Droppen som urholkar stenen

351 personer är hemlösa i Lund enligt Socialstyrelsens senaste kartläggning. 107 personer av dessa levde enligt kartläggningen i andrahandskontrakt via kommunen. 85 personer i akut hemlöshet – det vill säga sov på hotell, härbärge, jourboende, skyddat boende, vandrarhem, camping eller utomhus. Ingen borde behöva uppleva en sådan otrygghet i tillvaron.

Under flera års tid har hemlösheten varit en politisk vattendelare i lundapolitiken. En samlad röd och grön opposition har krävt konkreta åtgärder och framförallt ett förändrat synsätt. Vi har krävt att den så kallade lundamodellen (döpt efter sin upphovsstad) också ska tillämpas här och att hemlösheten inte ska betraktas som en fråga för Lunds socialförvaltning utan som ett samhällsproblem som ska engagera hela kommunen. Motståndet har varit hårt från den borgerliga majoriteten.

I dagens sydsvenskan kan man läsa om det ”letter of intent” som föreslås från regeringens samordnare om hur man ska komma till bukt med hemlösheten föreslås nämligen bland annat att kommunen ska använda sig av arbetsmetoden Bostad först. Det vill säga att utgångspunkten är bland annat att ett fast och säkert boende är en grundläggande rättighet som ska gälla alla eftersom en egen bostad är en förutsättning för att andra eventuella problem skall kunna åtgärdas. Att en fast trygg punkt i tillvaron också gör det lättare att ordna upp sin tillvaro i övrigt.

Efter att oppositionen har drivit frågan i flera år och regeringens samordnare förordar ett arbetssätt som i allt väsentligt är samma förslag som oppositionen drivit - ändrar den borgerliga majoriteten inställning. Åtminstone till viss del. Man skriver nämligen under på att prova Bostad förstmetoden. Visst kunde man också ha hoppats att majoriteten också skulle säga att hemlöshet är ett samhällsproblem som ska engagera hela kommunen och därför bör hanteras nämndsövergripande. Men en delseger är också en seger. Och detta är en bra början. Droppen har urholkat en liten del av stenen. Och det kan göra att fler personer får en egen bostad.

Framåt i kyrkovalet!

Visst går det att förändra genom politiskt fotarbete. Genom materialutdelningar, samtal med medborgare och kanske också 600 kanelbullar.’ Kyrkovalet är över och det enda som återstår är några hundra eller tvåhundra kanelbullar som gömmer sig i någon frys i Lund (jag skulle gärna veta vilken) och väntar på tillfälle att bli uppätna. Allt annat material tog slut – in till sista flygbladet. Och resultatet i valet uppmuntrar till fortsatt arbete inför nästkommande valår. + 2 mandat i kyrkomötet för S. Från 1 till 2 mandat i stiftet i vår valkrets. Klart framåt i Dalby, Sandby, och Genarp. Och från 25 till 29,4% i Lund! Men var är kanelbullarna?

Vad händer med ridhuset del II

Först och främst fick jag som svar att det inte är någon enkel fråga. Nej det klart det inte är. För det har varit många turer om ridhuset – och under många år. Olika lägen för ett nytt ridhus har diskuterats. Sularpsängarna, befintligt läge, Flyinge, till och med i Staffanstorps kommun bland annat. Klart är att nuvarande anläggning inte håller måttet och att en lösning måste komma. Efter en tids utredningar beslutade också Kommunstyrelsen i november 2011 att förorda en ny placering av ridhuset vid Ladugårdsmarken. Och att investeringen skulle prövas för perioden 2013-2015. Beskedet i gårdagens debatt var dock att i de prioriteringar man gjorde i budgeten inte gav utrymme för ridhuset. Däremot finns det med som en investering för 2016 – men även då måste man ju prioritera. Ingen garanti såvitt jag förstår. Jag hoppas att det inte innebär att ridhusets öde än en gång skjuts på framtiden.

Vad händer med Ridhuset?

Sedan länge har lunds kommunala ridhus varit utdömt. Lagstiftning och tidens tand tvingade för ett par år sedan fram en lokaliseringsutredning som resulterade i ett förslag om ett nytt ridhus på Ladugårdsmarken. Denna placering var det enda tänkbara alternativet med hänsyn till kollektivtrafikläge, möjlighet till uteritter samt närhet till själva staden. Lunds civila ryttarförening och den hästintresserade allmänheten i Lund behöver och förtjänar ett slutgiltigt besked om förverkligandet av ett nytt ridhus och att de nödvändiga investeringsmedlen för detta finns avsatta. Under kvällens fullmäktige hoppas jag att få ett besked om hur det blir med ridhuset. Den 30 november 2011 beslutade Kommunstyrelsen att ett nytt ridhus borde ligga vid Ladugårdsmarken och att investeringen borde prövas i investeringsberedningen för 2013-2015. Kultur och Fritidsnämnden fick också i uppdrag att ordna med koordinering och genomförande. Vi och den övriga oppositionen ville att det istället skulle finnas en inriktning med en byggstart 2013 – men det avslogs. Det finns 55 miljoner avsatta 2016- men det är ju utanför den period man beslutade om. Jag hoppas förstås att det är tanken – att det – även om det är senare än vad man har beslutat i Kommunstyrelsen tidigare – sätter fart 1016. Frågan har dock diskuterats länge och beslutet är fattat. Min fråga till kommunstyrelsens ordförande är därför: När kommer planerna på ett nytt ridhus att förverkligas?

