De senaste dagarna har en känsla av olust dykt upp inom mig med jämna mellanrum. Olusten beror på avslöjanden om hur privata vårdbolag skor sig på skattepengar som skulle gå till omsorg och vård av våra gamla. Avslöjanden om hur våra gamla blir avklädda all sin värdighet och lämnas åt sitt eget öde. Om människor som ligger i sin egen avföring. Som inte får gå på toaletten när de vill och behöver. Om att väga blöjor för att se om de kan användas en gång till. Om personal som mår så dåligt att de slutar på sitt arbete. Om att personalen gråter när de kommer hem från jobbet på grund av situationen på arbetet.
Några ord återkommer i tankarna med jämna mellanrum. Valfrihet, kunden, värdighet, utevistelse, kissblöja.
Har människovärdet förbrukats bara för att man är gammal? Har dessa vinstmaximerare inga egna föräldrar, mor eller farföräldrar de kan relatera till? Hur gick det till när människan gick från att vara en person till en inkomstkälla i en resultaträkning? Vad hände med omsorg, integritet, personlighet, privatliv, egen vilja? Inte försvinner man bara för att man blir äldre? Inte slutar man att ha intressen, passioner och åsikter. Att förvägras att uttrycka dem är inte bara förfärligt, det är fullkomligt oacceptabelt. Vad är det för valfrihet? För vem?
Dessa personer som byggde upp vårt land. Som födde barn, arbetade och betalade skatt för att ge oss andra en utbildning och möjlighet att skapa en framtid för oss själva. Tankarna går till min mormor, som levde sina sista år på ett äldreboende innan hon somnade in 1998. Till den fantastiska personalen, som tog hänsyn till hennes vilja och vanor. Som respekterade henne som en person med stark vilja och åsikter. Som hade tid att inse att hon inte ville be om något men kanske egentligen ville ha det. Hur ska den tiden finnas om personalen är så snålt tilltagen att de knappt hinner hjälpa till med att få upp alla på morgonen?
Omsorg ska inte vara en fråga om att sko sig på andra. Omsorg kan vara så enkelt som att få hjälp med att komma upp ur sängen, gå en sväng i parken, ringa ett telefonsamtal. Att äta, duscha, klä på sig. Att läsa tidningen eller bara prata lite om väder och vind. Att få behålla sin värdighet som människa och person. Kanske ibland så enkelt som att få gå på toaletten när man vill. Och det borde verkligen inte vara för mycket begärt.
torsdag 17 november 2011
onsdag 21 september 2011
Nedskärningarna i Lund drabbar de mest utsatta
Ett samhälle kan bedömas efter hur de behandlar den som är mest utsatt. Med den måttstocken riskerar Lunds kommun att hamna på en bottenplacering framöver.
I juni i år beslutade moderater, folkpartister, centerpartister och sverigedemokrater om att skrädda en trång kostym för kommunens budget i kommunfullmäktige. Därför får flera nämnder, bland annat Socialnämnden, genomföra stora nedskärningar i verksamheten. Trots att det stod klart att det skulle drabba Socialnämndens olika förebyggande insatser mot exempelvis missbruk, något som vi också framförde i debatten.
Då kallades vi i de närmaste domedagsprofeter. Men nu står det klart att Socialnämnden i Lund ska spara in flera miljoner. På Socialnämndens sammanträde i oktober ska det beslutas vilka verksamheter som ska axla besparingarna. För någon vecka sedan diskuterades om bilan skulle falla över både Rådgivningsbyrån och Alkoholmottagningen. Båda dessa verksamheter fyller en enormt viktig funktion för att förebygga långvariga problem med alkohol och andra droger. Nu verkar det som om Rådgivningsbyrån är utom fara. Alkoholmottagningens framtid är dock fortfarande osäker. Vår förhoppning är att även de borgerliga i nämnden inser nödvändigheten av verksamheten och beslutar att inte stänga ner den.
Vi Socialdemokrater röstade emot besparingarna både i Socialnämnden och i budgetdebatten i juni. Det kommer vi att fortsätta med. Tvärtemot den borgerliga majoriteten anser vi att Lund har råd med välfärd. Och att våra åtaganden inte ska stanna enbart vid det som vi enligt lag är tvingade att göra. Socialtjänstens verksamhet är oerhört central för Lunds kommun. Varje nedskärning inom densamma ökar inte bara antalet personer som inte får den hjälp de behöver. Det får också smärtsamma, långtgående och ekonomiskt mångdubbelt kostsammare effekter. Det är dags att dra i bromsen – innan det är för sent.
Artikeln publicerad i dagens Skånska Dagbladet
Anna-Lena Hogerud, oppositionsråd (S)
Peter Fransson, gruppledare Socialnämnden (S)
I juni i år beslutade moderater, folkpartister, centerpartister och sverigedemokrater om att skrädda en trång kostym för kommunens budget i kommunfullmäktige. Därför får flera nämnder, bland annat Socialnämnden, genomföra stora nedskärningar i verksamheten. Trots att det stod klart att det skulle drabba Socialnämndens olika förebyggande insatser mot exempelvis missbruk, något som vi också framförde i debatten.
Då kallades vi i de närmaste domedagsprofeter. Men nu står det klart att Socialnämnden i Lund ska spara in flera miljoner. På Socialnämndens sammanträde i oktober ska det beslutas vilka verksamheter som ska axla besparingarna. För någon vecka sedan diskuterades om bilan skulle falla över både Rådgivningsbyrån och Alkoholmottagningen. Båda dessa verksamheter fyller en enormt viktig funktion för att förebygga långvariga problem med alkohol och andra droger. Nu verkar det som om Rådgivningsbyrån är utom fara. Alkoholmottagningens framtid är dock fortfarande osäker. Vår förhoppning är att även de borgerliga i nämnden inser nödvändigheten av verksamheten och beslutar att inte stänga ner den.
Vi Socialdemokrater röstade emot besparingarna både i Socialnämnden och i budgetdebatten i juni. Det kommer vi att fortsätta med. Tvärtemot den borgerliga majoriteten anser vi att Lund har råd med välfärd. Och att våra åtaganden inte ska stanna enbart vid det som vi enligt lag är tvingade att göra. Socialtjänstens verksamhet är oerhört central för Lunds kommun. Varje nedskärning inom densamma ökar inte bara antalet personer som inte får den hjälp de behöver. Det får också smärtsamma, långtgående och ekonomiskt mångdubbelt kostsammare effekter. Det är dags att dra i bromsen – innan det är för sent.
Artikeln publicerad i dagens Skånska Dagbladet
Anna-Lena Hogerud, oppositionsråd (S)
Peter Fransson, gruppledare Socialnämnden (S)
Ska barnen betala skattesänkningen med sämre skola?
En bra skola är en bra start i livet. Skoltiden präglar uppväxten och hur vi utvecklas som individer. En trygg skola präglad av kunskap och kritiskt tänkande ger oss förutsättningar att växa som människor och nå våra mål.
I dagens Skånska Dagbladet kan man läsa om Killebäckskolan i Södra Sandby, som är på väg tillbaka efter såväl brand som oförtjänt dåligt rykte som en otrygg skola. För även om läger fortfarande är tufft stämmer inte bilden av att det är frågan om någon värstingskola menar elever och lärare i artikeln. Däremot har besparingarna gett sig tillkänna genom minskning av fem och en halv lärartjänst och större klasser.
Bra skolor skapas inte genom nedskärningar, större klasser och mindre resurser till elever med särskilda behov. De senaste årens rekordstora nedskärningar har medfört stora försämringar i skolan. Det blir allt fler barn i förskolans barngrupper och i grundskolans klasser, samtidigt som antalet förskollärare och lärare minskar. Det är inte rimligt att ekonomiska kriser och skattesänkningar ska bekostas av barnen i form av sämre skolor och förskolor. Det behövs fler lärare i skolan, men också ett ökat stöd i form av fler speciallärare, skolkuratorer, skolsjuksköterskor och fritidspedagoger Nedrustningen av grundskolan i Lund måste stoppas. En bra skola för alla, oavsett bakgrund och ekonomiska förutsättningar, är nämligen en av de viktigaste förutsättningarna för ett gott samhälle.
