Ambulanser drivs bäst i egen regi

 

Kommer ambulansen eller inte?

Det är en fråga de flesta av oss inte vill eller ska behöva ställa. I våras var det en kort stund just den frågan som var högaktuell när ambulansentreprenören Sirius Humanum gick i konkurs. På mötet med upphandlingsstrategiutskottet behandlades ärendet om underlag för en ny ambulansupphandling i Region Skåne. Jag yrkade avslag på ärendet och krävde istället att all ambulansverksamhet ska drivas i regionens egen regi.

Anledningen är att det finns god grund för att vara kritisk till att ambulanssjukvården nu åter ska upphandlas. Konkursen av ambulansentreprenören Sirius visade hur riskabelt det är att överlåta samhällsnödvändig service till privata företag. Skånska dagbladet skrev i dagens tidning om att hårdare krav skulle ställas i den nya upphandlingen. För att säkerställa att skåningarna alltid har tillgång till välfungerande ambulanser borde ambulansverksamheten drivas av Region Skåne.

Ambulanssjukvården är en livsnödvändig samhällsservice som alltid måste fungera. I ambulanserna utförs högspecialiserad akutsjukvård som kan innebära skillnaden mellan liv och död för den som blivit akut sjuk eller skadad. Därför borde det vara självklart att ambulanser inte ska drivas av privata företag med kortsiktiga vinstintressen. Tyvärr blev det inte så och nu kommer ambulanserna i tre av fyra sjukvårdsdistrikt i Skåne att köras av privata företag medan regionen själv bara kommer att ha ett distrikt i egen regi.

Kris i sjukvården

Flygblad från PRO

Idag börjar vi prata om budgeten för hälso- och sjukvården i Skåne. Debatten är rätt märklig – det känns som om vi och borgarna befinner oss i två skilda universum. I vårt universum innebär deras budgetförslag att det kommer att fattas nära 900 miljoner för sjukvården 2013. 897 miljoner – det är så mycket pengar att det är svårt att få en uppfattning om hur mycket det är. I deras universum pratas det om ”satsningar” och effektiviseringar. Och om hur bra den skånska vården är.

Moderaten Carl –Johan Sonesson stod för bara någon minut sedan i talarstolen och pratade om att det inte är någon kris i den skånska sjukvården. Sedan använde han resten av anförandet – i stort sett – till att kritisera socialdemokraternas budgetförslag.



PRO-aktion mötte oss ledamöter



Ingen kris alltså. PRO stod utanför sessionssalen igår och protesterade under parollen – sluta riva den skånska sjukvården. Att det är kris i vården och att resurserna minskar när behovet ökar. Att vårdplatser stängs för att det är för lite personal. Att arbetarskyddsstyrelsen varnar för att personalen riskerar att bli patienter. Att arbetsmiljöverket ser ytterst allvarligt på situationen på Skånes Universitetssjukhus gällande patientsäkerhet och arbetsmiljö. Att det snart kommer att göras en inspektion på akuten i Lund efter anmälan från läkarförbunden.

Facken går hårt emot budgeten och är rädda både för arbetsmiljö och patientsäkerhet. 400 har fått sluta på Skånes Universitetssjukhus. 140 vårdplatser har fått stängas – fast det behövs fler vårdplatser. 17 anställda på onkologen uttrycker oro för sina patienter eftersom de inte känner att de kan ge den vård de behöver. På nyheterna kan man följa en sjuksköterska som talar om att hon medicinerar med en medicin som inte är lika bra som den man hade tidigare – eftersom den ger mycket fler biverkningar  - men det är den dom hänvisas till eftersom den är billigare. Inslaget kan ses på Sydnytts hemsida

Mikael Sandin, även han moderat, står i talarstolen och kallar den oro som uttrycks från fackligt håll, från personal, från patienter och läkare för tidningsankor. Att kalla kritik från arbetsmiljöverk, läkare på onkologen och övrig personals förtvivlan över den rådande situationen i den skånska sjukvården för tidningsankor är inte bara felaktigt. Det är rejält oroande inför framtiden. Strutsbeteendet måste få ett slut.

Ingen mer duktig flicka

Igår kväll var jag, Elin Gustavsson och Lisa Ronnle  på ett möte med Carin Jämtin och WILMA (women in Lund mentor association).  Kvällen bjöd på ett spännande samtal om framgång och vad det är och betyder - engagemang och ledarskap. Och hur man prioriterar för att inte passera den osynliga gränsen för livet i övrigt. Och hur orkar man och varför fortsätter man även när kriserna är som djupast? Och hur hanterar man hierarkier och svåra situationer som ledare?

Innan mötet konstaterade jag och någon till att det ofta kan vara svårt att hinna med alla bör, måsten och vill eftersom det är annat som ständigt måste prioriteras före och att man ananrs får dåligt samvete över det man inte har gjort eller att man egentlgen kanske borde vara någon annanstans istället. Den ständigt växande tvätthögen, den spartanska städnignen eller den obefintlgia matlagningen som ofta får stå tillbaka för måsten. Eller den där vännen som man vill och borde, men inte hittar tiden till att träffa.

Efter en liten stund kunde vi konstatera att just den kvällen var vi på helt rätt plats. Och att vi skulle ta till oss av de råd en erfaren person som Carin kunde ge oss vilket egentligen kan sammanfattas i några enkla rader. Att bestämma sig själv för vad man mår bra av - vad går gränsen för livet? Att gränsa av uppdraget eller jobbet till vad det egentligen handlar om och inte lägga in mer i det. Att kunna stänga av jobbet på fritiden. Att lära sig att säga nej utan att ha dåligt samvete över det (att stå fast vid den prioriteringen) - och framför allt - att ha kul.

