Hundra miljoner hit eller dit - tankar om årsredovisning och budget

Årsredovisningen är nästan som déja vu.
Varje gång har svaret från borgerligheten varit samma mantra, ”Lund är fantastiskt, här finns inga problem”, ”vi ligger högt i mätning X, Y och Z” och favoriten ”oppositionen bara svartmålar”. Likadant var det i kväll när vi diskuterade årsredovisningen.

Jag är inte ute efter att svartmåla. Däremot ser jag saker som behöver förändras. Och då vill man ju givetvis framföra det.

Inte mycket om mörka moln på horisonten i form av mögelskadade skolor, larmarapporter om lärares arbetsmiljö eller hur man ska tackla fortsatt ökande sjukfrånvaro. Tvärtom kom ansatser till att förklara ökad sjukfrånvaro på 10 procent med en influensaepidemi. En dyr influensa i så fall – sju miljoner kronor kostade den.

Vi har identifierat den enorma utmaning som skolan står inför de kommande åren, en stressad arbetsmiljö, lärare som allvarligt funderar på att lämna yrket, problem med nyrekrytering och fallande skolresultat i Sverige och även i Lund.

Vi har sett och försökt angripa problemen inom äldreomsorgen där bl.a. bristen på personal riskerar att försämra livskvaliteten för den generation som faktiskt har tagit det här landet från bondesamhälle till välfärdsstat.
Vi har talat om problemen inom socialtjänsten där ord som hemlöshet, drogmissbruk och barnfattigdom, som tidigare var nästan okända i Lund, har blivit vardag. Där nedskärningarna har minskat möjligheten till förebyggande arbete. Där utmaningarna ser ut att bli ännu större inför 2015. På frågorna om hur man ska tackla att budgeten inte kan tillgodose verksamhetens behov kom inga svar.

Däremot kom en kommentar om att vi har stått i den här salen och diskuterat hundra miljoner hit eller hundra miljoner dit från Folkpartiet. Troligtvis syftande på budgetdebatten och skillnader i olika skattesatser. För mig är hundra miljoner inget vi kan ha eller mista. Det är en ansenlig summa som skulle innebära mycket för kommunens verksamhet. Inte minst för de verksamheter som ser ut att få ett oerhört kärvt ekonomiskt läge framöver. De som riskerar underskott på över 30 miljoner – för den verksamheten och de medborgare son behöver den skulle nog hundra miljoner till i totalen innebära en hel del.

Budget är inte bara siffror. Det är ett verktyg för att ge medborgare och verksamhet den service i form av tex utbildning och vård som behövs. I det läget kan hundra miljoner hit eller dit faktiskt vara det som avgör huruvida en person får god vård, en skola som ser alla barn och har en god arebtsmiljö för lärarna, fritidsaktiviteter, gröna parker och hela cykelbanor, utbyggd missbruksvård, mer resurser för åtgärder mot hemlöshet eller inte.

Alla har rätt att påverka - tankar efter Lunds ungdomsting

Ungdomen är framtiden säger mången politiker. Trots det tycker många av ungdomarna - åtminstone om man ska lyssna till de diskussioenr jag var med på idag på Lunds ungdomsting, att dialogen mellan politiker och ungdomarna är närmast obefintlig.
Hur ska man veta var man ska engagera sig - om man inte vet vad de olika partierna tycker, eller var politikerna finns eller gör?
Och varför ska man engagera sig politiskt över huvud taget?

För mig blev politiskt engagemang livsnödvändigt. Jag växte upp i ett område präglat av mångfald. Vi var alla lika mycket värda. Men ändå var vi så olika. Jag kunde aldrig förstå vad det var för naturlagar som gjorde att vissa av mina skolkamrater hade råd att åka på treveckors semester till medelhavet medan barn från andra sidan cykelbanan fick nöja sig med en tur till badstranden i Varberg eller en cykelsemester i Danmark. Vissa ärvde kläder från sina äldre syskon och andra hade nya märkeskläder. Och vissa följde aldrig med på skolutflykter när man behövde ha med sig pengar till fikat. Vissa åkte aldrig till Liseberg på sommaren.