I dagens Skånska Dagbladet kan man läsa om Killebäckskolan i Södra Sandby, som är på väg tillbaka efter såväl brand som oförtjänt dåligt rykte som en otrygg skola. För även om läger fortfarande är tufft stämmer inte bilden av att det är frågan om någon värstingskola menar elever och lärare i artikeln. Däremot har besparingarna gett sig tillkänna genom minskning av fem och en halv lärartjänst och större klasser.
Bra skolor skapas inte genom nedskärningar, större klasser och mindre resurser till elever med särskilda behov. De senaste årens rekordstora nedskärningar har medfört stora försämringar i skolan. Det blir allt fler barn i förskolans barngrupper och i grundskolans klasser, samtidigt som antalet förskollärare och lärare minskar. Det är inte rimligt att ekonomiska kriser och skattesänkningar ska bekostas av barnen i form av sämre skolor och förskolor. Det behövs fler lärare i skolan, men också ett ökat stöd i form av fler speciallärare, skolkuratorer, skolsjuksköterskor och fritidspedagoger Nedrustningen av grundskolan i Lund måste stoppas. En bra skola för alla, oavsett bakgrund och ekonomiska förutsättningar, är nämligen en av de viktigaste förutsättningarna för ett gott samhälle.
måndag 19 september 2011
The vind is vänding
Vänstervindar viner genom höstrusket. Först en valseger i Danmark förra veckan och i Berlin igår. Och det verkar ju vara en fortgående positiv trend. Kan det vara så att vinden har vänt – att det borgerliga experimentet med stadsfinanser, välfärdssystem och brist på förändringsvilja har uppenbarats för medborgarna? Låt oss hoppas det. För det är inget ”hittepå” att samhällsekonomi och utvecklingsmöjligheter blir bättre av en politik som eftersträvar jämlikhet. Att ökade klassklyftor inte bara skapar orättvisa mellan olika människor – utan även är sämre för tillväxten. Det skulle vara skönt om valet i Danmark förra veckan utgör startskottet för slutet på detta borgerliga moment 22 som har sitt grepp över stora delar av Europa.
torsdag 15 september 2011
Tomma tunnor skramlar högre
Idag talade Reinfeldt om ansvar i sin regeringsförklaring.Det var på tiden, kanske någon tänkte. Men tomma tunnor skramlar högre.
Att alla ska ta ansvar för landet, inte bara politikerna. Men något ansvar för de arbetslösa, de sjuka, pensionärerna, bostadsbyggande, utbildning, framtiden – det vill i vart fall inte han ta.
Frågan är vad man ska ha en regering till – om de anser att de inte har något ansvar för en fungerande välfärd. Om regeringens verklighetsbeskrivning tar sin utgångspunkt i en verklighet som endast verkar finnas innanför väggarna i Rosenbad.
Håkan Juholt kommenterade det bra i Dagens Nyheter tycker jag:
– Att ta ansvar är inte bara att säga ordet ”ansvar”, det måste vara att se verkligheten. Pensionärer utsätts för orättvisor, infrastrukturen förfaller, bostadsbyggandet är på noll, resultatet i skolan sjunker och arbetslösheten är högre än när Reinfeldt tillträdde.
Precis.
Att alla ska ta ansvar för landet, inte bara politikerna. Men något ansvar för de arbetslösa, de sjuka, pensionärerna, bostadsbyggande, utbildning, framtiden – det vill i vart fall inte han ta.
Frågan är vad man ska ha en regering till – om de anser att de inte har något ansvar för en fungerande välfärd. Om regeringens verklighetsbeskrivning tar sin utgångspunkt i en verklighet som endast verkar finnas innanför väggarna i Rosenbad.
Håkan Juholt kommenterade det bra i Dagens Nyheter tycker jag:
– Att ta ansvar är inte bara att säga ordet ”ansvar”, det måste vara att se verkligheten. Pensionärer utsätts för orättvisor, infrastrukturen förfaller, bostadsbyggandet är på noll, resultatet i skolan sjunker och arbetslösheten är högre än när Reinfeldt tillträdde.
Precis.
fredag 9 september 2011
Jämlikhet, heliga kor och mellanmjölk
I dagens Svenska Dagbladet kan man läsa en debattartikel med rubriken ”De välutbildade måste kunna tjäna mer”.
Det är en rubrik som får dig att läsa vidare. Efter ett tag blir man dock både förbannad och besviken. Förbannad över att debattören, SACO:s nye ordförande, menar att kampen för jämlikhet är en av politikens heliga kor som måste slaktas. Som om inte det vore nog är nästa snilleblixt hos debattören att koppla detta till jantelagen. Jo – jantelagen har ju väldigt mycket med facklig kamp och arbetarrörelsens krav på jämlikhet att göra. Det var ju Jante som grundande arbetarrörelsen. Att jämställa kamp för jämlikhet med en ”helig ko” – eller till och med – i vart fall kan jag tolka in det mellan raderna – en politisk floskel – är givetvis felaktigt. Det är knappast så att vi lever i ett jämlikt samhälle. Inte heller år det så att vi skulle förlora på ett mer jämlikt samhälle, vare sig mänskligt eller ekonomiskt. Det finns det forskning som tydligt pekar på. Kanske är denna forskning bara en helig ko enligt jantekoncept den också – trots att böcker som jämlikhetsanden inte är skrivet i detta mellanmjölkens janteland.
Som om detta inte var tillräckligt fortsätter det med ett angrepp på motdebattörerna utifrån logiken – om du inte håller med mig har du nog inte förstått. Den utgångspunkten är dessvärre inte alldeles ovanlig för många inom politiken. En form av härskarteknik på sätt och vis, för det grundar sig på en syn att man själv är mer upplyst om sakernas tillstånd och därför ska förklara detta för omgivningen. Som givetvis kommer att hålla med en när förklaringen är erlagd.
Jag har själv stött på den många gånger. Jag blir lika irriterad varje gång. För det kan ju vara så att du bara inte håller med mig – eller att du inte delar min analys av verkligheten. Åtminstone enligt min uppfattning. Att jag har en annan åsikt kan bero på att jag förstår precis vad du menar – men ändå inte håller med dig. Du kan ju faktiskt ha fel.
Det är en rubrik som får dig att läsa vidare. Efter ett tag blir man dock både förbannad och besviken. Förbannad över att debattören, SACO:s nye ordförande, menar att kampen för jämlikhet är en av politikens heliga kor som måste slaktas. Som om inte det vore nog är nästa snilleblixt hos debattören att koppla detta till jantelagen. Jo – jantelagen har ju väldigt mycket med facklig kamp och arbetarrörelsens krav på jämlikhet att göra. Det var ju Jante som grundande arbetarrörelsen. Att jämställa kamp för jämlikhet med en ”helig ko” – eller till och med – i vart fall kan jag tolka in det mellan raderna – en politisk floskel – är givetvis felaktigt. Det är knappast så att vi lever i ett jämlikt samhälle. Inte heller år det så att vi skulle förlora på ett mer jämlikt samhälle, vare sig mänskligt eller ekonomiskt. Det finns det forskning som tydligt pekar på. Kanske är denna forskning bara en helig ko enligt jantekoncept den också – trots att böcker som jämlikhetsanden inte är skrivet i detta mellanmjölkens janteland.
Som om detta inte var tillräckligt fortsätter det med ett angrepp på motdebattörerna utifrån logiken – om du inte håller med mig har du nog inte förstått. Den utgångspunkten är dessvärre inte alldeles ovanlig för många inom politiken. En form av härskarteknik på sätt och vis, för det grundar sig på en syn att man själv är mer upplyst om sakernas tillstånd och därför ska förklara detta för omgivningen. Som givetvis kommer att hålla med en när förklaringen är erlagd.
Jag har själv stött på den många gånger. Jag blir lika irriterad varje gång. För det kan ju vara så att du bara inte håller med mig – eller att du inte delar min analys av verkligheten. Åtminstone enligt min uppfattning. Att jag har en annan åsikt kan bero på att jag förstår precis vad du menar – men ändå inte håller med dig. Du kan ju faktiskt ha fel.
tisdag 6 september 2011
Stålbadet i Lund - Socialnämnden
Ett samhälle kan bedömas efter hur de behandlar den som är mest utsatt.
