Ingen mer duktig flicka

Igår kväll var jag, Elin Gustavsson och Lisa Ronnle  på ett möte med Carin Jämtin och WILMA (women in Lund mentor association).  Kvällen bjöd på ett spännande samtal om framgång och vad det är och betyder - engagemang och ledarskap. Och hur man prioriterar för att inte passera den osynliga gränsen för livet i övrigt. Och hur orkar man och varför fortsätter man även när kriserna är som djupast? Och hur hanterar man hierarkier och svåra situationer som ledare?

Innan mötet konstaterade jag och någon till att det ofta kan vara svårt att hinna med alla bör, måsten och vill eftersom det är annat som ständigt måste prioriteras före och att man ananrs får dåligt samvete över det man inte har gjort eller att man egentlgen kanske borde vara någon annanstans istället. Den ständigt växande tvätthögen, den spartanska städnignen eller den obefintlgia matlagningen som ofta får stå tillbaka för måsten. Eller den där vännen som man vill och borde, men inte hittar tiden till att träffa.

Efter en liten stund kunde vi konstatera att just den kvällen var vi på helt rätt plats. Och att vi skulle ta till oss av de råd en erfaren person som Carin kunde ge oss vilket egentligen kan sammanfattas i några enkla rader. Att bestämma sig själv för vad man mår bra av - vad går gränsen för livet? Att gränsa av uppdraget eller jobbet till vad det egentligen handlar om och inte lägga in mer i det. Att kunna stänga av jobbet på fritiden. Att lära sig att säga nej utan att ha dåligt samvete över det (att stå fast vid den prioriteringen) - och framför allt - att ha kul.

Efter mötet kunde vi dra slutsatsen att det  är helt i sin ordning att sluta leva livet med duktigflickasyndrom. Jag ska försöka.

Samarbete över bron

I slutet av förra veckan var jag och några partikamrater på möte med danska S i Köpenhamn.

Folketingsledamoten Sophie Hestrup Andersen och ordföranden i partiorganisationen Peter Valenius tog emot oss med smarriga danska mackor och en vänlig inställning.

Temat för träffen var ökat samarbete över sundet - hur kan vi arbeta bättre tillsammans som socialdemokrater på båda sidorna av bron?

För givetvis har vi gemensamma intressen, arbetarrörelsen är ju internationell och våra värderingar är någonstans sprungna ur samma grund.
Allt från vardagsproblem för de som bor i ett land och arbetar i det andra till större visionära frågor kan det finnas anledning att diskutera gemensamt och kanske också hitta gemensamma lösningar på.
Utgångspunkten var Socialdemokraterna i Skånes "vision för Öresund" som beslutades på kongressen i våras och nu är under fortsatt arbete.

Lund åker neråt i bästa skolkommunligan

I elva år har Lärarförbundets rankning ”Bästa skolkommun” presenterats. I år placerar sig Lunds kommun på nionde plats. Resultatet innebär att Lund för första gången sedan mätningarna började göras inte placerar sig bland de fem främsta. Förra året hamande Lund på plats fem.

Per Måsbäck från Lärarförbundet presenterar Lunds resultat.

Vad kan det bero på?

Givetvis på ett flertal faktorer. Några är dock extra tydliga. Statistiken visar att kommunen dalar bland annat när det gäller resurstilldelning och lärartäthet. Hela 45 platser sämre på lärartätheten än förra året är kommunen. Från plats 83 till plats 128. Detta om något borde väl få de flesta att inse att det är nedskärningar och utebliven kompensation för pris- och löneökningar som börjar synas i statistiken? För lärarnas del innebär minskad lärartäthet att arbetsbördan och stressen har ökat, något jag också har fått signaler om från fackligt håll. För elevernas del innebär det rimligen att kvaliteten på utbildningen och den tid som pedagogerna har att lägga på varje elev minskar.

Det går inte längre att blunda för de senaste årens nedåtgående utveckling längre. För några år sedan toppade Lund rankingen och har sedan sakta men säkert försämrats. Jag är övertygad om att personalen på förvaltningar och skolor gör sitt yttersta. Däremot ser jag detta som en följd av borgarnas skolpolitik, som år efter år ger en allt trångare kostym för verksamheten. Det är dags att vända på skutan. Vi Socialdemokrater gick idag ut med ett alternativ till en borgerlig skolpolitik.

·         Ökad lärartäthet - minst 100 nya lärare under 2013

·         Minskade klasstorlekar och barngrupper

·         Ökade lärarlöner för att höja yrkets status

·         Minskad administration och mer tid till pedagogiskt arbete

·         Ökat individuellt stöd för enskilda elever

·         Ett nytt resursfördelningssystem som innebär utbildning på likvärdiga villkor

En dag som en lärares skugga

Igår följde jag John Jönsson, lärare i franska och engelska under delar av hans arbetsdag på gymnasieskolan Spyken. Tanken med det var att få en bättre inblick i hur vardagen på skolan ser ut och också få det som sällan kan fås genom den ordinära kommunala handlingen – en känsla för stämning och atmosfär på skolan.

