Idag talade Reinfeldt om ansvar i sin regeringsförklaring.Det var på tiden, kanske någon tänkte. Men tomma tunnor skramlar högre.
Att alla ska ta ansvar för landet, inte bara politikerna. Men något ansvar för de arbetslösa, de sjuka, pensionärerna, bostadsbyggande, utbildning, framtiden – det vill i vart fall inte han ta.
Frågan är vad man ska ha en regering till – om de anser att de inte har något ansvar för en fungerande välfärd. Om regeringens verklighetsbeskrivning tar sin utgångspunkt i en verklighet som endast verkar finnas innanför väggarna i Rosenbad.
Håkan Juholt kommenterade det bra i Dagens Nyheter tycker jag:
– Att ta ansvar är inte bara att säga ordet ”ansvar”, det måste vara att se verkligheten. Pensionärer utsätts för orättvisor, infrastrukturen förfaller, bostadsbyggandet är på noll, resultatet i skolan sjunker och arbetslösheten är högre än när Reinfeldt tillträdde.
Precis.
torsdag 15 september 2011
fredag 9 september 2011
Jämlikhet, heliga kor och mellanmjölk
I dagens Svenska Dagbladet kan man läsa en debattartikel med rubriken ”De välutbildade måste kunna tjäna mer”.
Det är en rubrik som får dig att läsa vidare. Efter ett tag blir man dock både förbannad och besviken. Förbannad över att debattören, SACO:s nye ordförande, menar att kampen för jämlikhet är en av politikens heliga kor som måste slaktas. Som om inte det vore nog är nästa snilleblixt hos debattören att koppla detta till jantelagen. Jo – jantelagen har ju väldigt mycket med facklig kamp och arbetarrörelsens krav på jämlikhet att göra. Det var ju Jante som grundande arbetarrörelsen. Att jämställa kamp för jämlikhet med en ”helig ko” – eller till och med – i vart fall kan jag tolka in det mellan raderna – en politisk floskel – är givetvis felaktigt. Det är knappast så att vi lever i ett jämlikt samhälle. Inte heller år det så att vi skulle förlora på ett mer jämlikt samhälle, vare sig mänskligt eller ekonomiskt. Det finns det forskning som tydligt pekar på. Kanske är denna forskning bara en helig ko enligt jantekoncept den också – trots att böcker som jämlikhetsanden inte är skrivet i detta mellanmjölkens janteland.
Som om detta inte var tillräckligt fortsätter det med ett angrepp på motdebattörerna utifrån logiken – om du inte håller med mig har du nog inte förstått. Den utgångspunkten är dessvärre inte alldeles ovanlig för många inom politiken. En form av härskarteknik på sätt och vis, för det grundar sig på en syn att man själv är mer upplyst om sakernas tillstånd och därför ska förklara detta för omgivningen. Som givetvis kommer att hålla med en när förklaringen är erlagd.
Jag har själv stött på den många gånger. Jag blir lika irriterad varje gång. För det kan ju vara så att du bara inte håller med mig – eller att du inte delar min analys av verkligheten. Åtminstone enligt min uppfattning. Att jag har en annan åsikt kan bero på att jag förstår precis vad du menar – men ändå inte håller med dig. Du kan ju faktiskt ha fel.
Det är en rubrik som får dig att läsa vidare. Efter ett tag blir man dock både förbannad och besviken. Förbannad över att debattören, SACO:s nye ordförande, menar att kampen för jämlikhet är en av politikens heliga kor som måste slaktas. Som om inte det vore nog är nästa snilleblixt hos debattören att koppla detta till jantelagen. Jo – jantelagen har ju väldigt mycket med facklig kamp och arbetarrörelsens krav på jämlikhet att göra. Det var ju Jante som grundande arbetarrörelsen. Att jämställa kamp för jämlikhet med en ”helig ko” – eller till och med – i vart fall kan jag tolka in det mellan raderna – en politisk floskel – är givetvis felaktigt. Det är knappast så att vi lever i ett jämlikt samhälle. Inte heller år det så att vi skulle förlora på ett mer jämlikt samhälle, vare sig mänskligt eller ekonomiskt. Det finns det forskning som tydligt pekar på. Kanske är denna forskning bara en helig ko enligt jantekoncept den också – trots att böcker som jämlikhetsanden inte är skrivet i detta mellanmjölkens janteland.
