin omgivning eller åtminstone att agerandet kan tolkas som det. Frågan är om inte uttalanden av dylik karaktär från tyska politiker hjälper till att befästa en bild (reell eller inte) som på det sättet riskerar att bli verklighet. För den som vill ha ett fördjupat samarbete och en ökad integration i öresundsregionen kan vissa orosmoln ha blåst upp vid horisonten. Frågan är bara om det bästa sättet att skingra molnen är genom att kasta in hot om minskat resande över gränserna. Jag tror inte det. För de tusentals människor som pendlar över bron är det knappast heller ett alternativ att stanna hemma.

Mot ett varmare Sverige

140-139

Med en rösts marginal röstades de rödgrönas förslag till förändringar i sjukförsäkringen igenom.
Förslaget ska täppa igen de mest akuta hålen i det numera glesa skyddsnätet. Små, men viktiga förändringar på vägen från ett kallt Sverige.