Socialnämnden i Lund saknar sex miljoner för att kunna behålla sin nuvarande verksamhet. Eller – om man så vill – för att behålla en tiondel av det förebyggande arbetet. Detta visste vi redan i budgetdebatten i juni – och vi Socialdemokrater yrkade också på att nämnden skulle få den kompensationen. Men vi förlorade.
Och stålbadet tar nu sin början. I dagens Sydsvenska Dagbladet kan man läsa om att Alkoholmottagningen, Rådgivningsbyrån och Lundahoj nu hotas av nedläggning – pengarna saknas för verksamheten. Detta kommer inte heller som en total överraskning. Inför budgeten i juni tog Socialnämnden fram en konsekvensbeskrivning av vad som skulle ske om de inte blev undantagna från nedskärningar.
I konsekvensbeskrivningen kunde man läsa vilken verksamhet som man kunde tvingas lägga ner utan de sex miljonerna. Och eftersom en stor del av nämndens verksamhet är myndighetsutövning – där man inte kan spara – är det på den andra verksamheten besparingarna kan genomföras. Det rör sig exempelvis om det förebyggande arbetet. Exempelvis barngruppverksamheter och förebyggandeteam – där verksamheten riktar sig till barn som växer upp i familjer med missbruk, psykisk ohälsa, där det finns allvarliga vårdnadskonflikter. Skolkproblem, mobbing, skolfrånvaro eller andra riskfaktorer. Det handlar om tidiga insatser – som inte bara är bra för de som behöver dem utan också sparar tid och utredningsresurser från nämnden. Och inte minst – risken att de unga hamnar i utanförskap minskar markant.
Det gäller alkoholmottagningen – där personer kan få hjälp utan att bli myndighetsregistrerade. Rådgivningsbyrån för narkotikafrågor. Solvera – en av socialförvaltningens få behandlingsalternativ på hemmaplan för personer med missbruksproblem. Kvarbo. Arbetsmarknadsåtgärder.
Åtgärder, eller om man så vill, investeringar i humankapital som på sikt blir en satsning och minskad utgift. Har behovet av förebyggande insatser minskat undrar kanske någon? Självklart inte. Och Lund, en rik kommun, kan bättre än så.
Vi Socialdemokrater anser att vi har råd med välfärd och att vi inte bara kan låta våra åtaganden stanna vid det som vi enligt lag är tvingade att göra.
Socialtjänstens verksamhet är oerhört central för Lunds kommun och varje nedskärning och indragning inom densamma ökar inte bara antalet personer som inte får den hjälp de behöver – utan får också smärtsamma, långtgående och ekonomiskt mångdubbelt kostsammare effekter. Det är dags att dra i bromsen – innan det är för sent.
Socialnämnden i Lund saknar sex miljoner för att kunna behålla sin nuvarande verksamhet. Eller – om man så vill – för att behålla en tiondel av det förebyggande arbetet. Detta visste vi redan i budgetdebatten i juni – och vi Socialdemokrater yrkade också på att nämnden skulle få den kompensationen. Men vi förlorade.
Och stålbadet tar nu sin början. I dagens Sydsvenska Dagbladet kan man läsa om att Alkoholmottagningen, Rådgivningsbyrån och Lundahoj nu hotas av nedläggning – pengarna saknas för verksamheten. Detta kommer inte heller som en total överraskning. Inför budgeten i juni tog Socialnämnden fram en konsekvensbeskrivning av vad som skulle ske om de inte blev undantagna från nedskärningar.
I konsekvensbeskrivningen kunde man läsa vilken verksamhet som man kunde tvingas lägga ner utan de sex miljonerna. Och eftersom en stor del av nämndens verksamhet är myndighetsutövning – där man inte kan spara – är det på den andra verksamheten besparingarna kan genomföras. Det rör sig exempelvis om det förebyggande arbetet. Exempelvis barngruppverksamheter och förebyggandeteam – där verksamheten riktar sig till barn som växer upp i familjer med missbruk, psykisk ohälsa, där det finns allvarliga vårdnadskonflikter. Skolkproblem, mobbing, skolfrånvaro eller andra riskfaktorer. Det handlar om tidiga insatser – som inte bara är bra för de som behöver dem utan också sparar tid och utredningsresurser från nämnden. Och inte minst – risken att de unga hamnar i utanförskap minskar markant.
Det gäller alkoholmottagningen – där personer kan få hjälp utan att bli myndighetsregistrerade. Rådgivningsbyrån för narkotikafrågor. Solvera – en av socialförvaltningens få behandlingsalternativ på hemmaplan för personer med missbruksproblem. Kvarbo. Arbetsmarknadsåtgärder.
Åtgärder, eller om man så vill, investeringar i humankapital som på sikt blir en satsning och minskad utgift. Har behovet av förebyggande insatser minskat undrar kanske någon? Självklart inte. Och Lund, en rik kommun, kan bättre än så.
Vi Socialdemokrater anser att vi har råd med välfärd och att vi inte bara kan låta våra åtaganden stanna vid det som vi enligt lag är tvingade att göra.
Socialtjänstens verksamhet är oerhört central för Lunds kommun och varje nedskärning och indragning inom densamma ökar inte bara antalet personer som inte får den hjälp de behöver – utan får också smärtsamma, långtgående och ekonomiskt mångdubbelt kostsammare effekter. Det är dags att dra i bromsen – innan det är för sent.
fredag 2 september 2011
Bygg en skateboardanläggning nu!
Människor har åkt skateboard sedan 1950-talet. Det handlar inte bara om män och kvinnor, killar och tjejer som åker bräda. Det är på många sätt en egen kulturyttring och en mötesplats där äldre och yngre förenas i ett gemensamt intresse – åkandet.
Det finns ett värde i se till att kulturyttringar av olika slag ges möjlighet att utvecklas. En rik och stimulerande fritid ska vara möjlig för så många som möjligt. Lund behöver också stärka förutsättningarna för en rik fritid för fler åkare.
I det förslag till budget som Socialdemokraterna lade i kommunfullmäktige i juni i år hade det avsatts åtta miljoner just till att anlägga en skateboardanläggning, samt pengar för utveckling, drift och underhåll. Kommunen skulle sedan ha en möjlighet att utforma anläggningen tillsammans med åkarna. Förslaget röstades dock ner av majoriteten. Precis som ett medborgarförslag om att bygga en skateboardanläggning i betong röstades ner i augusti. Trots att två moderata företrädare stått där i juni och talat sig varma för hur viktigt det var att satsa på skateboard och spontanidrott. Trots varma ord om skaetande och idéer om eventuell finansiering.
Och åkarna behöver en anläggning. Lund har idag runt 100 anläggningar för idrott och fysiskt aktivitet. Ett par skateboardparker skulle vara ett mkt gott tillskott till dessa. Att anlägga en park i Lund skulle vara mkt gott tillskott till dessa och tusentals åkare skulle få en ordentlig anläggning. Förutsättningarna för kulturlivet måste stärkas och alla måste få möjlighet till en aktiv fritid. Detta görs genom satsningar på kulturverksamhet i stadsdelar och samhällen, genom föreningsstöd till barn och ungdomar eller genom satsningar på lovverksamheten.
Vi vill satsa på att bygga en skate- och aktivitetspark. Behovet finns och vi ser en möjlighet i dialog med utövarna forma hur anläggningen ska planeras. Enligt vårt förslag skulle det röra sig om en engångsinvestering på åtta miljoner – sedan skulle driften hamna på 115 000 kr de två första åren och sedan 865 000 i driftskostnader. Anläggningen skulle då utformas i dialog och tillsammans med åkarna. Detta är vårt förslag till Lunds skateare. Sätt spaden i marken!
måndag 15 augusti 2011
När tornet rasar samman
".... Men ju högre man kom ju mer skiljde sej dom som bodde där uppe från dom andra. Och till sist blev tornet så högt, att dom där uppe och nere inte längre förstod varandra. Och då rasade tornet samman. ....." Ur Keops Pyramid (Mikael Wiehe)
Sången skulle kunna vara en beskrivning av vad som händer när beslutsfattare inte kan, eller vill lyssna på beskrivningar av verksamheten de styr. När avståndet mellan beslutsfattare och brukare och personal är för stort. Det skulle kunna vara en beskrivning av det gap som verkar finnas mellan borgarna i regionledningen och personalen på SUS.
