Bostadsbristen avgör

Det är på tiden att politiken tar sitt ansvar och ser problemet med bostadsbristen bland studenter och unga för vad det verkligen är.
 Nedan ser ni en insändare som jag och Anders Almgren, också oppositionsråd för Socialdemokraterna i Lund, fick publicerad i dagens Skånska Dagbladet.

Den 7 september är det Hälsningsgille på Lunds universitet. Höstterminen är då ett faktum och att staden vaknar upp ur sin sommardvala. Oavsett bakgrund är en sak säker för dessa studenter och för många andra lundabor: Bostadsbristen är ett stort och växande problem som också ökar stressen och pressen på studenterna.

Lunds universitet är en tillväxtmotor inte bara för Lund utan för hela Skåne. Universitetets utbildning och forskning bidrar starkt till att Lund år efter år kan hamna i toppen bland Sveriges tillväxtkommuner. Men hur länge kan vi lundabor räkna med att det ska fortsätta?
När universitetet planerar sina satsningar väger självklart bostadsfrågan tungt. Beslutet om att lokalisera flera nya utbildningar till Helsingborg gjordes delvis mot den bakgrunden. Man vågade helt enkelt inte ta risken att drabbas av ett minskat antal sökande på grund av bostadsbristen. Vi socialdemokrater har föreslagit i riksdagen att ett investeringsstöd för byggande av studentbostäder och hyresrätter införs. När det tidigare stödet togs bort efter valet 2006 fick det dramatiska effekter på nyproduktionen av hyresbostäder.

Men frågan om studenternas boendesituation är inte bara en fråga för den nationella politiska nivån. I Lund har vi socialdemokrater föreslagit en lång rad åtgärder för att öka byggandet av små och billiga hyresrätter i allmänhet och studentbostäder i synnerhet: framförallt har vi föreslagit att vårt eget bostadsföretag LKF ska bli en aktiv aktör på studentbostadsmarknaden på samma sätt som i flera andra kommuner. Vi vill också att kommunen ska föra en aktiv markpolitik så att de aktörer som vill bygga för studenter kan få tillgång till bra mark till rimliga priser.

Lund behöver sitt universitet och sina studenter, men universitetet och studenterna behöver också en betydligt aktivare politik. Om Lunds kommun tar sitt ansvar kan man skapa de bästa förutsättningarna för att fortsätta växa och utvecklas och generera välstånd, tillväxt och andra samhällsvinster.

Gågator – ja tack

Ibland kan det vara bra att se upp när man promenerar på gatorna i Lund. Undertecknad har förvisso emellanåt förmågan att vara lite tankspridd och fundersam och är kanske inte alltid den mest uppmärksamma det ska erkännas. Men frågan är om det hade varit till någon hjälp att vara mindre inne i sina tankar under dagens promenad med tanke på att jag trots allt inte har några ögon i nacken. Jag var på väg tillbaka till kontoret när jag plötsligt kände hur någon cyklade in i mitt högra ben. ”Jag har inga bromsar” sa personen ifråga (en student iförd vikingahjälm och toga – det är nollningsperiod) och cyklade vidare. Det var ju egentligen tur att personen inte körde fortare för då hade nog resultatet blivit mer än ett skrapsår och oljiga byxor.

Imorgon kommer en motion om att införa fler gångfartszoner och gågator i lund att behandlas i kommunfullmäktige. Jag tycker att det är ett bra förslag i vilket fall som helst – fler gågator gör centrum mer attraktivt och mysigt att strosa runt i. Dessutom kan det vara klokt att inte cyklister, bilar och fotgängare ska slåss om samma utrymmen i hela centrum. Frågan har stötts och blötts i flera år i Lund och valsat genom ett flertal utredningar. Det kan tyckas på tiden att det kommer fram några förslag på platser för fotgängarzoner och gågator i Lunds centrum. Inte bara för att risken för att bli påkörd minskar för disträa fotgängare, utan för att centrum blir mer livligt om man inte behöver kryssa mellan bilar och cyklister.