Efter mötet kunde vi dra slutsatsen att det  är helt i sin ordning att sluta leva livet med duktigflickasyndrom. Jag ska försöka.

Samarbete över bron

I slutet av förra veckan var jag och några partikamrater på möte med danska S i Köpenhamn.

Folketingsledamoten Sophie Hestrup Andersen och ordföranden i partiorganisationen Peter Valenius tog emot oss med smarriga danska mackor och en vänlig inställning.

Temat för träffen var ökat samarbete över sundet - hur kan vi arbeta bättre tillsammans som socialdemokrater på båda sidorna av bron?

För givetvis har vi gemensamma intressen, arbetarrörelsen är ju internationell och våra värderingar är någonstans sprungna ur samma grund.
Allt från vardagsproblem för de som bor i ett land och arbetar i det andra till större visionära frågor kan det finnas anledning att diskutera gemensamt och kanske också hitta gemensamma lösningar på.
Utgångspunkten var Socialdemokraterna i Skånes "vision för Öresund" som beslutades på kongressen i våras och nu är under fortsatt arbete.

Lund åker neråt i bästa skolkommunligan

I elva år har Lärarförbundets rankning ”Bästa skolkommun” presenterats. I år placerar sig Lunds kommun på nionde plats. Resultatet innebär att Lund för första gången sedan mätningarna började göras inte placerar sig bland de fem främsta. Förra året hamande Lund på plats fem.

Per Måsbäck från Lärarförbundet presenterar Lunds resultat.

Vad kan det bero på?

Givetvis på ett flertal faktorer. Några är dock extra tydliga. Statistiken visar att kommunen dalar bland annat när det gäller resurstilldelning och lärartäthet. Hela 45 platser sämre på lärartätheten än förra året är kommunen. Från plats 83 till plats 128. Detta om något borde väl få de flesta att inse att det är nedskärningar och utebliven kompensation för pris- och löneökningar som börjar synas i statistiken? För lärarnas del innebär minskad lärartäthet att arbetsbördan och stressen har ökat, något jag också har fått signaler om från fackligt håll. För elevernas del innebär det rimligen att kvaliteten på utbildningen och den tid som pedagogerna har att lägga på varje elev minskar.

Det går inte längre att blunda för de senaste årens nedåtgående utveckling längre. För några år sedan toppade Lund rankingen och har sedan sakta men säkert försämrats. Jag är övertygad om att personalen på förvaltningar och skolor gör sitt yttersta. Däremot ser jag detta som en följd av borgarnas skolpolitik, som år efter år ger en allt trångare kostym för verksamheten. Det är dags att vända på skutan. Vi Socialdemokrater gick idag ut med ett alternativ till en borgerlig skolpolitik.

·         Ökad lärartäthet - minst 100 nya lärare under 2013

·         Minskade klasstorlekar och barngrupper

·         Ökade lärarlöner för att höja yrkets status

·         Minskad administration och mer tid till pedagogiskt arbete

·         Ökat individuellt stöd för enskilda elever

·         Ett nytt resursfördelningssystem som innebär utbildning på likvärdiga villkor

En dag som en lärares skugga

Igår följde jag John Jönsson, lärare i franska och engelska under delar av hans arbetsdag på gymnasieskolan Spyken. Tanken med det var att få en bättre inblick i hur vardagen på skolan ser ut och också få det som sällan kan fås genom den ordinära kommunala handlingen – en känsla för stämning och atmosfär på skolan.

 Det var lite nervöst det ska medges. Minnena från fransk- och engelsklektionerna vid min egen gymnasietid på Humanistisk linje vid Peder Skrivares skola i Varberg är ju dessutom lite diffusa. Hur var det nu man uttryckte konjunktivformer på franska? Skulle jag klara att presentera mig och förklara vad jag arbetade med eller skulle det bli obegripligt? Hur säger man kommunalråd i opposition med rotelansvar för…på franska…Hur går undervisningen till nuförtiden? Hur är arbetsmiljön?

Däremot var det en nyttig erfarenhet som jag tar med mig i det fortsatta arbetet. Och det gav mersmak – fler lärare vill jag skugga och fler skolor vill jag besöka för att få en bättre inblick i verksamheten. Min uppfattning om att en lärares vardag, om än givande, är krävande på många sätt kvarstår oförändrad. Det är ett stort ansvar som vilar på våra pedagoger – de ska vara mentorer, handledare, undervisa och de är också en vuxen förebild för de barn och ungdomar som går i våra skolor. Mängden administrativa uppgifter har ökat de senaste åren på grund av ny lagstiftning etc. Och även om exempelvis dokumentation om elevernas utveckling och behov knappast kan göras av annan än pedagogerna, måste det finnas resurser och tid till att hantera detta. Precis som det måste finnas tid för prov, rättning av prov, nationella prov och så vidare….och så vidare…

Även om Lunds gymnasieskolor håller en hög kvalitet på undervisning och ambitiösa engagerade lärare är min uppfattning att reformer och nedskärningar givetvis har satt sina spår på arbetssituation, elevantal, skollokaler etc. Några av de krav som vi lyfte i budgetförslaget förtjänar som jag ser det att dammas av och lyftas igen.

·         Utökade resurser till Lunds skolor (i vårt budgetförslag för 2013 nästan 55 miljoner)

·         Minska de administrativa pålagorna för kommunens lärare

·         Investera i om- och nybyggnation