Det var först i skolan som jag såg att en del hade mer än andra. Att vissa räknades lite mer. Att i jämförelsen med andra föddes olikheterna. Alla fick inte lika många chanser och många fick inte ens en första. Jag såg att tillvaron var orättvis, och det kan jag inte acceptera. Inte då och inte nu. Att ta den politiska kontakten var för mig inte så svårt. Min bästa vän släpade dessutom med mig till SSU och jag kände mig genast hemma. Jag var ung, arg och ville ha rättvisa. Vi skulle förändra världen. Arg och engagerad är jag fortfarande - även om jag har tvingats acceptera att det nog tar tid att förändra samhället så kan jag inte ge upp.

Men i den förändringen förlorar vi en massa kloka funderingar och ideer om vi inte tar tilllvara på de unga människornas vilja och tankar. Att ungdomar inte känner sig sedda av politiken är ett allvarligt problem. Både för ungdomarna och politikerna. Det är inte bara en rättighet för de ungas röster att höras i politiken - det är också en möjlighet för oss som beslutsfattare att få de ungas perspektiv och åsikter i frågor som rör ungdomar. Alla åsikter är lika värdefulla. Men det rä nog så att vissa får skriak lite högre för att höras. Det är kanske på tiden att vi som är vuxna istället blir lite bättre på att lyssna?

Jag tror att vi behöver fler forum för möten mellan unga och vuxna. Ungdomstinget är en bra mötesplats men jag skulle vilja se fler. Om ungdomarna känner att deras åsikter inte kommer fram måste vi fundera över hur vi kan skapa fler platser för samtal mellan olika åldrar. I skolan eller på fritiden. Ett sätt att som ungdom få sin röst att låta lite högre är givetvis också att engagera sig i ett politiskt ungdomsförbund. Då är men inte längre bara en röst utan tillsammans flera tusen som talar om samma åsikt. När Anna-Lena 16 år talade om vad hon tyckte kanske det var ganska enkelt för dåvarande statsminister Ingvar Carlsson att slå dövörat till. Men när flera tusen medlemmar i SSU sa samma sak - ja då lyssnade till och med statsministern. Och fortfarande var det ju min åsikt - även om fler delade den.

Fördomar uppstår inte bara

I lördags var jag en av de som deltog i Expos tillsammansmarsch i Lund. Det var soligt, det var liv och rörelse i centrum och vi var många som slöt upp för ett samhälle utan rasism och diskriminering. Ett sådant samhälle är givetvis en förutsättnign för en bättre - mer jämlik värld. Flera talare på temat alla människors lika värde, bra musik och dansande människor på torget. Jag försäkte förmedla min syn på hur vårt land förändrats sedan jag var liten - och var fördomar och hat har sin främsta grogrund med hjälp av anförandet nedan.


Jag växte upp i åttiotalets Sverige. I ett område där alla lekte med alla. I en skola präglad av mångfald. För mig var Sverige ett land där jämlikhet var något man ville ha – och rasism något mörkt och oacceptabelt. Mitt land var ett land präglat av öppenhet och trygghet.
Ett land där man kunde uttrycka sina åsikter utan att bli hotad, förföljd eller nedslagen. Och man visste att så är det inte överallt.
Och trots att man hade skolkamrater som lämnat en land på andra sidan jordklotet just på grund av föräldrarnas politiska engagemang så tog man den tryggheten mer eller mindre för given.

Men en dag förändrades något. Jag var tio år och vi skrev 1986.
Ekot kablade ut att statsminister Olof Palme hade blivit mördad.
Hela min värld förändrades på sätt och vis lite den dagen. Jag förstod mer vad min chilenske skolkamrat pratade om när han sade att hand föräldrar var politiska flyktingar. Innan hade det nog mest varit ord. Men nu blev det på riktigt.