För lite och för sent.

Flygblad vi delade ut idag på SUS i Lund

Igår bestämde den borgerliga majoriteten i Region Skåne att skatten ska höjas med 30 öre. Det ger 700 miljoner kronor mer i kassan. 700 miljoner räcker inte för att täcka de behov som finns eller för att stoppa nedskärningarna. Sedan anställningsstoppet infördes förra sommaren har nästan 700 anställda försvunnit. I år måste personalen minskas med cirka 1000 anställda. Det finns dessutom ett underskott att täcka upp. Detta kommer inte en höjning på 30 öre att lösa – och inte heller kommer den som har förlorat jobbat att få tillbaka sin anställning. 700 miljoner är givetvis jättemycket pengar. Det är svårt att föreställa sig hur mycket det är och det kan verka som om det är en stor satsning på sjukvården. Men vad är mest intressant – hur stor ett tillskott är eller om det är ett tillräckligt tillskott? Om jag behöver 7000 kronor för att betala min hyra – kan jag då säga att det räcker om jag får 5000 kronor? Givetvis inte – hyran blir inte lägre på grund av att min inkomst är för låg för att klara av att betala den.

Boende under studietiden? Var god dröj

Ett års väntan på ett korridorrum ger Lund underkänt i SFS, Sveriges förenade studentkårers årliga granskning. I dagens Sydsvenskan kan man läsa om att studenterna kan inte garanteras boende under höstterminen. Vart ska dessa studenter bo under det år de väntar på ett ledigt korridorrum? Eller under de 20 månader – nästan två år, de väntar på att få en lägenhet? Antalet studenter som har antagits har då också minskat med drygt 400 personer sedan förra året. Bristen på bostäder är ett stort problem – eftersom en förutsättning för att kunna studera i Lund är att du faktiskt också har någonstans att bo. Att hänvisas till kompisens soffa eller osäkra andrahandskontrakt är ingen hållbar lösning. Dels för att en sådan boendesituation inte är önskvärd för någon – och dels för att den som lever med ständig oro över sin boendesituation får svårt att lägga kraften på det dom faktiskt flyttade hit för – sina studier. För de flesta finns det inte heller någon alternativ lösning genom att bo i det kommunala beståndet eller köpa en bostadsrätt. Den kommunala hyreskön är även den flera år och bostadsrätterna är dyra att köpa. Inte ett alternativ för den som inte har en miljon på fickan – vilket de flesta inte har. För de flesta blir svaret på förfrågan om boende därför – var god dröj – om ett år har du någonstans att flytta in.

En s-kvinna som gjorde avtryck

I onsdags tog vi avsked av Camilla Odnhoff på ett regnigt Hven. Camillas långa politiska engagemang i såväl Erlanders regering som S-kvinnoklubben eller för den delen i sitt värv som landshövding lever dock kvar på flera sätt. Dels i politiska reformer som hon har medverkat till – men också genom den kunskapsöverföring hon så gärna bidrog med när tillfälle gavs. Eller som förebild – en stark politiker med glimten i ögat. Ständigt vetgirig, ständigt påläst och välformulerad, ständigt någon idé om hur man skulle kunna göra och vad som behöver göras. Under ceremonin vandrade tankarna till ljusa minnen och diskussioner, för visst var det så att man inte alltid var överens i sakfrågor. Om förberedelserna inför S-kvinnor i Lunds hundraårsjubileum och den minnesskrift som Camilla bidrog till. Om hennes inledande kommentarer på ett möte när vi diskuterade hundraårsjubiléet – ”ja här ska ni få höra på någon som ni ser snart är hundra”. Om de e-postmeddelanden man fick någon gång ibland efter något möte när man sagt något som uppskattades av damen (negativa synpunkter har jag aldrig fått skriftligen – däremot direkt på plats). Kreativt stolpskott var rubriken på ett meddelande och frågan gällde att jag hade kritiserat det faktum att man funderade på att dela ut könsstereotypa presenter i samband med ett torgmöte. Medföljde en länk till någon annan tävling från ett större kosmetikaföretag där man kunde vinna läppglans en masse – och en liten slutkläm om att ”det är ju tur att vi inte behöver konkurrera med dem”. Begravningen var vacker, ljus och lättsam, även om det också var jobbigt att ta avsked. För starka personer lämnar avtryck i själen – små eller stora fotspår som gör sig påminda och gnager lite här och lite där. Små skoskav av saknad.