 Det var lite nervöst det ska medges. Minnena från fransk- och engelsklektionerna vid min egen gymnasietid på Humanistisk linje vid Peder Skrivares skola i Varberg är ju dessutom lite diffusa. Hur var det nu man uttryckte konjunktivformer på franska? Skulle jag klara att presentera mig och förklara vad jag arbetade med eller skulle det bli obegripligt? Hur säger man kommunalråd i opposition med rotelansvar för…på franska…Hur går undervisningen till nuförtiden? Hur är arbetsmiljön?

Däremot var det en nyttig erfarenhet som jag tar med mig i det fortsatta arbetet. Och det gav mersmak – fler lärare vill jag skugga och fler skolor vill jag besöka för att få en bättre inblick i verksamheten. Min uppfattning om att en lärares vardag, om än givande, är krävande på många sätt kvarstår oförändrad. Det är ett stort ansvar som vilar på våra pedagoger – de ska vara mentorer, handledare, undervisa och de är också en vuxen förebild för de barn och ungdomar som går i våra skolor. Mängden administrativa uppgifter har ökat de senaste åren på grund av ny lagstiftning etc. Och även om exempelvis dokumentation om elevernas utveckling och behov knappast kan göras av annan än pedagogerna, måste det finnas resurser och tid till att hantera detta. Precis som det måste finnas tid för prov, rättning av prov, nationella prov och så vidare….och så vidare…

Även om Lunds gymnasieskolor håller en hög kvalitet på undervisning och ambitiösa engagerade lärare är min uppfattning att reformer och nedskärningar givetvis har satt sina spår på arbetssituation, elevantal, skollokaler etc. Några av de krav som vi lyfte i budgetförslaget förtjänar som jag ser det att dammas av och lyftas igen.

·         Utökade resurser till Lunds skolor (i vårt budgetförslag för 2013 nästan 55 miljoner)

·         Minska de administrativa pålagorna för kommunens lärare

·         Investera i om- och nybyggnation

Stoppa nedskärningarna på Skånes Universitetssjukhus

Rikard Larsson

Krisen ligger som en våt filt över den Skånes Universitetssjukhus. I rubrik efter rubrik kan man läsa om klinikchefer som inte längre kan garantera patientsäkerheten, om kvinnor som, när de ska till att förlösas, tvingas åka till ett annat sjukhus, om patienter som inte får plats på vårdavdelningar och placeras i korridoren. Om patienter som inte får den vård de behöver på grund av att det inte finns resurser till det.  Stålbadet verkar inte ha någon ände.

I går kväll var jag på medlemsmöte med Socialdemokraterna i Lund. Temat för kvällen var sjukvården, Region Skånes ekonomi och framförallt situationen på Skånes Universitetssjukhus och vi gästades av regionrådet Rikard Larsson(s).

Det är klart att vi har stora utmaningar framöver på det regionala området. Borgarnas budget går med underskott och det tillskott som regionstyrelsens moderata ordförande Pia Kinhult säger sig tillföra med deras budget kommer inte ens att räcka till kostnadsökningar och andra utgifter som man är nödd och tvungen att hantera. Det gör givetvis att ännu ett år av nedskärningar är att vänta. Nedskärningar i verksamheter som redan är hårt tyngda av omöjliga sparbeting och ett ökat behov eftersom vi blir allt fler skåningar. Vi antog också ett uttalande om att sätta ett stopp för nedskärningarna på Skånes Universitetssjukhus, se nedan.

UTTALANDE

2012-10-29

                                                             

Socialdemokraterna i Lund    

 

Stoppa nedskärningarna på Skånes Universitetssjukhus

Krisen för Skånes Universitetssjukhus är uppenbar. Klinikchefer avgår i protest eftersom patientsäkerheten inte kan garanteras (senast chefen på kvinnokliniken i Malmö). Protestgrupper bildas och möten för att peka på den skånska sjukvårdens kris arrangeras. Trots de tydliga signalerna går regionstyrelsens ordförande Pia Kinhult ut och säger att det ska göras fler nedskärningar.