För när Palme mördades blev det tydligt att man kunde bli dödad på grund av sina åsikter. Även för en tioåring.
Ändå var det ofattbart. Sverige var i chock. Alla sade med en röst att hur kan något sådant hända här, i Sverige. Något förändrades lite den dagen.

Nu skriver vi 2014. Och min trygga barndoms land har förändrats ännu mer. I Kärrtorp attackeras en antirasistisk demonstration av nazister och bara en kvart bort, i Malmö, blir feminister jagade av nazister och svårt skadade i anslutning till en demonstration för att ta tillbaka natten.
Något händer – men det är svårt att förstå vidden av det. Eller sammanhanget.
Vi kan se likheter när vi tittar ut i Europa. Ett Europa där diskrimineringen av romer ökar och där nazistiska stormtrupper patrullerar på gatorna.
Och vi ser det när vi blickar ett par år bakåt till Norge där en nazist genom en välplanerad kupp mördade 69 socialdemokratiska ungdomar på Utöya.

Högerextremismen tar till vapen och organiserar sig militärt. De uppträder i uniformsliknande kläder och organiserar sig under befälsliknande strukturer. Känslan är tydlig, de förbereder sig. Men för vad? Politiker med en öppet främlingsfientlig politik är valda till beslutande församlingar och upprepar med en dåres envishet att integrationspolitik och mångfald är skulden till det mesta av problemen. De levererar enkla svar på svåra frågor.
Och det som till en början låter barockt blir efter ett tag vedertaget.

Successivt har de mörka krafterna smugit sig in i våra hem och våra tankar.
Människor vi minns som toleranta människor tycker plötsligt att vi tar emot för många flyktingar – något som de bombsäkert vet hotar det svenska samhället i grunden. Det kostar för mycket – och vi kan väl hjälpa dom i deras hemland säger man.
Hur kan man sätta ett pris på en människas liv undrar jag.
På det får jag inget svar. Vi möts fortfarande vid busshållsplatsen och utbyter våra artighetsfraser men utvecklingen har rest en mur mellan oss som vi inte kan ta oss över längre.

Hur kunde det bli såhär? Hur kunde mitt öppna, trygga och rika barndomsland bli så fattigt att fördomar och trångsynthet har tillåtit sig att ta sig uttryck i rasistiska och nazistiska partier? Var föds fördomen, hatet och ilskan mot andra människor?
För mig som socialist och socialdemokrat kan jag aldrig acceptera en enögd uppfattning som säger att rasism utgår från fördomar och okunskap.

För fördomar uppstår inte bara.
Fördomar skapas i människors okunskap men framförallt i människors rädsla för att det okända ska utgöra ett hot.
Ett hot som kan beröva mig något av den trygghet som jag har.
Och sanningen är att Sverige har blivit kallare, hårdare och otryggare. Fattigdomen och arbetslösheten har ökat.
Samtidigt har lyxbåtarna blivit fler och aktieklippen större.
Jag är övertygad om att det är här, i skillnaderna mellan människor individer och grupper som rasismen och nazismen växer.

Sveriges problem är inte ökad invandring.
Sveriges problem är inte ökad mångfald eller integration
Sveriges problem är en för dålig skolpolitik där barn från olika social bakgrund ges helt olika chanser i livet.
Sveriges problem är en för dålig bostadspolitik där den med sämre ekonomiska förutsättningar endast kan välja vissa bostadsområden.
Men framförallt grundar sig rasismen på en arbetsmarknadspolitik som har havererat. Där massarbetslösheten har blivit permanent och där hoppet om en egen försörjning håller på att lämnar en hel generation unga människor. Det är här, bland de unga arga och desperata som den nazistiska rörelsen rekryterar sina medlemmar och det är här de rasistiaska och nazistiska partierna hittar sina väljare.

Det bästa sättet att motarbeta rasism och främlingsfientlighet är att stärka jämlikheten genom att skapa full sysselsättning och utveckla den generella välfärden.
Den bärande tanken i vår ideologi har alltid varit att låta demokrati och social utveckling gå hand i hand. Att använda den politiska makten för att utjämna skillnader mellan människor och grupper i samhället.