Sommarens rapporteringar från den Skånska sjukvården är oroande och alarmerande. Patienter berättar om dåliga förhållanden. Socialstyrelsen har sett sig föranlåten att göra anmälningar och inspektioner. Arbetsmiljöverket riktar allvarlig kritik. Oron för om vi kan räkna med att få den goda vård som kan förväntas, sprider sig bland skåningarna. Personalen runt om på sjukhusen i Skåne, särskilt på SUS, skickar den ena larmrapporten efter den andra. Skrivelser, protester, uppsägningar, förtvivlade rop om överbeläggningar och bristande patientsäkerhet har droppat in så ofta att dagstidningarna nu endast gör notiser av varningssignalerna. Den bild av verksamheten som målas upp av personalen borde räcka för att situationen ska tas på allvar av ansvariga borgerliga politiker. Istället målar de en helt annan bild av verkligheten. En verklighetsbeskrivning som är helt främmande för såväl många patienter, anställda som allmänhet. Hör man inte de anställdas varningsrop? Har styret, likt "dom där uppe", förlorat kontakten och förståelsen för verksamheten?
Det är inte svårt att förstå uppgivenheten hos de som kämpar i vårdens vardag. De som stressar och oroas samtidigt som de ingjuter mod och styrka hos patienter och anhöriga. De som kämpar för att hindra att tornet rasar, samtidigt som de tar hand om våra sjuka medmänniskor Man kan tycka att de som beskriver sin egen verklighet borde ha en mycket större trovärdighet än de som ritar en önskekarta. Personalen är utan tvekan den viktigaste kuggen i vården. Inom några få år kommer tusentals läkare, sjuksköterskor och annan vårdpersonal att gå i pension. Skall vi klara att rekrytera fler unga och nyutbildade personer till våra sjukhus och vårdcentraler måste villkoren för arbetet i vården förbättras. Fler och fler väljer att lämna vården för att man inte klarar den nuvarande pressen och den usla arbetsmiljön. Mångårig erfarenhet och kunskap försvinner till andra branscher eller till tidig pensionering.
Den borgerliga majoriteten spelar högt när man bemöter personalens varningar med tystnad. Eller valser om god ekonomi. Som lök på laxen har den borgerliga majoriteten utlovat ett krispaket som i första hand ska hantera de stora underskott som finns i vården. Det är svårt att tänka sig hur ett stålbad av besparingar skulle förbättra dagens förhållanden. För självklart får besparingar inom vården effekter. Konsekvenser för patientsäkerhet, vårdplatser och antal anställda ? bara för att nämna några. Och allt tyder snarare på att det behövs fler anställda ? inte färre. Att mer pengar behövs för att garantera vårdkvalitet, patientsäkerhet och arbetsmiljö. Detta förslag har framförts upprepade gånger av socialdemokrater och vänsterpartister, men har konsekvent röstats ner av moderaterna och deras efterföljare. Att följa ideologin har hittills varit viktigare än att öppna ögonen för resultatet av den. Förvisso kan inte alla problem lösas genom mer resurser. Men det är en början. Det är på tiden att ansvariga borgerliga politiker börjar lyssna på personalens varningar och agera innan tornet rasar samman.
För s-kvinnor i Lund
Anna-Lena Hogerud, oppositionsråd (S) i Lund och regionpolitiker
Jeanette Olsson, undersköterska SUS i Lund
Eva Olsson, anställd på SUS i Lund
Britt-Marie Lundqvist, regionpolitiker (S)
Artikeln publicerad i Skånska Dagbladet 110815<
Sången skulle kunna vara en beskrivning av vad som händer när beslutsfattare inte kan, eller vill lyssna på beskrivningar av verksamheten de styr. När avståndet mellan beslutsfattare och brukare och personal är för stort. Det skulle kunna vara en beskrivning av det gap som verkar finnas mellan borgarna i regionledningen och personalen på SUS.
Sommarens rapporteringar från den Skånska sjukvården är oroande och alarmerande. Patienter berättar om dåliga förhållanden. Socialstyrelsen har sett sig föranlåten att göra anmälningar och inspektioner. Arbetsmiljöverket riktar allvarlig kritik. Oron för om vi kan räkna med att få den goda vård som kan förväntas, sprider sig bland skåningarna. Personalen runt om på sjukhusen i Skåne, särskilt på SUS, skickar den ena larmrapporten efter den andra. Skrivelser, protester, uppsägningar, förtvivlade rop om överbeläggningar och bristande patientsäkerhet har droppat in så ofta att dagstidningarna nu endast gör notiser av varningssignalerna. Den bild av verksamheten som målas upp av personalen borde räcka för att situationen ska tas på allvar av ansvariga borgerliga politiker. Istället målar de en helt annan bild av verkligheten. En verklighetsbeskrivning som är helt främmande för såväl många patienter, anställda som allmänhet. Hör man inte de anställdas varningsrop? Har styret, likt "dom där uppe", förlorat kontakten och förståelsen för verksamheten?
Det är inte svårt att förstå uppgivenheten hos de som kämpar i vårdens vardag. De som stressar och oroas samtidigt som de ingjuter mod och styrka hos patienter och anhöriga. De som kämpar för att hindra att tornet rasar, samtidigt som de tar hand om våra sjuka medmänniskor Man kan tycka att de som beskriver sin egen verklighet borde ha en mycket större trovärdighet än de som ritar en önskekarta. Personalen är utan tvekan den viktigaste kuggen i vården. Inom några få år kommer tusentals läkare, sjuksköterskor och annan vårdpersonal att gå i pension. Skall vi klara att rekrytera fler unga och nyutbildade personer till våra sjukhus och vårdcentraler måste villkoren för arbetet i vården förbättras. Fler och fler väljer att lämna vården för att man inte klarar den nuvarande pressen och den usla arbetsmiljön. Mångårig erfarenhet och kunskap försvinner till andra branscher eller till tidig pensionering.
Den borgerliga majoriteten spelar högt när man bemöter personalens varningar med tystnad. Eller valser om god ekonomi. Som lök på laxen har den borgerliga majoriteten utlovat ett krispaket som i första hand ska hantera de stora underskott som finns i vården. Det är svårt att tänka sig hur ett stålbad av besparingar skulle förbättra dagens förhållanden. För självklart får besparingar inom vården effekter. Konsekvenser för patientsäkerhet, vårdplatser och antal anställda ? bara för att nämna några. Och allt tyder snarare på att det behövs fler anställda ? inte färre. Att mer pengar behövs för att garantera vårdkvalitet, patientsäkerhet och arbetsmiljö. Detta förslag har framförts upprepade gånger av socialdemokrater och vänsterpartister, men har konsekvent röstats ner av moderaterna och deras efterföljare. Att följa ideologin har hittills varit viktigare än att öppna ögonen för resultatet av den. Förvisso kan inte alla problem lösas genom mer resurser. Men det är en början. Det är på tiden att ansvariga borgerliga politiker börjar lyssna på personalens varningar och agera innan tornet rasar samman.
För s-kvinnor i Lund
Anna-Lena Hogerud, oppositionsråd (S) i Lund och regionpolitiker
Jeanette Olsson, undersköterska SUS i Lund
Eva Olsson, anställd på SUS i Lund
Britt-Marie Lundqvist, regionpolitiker (S)
Artikeln publicerad i Skånska Dagbladet 110815<
onsdag 10 augusti 2011
Rent hus på SUS?