Som om detta inte var tillräckligt fortsätter det med ett angrepp på motdebattörerna utifrån logiken – om du inte håller med mig har du nog inte förstått. Den utgångspunkten är dessvärre inte alldeles ovanlig för många inom politiken. En form av härskarteknik på sätt och vis, för det grundar sig på en syn att man själv är mer upplyst om sakernas tillstånd och därför ska förklara detta för omgivningen. Som givetvis kommer att hålla med en när förklaringen är erlagd.
Jag har själv stött på den många gånger. Jag blir lika irriterad varje gång. För det kan ju vara så att du bara inte håller med mig – eller att du inte delar min analys av verkligheten. Åtminstone enligt min uppfattning. Att jag har en annan åsikt kan bero på att jag förstår precis vad du menar – men ändå inte håller med dig. Du kan ju faktiskt ha fel.
tisdag 6 september 2011
Stålbadet i Lund - Socialnämnden
Ett samhälle kan bedömas efter hur de behandlar den som är mest utsatt.
Socialnämnden i Lund saknar sex miljoner för att kunna behålla sin nuvarande verksamhet. Eller – om man så vill – för att behålla en tiondel av det förebyggande arbetet. Detta visste vi redan i budgetdebatten i juni – och vi Socialdemokrater yrkade också på att nämnden skulle få den kompensationen. Men vi förlorade.
Och stålbadet tar nu sin början. I dagens Sydsvenska Dagbladet kan man läsa om att Alkoholmottagningen, Rådgivningsbyrån och Lundahoj nu hotas av nedläggning – pengarna saknas för verksamheten. Detta kommer inte heller som en total överraskning. Inför budgeten i juni tog Socialnämnden fram en konsekvensbeskrivning av vad som skulle ske om de inte blev undantagna från nedskärningar.
I konsekvensbeskrivningen kunde man läsa vilken verksamhet som man kunde tvingas lägga ner utan de sex miljonerna. Och eftersom en stor del av nämndens verksamhet är myndighetsutövning – där man inte kan spara – är det på den andra verksamheten besparingarna kan genomföras. Det rör sig exempelvis om det förebyggande arbetet. Exempelvis barngruppverksamheter och förebyggandeteam – där verksamheten riktar sig till barn som växer upp i familjer med missbruk, psykisk ohälsa, där det finns allvarliga vårdnadskonflikter. Skolkproblem, mobbing, skolfrånvaro eller andra riskfaktorer. Det handlar om tidiga insatser – som inte bara är bra för de som behöver dem utan också sparar tid och utredningsresurser från nämnden. Och inte minst – risken att de unga hamnar i utanförskap minskar markant.
Det gäller alkoholmottagningen – där personer kan få hjälp utan att bli myndighetsregistrerade. Rådgivningsbyrån för narkotikafrågor. Solvera – en av socialförvaltningens få behandlingsalternativ på hemmaplan för personer med missbruksproblem. Kvarbo. Arbetsmarknadsåtgärder.
Åtgärder, eller om man så vill, investeringar i humankapital som på sikt blir en satsning och minskad utgift. Har behovet av förebyggande insatser minskat undrar kanske någon? Självklart inte. Och Lund, en rik kommun, kan bättre än så.
Vi Socialdemokrater anser att vi har råd med välfärd och att vi inte bara kan låta våra åtaganden stanna vid det som vi enligt lag är tvingade att göra.
Socialtjänstens verksamhet är oerhört central för Lunds kommun och varje nedskärning och indragning inom densamma ökar inte bara antalet personer som inte får den hjälp de behöver – utan får också smärtsamma, långtgående och ekonomiskt mångdubbelt kostsammare effekter. Det är dags att dra i bromsen – innan det är för sent.
Socialnämnden i Lund saknar sex miljoner för att kunna behålla sin nuvarande verksamhet. Eller – om man så vill – för att behålla en tiondel av det förebyggande arbetet. Detta visste vi redan i budgetdebatten i juni – och vi Socialdemokrater yrkade också på att nämnden skulle få den kompensationen. Men vi förlorade.
Och stålbadet tar nu sin början. I dagens Sydsvenska Dagbladet kan man läsa om att Alkoholmottagningen, Rådgivningsbyrån och Lundahoj nu hotas av nedläggning – pengarna saknas för verksamheten. Detta kommer inte heller som en total överraskning. Inför budgeten i juni tog Socialnämnden fram en konsekvensbeskrivning av vad som skulle ske om de inte blev undantagna från nedskärningar.