En av socialdemokratins viktigaste uppgifter under tiotalet kommer att handla om att återigen ta strid för tryggheten, rättvisan, friheten och jämlikheten.
Men kampen mot rasism handlar också om att stå upp för våra värderingar.
Därför behöver vi gemensamt stå upp för att försvara demokratin och våra värderingar om alla människors lika värde. Vi socialdemokrater vill se ett land där vi samlas för att utveckla vår demokrati och samhällsmodell. Alla behövs i det arbetet.

Varför kämpar vi?

Några tankar om politiskt engagemang och varför. Nedan följer talet jag höll idag i Lund.

Kvinnor, systrar, kamrater!


Jag satt hemma vid mitt köksbord igår och funderade över politik och politiskt engagemang. Vad det är som har fått generationer av kvinnor att engagera sig i kampen för ett mer jämlikt samhälle.

Vad var det som fick min familjs kvinnor att kämpa i motvind. Mot samhällets normer. Mot makten. För något annat.

Vad det var som fick min mormors mor, en ensamstående arbetare på marmeladfabriken i början av 1900-talet, att prioritera kampen för kvinnors rösträtt. Eller min mormor, trebarnsmor och heltidsarbetande, att engagera sig och vara socialdemokrat.

Eller vad det är som får oss att stå här idag. Att fortsätta kämpa. Att inte ge upp.

Jag tror att det beror på att vi alla har en sak gemensamt. För oss finns det inget alternativ.

Politiskt engagemang är nämligen ingen tanke.
Det är inte bara en känsla i magen eller en rad av ord på ett papper.
Det är en övertygelse
Om att en annan ordning behövs.
Om att orättvisor måste bekämpas.
Om att alla är lika mycket värda.
Om att ingen osynlig hand kommer att lösa verklighetens problem åt oss.
Och faktiskt slutligen så är politisk övertygelse livsnödvändigt vilket utvecklingen de senaste åren här i Skåne har visat.

Så var det när mormor var ung. Och så är det för oss. Och särskilt idag.

Vi skriver 2014. Mormor är död sedan länge. Kvinnokampen lever och frodas, och behövs mer än någonsin. För mig har det aldrig gått att separera feminismen från min politiska övertygelse som Socialdemokarat.

Därför är jag också lite kluven till den här dagen. Helt plötsligt förväntas jag hitta något gemensamt med alla andra kvinnor i ledande politisk ställning just för att vi är kvinnor. Men för mig handlar inte feminism om gruppterapi där jag som socialist skickar tamburinen till moderaten Pia Kinhult så att vi kan enas om att det är jobbigt när männen inte låter oss prata till punkt. För mig handlar feminism om det livsnödvändiga om att kvinnor ska ha rätt till sitt eget liv och till sin egen kropp.

Och för det finns ingen borgerlig lösning

Feminism handlar om rätten till arbete, rätten till heltid och rätten till en lön som jag kan leva på.Det handlar om trygghet och om självförtroende. Feminismen vinner på en välfärdspolitik för ökad jämlikhet, feminismen vinner på högre skatter och fördelningspolitik. Tyvärr har feminismen varit en förlorare sedan 2006 men om 200 dagar kan vi ändra på det!


Sedan 2006 har vi fallit offer för ett systemskifte. Och efter snart åtta år av borgerlig politik har ojämlikheten ökat dramatiskt. Vägen dit har gått genom skattesänkningar och privatiseringar. Skattesänkningarna betalas bland annat genom nedskärningar. De unga och de gamla har fått betala. Med sämre utbildning och vård, minskad trygghet och ökad ojämlikhet. Personalen på sjukhuset får betala. Med stress på grund av orimliga arbetsbördor. Anställda - många av dem kvinnor har fått sluta. Socialstyrelsen har sett sig tvungen att göra anmälningar och inspektioner. Arbetsmiljöverket riktar allvarlig kritik. Dömer ut viten. Personalen runt om på sjukhusen i Skåne, särskilt på SUS, skickar den ena larmrapporten efter den andra. Gemensamma skrivelser, protester, uppsägningar och förtvivlade rop om överbeläggningar och bristande patientsäkerhet.