Sjukhuset i Lund städas idag av cirka 150 personer. I dagens Sydsvenska Dagbladet kan man läsa om att ett nytt avtal börjar löpa vid månadsskiftet - och att en ny entreprenör tar över städningen. För dessa 150 personer är det osäkert om de får stanna kvar på sitt arbete eller inte – eller vilka som får stanna och vilka som måste gå. Den nya entreprenören har egna anställda – och de har förtur. Det ska inte heller behövas så många som 150 stycken – det ”susas” om att så många som hälften kommer försvinna.
Det rör sig om personer som gör ett oumbärligt arbete – att ett sjukhus har rena lokaler är av yttersta vikt för patientsäkerheten.
Jag har för egen del svårt att se att hälften så många ska göra lika mycket som 150 gör nu? För jag tror knappast att nuvarande entreprenör har för många anställda för uppdraget. Har borgarna kört ekonomin i botten så till den milda grad att vi inte ens har råd att städa våra sjukhus längre?
Det rör sig om personer som gör ett oumbärligt arbete – att ett sjukhus har rena lokaler är av yttersta vikt för patientsäkerheten.
Jag har för egen del svårt att se att hälften så många ska göra lika mycket som 150 gör nu? För jag tror knappast att nuvarande entreprenör har för många anställda för uppdraget. Har borgarna kört ekonomin i botten så till den milda grad att vi inte ens har råd att städa våra sjukhus längre?
tisdag 9 augusti 2011
Värdig vård på ålderns höst?
”Smutsiga toaletter, ingrodd avföring på en man med blöja, avföringsfläckar på lakan och i byxor och kläder som inte bytts på de boende…..När jag duschade en man låg det badlakan på toan och ett slängt på toastolen. Det fanns ingen tvättkorg utan tvätten låg på golvet. Kläderna låg hopvikta i vasken, berättar kvinnan.
En badrumsmatta var så våt och smutsig att den fick skrapas bort med verktyg från golvet.
En kvinna kunde inte larma personalen. Hennes larm återfanns i hennes rullatorkorg.” (Anställd på boende slår larm om brister, SKD 110805).
Ovanstående är en del av en den beskrivning en anställd på ett äldreboende i Lund ger av sin arbetsplats. Det aktuella boendet har blivit anmält av den anställde enligt Lex Sarah. Anmälningen kommer upp i Vård- och omsorgsnämnden i september.
Det är ingen vacker bild som målas upp av boendemiljön eller den behandling som de gamla utsätts för. Ja – utsätts. För om det som står i artikeln stämmer – så är det precis att bli utsatt för en nedervärderande behandling det handlar om. Om det stämmer måste man fråga sig varför?
Jag tror inte att de anställda vill att de boende ska ha smutsiga kläder, smutstvätt på golvet, eller på annat sätt bli försummade. Då måste utgångspunkten för varför problemen finns vara en annan. Kan det vara så att de besparingar moderaterna har genomfört de senaste åren, som ligger som en våt filt över verksamheterna i kommunen, ger resultat i vårdens vardag? Att minskade resurser gör att det blir färre som ska utföra arbetet. Att man då inte hinner plocka upp tvätt och hålla rent på samma sätt. Att personalen blir mer stressad och att tålamodet då tryter snabbare?
Givetvis är det inte acceptabelt att äldre på våra boenden blir bemötta på ett förnedrande sätt. Alla borde ha rätt att åldras med värdighet. De äldre har byggt det samhälle och mycket av den välfärd som vi som är yngre nu drar nytta av. För att garantera alla en värdig ålderdom borde det bli ett stopp för ytterligare nedskärningar och besparingar. Men tyvärr innehåller majoritetens budget just mer av den varan. Man tar sig för pannan…
En badrumsmatta var så våt och smutsig att den fick skrapas bort med verktyg från golvet.
En kvinna kunde inte larma personalen. Hennes larm återfanns i hennes rullatorkorg.” (Anställd på boende slår larm om brister, SKD 110805).
Ovanstående är en del av en den beskrivning en anställd på ett äldreboende i Lund ger av sin arbetsplats. Det aktuella boendet har blivit anmält av den anställde enligt Lex Sarah. Anmälningen kommer upp i Vård- och omsorgsnämnden i september.
Det är ingen vacker bild som målas upp av boendemiljön eller den behandling som de gamla utsätts för. Ja – utsätts. För om det som står i artikeln stämmer – så är det precis att bli utsatt för en nedervärderande behandling det handlar om. Om det stämmer måste man fråga sig varför?
Jag tror inte att de anställda vill att de boende ska ha smutsiga kläder, smutstvätt på golvet, eller på annat sätt bli försummade. Då måste utgångspunkten för varför problemen finns vara en annan. Kan det vara så att de besparingar moderaterna har genomfört de senaste åren, som ligger som en våt filt över verksamheterna i kommunen, ger resultat i vårdens vardag? Att minskade resurser gör att det blir färre som ska utföra arbetet. Att man då inte hinner plocka upp tvätt och hålla rent på samma sätt. Att personalen blir mer stressad och att tålamodet då tryter snabbare?
Givetvis är det inte acceptabelt att äldre på våra boenden blir bemötta på ett förnedrande sätt. Alla borde ha rätt att åldras med värdighet. De äldre har byggt det samhälle och mycket av den välfärd som vi som är yngre nu drar nytta av. För att garantera alla en värdig ålderdom borde det bli ett stopp för ytterligare nedskärningar och besparingar. Men tyvärr innehåller majoritetens budget just mer av den varan. Man tar sig för pannan…
torsdag 7 juli 2011
En trång kostym skaver på flera ställen.
De senaste dagarna har man kunnat följa situationen på SUS, Skånes universitetssjukhus i pressen. Sydsvenska dagbladet rapporterar om en nära på katastrofal situation med personalbrist, platsbrist och viteshot från arbetsmiljöverket. Att ventilationen på onkologen är så dålig att patienter kyls med glass i värmen. Idag kunde man läsa om att Socialstyrelsen med stor sannolikhet kommer göra en ingående granskning av patientsäkerheten.
Det är bra det. Men det är samtidigt tragiskt att behovet för den granskningen finns. De varningar som har kommit från sjukhuset och den bild av verksamheten som målas upp av personalen borde ha varit tillräckliga för att situationen skulle tagits på allvar. Man undrar om någon form av strutsmentalitet fått fäste inom majoritetens politiker som kombineras med en tro om att sparbeting kanske egentligen inte påverkar verksamheten så mycket - i vart fall inte om man kan fortsätta att ha en låg skattesats? Trots att personalen signalerat att de går på knäna redan. Trots att det tidigare har framkommit att det finns stora problem på akutmottagningarna.
För mig kan det te sig självklart att besparingar inom vården får konsekvenser. Konsekvenser för patientsäkerhet, vårdplatser och antal anställda – bara för att nämna några. Självklart att en trång kostym skaver på flera ställen. Även om det givetvis är så att de problem som finns inte enbart kan lösas genom mer resurser. Men det är en början.
Det är bra det. Men det är samtidigt tragiskt att behovet för den granskningen finns. De varningar som har kommit från sjukhuset och den bild av verksamheten som målas upp av personalen borde ha varit tillräckliga för att situationen skulle tagits på allvar. Man undrar om någon form av strutsmentalitet fått fäste inom majoritetens politiker som kombineras med en tro om att sparbeting kanske egentligen inte påverkar verksamheten så mycket - i vart fall inte om man kan fortsätta att ha en låg skattesats? Trots att personalen signalerat att de går på knäna redan. Trots att det tidigare har framkommit att det finns stora problem på akutmottagningarna.
För mig kan det te sig självklart att besparingar inom vården får konsekvenser. Konsekvenser för patientsäkerhet, vårdplatser och antal anställda – bara för att nämna några. Självklart att en trång kostym skaver på flera ställen. Även om det givetvis är så att de problem som finns inte enbart kan lösas genom mer resurser. Men det är en början.
tisdag 5 juli 2011
Danmark får skarpare konturer?
