Även kungligheter får barnbidrag

I dagens DNkan man läsa om att Viktoria och Daniel "måste" ta emot barnbidrag när tillökningen är ett faktum. Man undrar om det var en nyhet för DN att det allmänna barnbidraget är generellt och omfattar rik som fattig i det här landet. Det är väl inte heller särskilt uppseendeväckande eller ens upprörande att det är så. En första tanke hos många kan vara att det kan tyckas märkligt att de inte kan välja att avstå från barnbidraget - de har knappast behov av det. Om man däremot funderar över varför man har valt ett generellt bidrag blir det hela lite mer begripligt. En anledning som angavs när bidraget infördes var att man inte ville få en koppling till degamla fattigvården. Man ville inte stigmatisera, stämpla de som fick bidraget som fattiga. Det handlade om att undiva ett nytt fattigstöd. Att barbidraget utgår till alla har också effekten att det Har en bred legitimitet hos många. Dessutom, om det nu är så att de unga tu inte vill behålla barnbidraget är det väl inget som hindrar dem att betala tillbaka pengarna till staten. Även om dom "måste" få barnbidrag, måste de väl knapapst behålla det.

Ingen garanti att anställda får ta över

Blir allting verkligen bättre, effektivare och billigare och det drivs privat? Det är en fråga som fler politiker borde ställa sig istället för att utgå ifrån att det är någon form av naturlag. För det är verkligen inte självklart att privat är billigare, effektivare och bättre – varför skulle det vara så? Varför är det hela tiden så att den som hävdar att offentligt är bättre än privat ska försvara sin ståndpunkt – varför utkrävs inga långa motiveringar från privatiseringsivraren?

Idag kommer Vård- och omsorgsnämnden att fatta beslut om att införa en så kallad utmaningsrätt inom nämndens ansvarsområde. I praktiken innebär det att ett privat bolag, en privatperson eller en grupp av privatpersoner har rätt att föreslå att i princip vilken verksamhet som helst ska upphandlas. Socialdemokraterna i Lunds kommun motsätter sig självklart förslaget eftersom det kommer att leda till ytterligare privatiseringar av äldreomsorgen i Lunds kommun. Utmaningsrätten innebär att den som så önskar har rätt att föreslå en verksamhet som man anser att man kan driva med bättre resultat eller till lägre kostnad än kommunen. Om vård- och omsorgsnämnden anser att det är möjligt med stöd av lag och lämpligt att denna verksamhet ska upphandlas så kommer så att ske.

 Det finns alltså ingen garanti för att exempelvis personalkooperativ som kommer med initiativet i slutänden är de som vinner upphandlingarna och får rätt att driva verksamheten.

Varför ska kommunens skattebetalare bekosta utredningar som ska se om kommunens egna verksamhet skulle lämpa sig för att upphandlas bara för att en person, en organisation eller ett företag har pekat ut en verksamhet och sagt – denna vill jag driva, jag utmanar kommunen!

Borde inte kommunen själv kunna avgöra vilken verksamhet som ska drivas i egen regi eller inte utan utmaningsrätt? Dessutom lovade den borgerliga under valrörelsen 2010 att inte medverka till ytterligare privatiseringar inom kommunens äldreomsorg.

Om man inte vill införa fler privatiseringar – varför ska man då införa utmaningsrätt?

Svaret på den frågan är: det ska man inte.

Sydsvenskan

FRIHET UNDER ANSVAR

I Sydsvenskan och Skånskan kan man se att det just nu pågår ett upprop bland lärarna i Lunds gymnasieskolor. Det gäller ett arbetstidsavtal som ”låser in” lärarna i skolan 35 timmar i veckan. Friheten att utföra arbetsuppgifter, allt från planering, rättning till föräldramöten på annan plats än skolans utrymmen kommer att begränsas och något övertygande skäl till förändringen har inte framförts. Det är svårt att se vilka fördelar en reform, som är en ökad byråkratisering och kontroll av personalen, skulle föra med sig för verksamheten och resultaten bland eleverna i Lunds gymnasieskolor. Däremot kan det finnas en risk i att genomföra reformer tvärs emot vad de som omfattas av den tycker. Att den person som känner att förtroendet för dess arbetsinsatser har minskat på grund av det får lägre ambitioner och ett svagare engagemang. Det är ingen önskvärd utveckling.