Här har du tamburinen Pia – hur har det fört kvinnokampen framåt?

Borgarna har två lösningar. Sänkta skatter och privatiseringar. Auktioneringen av våra gamla och sjuka tog sin början strax efter att borgarna fick makten.
I september 2008 lades 4 äldreboenden i Lund ut på entreprenad. Borgarnas privatiseringar har lett till att personaltätheten har minskat med över 20 procent på flera av de privatiserade boendena. Färre personal ska göra fler och även nya arbetsuppgifter. Detta kombineras med en personalpolitik som går ut på att personalen ska vara positiv och göra det bästa av situationen. Du ska vara serviceminded. Om du klagar på din arbetssituation beror det inte på att det är för få som delar på arbetet.
Skulden ligger hos dig, eftersom du inte har den rätta inställningen. Helst ska du inte uttala sig alls – du ska ju vara solidarisk med din arbetsgivare.

Låt mig lämna ett stalltips till borgarna.

Sjukvård och omsorg är inget företag.
Sjukvård och omsorg kräver öppenhet, inflytande och deltagande.
Demokratisk insyn och styrning
Många händer som kan ta hand om våra gamla och sjuka.

Mötesdeltagare

Låt oss sätta punkt för den politik som sätter skattesänkningar och privatiseringar före välfärd och jämlikhet.

Låt oss sätta människans behov före marknadens. Solidaritet och rättvisa före privatiseringar och egoism.

Ensam är sällan stark.

Höstens val handlar om vilket samhälle vi vill ha, inte bara de närmaste fyra åren, utan även det samhälle som kommande generationer kommer växa upp i.

Vill vi ha ett samhälle där var man är sin egen lyckas smed, eller vill vi se ett samhälle med minskade klyftor och välfärd efter behov.
Där samarbete och solidaritet sätts före konkurrens och vinstintressen?

Det är bara på det sättet som vi som kvinnor kan uppnå våra mål. Vi har alltid kämpat mer i mottvind och varit mer beroende av politiska beslut.

För oss finns det bara ett alternativ.

Att spänna bågar eller inte - funderingar kring vita jobb och arbetsrätt

Helllra lyst till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge.Jag hade faktiskt en förhoppning om att vi skulle våga spänna bågen lite i lärdomsstaden Lund. Att argument om att det faktiskt går, att det är möjligt, att andra vågar och att EU faktiskt har antagit ett nytt direktiv som gör det ännu mer möjligt - skulle hjälpa.
Jag hade fel. Det spändes ingen båge - den plockades inte ens upp.

Ikväll behandlades vår motion om vita jobb i Lunds kommunfullmäktige.
Lunds kommun upphandlar varor och tjänster för stora belopp, bara upphandlingsenheten handlar upp för 650 miljoner kronor årligen till detta till detta tillkommer nämndernas verksamheter på säkerligen det dubbla.

När man som offentlig aktör handskas med skattebetalarnas pengar är det viktigt att man är kompetent och seriös och att de krav som ställs är rimliga att uppnå. Självklart ska vi använda vår konsumentmakt till att främja andra syften. Självklart ska vi använda vår konsumentmakt till att främja sysselsättning för arbetslösa ungdomar, till att ställa krav på miljövänliga produkter, god djurhållning och närproducerade livsmedel med mera. Detta håller alla med om och vi ställer också den här typen av krav regelbundet.

Men med samma självklarhet som vi kan främja drägliga villkor för djur så säger vi nej och stopp på belägg när det handlar om människors arbetsvillkor något som för mig framstår som fullständigt omöjligt.

Tyvärr avslogs den - med motiveringen att det går ju inte att göra på grund av lagstiftning.
Trots att man kan göra det i andra kommuner - en bara en och en halv mik bort - Malmö. Trots att det togs ett nytt EU-direktiv i januari som ger möjlighet att ställa krav på kollektivavtal vid offentlig upphandling. Argumentet om att man vill men det går inte faller därför platt. Slutsatsen måste vara att man helt enkelt inte vill ställa högre krav på arbetsmiljö och arbetsvillkor. Man vågar inte ens plocka uppbågen, än mindre spänna den. Förhoppningsvis kan vi ändra på detta efter valet.