50 extra tulltjänstemän som på sikt ska bli 98 stycken, står nu på plats längs Danmarks gränser. Den förstärkta kontrollen införs efter ett beslut i finansutskottet. Ett beslut som har stött på kritik från bland anant EU; eftersom det kan tänkas strida mot Schengensamarbetet. Protesterna från omvärlden är höga, inte minst från Tysklands håll, där de flesta nya tullarna placeras. Enligt Skånska dagbladet har en tysk politiker till och med uppmanat tyskar att inte fira semester i Danmark. Fånigt och mindre diplomatiskt uttalande kan tyckas . Men grunden till det vilar troligtvis på annat än ilska över skärpta kontroller av narkotika- och vapeninförsel. Snarare en frustration över att Danmark sluter sig mer mot sin omgivning eller åtminstone att agerandet kan tolkas som det. Frågan är om inte uttalanden av dylik karaktär från tyska politiker hjälper till att befästa en bild (reell eller inte) som på det sättet riskerar att bli verklighet. För den som vill ha ett fördjupat samarbete och en ökad integration i öresundsregionen kan vissa orosmoln ha blåst upp vid horisonten. Frågan är bara om det bästa sättet att skingra molnen är genom att kasta in hot om minskat resande över gränserna. Jag tror inte det. För de tusentals människor som pendlar över bron är det knappast heller ett alternativ att stanna hemma.
fredag 1 juli 2011
Mot ett varmare Sverige
140-139
Med en rösts marginal röstades de rödgrönas förslag till förändringar i sjukförsäkringen igenom.
Förslaget ska täppa igen de mest akuta hålen i det numera glesa skyddsnätet. Små, men viktiga förändringar på vägen från ett kallt Sverige.
Med en rösts marginal röstades de rödgrönas förslag till förändringar i sjukförsäkringen igenom.
Förslaget ska täppa igen de mest akuta hålen i det numera glesa skyddsnätet. Små, men viktiga förändringar på vägen från ett kallt Sverige.
onsdag 22 juni 2011
Återremissens tid är här?
Det är svårt att regera när riksdag och regering inte vill samma sak. Socialdemokraterna och övriga i oppositionen har länge krävt förändringar i den så försämrade sjukförsäkringen. Igår fanns det en majoritet (oppositionen och SD) för att driva igenom förändringarna. I Aftonbladet kan man läsa att regeringen svarade med att återremittera ärendet. Anledningen uppgavs vara att ärendena var väldigt illa beredda – man kan ju då fråga sig varför de ligger på riskdagens bord över huvud taget. Och varför en majoritet i riksdagen inte ansåg att det fanns anledning till återremiss. Det krävs bara en tredjedel för att få igenom en återremiss i riksdagen.
Men man måste fråga sig om regeringen även tänker regera med en tredjedel framöver
Men man måste fråga sig om regeringen även tänker regera med en tredjedel framöver
tisdag 21 juni 2011
Borgerlig svångremspolitik
Sveriges ”längsta statsminister” Tage Erlander sa en gång att ”varje samhälle måste bedömas efter hur väl det tar hand om sina sköraste”. Med den måttstocken får Lund, med de senaste årens utveckling, inget toppbetyg direkt.
I slutet av förra veckan behandlade kommunfullmäktige de ekonomiska ramarna för Lund. Ramarna ger en alltför trång kostym vilket gör att nämnderna inte får kompensation för kostnadsökningar beroende av pris- och löneökningar. Från början låg besparingen på tre procent men har nu gått ner till två. Det låter kanske inte så mycket – men det är det.
Och personer med små marginaler som drabbas extra hårt av nedskärningar. Socialnämndens verksamhet är till 85 procent lagstadgad vilket gör utrymmet för besparingar litet. De kan endast genomföras på de verksamheter som nämnden inte är tvingad att utföra enligt lag.
Från början fattades runt tio miljoner – nu efter justeringar rör det sig om cirka sex miljoner. Eller om man så vill, en tiondel av det förebyggande arbetet.
En enig nämnd ville bli undantagna från nedskärningar 2012 med hänvisning till förvaltningens framtagna konsekvensbeskrivning. Men i kommunstyrelsen röstades förslaget ner och i kommunfullmäktige röstade majoriteten igenom besparingarna (Kd lade ner sina röster vilket hedrar dom).
Vilken verksamhet är det då som kan försvinna? Det är tex barngruppverksamheter och förebyggandeteam – där verksamheten riktar sig till barn som växer upp i familjer med missbruk, psykisk ohälsa, där det finns allvarliga vårdnadskonflikter Verksamhet där barnen får hjälp att bearbeta sina upplevelser och föräldrastödprogram. Det handlar om tidiga insatser – som inte bara är bra för de som behöver dem utan också sparar tid och utredningsresurser från nämnden. Och inte minst – risken att de unga hamnar i utanförskap minskar markant.Det gäller alkoholmottagningen – där personer kan få hjälp utan att bli myndighetsregistrerade. Rådgivningsbyrån för narkotikafrågor. Solvera – en av socialförvaltningens få behandlingsalternativ på hemmaplan för personer med missbruksproblem. Listan kan göras längre.
Åtgärder, eller om man så vill, investeringar i humankapital som på sikt blir en satsning och minskad utgift. I dagens Skånska dagbladet kan man läsa att förvaltningschefen föreslår att Lunds alkoholmottagning och Rådgivningsbyrån i narkotikafrågor läggs ner samt att inga lediga tjänster och vikariat tillsätts. Stålbadet har börjat. Man kan inte annat än att ta sig för pannan och sucka högt. Inte bara för att verksamheten rör personer som behöver den för att kunna fungera och skapa sig ett fungerande liv. Utan för att det är verksamhet som faktiskt minskar nämndens kostnader på sikt. Det vi satsar nu får vi dessutom igen sedan.
Lund kan bättre än så. Det handlar om att prioritera.
I slutet av förra veckan behandlade kommunfullmäktige de ekonomiska ramarna för Lund. Ramarna ger en alltför trång kostym vilket gör att nämnderna inte får kompensation för kostnadsökningar beroende av pris- och löneökningar. Från början låg besparingen på tre procent men har nu gått ner till två. Det låter kanske inte så mycket – men det är det.
Och personer med små marginaler som drabbas extra hårt av nedskärningar. Socialnämndens verksamhet är till 85 procent lagstadgad vilket gör utrymmet för besparingar litet. De kan endast genomföras på de verksamheter som nämnden inte är tvingad att utföra enligt lag.
Från början fattades runt tio miljoner – nu efter justeringar rör det sig om cirka sex miljoner. Eller om man så vill, en tiondel av det förebyggande arbetet.
En enig nämnd ville bli undantagna från nedskärningar 2012 med hänvisning till förvaltningens framtagna konsekvensbeskrivning. Men i kommunstyrelsen röstades förslaget ner och i kommunfullmäktige röstade majoriteten igenom besparingarna (Kd lade ner sina röster vilket hedrar dom).
Vilken verksamhet är det då som kan försvinna? Det är tex barngruppverksamheter och förebyggandeteam – där verksamheten riktar sig till barn som växer upp i familjer med missbruk, psykisk ohälsa, där det finns allvarliga vårdnadskonflikter Verksamhet där barnen får hjälp att bearbeta sina upplevelser och föräldrastödprogram. Det handlar om tidiga insatser – som inte bara är bra för de som behöver dem utan också sparar tid och utredningsresurser från nämnden. Och inte minst – risken att de unga hamnar i utanförskap minskar markant.Det gäller alkoholmottagningen – där personer kan få hjälp utan att bli myndighetsregistrerade. Rådgivningsbyrån för narkotikafrågor. Solvera – en av socialförvaltningens få behandlingsalternativ på hemmaplan för personer med missbruksproblem. Listan kan göras längre.
Åtgärder, eller om man så vill, investeringar i humankapital som på sikt blir en satsning och minskad utgift. I dagens Skånska dagbladet kan man läsa att förvaltningschefen föreslår att Lunds alkoholmottagning och Rådgivningsbyrån i narkotikafrågor läggs ner samt att inga lediga tjänster och vikariat tillsätts. Stålbadet har börjat. Man kan inte annat än att ta sig för pannan och sucka högt. Inte bara för att verksamheten rör personer som behöver den för att kunna fungera och skapa sig ett fungerande liv. Utan för att det är verksamhet som faktiskt minskar nämndens kostnader på sikt. Det vi satsar nu får vi dessutom igen sedan.
