Du ska inte tro det blir sommar

Du ska inte tro det blir sommar ifall inte någon sätter fart. Vad betyder det egentligen? Lilla Ida sjunger om blommande blommor och allt möjligt somrigt i sin visa. Men visst kan man också tänka sig att sommar handlar om något mer. Om upplevelser, om frihet, om glädje och aktiv fritid. Att åka ut i naturen och plocka bär, eller åka till havet och bada. Alla barn borde få en aktiv, upplevelserik sommar. Men så är det inte.

Rädda Barnens årliga rapport Barns ekonomiska utsatthet i Sverige visar att ungefär 2 000 barn i Lund växer upp i ekonomiskt utsatta hushåll. I samma rapport beskrivs bland annat att den ekonomiska utsattheten i Sverige är större för yngre barn, barn med utländsk bakgrund och barn till ensamstående föräldrar. Inte helt förvånande läsning kanske ni tänker. Det finns samband mellan barns hälsa och ekonomisk utsatthet. Barn som lever i ekonomiskt utsatta hushåll löper större risk för att bli utsatta för våld i hemmet av en vuxen och större risk för att bli utsatta för mobbning i skolan. Även barnens rätt till fritid begränsas. Fattigdom ger utslag i dålig hälsa. Bilden bekräftas av flertalet utredningar från såväl ideella organisationer som forskare. Vi behöver inte åka längre än till Malmö för att konstatera att det skiljer flera år i medellivslängd mellan invånarna i miljonprogramsområdet och de boende i villorna på andra sidan vägen. Fattigdomen i Sverige ökar och de orättvisor som skapas i dessa skillnader drabbar barnen hårt. Klassamhället breder ut sig.

På kvällens fullmäktige diskuterades vår (S, V, MP och DV) motion om sommarkort till barn i familjer med långvarigt ekonomiskt bistånd. Att få ett sommarkort löser givetvis inte det verkliga problemet och skälet till att familjer fastnar i långvarigt biståndsberoende. För att lösa det krävs samlade insatser inom arbetsmarknad, bostadspolitik och socialtjänsten. Men förslaget innebär att barnen i familjerna ska kunna få en lite bättre upplevelse av sitt sommarlov. Ett sommarlov som annars kan bestå av ensamhet och social stigma när skolans värld med skolmat, aktiviteter, idrottslektioner och det sociala sammanhanget försvinner.

Genom att få ett sommarkort skulle barnen bli mindre utsatta och mer rörliga. De slipper bära föräldrarnas ekonomiska förutsättningar. Barnen får en möjlighet, om än liten, att vara ”som andra barn”. En möjlighet att få en bättre självkänsla och slippa vara den i klassen som aldrig har något att berätta efter sommarlovet. Jag minns hur flera av mina klasskamrater, alltid samma barn, inte hade några ljuva sommarlovsminnen att dela med sig av. För det fanns inget speciellt att berätta. I en verklighet där prioriteringar är en naturlig del av vardagen, även för barnen, är det inte tal om att lägga hundralappar på att resa runt och utforska sitt hemlän eller ta bussen till Lomma och bada. I valet mellan att lägg a pengar på fritidsaktiviteter och en ny vinterjacka eller nya kläder finns det nämligen inget utrymme till nöjen. Att bifalla motionen hade varit ett sätt att minska en liten del av dessa ständiga kompromisser. Barnen skulle kunna röra sig fritt, oavsett deras föräldrars ekonomi. Ett sommarlov med både upplevelser och avkoppling. Men så blev det tyvärr inte. Det var ingen majoritet som ville sätta fart.

Nedan ser ni vårt motionsförslag.

Sommarkort till barn i familjer med långvarigt ekonomiskt bistånd

Sverige är ett av världens rikaste länder. För en stor del av befolkningen finns också möjligheten till ett gott liv. Men inte för alla. Den senaste tiden har debatten om den ökande svenska barnfattigdomen och dess konsekvenser intensifieras. I rapporter från Rädda barnen och Majblomman har vittnesmål och berättelser från en vardag på den ekonomiska marginalen slagit ner i såväl de svenska hemmens köksbordssamtal som de politiska finrummens debatter

Barnfattigdomen kan aldrig bortförklaras med att även en ensamstående svensk förälder i länder som Kina, Indien och Bangladesh hade betraktats som en medel- eller till och med höginkomsttagare. Den ekonomiska och sociala situationen här i Sverige blir inte bättre eller mindre kännbar för att man vet att man hade varit rik om man hade levat i ett land långt borta. Barnfattigdomen visar sig på flera sätt. Det kan handla om vilka kläder man har eller vilka fritidsaktiviteter man har råd med. Den visar sig även i hälsotillstånd och allmän trivsel.