Dags att avveckla?

I mitten av nittiotalet kunde man åskåda en hoper SSU:are gå runt på gatorna i Halland utklädda till kärnkraftsreaktorer. Inte bara för att det var roligt utan givetvis för att få folk i omgivningen att stanna till och diskutera kärnkraftens vara eller icke vara. Diskussionerna var intensiva och många blev ganska upprörda över den kritiska hållning som SSU:arna förespråkade. I norra Halland betyder kärnkraft och kärnkraftverk inte bara energi, utan arbetstillfällen för många. Det är för många inte alls självklart att avveckla kärnkraften. Trots medvetenheten om att det givetvis finns risker med driften. Trots vetskapen om att avfallet behöver förvaras i över hundratusen år för att bli ofarligt för människan. Trots insikten om att arbetsförhållandena för många av de som bryter uran runt om i världen är under all kritik. Inte heller har olyckor i Harrisburg, Tjernobyl eller  Fukoshima övertygad.

Brand i reaktor två, tillsynsrapporter med anmärkningar, någon säkerhetsventil som väl inte fungerade och nu senast kan man läsa i Göteborgsposten om en sprängladdning på väg in i kärnkraftverket. Det är med viss bävan man beger sig uppåt för midsommarfirandet. Tror jag ska njuta lite extra av de vackra vindkraftverken på vägen.

Att prioritera trygghet

Dag två under budgetdebatten i kommunfullmäktige i Lund var det dags att diskutera Socialnämndens budget.

När man läste förvaltningens förslag till beslut, som också antogs av en enig nämnd, var förslaget att nämndens skulle begära att undantas besparingar. Nämnden ställde sig bakom ett liknande yrkande även inför 2012 men i kommunfullmäktige röstades ändå nedskärningar igenom av M, FP, C och SD. En upprepning vi i oppositionen, för kommuninvånarnas bästa, hoppades skulle undvikas i år. Så blev det inte.

Socialnämndens verksamhet är till 85 % lagstadgad och myndighetsstyrd. Det får

tillföljd att den neddragning som krävs för att ha en budget i balans måste ske inom

socialnämndens resterande 15 %. Då kan man dra slutsatsen att det måste röra sig om den så kallade frivilliga verksamheten – förebyggande arbete, insatser mot missbruk, arbetsmarknadsåtgärder etc. Insatser som på sikt sparar pengar åt kommunen. Och givetvis ökad livskvalitet för den som är i behov av hjälp och stöd. Åtgärder, eller om man så vill, investeringar i humankapital som på sikt blir en satsning och minskad utgift.

Tage Erlander sade en gång att varje samhälle ska bedömas efter hur det behandlar sina mest utsatta. Och även om Lunds kommun är rik i jämförelse med många andra finns det även här fattiga barn. Barn som äter extra mycket på skolans lunch på måndagar. För att dom är hungriga. Barn som inte har råd att spela fotboll, åka till simhallen eller åka på skolutflykt. Barn som får hitta på undanflykter till varför de inte kan följa med på friluftsdagen. Som undviker frågor om vad de har gjort under sommarlovet. Andelen familjer som är i behov av försörjningsstöd ökar. Från oppositionens sida lyfte vi därför upp ett förslag om införande av sommarkort för barn i familjer som lever med långvarigt ekonomiskt bistånd. Vi vill ge dessa barnen en möjlighet till ett mer aktivt sommarlov – med hjälp av att erbjuda Skånetrafikens sommarkort till barn i familjer med långvarigt biståndsberoende.

De områden som vi ville lyfta fram och ge extra resurser 2013 är följande. Ökade insatser mot hemlöshet och missbruk, Riktad stöd mot barnfattigdom, Utökat drogförebyggande arbete, Ökat föreningsstöd, Sommarkortssatsning. Vårt förslag föll dock och nedskärningen röstades igenom.