I konsekvensbeskrivningen kunde man läsa vilken verksamhet som man kunde tvingas lägga ner utan de sex miljonerna. Och eftersom en stor del av nämndens verksamhet är myndighetsutövning – där man inte kan spara – är det på den andra verksamheten besparingarna kan genomföras. Det rör sig exempelvis om det förebyggande arbetet. Exempelvis barngruppverksamheter och förebyggandeteam – där verksamheten riktar sig till barn som växer upp i familjer med missbruk, psykisk ohälsa, där det finns allvarliga vårdnadskonflikter. Skolkproblem, mobbing, skolfrånvaro eller andra riskfaktorer. Det handlar om tidiga insatser – som inte bara är bra för de som behöver dem utan också sparar tid och utredningsresurser från nämnden. Och inte minst – risken att de unga hamnar i utanförskap minskar markant.
Det gäller alkoholmottagningen – där personer kan få hjälp utan att bli myndighetsregistrerade. Rådgivningsbyrån för narkotikafrågor. Solvera – en av socialförvaltningens få behandlingsalternativ på hemmaplan för personer med missbruksproblem. Kvarbo. Arbetsmarknadsåtgärder.
Åtgärder, eller om man så vill, investeringar i humankapital som på sikt blir en satsning och minskad utgift. Har behovet av förebyggande insatser minskat undrar kanske någon? Självklart inte. Och Lund, en rik kommun, kan bättre än så.
Vi Socialdemokrater anser att vi har råd med välfärd och att vi inte bara kan låta våra åtaganden stanna vid det som vi enligt lag är tvingade att göra.
Socialtjänstens verksamhet är oerhört central för Lunds kommun och varje nedskärning och indragning inom densamma ökar inte bara antalet personer som inte får den hjälp de behöver – utan får också smärtsamma, långtgående och ekonomiskt mångdubbelt kostsammare effekter. Det är dags att dra i bromsen – innan det är för sent.
fredag 2 september 2011
Bygg en skateboardanläggning nu!
Människor har åkt skateboard sedan 1950-talet. Det handlar inte bara om män och kvinnor, killar och tjejer som åker bräda. Det är på många sätt en egen kulturyttring och en mötesplats där äldre och yngre förenas i ett gemensamt intresse – åkandet.
Det finns ett värde i se till att kulturyttringar av olika slag ges möjlighet att utvecklas. En rik och stimulerande fritid ska vara möjlig för så många som möjligt. Lund behöver också stärka förutsättningarna för en rik fritid för fler åkare.
I det förslag till budget som Socialdemokraterna lade i kommunfullmäktige i juni i år hade det avsatts åtta miljoner just till att anlägga en skateboardanläggning, samt pengar för utveckling, drift och underhåll. Kommunen skulle sedan ha en möjlighet att utforma anläggningen tillsammans med åkarna. Förslaget röstades dock ner av majoriteten. Precis som ett medborgarförslag om att bygga en skateboardanläggning i betong röstades ner i augusti. Trots att två moderata företrädare stått där i juni och talat sig varma för hur viktigt det var att satsa på skateboard och spontanidrott. Trots varma ord om skaetande och idéer om eventuell finansiering.
Och åkarna behöver en anläggning. Lund har idag runt 100 anläggningar för idrott och fysiskt aktivitet. Ett par skateboardparker skulle vara ett mkt gott tillskott till dessa. Att anlägga en park i Lund skulle vara mkt gott tillskott till dessa och tusentals åkare skulle få en ordentlig anläggning. Förutsättningarna för kulturlivet måste stärkas och alla måste få möjlighet till en aktiv fritid. Detta görs genom satsningar på kulturverksamhet i stadsdelar och samhällen, genom föreningsstöd till barn och ungdomar eller genom satsningar på lovverksamheten.
Vi vill satsa på att bygga en skate- och aktivitetspark. Behovet finns och vi ser en möjlighet i dialog med utövarna forma hur anläggningen ska planeras. Enligt vårt förslag skulle det röra sig om en engångsinvestering på åtta miljoner – sedan skulle driften hamna på 115 000 kr de två första åren och sedan 865 000 i driftskostnader. Anläggningen skulle då utformas i dialog och tillsammans med åkarna. Detta är vårt förslag till Lunds skateare. Sätt spaden i marken!
måndag 15 augusti 2011
När tornet rasar samman
".... Men ju högre man kom ju mer skiljde sej dom som bodde där uppe från dom andra. Och till sist blev tornet så högt, att dom där uppe och nere inte längre förstod varandra. Och då rasade tornet samman. ....." Ur Keops Pyramid (Mikael Wiehe)
Sången skulle kunna vara en beskrivning av vad som händer när beslutsfattare inte kan, eller vill lyssna på beskrivningar av verksamheten de styr. När avståndet mellan beslutsfattare och brukare och personal är för stort. Det skulle kunna vara en beskrivning av det gap som verkar finnas mellan borgarna i regionledningen och personalen på SUS.