Nedan kan ni läsa motionen:


Motion till lunds kommunfullmäktige

Vita jobb - Ansvar för arbetsmiljö och schyssta villkor vid upphandlingar

Det behövs en uppförandekod för leverantörer

Lunds kommun är en stor upphandlare av varor och tjänster. Varje år genomför kommunen upphandlingar för åtskilliga hundra miljoner kronor årligen. Det gör oss till en stor och viktig aktör på marknaden för upphandlade tjänster. Det är självklart viktigt att alla dessa upphandlingar görs på ett ekonomiskt effektivt sätt. Men det innebär också en möjlighet att genom sociala klausuler exempelvis bekämpa svartjobb, bidra till en god och bra arbetsmiljö samt att främja sysselsättning för grupper som idag står långt från arbetsmarknaden.

Nyligen beslutade Kommunstyrelsen att den gällande Uppförandekoden i Lunds kommun skulle tas bort och ersättas med krav på att den upphandlande enheten ska bedöma om det finns risk för brott mot grundläggande arbetslagstiftning och mänskliga rättigheter i produktionskedjan för upphandlingens föremål och utifrån denna bedömning ställa relevanta etiska krav, förutsatt att kraven går att kontrollera. Vidare bestämdes att en rutin för hur etiska krav skulle ställas och följas upp på ett lämpligt sätt för att underlätta arbetet för upphandlande enheten samt att det i den rutinen ska ingå hur en riskbedömning ska genomföras. Tillvägagångssättet återfinns numera i ”Riktlinjer för samhälleliga mål” som ingår i Lunds kommuns inköps- och upphandlingspolicy. I riktlinjerna ställs bl.a. krav på tillämpning av ILO:s åtta kärnkonventioner, FN:s barnkonvention och arbetarskydd, lagstiftning och minimilön och socialförsäkringsskydd som gäller i tillverkningslandet. Om bedömningen visar att risk föreligger ska relevanta etiska krav formuleras i förfrågningsunderlaget på ett lämpligt sätt, förutsatt att kraven går att kontrollera. Bedömningen av vilka krav som är nödvändiga att ställa i upphandlingen ska ingå som en del av planeringsfasen till varje upphandling.

I praktiken innebär det att man flyttar beslutet om vilka principiella frågor som ska genomsyra kommunens upphandlingar. Besluten fanns tidigare på den politiska nivån, där man kan ange vilka konventioner, principer och krav som ska gälla i en övergripande uppförandekod, till en tjänstemans bedömning i varje enskild upphandling. Principiella överväganden bör ligga på en politisk nivå. Ytterst är det också politikerna som får bära ansvaret i det fall ett krav på exempelvis arbetsrätt inte har ställts. Genom att ha en kod som tar upp vissa grundläggande principiella krav kommunen ställer minimeras risken för att något krav som kunde ha ställts inte uteblir.

Sociala krav vid upphandlingar
Enligt såväl EU:s upphandlingsdirektiv som Lagen om offentlig upphandling (LOU) är det möjligt att ta sociala hänsyn genom olika former av sociala klausuler vid fullgörande av kontrakt. Sådana villkor kan syfta till att bekämpa arbetslöshet, främja anställningar av personer med särskilda svårigheter att komma in på arbetsmarknaden samt att anställa personer med funktionshinder. Det kan handla om att verka för sysselsättning bland ungdomar eller att verka för en jämn könsfördelning (exempelvis bekämpning av sektoriell yrkesmässig segregering). Sociala klausuler kan formuleras i form av villkor på anbudsgivare som exempelvis förbinder sig att göra något aktivt för att främja jämlikhet eller mångfald i frågan om kön eller etniskt ursprung vid utförandet av arbetet. Det kan handla om att främja yrkesutbildning på arbetsplatsen, att anställa långtidsarbetslösa eller att genomföra utbildningar för arbetslösa eller ungdomar.
Flera kommuner i Sverige har redan infört regler om sociala krav eller sociala klausuler i sina upphandlingspolicys eller upphandlingsreglementen. Genom tillämpning av sociala klausuler använder man modern ekonomistyrning, inom ramen för ett sedvanligt upphandlingsförfarande, som ett sätt att uppnå andra politiska målsättningar.