Lund kan bättre än så. Det handlar om att prioritera.
torsdag 16 juni 2011
Här är det bäst att gå i skolan?
För bara några år sedan rankade Lärarförbundet Lunds kommun som Sveriges främsta skolkommun. I Lund var det bäst att gå i skolan. Men det var då det. Medan andra kommuner runt om i Sverige inser vikten av en god kvalitet i skolan har anslagen till skolan i den gamla lärdomsstaden skurits ner år efter år.
De senaste åren har gått hårt åt på skolan i Lund. Bland annat för att kostnader för priser och löner har gått upp. Utan att detta har kompenserats för i budgetar. Det visar sig i större klasser, färre lärare och stora barngrupper. Samtidigt har det inte tillskjutits tillräckligt mycket pengar till underhåll av fastigheterna – med mögelskadade och rent hälsovådliga lokaler som följd.
Det har tagit ett tag innan reaktionerna kom – men nu har det börjat pyra i föräldraleden. Idag passade några föräldrar, föräldraupproret på Facebook, på att uppvakta folkpartiets kommunalråd, Tove Klette, med hundratals namnunderskrifter i protest mot de alltför stora barngrupperna, något man kan läsa om i dagens Sydsvenska dagbladet.
Svart på vitt visar hundratals föräldrar sitt missnöje och sin oro över de stora barngrupperna – en direkt konsekvens av borgarnas nedskärningar. Men inne i salen målas en annan verklighet upp - där det framställs som att alla är nöjda och allt är toppen. När det i själva verket är botten.
De senaste åren har gått hårt åt på skolan i Lund. Bland annat för att kostnader för priser och löner har gått upp. Utan att detta har kompenserats för i budgetar. Det visar sig i större klasser, färre lärare och stora barngrupper. Samtidigt har det inte tillskjutits tillräckligt mycket pengar till underhåll av fastigheterna – med mögelskadade och rent hälsovådliga lokaler som följd.
Det har tagit ett tag innan reaktionerna kom – men nu har det börjat pyra i föräldraleden. Idag passade några föräldrar, föräldraupproret på Facebook, på att uppvakta folkpartiets kommunalråd, Tove Klette, med hundratals namnunderskrifter i protest mot de alltför stora barngrupperna, något man kan läsa om i dagens Sydsvenska dagbladet.
Svart på vitt visar hundratals föräldrar sitt missnöje och sin oro över de stora barngrupperna – en direkt konsekvens av borgarnas nedskärningar. Men inne i salen målas en annan verklighet upp - där det framställs som att alla är nöjda och allt är toppen. När det i själva verket är botten.
tisdag 14 juni 2011
Rädda folkparken och kulturcentrum Väster!
Inte bara förskolor, parker och lekplatser tillåts förfalla i Lund. Det bristande underhållet av kommunens tillgångar skördar nu ännu ett offer. Turen har kommit till Folkparken. Nu ska hela rasket rivas tycker borgarna.
Folkparken har stått och förfallit i flera år. Och nu föreslår den borgerliga majoriteten att folkparken rivs och ersätts med bostäder. Trots färdiga förslag om att skapa ett kulturcentrum med bibliotek och föreningslokaler för Väster. Ett sätt att ge biblioteket och hela Väster nya möjligheter, samtidigt som vi tar ansvar för en värdefull byggnad. Folkparken, ett kulturarv, en byggnad med en rik historia, riskerar nu istället att gå förlorad när förslaget är att riva byggnaden.
Men det behöver inte vara så. Folkparken kan fortfarande bli den mötesplats som västra Lund så väl behöver. Under vår ledning 2002-2006 initierades ett projekt som kallades ”Kulturcentrum Väster”. Syftet var att rusta upp Folkparken och samtidigt genomföra en kultursatsning på väster. Genom att fylla huset med aktiviteter skulle en kulturinstitution formas kring parken. Biblioteket och hela Väster skulle få nya möjligheter, samtidigt som man tog ansvar för en värdefull byggnad. I flera år har den borgerliga kommunledningen förhalat frågan, alltmedan byggnaden tillåts förfalla. Men nu har den borgerliga majoriteten i kommunstyrelsen slutligen skjutit projektet i sank.
Vi vill att Folkparken rustas upp i den omfattning som föreslogs 2005. Prova möjligheten att kombinera biblioteksverksamheter, möteslokaler och teater i lokalerna. På det sättet kan visionen om ett kulturcentrum på Väster bli verklighet till glädje för alla lundabor. Vi behöver öka bostadsbyggandet i Lund, men inte på bekostnad av Folkparken och en mötesplats för Väster.
Björn Abelson Anna-Lena Hogerud Anders Almgren
ordförande (S) i Lund Oppositionsråd (S) Oppositionsråd (S)
Publicerad i Sydsvenska dagbladet 110614
Folkparken har stått och förfallit i flera år. Och nu föreslår den borgerliga majoriteten att folkparken rivs och ersätts med bostäder. Trots färdiga förslag om att skapa ett kulturcentrum med bibliotek och föreningslokaler för Väster. Ett sätt att ge biblioteket och hela Väster nya möjligheter, samtidigt som vi tar ansvar för en värdefull byggnad. Folkparken, ett kulturarv, en byggnad med en rik historia, riskerar nu istället att gå förlorad när förslaget är att riva byggnaden.
Men det behöver inte vara så. Folkparken kan fortfarande bli den mötesplats som västra Lund så väl behöver. Under vår ledning 2002-2006 initierades ett projekt som kallades ”Kulturcentrum Väster”. Syftet var att rusta upp Folkparken och samtidigt genomföra en kultursatsning på väster. Genom att fylla huset med aktiviteter skulle en kulturinstitution formas kring parken. Biblioteket och hela Väster skulle få nya möjligheter, samtidigt som man tog ansvar för en värdefull byggnad. I flera år har den borgerliga kommunledningen förhalat frågan, alltmedan byggnaden tillåts förfalla. Men nu har den borgerliga majoriteten i kommunstyrelsen slutligen skjutit projektet i sank.
Vi vill att Folkparken rustas upp i den omfattning som föreslogs 2005. Prova möjligheten att kombinera biblioteksverksamheter, möteslokaler och teater i lokalerna. På det sättet kan visionen om ett kulturcentrum på Väster bli verklighet till glädje för alla lundabor. Vi behöver öka bostadsbyggandet i Lund, men inte på bekostnad av Folkparken och en mötesplats för Väster.
Björn Abelson Anna-Lena Hogerud Anders Almgren
ordförande (S) i Lund Oppositionsråd (S) Oppositionsråd (S)
Publicerad i Sydsvenska dagbladet 110614
The botten is nådd
Abortfrågan är återigen het. Och nu får man nog konstatera att diskussionen spårat ur. KD-politikern och ordföranden i ”Ja till livet”, Gunilla Gomér, tar nazismen som utgångspunkt för sin verklighetsbeskrivning. Smaklöst kan tyckas?
”LÅT OSS SE på dagens genetiska utmaning. Finns det idag någon praxis eller tendens i vårt samhälle som liknar gårdagens rashygien? Aborter av flickfoster och fosterdiagnostik för att hitta Downs syndrom är kanske början till att skapa ett rashygieniskt elitsamhälle?”
”Med mänskliga rättigheter som signum har Sverige varit ett föregångsland när det gäller att proklamera mänskliga rättigheter. Inte undra på att det reageras internationellt, nu när Sveriges riksdag förkastade Europarådets resolution om samvetsfrihet. Det förtroende Sverige byggt upp som bärare av mänskliga rättigheter kan ta decennier att bygga upp igen. Samvetsfriheten är lika självklar som yttrandefriheten och religionsfriheten. Det borde den också vara för svensk vårdpersonal”.
För the botten is nådd
Hur långt kan man gå?
Hur lågt kan man sjunka?
Timbuktus text beskriver väl de frågetecken som dyker upp i mitt huvud över de grumliga vatten vissa ger sig ut att fiska i.