Det handlar om att prioritera trygghet.

Att prioritera arbetet för att avskaffa hemlösheten. Om att prioritera verksamhet för barn och unga genom exempelvis utökad sommarpraktik. Att lyfta fram arbetet mot barnfattigdom bland annat genom riktat stöd till barnens fritidsaktivitet, men också genom ett ökat stöd när det gäller familjernas situation som helhet. Insatser mot våld mot kvinnor och ett utökat drogförebyggande arbete. Det vi satsar nu får vi dessutom igen sedan.  Tyvärr blev det inte så.

Föräldrauppror, ekonomi och en liberals syn på att gå från ord till handling

Vi som sitter i Kommunstyrelsen i Lund blev livligt uppvaktade under och efter gårdagens sammanträde. Utanför sessionssalens fönster hade en samling av arga föräldrar och barn samlats för att protestera mot de nedskärningar som har pågått under sex års tid i Lunds skolor.  

Under parollerna ”sluta spara, barnen är i fara” och ”sluta skära vi vill lära” väntade en hel hop utanför stadshuset på oss ledamöter. Vi som valde att inte smita ut bakvägen fick dessutom en möjlighet att diskutera den kommande budgeten och eventuella effekter av den för skolan med de (med all rätt) upprörda föräldrarna.  Budgeten, som räknas upp med två procent, täcker ju inte de kostnader som verksamheten kommer att ha 2013 – eftersom priser och löner förväntas öka med 2,7 procent kommer det att saknas 0,7 procent. Det innebär att man tvingar fram nedskärningar i verksamheten, exempelvis i skolan, som redan har fått dra åt svångremmen under flera års tid. Trots detta påstår man att skolan är prioriterad. Man tar sig för pannan.

Från socialdemokraternas sida har vi föreslagit en budget där full kompensation ges – vilket vi behöver höja skatten med 40 öre  ( 60-70 kr per månad för medelinkomsttagaren)  för att kunna göra. Eftersom vi instämmer med föräldrarna – det måste bli ett stopp på nedskärningarna. Varför ska barnen betala för en skattesänkning med sin utbildning och sin framtid?

När barn och skolnämnden i Lunds stad behandlade de ekonomiska ramarna var även Folkpartiet (genom Lars Hansson) helt inne på att full kompensation var nödvändig för verksamheten. Lars Hansson markerade tydligt att det måste bli ett stopp för besparingar på skolans område. Det är glädjande tycker jag, för det räcker nämligen med att Folkpartiet (egentligen behövs bara tre ledamöter) röstar emot borgarnas budget på sammantärdet i juni för att skolan och andra verksamheter ska kunna slippa fler nedskärningar. Och Folkpartiet hävdar ju ofta skolpolitik som något av deras paradgren. I dagens Sydsvenskan kan man dock läsa att det är tveksamt om Folkpartiet kommer att gå från ord till handling i juni.

På journalistens frågor svarar Hansson följande.

”Lars Hansson, är du nöjd med kommunstyrelsens beslut?
– Självklart inte. Jag kan ställa upp på att vi behöver ha en återhållsam kommunal ekonomi, men man borde tagit hänsyn till skolans speciella situation med reformpaketen och den nya läroplanen.

Är du beredd att rösta emot alliansens budgetförslag i fullmäktige?
– Det beror mycket på hur det ser ut i fullmäktige. Jag kommer inte att göra gemensam sak med något av våra fem oppositionspartier. Och det är inte säkert att jag ens tjänstgör när beslutet tas – budgetfullmäktige – budgetfullmäktige pågår mellan 8.30 och 22.30 i två dagar, så vi tjänstgör i skift”.