Sommarens rapporteringar från den Skånska sjukvården är oroande och alarmerande. Patienter berättar om dåliga förhållanden. Socialstyrelsen har sett sig föranlåten att göra anmälningar och inspektioner. Arbetsmiljöverket riktar allvarlig kritik. Oron för om vi kan räkna med att få den goda vård som kan förväntas, sprider sig bland skåningarna. Personalen runt om på sjukhusen i Skåne, särskilt på SUS, skickar den ena larmrapporten efter den andra. Skrivelser, protester, uppsägningar, förtvivlade rop om överbeläggningar och bristande patientsäkerhet har droppat in så ofta att dagstidningarna nu endast gör notiser av varningssignalerna. Den bild av verksamheten som målas upp av personalen borde räcka för att situationen ska tas på allvar av ansvariga borgerliga politiker. Istället målar de en helt annan bild av verkligheten. En verklighetsbeskrivning som är helt främmande för såväl många patienter, anställda som allmänhet. Hör man inte de anställdas varningsrop? Har styret, likt "dom där uppe", förlorat kontakten och förståelsen för verksamheten?
Det är inte svårt att förstå uppgivenheten hos de som kämpar i vårdens vardag. De som stressar och oroas samtidigt som de ingjuter mod och styrka hos patienter och anhöriga. De som kämpar för att hindra att tornet rasar, samtidigt som de tar hand om våra sjuka medmänniskor Man kan tycka att de som beskriver sin egen verklighet borde ha en mycket större trovärdighet än de som ritar en önskekarta. Personalen är utan tvekan den viktigaste kuggen i vården. Inom några få år kommer tusentals läkare, sjuksköterskor och annan vårdpersonal att gå i pension. Skall vi klara att rekrytera fler unga och nyutbildade personer till våra sjukhus och vårdcentraler måste villkoren för arbetet i vården förbättras. Fler och fler väljer att lämna vården för att man inte klarar den nuvarande pressen och den usla arbetsmiljön. Mångårig erfarenhet och kunskap försvinner till andra branscher eller till tidig pensionering.
Den borgerliga majoriteten spelar högt när man bemöter personalens varningar med tystnad. Eller valser om god ekonomi. Som lök på laxen har den borgerliga majoriteten utlovat ett krispaket som i första hand ska hantera de stora underskott som finns i vården. Det är svårt att tänka sig hur ett stålbad av besparingar skulle förbättra dagens förhållanden. För självklart får besparingar inom vården effekter. Konsekvenser för patientsäkerhet, vårdplatser och antal anställda ? bara för att nämna några. Och allt tyder snarare på att det behövs fler anställda ? inte färre. Att mer pengar behövs för att garantera vårdkvalitet, patientsäkerhet och arbetsmiljö. Detta förslag har framförts upprepade gånger av socialdemokrater och vänsterpartister, men har konsekvent röstats ner av moderaterna och deras efterföljare. Att följa ideologin har hittills varit viktigare än att öppna ögonen för resultatet av den. Förvisso kan inte alla problem lösas genom mer resurser. Men det är en början. Det är på tiden att ansvariga borgerliga politiker börjar lyssna på personalens varningar och agera innan tornet rasar samman.
För s-kvinnor i Lund
Anna-Lena Hogerud, oppositionsråd (S) i Lund och regionpolitiker
Jeanette Olsson, undersköterska SUS i Lund
Eva Olsson, anställd på SUS i Lund
Britt-Marie Lundqvist, regionpolitiker (S)
Artikeln publicerad i Skånska Dagbladet 110815<
Sången skulle kunna vara en beskrivning av vad som händer när beslutsfattare inte kan, eller vill lyssna på beskrivningar av verksamheten de styr. När avståndet mellan beslutsfattare och brukare och personal är för stort. Det skulle kunna vara en beskrivning av det gap som verkar finnas mellan borgarna i regionledningen och personalen på SUS.