95 procent av eleverna i Lunds gymnasieskolor klarar uppställda mål. I lärarförbundets senaste ranking av landets kommuner kom Lund på femte plats. Detta beror inte bara på eleverna, utan också på engagerade, välutbildade och kompetenta lärare. Det är en utveckling att värna om och utveckla. Mer kontroll och mindre frihet kommer knappast att gagna en sådan utveckling. Däremot har erfarenheten visat att större frihet och flexibilitet vid planering av eget arbete ger utmärkta resultat. Det borde vara skäl nog att se till att lärarna får fortsätta att arbeta flexibelt och med frihet under ansvar.

Nya tag med ny partiledare

Idag valdes Stefan Löfven till ny partiledare av Socialdemokraterna.arnhemsbarnet som skulle bli sociaonom med blev svetsare, engagerade sig fackligt och blev ordförande i IF Metall och nu då Socialdemokraterna. Det är ingen duvunge utan en stabil politiker med verklighetsförankring som tar över efter Juholt.Jag tycker att det är ett bra val. Hans bakgrund i IF Metall betyder mycket och han är kunnig, trygg och respekterad i partiet. Jag tror att han kan samla partiet, och det behövs nu. En annan fördel kan också vara att han inte sitter i riksdagen - då kan han iställer fokusera på att få ut vår politik och samla organisationen. Nu kör vi!

Från tortyrens hålor

För tio år sedan hade västvärlden terroristpanik. Eller terroristhaveri. Kalla det vad ni vill men helt plötsligt skulle alla principer om människovärde och mänskliga rättigheter ställas på ända i terroristjaktens tecken.  I Aftonbladet kan man läsa om Ahmed Agiza, en av de två som, enligt min uppfattning, felaktigt utvisades för tio år sedan på Bromma flygplats.  

Sverige ska inte nämligen utvisa personer till länder där de riskerar tortyr. Detta är en allmänt vedertagen princip inom utlänningsrätten. Allt i enlighet med konventioner om mänskliga rättigheter, tex FN-konventionen och tortyrkonventionen. Huvudprincipen är att ingen människa ska utsättas för grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Personer ska som regel inte utvisas om de riskerar ett långt fängelsestraff om förhållandena i fängelset i landet är sådana att personen ifråga skulle bli utsatt för förnedrande behandling eller bestraffning, eller omänskligt lidande.  Givetvis inte heller om personen ifråga kommer att utsättas för tortyr.

”De första två månaderna var värst, då blev jag torterad nästan varje dag. Tortyren fortsatte i över ett år. Jag fick elchocker och hängdes upp mellan två stänger, som när man helsteker ett lamm över öppen eld”.

Efter år av tortyr i egyptiskt fängelse, något som bland annat har resulterat i ryggskador som aldrig läker, gjorde revolutionen att Ahmed Agiza släpptes fri i augusti. Han beskriver hur planterade rykten om att han skulle vara terrorist fick honom utlämnad 2001. Hur han senare fått reda på att uppgifterna var planterade och att anledningen var att de annars inte skulle få honom utlämnad…

Varför var den egyptiska regimen då intresserad av honom undrar man? Av den enkla anledningen att han hade framfört regimkritiska åsikter i utländska tidningar under exil på 1990-talet.  I Sverige skulle vi kalla det yttrandefrihet, en demokratisk rättighet och en självklarhet. I Mubaraks Egypten däremot blev han istället regimkritiker och sådana stävjar man. Han hade också tidigare blivit fängslad och torterad på 1980-talet, för att en kusin till honom var regimkritiker. Kusinen torterades till döds och själv släpptes han, utan rättegång, eftersom de kommit fram till att han var oskyldig.

Detta är uppgifter som gör att man, om man inte tidigare gjort det, måste konstatera att utlämnandet inte borde ha ägt rum. Och den egyptiska regimens åsikter om yttrandefrihet var knappast okända 2001. Inte heller at tortyr förekom i egyptiska fängelser.  Ingen förtjänar en sådan behandling och den tidigare behandlingen av honom gjorde dessutom risken för att han skulle utsättas för tortyr överhängande.  Jag förstod inte hur principer om mänskliga rättigheter kunde åsidosättas i terroristpaniken 2001 i ett land som i många sammanhang vill förknippas med att vara en rättstat.  Ahmed Agiza borde aldrig utvisats till tortyrens hålor i Egypten.  Det går dock inte att göra ogjort. Däremot borde han välkomnas tillbaka.. 