Min tolkning måste vara att det kommer att finnas ledamöter i kommunfullmäktige som egentligen inte vill rösta igenom fler nedskärningar, men ändå kommer att göra det eller hålla sig borta när deras hjärtefrågor behandlas. Jag kan tycka att det vore bättre att vara på plats och påverka framtiden istället – att hålla gå från ord till handling och faktiskt stå för vad man tycker även vid skarpt läge. Men det kanske är för mycket begärt att kräva någon form av koppling mellan åsikter och politisk praktik av framträdande liberaler?

Arbete och utbildning

Idag presenterade  jag och Anders Almgren, även han oppositionsråd i Lund, socialdemokraternas budget för Lunds kommun.  Den röda tråden är att budgeten ska rusta oss för framtidens utmaningar genom arbete och utbildning. Genom en rad förslag ska skolorna stärkas och kommunens konkurrenskraft bli ännu bättre. Kulturlivet ska ges förutsättningar att leva och blomstra, fritidsgårdarna ska kunna hållas öppna och våra äldre ska få en värdig vård och omsorg.

Vi prioriterar jobben främst och kan konstatera att vårt förslag ger 175 fler kommunala helårsarbetare, ett bättre stöd till näringslivet och utbildingar som rustar barn och unga för morgondagens utmaningar. För dig som vill läsa mer kan du göra det på Lunds arbetarekommuns hemsida.

Funderingar om vi, dom och människosyn

Vi och dom. Eller vi tillsammans. Två helt olika utgångspunkter för hur man vill se på sin omgivning och samtid – och gemensamma framtid. Med ett klubbslag bestämde Kommunstyrelsens borgerliga majoritet att säga upp avtalet med Lunds Integration-Främjande Samarbetsorganisation (LIFS), och därmed deras bidrag om 600 000 per år.

Pengarna har gått till deras radio- och TV-station samt ge ut en tidning. Genom radio, TV och tidningen har de skapat en länk mellan olika grupper i samhället och på så sätt varit ett ansikte utåt för integrationspolitiskt arbete i Lunds kommun. En länk mellan nysvenskar från världens alla hörn och infödda. En länk mellan vi och dom. Ett vi. Detta är något som de flesta borde se som en värdefull verksamhet kan man tycka.

Men efter nära en timmes diskussion, där vårt yrkande om att starta en utvärdering och förbättrad dialog för hur man skulle arbeta framöver, dessvärre föll, framkom inget konstruktivt. Det framkom inte heller på vilket sätt det skulle främja integrationen eller dialogen mellan LIFS och kommunen att säga upp avtalet och dra in ersättningen.

Vi föreslog att Lunds kommun inte skulle säga upp avtalet utan istället i lugn och ro tillsammans med företrädare för LIFS och även andra integrationsfrämjande föreningar se över hur det integrationspolitiska arbetet ska bedrivas framöver. Att det vore bättre att först utvärdera och sedan ta ställning till hur man ville gå vidare med avtalet. Och att en sådan diskussion måste föras i en dialog med berörda föreningar.

Men istället framfördes synpunkter om att ”det har visat sig att nya föreningar inte attraheras av LIFS” eller att ”det är falangstridigheter i organisationen”. Det är möjligt – men då gäller det att hitta en lösning på hur fler ska attraheras istället för att strypa en välfungerande verksamhet. För närradion och informationsverksamhet – som bidraget från kommunen ska bekosta – fungerar utmärkt.

Anledningen till uppsägningen måste då vara en annan. Men trots en lång diskussion var det ingen som riktigt satte fingret på det eller uttalade det. Men känslan av att en bister och mörk människosyn fick närvaro i rummet var påtalande. En människosyn som bottnar sig i ett vi och dom tänkande, där alla som inte är vi ska betraktas med misstänksamhet till dess att motsatsen har bevisats. Vore det inte bättre att istället utgå från att samhället är något vi alla bygger tillsammans och att den mörka, misstänkliggörande människosynen inte hör hemma i beslutsfattandets rum. Låt oss hoppas att den inte kommer tillbaka.