Sommarens rapporteringar från den Skånska sjukvården är oroande och alarmerande. Patienter berättar om dåliga förhållanden. Socialstyrelsen har sett sig föranlåten att göra anmälningar och inspektioner. Arbetsmiljöverket riktar allvarlig kritik. Oron för om vi kan räkna med att få den goda vård som kan förväntas, sprider sig bland skåningarna. Personalen runt om på sjukhusen i Skåne, särskilt på SUS, skickar den ena larmrapporten efter den andra. Skrivelser, protester, uppsägningar, förtvivlade rop om överbeläggningar och bristande patientsäkerhet har droppat in så ofta att dagstidningarna nu endast gör notiser av varningssignalerna. Den bild av verksamheten som målas upp av personalen borde räcka för att situationen ska tas på allvar av ansvariga borgerliga politiker. Istället målar de en helt annan bild av verkligheten. En verklighetsbeskrivning som är helt främmande för såväl många patienter, anställda som allmänhet. Hör man inte de anställdas varningsrop? Har styret, likt "dom där uppe", förlorat kontakten och förståelsen för verksamheten?
Det är inte svårt att förstå uppgivenheten hos de som kämpar i vårdens vardag. De som stressar och oroas samtidigt som de ingjuter mod och styrka hos patienter och anhöriga. De som kämpar för att hindra att tornet rasar, samtidigt som de tar hand om våra sjuka medmänniskor Man kan tycka att de som beskriver sin egen verklighet borde ha en mycket större trovärdighet än de som ritar en önskekarta. Personalen är utan tvekan den viktigaste kuggen i vården. Inom några få år kommer tusentals läkare, sjuksköterskor och annan vårdpersonal att gå i pension. Skall vi klara att rekrytera fler unga och nyutbildade personer till våra sjukhus och vårdcentraler måste villkoren för arbetet i vården förbättras. Fler och fler väljer att lämna vården för att man inte klarar den nuvarande pressen och den usla arbetsmiljön. Mångårig erfarenhet och kunskap försvinner till andra branscher eller till tidig pensionering.
Den borgerliga majoriteten spelar högt när man bemöter personalens varningar med tystnad. Eller valser om god ekonomi. Som lök på laxen har den borgerliga majoriteten utlovat ett krispaket som i första hand ska hantera de stora underskott som finns i vården. Det är svårt att tänka sig hur ett stålbad av besparingar skulle förbättra dagens förhållanden. För självklart får besparingar inom vården effekter. Konsekvenser för patientsäkerhet, vårdplatser och antal anställda ? bara för att nämna några. Och allt tyder snarare på att det behövs fler anställda ? inte färre. Att mer pengar behövs för att garantera vårdkvalitet, patientsäkerhet och arbetsmiljö. Detta förslag har framförts upprepade gånger av socialdemokrater och vänsterpartister, men har konsekvent röstats ner av moderaterna och deras efterföljare. Att följa ideologin har hittills varit viktigare än att öppna ögonen för resultatet av den. Förvisso kan inte alla problem lösas genom mer resurser. Men det är en början. Det är på tiden att ansvariga borgerliga politiker börjar lyssna på personalens varningar och agera innan tornet rasar samman.
För s-kvinnor i Lund
Anna-Lena Hogerud, oppositionsråd (S) i Lund och regionpolitiker
Jeanette Olsson, undersköterska SUS i Lund
Eva Olsson, anställd på SUS i Lund
Britt-Marie Lundqvist, regionpolitiker (S)
Artikeln publicerad i Skånska Dagbladet 110815<
onsdag 10 augusti 2011
Rent hus på SUS?
Sjukhuset i Lund städas idag av cirka 150 personer. I dagens Sydsvenska Dagbladet kan man läsa om att ett nytt avtal börjar löpa vid månadsskiftet - och att en ny entreprenör tar över städningen. För dessa 150 personer är det osäkert om de får stanna kvar på sitt arbete eller inte – eller vilka som får stanna och vilka som måste gå. Den nya entreprenören har egna anställda – och de har förtur. Det ska inte heller behövas så många som 150 stycken – det ”susas” om att så många som hälften kommer försvinna.
Det rör sig om personer som gör ett oumbärligt arbete – att ett sjukhus har rena lokaler är av yttersta vikt för patientsäkerheten.
Jag har för egen del svårt att se att hälften så många ska göra lika mycket som 150 gör nu? För jag tror knappast att nuvarande entreprenör har för många anställda för uppdraget. Har borgarna kört ekonomin i botten så till den milda grad att vi inte ens har råd att städa våra sjukhus längre?
Det rör sig om personer som gör ett oumbärligt arbete – att ett sjukhus har rena lokaler är av yttersta vikt för patientsäkerheten.