Att få gå på toaletten när man vill

De senaste dagarna har en känsla av olust dykt upp inom mig med jämna mellanrum. Olusten beror på avslöjanden om hur privata vårdbolag skor sig på skattepengar som skulle gå till omsorg och vård av våra gamla. Avslöjanden om hur våra gamla blir avklädda all sin värdighet och lämnas åt sitt eget öde. Om människor som ligger i sin egen avföring. Som inte får gå på toaletten när de vill och behöver. Om att väga blöjor för att se om de kan användas en gång till. Om personal som mår så dåligt att de slutar på sitt arbete. Om att personalen gråter när de kommer hem från jobbet på grund av situationen på arbetet.

Några ord återkommer i tankarna med jämna mellanrum. Valfrihet, kunden, värdighet, utevistelse, kissblöja.

Har människovärdet förbrukats bara för att man är gammal? Har dessa vinstmaximerare inga egna föräldrar, mor eller farföräldrar de kan relatera till? Hur gick det till när människan gick från att vara en person till en inkomstkälla i en resultaträkning? Vad hände med omsorg, integritet, personlighet, privatliv, egen vilja? Inte försvinner man bara för att man blir äldre? Inte slutar man att ha intressen, passioner och åsikter. Att förvägras att uttrycka dem är inte bara förfärligt, det är fullkomligt oacceptabelt. Vad är det för valfrihet? För vem?

Dessa personer som byggde upp vårt land. Som födde barn, arbetade och betalade skatt för att ge oss andra en utbildning och möjlighet att skapa en framtid för oss själva. Tankarna går till min mormor, som levde sina sista år på ett äldreboende innan hon somnade in 1998. Till den fantastiska personalen, som tog hänsyn till hennes vilja och vanor. Som respekterade henne som en person med stark vilja och åsikter. Som hade tid att inse att hon inte ville be om något men kanske egentligen ville ha det. Hur ska den tiden finnas om personalen är så snålt tilltagen att de knappt hinner hjälpa till med att få upp alla på morgonen?

Omsorg ska inte vara en fråga om att sko sig på andra. Omsorg kan vara så enkelt som att få hjälp med att komma upp ur sängen, gå en sväng i parken, ringa ett telefonsamtal. Att äta, duscha, klä på sig. Att läsa tidningen eller bara prata lite om väder och vind. Att få behålla sin värdighet som människa och person. Kanske ibland så enkelt som att få gå på toaletten när man vill. Och det borde verkligen inte vara för mycket begärt.

Nedskärningarna i Lund drabbar de mest utsatta

Ett samhälle kan bedömas efter hur de behandlar den som är mest utsatt. Med den måttstocken riskerar Lunds kommun att hamna på en bottenplacering framöver.



I juni i år beslutade moderater, folkpartister, centerpartister och sverigedemokrater om att skrädda en trång kostym för kommunens budget i kommunfullmäktige. Därför får flera nämnder, bland annat Socialnämnden, genomföra stora nedskärningar i verksamheten. Trots att det stod klart att det skulle drabba Socialnämndens olika förebyggande insatser mot exempelvis missbruk, något som vi också framförde i debatten.



Då kallades vi i de närmaste domedagsprofeter. Men nu står det klart att Socialnämnden i Lund ska spara in flera miljoner. På Socialnämndens sammanträde i oktober ska det beslutas vilka verksamheter som ska axla besparingarna. För någon vecka sedan diskuterades om bilan skulle falla över både Rådgivningsbyrån och Alkoholmottagningen. Båda dessa verksamheter fyller en enormt viktig funktion för att förebygga långvariga problem med alkohol och andra droger. Nu verkar det som om Rådgivningsbyrån är utom fara. Alkoholmottagningens framtid är dock fortfarande osäker. Vår förhoppning är att även de borgerliga i nämnden inser nödvändigheten av verksamheten och beslutar att inte stänga ner den.



Vi Socialdemokrater röstade emot besparingarna både i Socialnämnden och i budgetdebatten i juni. Det kommer vi att fortsätta med. Tvärtemot den borgerliga majoriteten anser vi att Lund har råd med välfärd. Och att våra åtaganden inte ska stanna enbart vid det som vi enligt lag är tvingade att göra. Socialtjänstens verksamhet är oerhört central för Lunds kommun. Varje nedskärning inom densamma ökar inte bara antalet personer som inte får den hjälp de behöver. Det får också smärtsamma, långtgående och ekonomiskt mångdubbelt kostsammare effekter. Det är dags att dra i bromsen – innan det är för sent.

Artikeln publicerad i dagens Skånska Dagbladet


Anna-Lena Hogerud, oppositionsråd (S)

Peter Fransson, gruppledare Socialnämnden (S)