Bekämpa svartjobb
Den svarta arbetsmarkanden är ett stort och växande problem. Den svarta sektorn omsätter åtskilliga hundra miljarder kronor årligen. Dessa pengar beskattas inte och medför ett stort bortfall från statskassan. Dessutom saknar naturligtvis de anställda i den svarta sektorn det skydd som tillkommer andra anställda genom exempelvis arbetsmiljölagen och arbesttidslagen. Det är därför mycket viktigt att Lunds kommun bidrar till att bekämpa denna svarta ekonomi inom ramen för sin upphandlingsverksamhet.

I Kalmar kommun finns sedan ett par år ett krav på att de leverantörer som ska sluta avtal med kommunen ska uppvisa hög affärsetik, att de följer gällande nationella lagar, och att de inte på något sätt medverkar i korruption, bestickning, bedrägeri eller utpressning. Liknande formuleringar finns även i Malmö stads uppförandekod för upphandlingar som nyligen har uppdaterats.

Vi anser att Lunds kommun ska ställa sociala villkor vid upphandling i den utsträckning som det är påkallat och med hänsyn till upphandlingens art.

Vita jobb
Upphandlingsmodellen Vita Jobb har funnits sedan 2004, det startade som ett samarbete mellan Stockholms stad och fackförbunden Fastighetsanställdas förbund, Svenska byggnadsarbetarförbundet, Svenska Elektrikerförbundet, Svenska Kommunalarbetarförbundet, Svenska Målarförbundet och Svenska Transportarbetarförbundet. Vita Jobb använder regelverket kring upphandling för att förhindra social dumping och svart arbete. Förbunden som driver Vita Jobb har sin bakgrund i de branscher som ofta drabbas av svart arbete. Företag som deltar i upphandling enligt Vita Jobb modellen är skyldiga att ge sina anställda minst motsvarande ersättning som utgår enligt svenska kollektivavtal. Vita Jobb är en upphandlingsmodell som inte ersätter eller påverkar fackförbundens ordinära verksamhet.

I det fall det i enlighet med upphandlingsavtalet ska tillämpas sociala villkor finns det även skyldighet att följa upp dessa. Ibland kan dessa uppföljningar kräva expertkunskap. I dessa fall kan till exempel upphandlande myndighet och facken träffa en överenskommelse om att expertkonsulter medverkar vid arbetsplatsbesök och att kontroll av avtalade krav efterlevs.
Modellen innebär bl.a. att man inför ett förbud mot svartjobb och att det finns en skyldighet att tillämpa de sociala villkoren i lag och i branschens kollektivavtal. Skyldigheten omfattar även att kontrollera att egna underleverantörer uppfyller villkoren. Vid brott mot reglerna har man även möjlighet att införa kraftfulla sanktioner.

ILO:s konventioner
ILO:s konvention 94 gör det möjligt för myndigheter och offentliga organ att säkerställa att upphandlingar inte sker till priset av en dumpning av gällande löner och arbetsvillkor. Konventionen används vis upphandlingar i andra europeiska länder och gemenskapsrätten ställer inte upp några hinder för att använda sig av konventionen. Att tillämpa ILO:s konvention 94 skulle innebära att Lunds kommun kan ställa högre sociala krav på sina leverantörer av varor och tjänster vid offentlig upphandling. Av kommunens nuvarande gällande principer framgår bl.a. att kommunens leverantörer ska respektera grundläggande sociala krav i sin verksamhet och att produkter som levereras till kommunen ska vara framställda under förhållanden som är förenliga med ILO:s kärnkonventioner. Det ligger därför inte långt bort att även tillämpa principer som ställer krav på att entreprenörens anställda ska garanteras arbetsvillkor som inte är mindre förmånliga än de som finns i kollektivavtal för arbete av samma sort i den bransch och i det område där arbetet utförs. Vid en revidering av uppförandekoden och upphandlingspolicyn bör man också i samband med det undersöka hur man ska kunna arbeta i enlighet med ILO:s konvention 94. Vi tycker att dessa krav är fullt rimliga att ställa i en kommun som Lund som varje år upphandlar varor och tjänster för åtskilliga hundra miljoner kronor. Dessutom säger sig Lunds kommun i olika samanhang vilja vara ett föredöme på hållbarhetsområdet.