Situationen på universitetssjukhuset hänger delvis samman med sammanslagningen av sjukhusen i Lund och Malmö. Vi Socialdemokrater har på olika sätt kritiserat processen och ställde oss ytterst frågande inför att beslutet forcerades fram helt utan förankring vare sig hos personal eller i den politiska oppositionen. Flytten av ögonkliniken till Malmö är ett skrämmande exempel på en negativ konsekvens av sammanslagningen. Förut hade vi en av de bästa ögonklinikerna i landet och nu har den vården splittrats upp. Patienter får inte den vård de behöver och tvingas söka sig till andra landsting för att bli opererade.

Nu drabbas alltså den skånska sjukvården av ytterligare sparbeting. Antalet vårdsökande ökar medan resurserna minskar. Redan arbetstyngd personal ska jobba mer och göra mer. Situationen har blivit ohållbar och patientsäkerheten är idag i allvarlig fara. Socialstyrelsen har kopplat fem dödsfall på Skånes Universitetssjukhus under 2011 till platsbrist och underbemanning och punktbevakar nu den skånska specialistvården.

Den borgerliga majoriteten har inte förmått samla de politiska partierna för att ta fram en gemensam strategi för hur sjukvården ska utvecklas i framtiden. Den politiska ledningen är svag och ansvaret för att hantera de krympande resurserna delegeras till tjänstemän och klinikchefer. Skånes Universitetssjukhus är inte bara viktigt ur ett sjukvårdsperspektiv. Det handlar också om vilken potential som finns om man väljer att se Skånes Universitetssjukhus som en tillväxtmotor för forskning, utveckling och givetvis möjligheten att skapa fler arbetstillfällen i vår region. Denna funktion riskerar givetvis att gå förlorad om besparingar blir det som leder verksamheten framåt. För att klara volym- och kostnadsökningarna och komma till rätta medunderskott och bristande säkerhet kräver vi Socialdemokrater i Lund:

att                  sjukvården tillförs tillräckliga resurser

att                  ett stopp för fler nedskärningar införs och att tidigare nedskärningar analyseras ur ett patientsäkerhetsperspektiv

att                  en brett förankrad långsiktig strategi för hur framtidens högkvalitativa sjukvård ska utvecklas på Skånes Universitetssjukhus.

att                  den politiska ledningen så snabbt som möjligt ser till att återupprätta kvaliteten i bemötandet och behandlingen av patienterna

Första halvlek för Comung

Inbjudande

Idag bjöd Comung in till öppet hus för att fira att deras projekt pågått i ett och ett halvt år och därmed klarat sig igenom första halvlek, med den äran kan tilläggas. Comung är en mötesplats dit ungdomar mellan 16-24 år som har svårt att hitta rätt utbildning eller jobb kan vända sig för guidning och stöd. På Comung finns arbetsmarknadskonsulenter, studie- och yrkesvägledare och arbetsförmedlare – allt under ett tak.

Inför andra halvlek kan konstateras att inte färre än 179 ungdomar har fått arbete eller utbildning genom projektet. Ungdomar som inte skulle ha fått den möjligheten, åtminstone inte så snabbt, utan den vägledning och set kontaktnät som de kom i kontakt med på Comung.

Det handlar inte bara om siffror – även om resultaten givetvis är viktiga för oss beslutsfattare. Det handlar om allt från att ge råd om utbildningar, skapa motivation, bygga upp självkänsla till att erbjuda ett vuxenstöd till de som behöver det.



Statstik

En av ungdomarna uttrycker sig så här:

”På Comung fick jag en personlig kontakt med vuxna på ett bra sätt. Det är första gången i livet jag har fått det”.

För mig som gick ut gymnasiet mitten av nittiotalet när arbetslösheten var skyhög och ingen direkt ljusnande framtid fanns att skåda är det lätt att känna igen sig i flera av de ungdomar som verksamheten vänder sig till. Osäkerheten om ”vad man ska bli” eller ”vad man duger till” och en känsla av hopplöshet och oro inför framtiden är något jag känner väl igen. Det engagemang och den kunskap som finns bland personalen är precis vad många av de här ungdomarna behöver för att få det självförtroende och den självkänsla som behövs för att kunna reda ut hur livet ska gå vidare. Det ska bli spännande att se vad andra halvlek bjuder på – jag skulle tro att resultaten blir ännu bättre nu när folk har lärt sig att verksamheten finns och ger bra resultat.



Vissa saker är svåra att ta in eller rentav förstå. Eller varför och hur det blev på ett visst sätt. En artikel i dagens Sydsvenska Dagbladet gav åtminstone mitt morgonkaffe en eftersmak mer bitter än vanligt. I en artikel kan man läsa om hur en döende äldre man lämnades ensam i sin egen avföring i timmar. Ingen kan ju på allvar mena att det är en värdig behandling för någon att utsättas för. Utgångspunkten när man inte vet några detaljer om varför något har hänt bör väl vara försiktighet. Däremot kan man väl i vart fall konstatera att så här får det inte gå till.