Jag har för egen del svårt att se att hälften så många ska göra lika mycket som 150 gör nu? För jag tror knappast att nuvarande entreprenör har för många anställda för uppdraget. Har borgarna kört ekonomin i botten så till den milda grad att vi inte ens har råd att städa våra sjukhus längre?
tisdag 9 augusti 2011
Värdig vård på ålderns höst?
”Smutsiga toaletter, ingrodd avföring på en man med blöja, avföringsfläckar på lakan och i byxor och kläder som inte bytts på de boende…..När jag duschade en man låg det badlakan på toan och ett slängt på toastolen. Det fanns ingen tvättkorg utan tvätten låg på golvet. Kläderna låg hopvikta i vasken, berättar kvinnan.
En badrumsmatta var så våt och smutsig att den fick skrapas bort med verktyg från golvet.
En kvinna kunde inte larma personalen. Hennes larm återfanns i hennes rullatorkorg.” (Anställd på boende slår larm om brister, SKD 110805).
Ovanstående är en del av en den beskrivning en anställd på ett äldreboende i Lund ger av sin arbetsplats. Det aktuella boendet har blivit anmält av den anställde enligt Lex Sarah. Anmälningen kommer upp i Vård- och omsorgsnämnden i september.
Det är ingen vacker bild som målas upp av boendemiljön eller den behandling som de gamla utsätts för. Ja – utsätts. För om det som står i artikeln stämmer – så är det precis att bli utsatt för en nedervärderande behandling det handlar om. Om det stämmer måste man fråga sig varför?
Jag tror inte att de anställda vill att de boende ska ha smutsiga kläder, smutstvätt på golvet, eller på annat sätt bli försummade. Då måste utgångspunkten för varför problemen finns vara en annan. Kan det vara så att de besparingar moderaterna har genomfört de senaste åren, som ligger som en våt filt över verksamheterna i kommunen, ger resultat i vårdens vardag? Att minskade resurser gör att det blir färre som ska utföra arbetet. Att man då inte hinner plocka upp tvätt och hålla rent på samma sätt. Att personalen blir mer stressad och att tålamodet då tryter snabbare?
Givetvis är det inte acceptabelt att äldre på våra boenden blir bemötta på ett förnedrande sätt. Alla borde ha rätt att åldras med värdighet. De äldre har byggt det samhälle och mycket av den välfärd som vi som är yngre nu drar nytta av. För att garantera alla en värdig ålderdom borde det bli ett stopp för ytterligare nedskärningar och besparingar. Men tyvärr innehåller majoritetens budget just mer av den varan. Man tar sig för pannan…
En badrumsmatta var så våt och smutsig att den fick skrapas bort med verktyg från golvet.
En kvinna kunde inte larma personalen. Hennes larm återfanns i hennes rullatorkorg.” (Anställd på boende slår larm om brister, SKD 110805).
Ovanstående är en del av en den beskrivning en anställd på ett äldreboende i Lund ger av sin arbetsplats. Det aktuella boendet har blivit anmält av den anställde enligt Lex Sarah. Anmälningen kommer upp i Vård- och omsorgsnämnden i september.
Det är ingen vacker bild som målas upp av boendemiljön eller den behandling som de gamla utsätts för. Ja – utsätts. För om det som står i artikeln stämmer – så är det precis att bli utsatt för en nedervärderande behandling det handlar om. Om det stämmer måste man fråga sig varför?
Jag tror inte att de anställda vill att de boende ska ha smutsiga kläder, smutstvätt på golvet, eller på annat sätt bli försummade. Då måste utgångspunkten för varför problemen finns vara en annan. Kan det vara så att de besparingar moderaterna har genomfört de senaste åren, som ligger som en våt filt över verksamheterna i kommunen, ger resultat i vårdens vardag? Att minskade resurser gör att det blir färre som ska utföra arbetet. Att man då inte hinner plocka upp tvätt och hålla rent på samma sätt. Att personalen blir mer stressad och att tålamodet då tryter snabbare?
Givetvis är det inte acceptabelt att äldre på våra boenden blir bemötta på ett förnedrande sätt. Alla borde ha rätt att åldras med värdighet. De äldre har byggt det samhälle och mycket av den välfärd som vi som är yngre nu drar nytta av. För att garantera alla en värdig ålderdom borde det bli ett stopp för ytterligare nedskärningar och besparingar. Men tyvärr innehåller majoritetens budget just mer av den varan. Man tar sig för pannan…
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)