Knappa ekonomiska marginaler skapar stress och känslor av otillräcklighet. Stress över att inte få ekonomin att gå ihop eller att barnen inte ges möjlighet till fritidsaktiviteter eller en upplevelse under sommarlovet. För de barn som lever i socialt och ekonomiskt utsatta familjer är inte sommarlovet alltid lika efterlängtat. Istället kan sommarlovet vara förknippat med ångest, sysslolöshet, tomma lekplatser och fritidsgårdar. För de barnen som spenderar sommaren hemma utan att kanske ens kunna åka och bada eftersom det ofta innebär en utgift (buss, inträde etc) riskerar sommarlovet att bli fullt av långa och ensamma dagar. Det finns också en risk att barnen känner sig isolerade från och annorlunda jämfört med sina jämnåriga kamrater när dessa åker till sommarstugan, till stranden eller till nöjesparken. Den trygghet som finns under terminen när barnen vistas i skolan som sina jämnåriga försvinner när skollokaler och fritidsaktiviteter stänger. Återkomsten till skolan på hösten kan även den inledningsvis kännas svår när kamraternas frågor om aktiviteter och resor under sommarlovet kommer upp, eller när läraren ber barnen att skriva om sitt bästa sommarminne. Medan de andra klasskamraterna kan komma tillbaka till skolan efter sommarlovet och berätta om sina semesteraktiviteter och resor finns det för den här gruppen barn oftast inga resor att berätta om. Möjligheten till fritidsaktiviteter är lika begränsad under sommaren som resten av året. Ofta finns inte heller utrymmet att åka till stranden och bada eller göra en utflykt till skogen. Känslan hos barnen om att det borde finnas något för dem att berätta om – eftersom deras kamrater kan det – försvinner dock inte.

För familjer med små marginaler finns det ingen möjlighet att, likt familjer med bättre ekonomiska förutsättningar, avsätta lika mycket resurser till fritidsaktiviteter eller nöjen. Detta grundar sig delvis i att normen för vad som ses som skälig levnadsnivå är anpassad efter att det ekonomiska biståndet är tänkt som ett stöd från samhällets sida för personer som av olika orsaker är i tillfälligt behov av stöd. Normen för ekonomiskt bistånd är satt låg och för den som inte lever länge med försörjningsstöd utan snabbt hittar en sysselsättning igen är detta sällan mer än ett temporärt ekonomiskt problem. För den som av olika orsaker lever en längre tid med ekonomiskt bistånd blir det dock svårt, närmast omöjligt att bekosta utgifter för fritidsintressen, utflykter eller andra aktiviteter som kan förgylla vardagen. För den som lever i ett långvarigt biståndsberoende innebär det också att barnen inte har samma möjligheter som sina jämnåriga kamrater att delta i samhällslivet på lika villkor. Barnen blir passiva som en följd av den situation och ofrihet föräldrarnas låga inkomster skapar. Möjligheten att likt andra kamrater delta i sociala aktiviteter som kan förknippas med kostnader är ofta minimal. Mot bakgrund av detta föreslår vi att barn i familjer med långvarigt ekonomiskt bistånd ska få Skånetrafikens sommarkort bekostat av Lunds kommun.

Kommunfullmäktige föreslås besluta:

att                 till sommaren 2012, eller så fort det är möjligt, erbjuda barn i familjer med långvarigt ekonomiskt bistånd möjlighet att få Skånetrafikens sommarkort bekostat av Lunds kommun.

Som på räls

Jag har varit lite dålig på att skriva den sista tiden av oliak anledningar. I fredags var jag på ett seminarium på SPIS (Spårvagnar i Skåne) i Lund. Deltog gjorde bland annat Christine Axelsson, regionråd (s) i Skåne och Anders Ygeman, riksdagsledamot (s). Diskussioner rörde allt från höghastighetståg till kapacitetsproblem och framtida utmaningar. Det kan också glädjande konstateras att Socialdeokraterna precis har lämnat in en motion i riksdagen där blad annat satsningar på infrastruktir i just Skåne lyfts fram. Välbehövligt och efterlängtat.
Mer om mötet kan ni läsa på vår aktivitetesblogg:

På liv eller död

Varken snön eller kylan hindrade ett tjugotal socialdemokrater från att slita sig från mötesdagordningen. Planen var att träffa malmöbor för att prata sjukvård en stund i snöryran. Ämnet är högaktuellt vilket man bland anant kan se i tidningsrubrik efter tidningsrubrik om krisen i den skånska vården. Den kris som beror på de nedskärnignar som borgarna har genomfört - och fortsätter genomföra år efter år. Den kris som borgerliga företrädare, likt strutsen, väljer att stoppa huvudet i sanden och blunda för. Den kris som de kallar tidningsankor. Trots oroande och högljudda signaler från fackförbund, enskilda anställda och patienter.

Vi väljer att lyssna på verksamheten och de som arbetar och vistas i den istället. Vi ser också problemen och vill förändra dem. Situationen på Skånes Universitetssjukhus är ohållbar och det krävs att politken tar sitt ansvar för invånarnas rätt till god vård - det är faktiskt fråg aom liv eller död. Om detta pratade vi med Malmöborna. Bland annat.