Vi föreslår därför att:

att Kommunfullmäktige uppdrar åt Kommunstyrelsen att komplettera och uppdatera den befintliga inköps- och upphandlingspolicyn med tydliga krav som garanterar att:

• Entreprenörer och underentreprenörers anställda ska garanteras arbetsvillkor som inte är mindre förmånliga än de som finns i kollektivavtal för arbete av samma sort i den bransch och i det område där arbetet utförs.
• Det blir möjligt att ställa större krav på ökad social hänsyn på leverantörer och underleverantörer.
• Kraven i ILO:s konvention 94 ska gälla i upphandlingsförfaranden i Lunds kommun.
• Den så kallade Vita jobb-modellen inkluderas.

att Kommunfullmäktige uppdrar åt Kommunstyrelsen att utarbeta en uppförandekod för leverantörer och underleverantörer som garanterar den ovan angivna villkoren samt de villkor samt de villkor som finns kommunens inköps- och upphandlingspolicy.

Stoppa nedskärningarna

Flygblad vi delade ut på SUS i Lund igår

Ingen kan ha missat mediabruset o nedskärnignarna på bl.a. Helsingborgs lasarett. 30 färre vårdplatser på Helsingborgs lasarett - och hundra anställda kan försvinna från sjukhusen i nordvästra Skåne. Från s sida såg vi redan i höstas att den borgerliga skattehöjningen var för liten och kom för sent.

Det här är dessvärre en av konsekvenserna - behov av både anställda och vårdplatser till trots - nu får det vara nog.

Borgerlig privatiseringsiver

I september är det val och möjlighet till en ny majoritet i rike, region och kommun. Förra veckan beslutade borgarna i Vård och Omsorgsnämnden att trycka på startknappen för att återigen upphandla boendena Solbacken, Österbo, Fäladshöjden och Björkbacken. Avtalstiden förslås bli sju år – det vill säga långt efter eventuella nya majoriteter har tillträtt efter att väljarna har sagt sitt. I samma anda bestämde man även att upphandla driften av servicebostäderna på Spolegatan och Örnvägen. Man förlängde också Vardagas (tidigare Carema) avtal på Nibblegården och Ärtan.

Att ett halvår innan ett val välja att föreslå nya upphandlingar som ska gälla under lång tid är också att förhindra en ny majoritet att bedriva den politik man går till val på – och också väljarnas möjlighet att säga sitt i frågan.

Alternativen är flera. Dels kan man kanske förlänga nuvarande avtal ett år eller två för att ge möjlighet att undersöka om man kan driva verksamheten i egen regi samtidigft som nuvarande entreprenör kan fortsätta verksamheten. Man skulle då inte heller binda upp en ny majoritet vid sin politik. Man kan skriva in klausuler i avtalen som talar om vilka möjligheter det finns att säga upp avtalen i förtid och kanske också vad det skulle kosta. Man kan passa på att undersöka vilka möjligheter och vilka konsekvenser det skulle bli att driva verksamheten i kommunens regi istället. Inget av detta verkar man dock intresserad av att göra.

Det bästa alternativet vore förstås att försäkra sig om att eventuella beslut om tilldelning (vem som får kontraktet) ligger först efter det att en ny majoritet har tillträtt i nämnden. Då får väljarna möjlighet att säga sitt även i den här frågan.