Det dras liknelser mellan den verklighet som beskrivs genom filmen Schindlers list, med förintelsen och aktiv dödshjälp, och sjukvårdens insatser vid aborter. Menar Gomér att vårdpersonalens samvete ska ha ett större inslag i vilka arbetsuppgifter de utför? Att personalen i vården ska göra politiska överväganden över vilken vård de vill vara med om att ge brukarna? Att utförandet av en abort är jämförbart med de brott mot mänskligheten som begicks av nazisterna under Hitlers ledning? Någon annan slutsats blir, även efter att ha läst det flera gånger för att försöka tro sina ögon, omöjlig att dra. Det är ett angrepp riktat såväl mot kvinnornas rätt till fri abort som mot vårdpersonalen.
Att ”ja till livet” var emot kvinnors rätt till att själva bestämma över sina liv var ingen nyhet. Men att dra paralleller mellan andra världskrigets bödlar och vårdpersonalen är inte bara oerhört smaklöst och kränkande mot hårt arbetande personal. Det är en helt ny syn på sjukvård. Att samvetet ska avgöra vilken vård man vill medverka till att utföra. I sin förlängning innebär det då att vårdpersonalens samvete kan bli avgörande för den enskilda kvinnans rätt att bestämma över sitt liv. Politisk och konfessionellt styrd vård är inget att eftersträva – tvärt om.
Aborter har genomförts så länge man känner till. Redan i det antika Grekland och Rom genomfördes aborter. Det medför mycket onödigt lidande att inte låta den enskilde bestämma själv om hon vill ha barn. I länder där abort är förbjudet, tvingas många kvinnor utsätta sig för livsfara. I ett civiliserat och humant samhälle måste abort vara en rättighet. Kvinnor som av olika skäl kommer fram till att de inte vill eller kan ta hand om ett barn måste respekteras.
”LÅT OSS SE på dagens genetiska utmaning. Finns det idag någon praxis eller tendens i vårt samhälle som liknar gårdagens rashygien? Aborter av flickfoster och fosterdiagnostik för att hitta Downs syndrom är kanske början till att skapa ett rashygieniskt elitsamhälle?”
”Med mänskliga rättigheter som signum har Sverige varit ett föregångsland när det gäller att proklamera mänskliga rättigheter. Inte undra på att det reageras internationellt, nu när Sveriges riksdag förkastade Europarådets resolution om samvetsfrihet. Det förtroende Sverige byggt upp som bärare av mänskliga rättigheter kan ta decennier att bygga upp igen. Samvetsfriheten är lika självklar som yttrandefriheten och religionsfriheten. Det borde den också vara för svensk vårdpersonal”.
För the botten is nådd
Hur långt kan man gå?
Hur lågt kan man sjunka?
Timbuktus text beskriver väl de frågetecken som dyker upp i mitt huvud över de grumliga vatten vissa ger sig ut att fiska i.
Det dras liknelser mellan den verklighet som beskrivs genom filmen Schindlers list, med förintelsen och aktiv dödshjälp, och sjukvårdens insatser vid aborter. Menar Gomér att vårdpersonalens samvete ska ha ett större inslag i vilka arbetsuppgifter de utför? Att personalen i vården ska göra politiska överväganden över vilken vård de vill vara med om att ge brukarna? Att utförandet av en abort är jämförbart med de brott mot mänskligheten som begicks av nazisterna under Hitlers ledning? Någon annan slutsats blir, även efter att ha läst det flera gånger för att försöka tro sina ögon, omöjlig att dra. Det är ett angrepp riktat såväl mot kvinnornas rätt till fri abort som mot vårdpersonalen.
Att ”ja till livet” var emot kvinnors rätt till att själva bestämma över sina liv var ingen nyhet. Men att dra paralleller mellan andra världskrigets bödlar och vårdpersonalen är inte bara oerhört smaklöst och kränkande mot hårt arbetande personal. Det är en helt ny syn på sjukvård. Att samvetet ska avgöra vilken vård man vill medverka till att utföra. I sin förlängning innebär det då att vårdpersonalens samvete kan bli avgörande för den enskilda kvinnans rätt att bestämma över sitt liv. Politisk och konfessionellt styrd vård är inget att eftersträva – tvärt om.
Aborter har genomförts så länge man känner till. Redan i det antika Grekland och Rom genomfördes aborter. Det medför mycket onödigt lidande att inte låta den enskilde bestämma själv om hon vill ha barn. I länder där abort är förbjudet, tvingas många kvinnor utsätta sig för livsfara. I ett civiliserat och humant samhälle måste abort vara en rättighet. Kvinnor som av olika skäl kommer fram till att de inte vill eller kan ta hand om ett barn måste respekteras.
torsdag 26 maj 2011
Prischock på stadsbussen i Lund
För tio år sedan kunde man enkelt komma ihåg vad det kostade att åka stadsbuss i Lund - tio för de stora och fem för det små.
Det var då det.
Nu kostar en biljett 17 kronor. Dyrt kanske någon tycker. Och jag kan inte annat än att hålla med.
Det tycker tydligen inte den borgerliga majoriteten och Miljöpartiet.
Idag beslutade majoriteten i kommunfullmäktige, med stöd av Miljöpartiet, att höja taxorna på stadsbussarna ännu mer. Med två kronor till.
Snart kommer det kosta 19 kronor att åka buss i centrum. Det är nära en fördubbling inom loppet av ett decennium.
Kommer detta att få fler att ställa bilen hemma och välja bussen?
Kommer detta gagna de som inte har någon bil att ställa och hänvisas till bussen?
Knappast är det så. Däremot kan det vara så att färre kommer att åka buss. Inte bara för att de väljer att ta bilen. Utan för att de inte har råd.
Majoriteten lovar dyrt och heligt att höjningen ska finansiera kvalitetsförbättringar. Som om det skulle göra höjningen acceptabel? Risken är dessutom överehängande att erfarenheten ibland också kan bli att det ibland lovas runt men hålls tunt.
Borde inte fokus istället ligga på hur vi kan arbeta för låga och lägre taxor i vår kollektivtrafik?
Det var då det.
Nu kostar en biljett 17 kronor. Dyrt kanske någon tycker. Och jag kan inte annat än att hålla med.
Det tycker tydligen inte den borgerliga majoriteten och Miljöpartiet.
Idag beslutade majoriteten i kommunfullmäktige, med stöd av Miljöpartiet, att höja taxorna på stadsbussarna ännu mer. Med två kronor till.
Snart kommer det kosta 19 kronor att åka buss i centrum. Det är nära en fördubbling inom loppet av ett decennium.
Kommer detta att få fler att ställa bilen hemma och välja bussen?
Kommer detta gagna de som inte har någon bil att ställa och hänvisas till bussen?
Knappast är det så. Däremot kan det vara så att färre kommer att åka buss. Inte bara för att de väljer att ta bilen. Utan för att de inte har råd.
Majoriteten lovar dyrt och heligt att höjningen ska finansiera kvalitetsförbättringar. Som om det skulle göra höjningen acceptabel? Risken är dessutom överehängande att erfarenheten ibland också kan bli att det ibland lovas runt men hålls tunt.
Borde inte fokus istället ligga på hur vi kan arbeta för låga och lägre taxor i vår kollektivtrafik?
onsdag 4 maj 2011
Mindre papper och ökad tillgänglighet?
I dag fick kommunstyrelsen i Lund läsplattor.
Tanken är att ledamöterna ska utvärdera hur det fungerar att arbeta med plattorna så att handlingarna kan skickas elektroniskt istället. Inga mer pappershögar till 50 KS-ärenden…sparar både porto och ett och annat träd.
Vid årsskiftet ska alla nämnder och styrelser i kommunen ha digitala handlingar. Jag ser fram emot att slippa pappershögarna och att dessutom kunna läsa mina handlingar överallt. På tåget, bussen eller varför inte på en filt i stadsparken?
Man kan tänka sig att det skulle kunna finnas en länk till handlingarna på hemsidan –så att även allmänheten kan ta del av ärenden utan att behöva hämta ut en pappershög på kansliet. Ett tryck och sedan har du handlingen. Det fungerar ju i Region Skåne, så varför inte i Lund.
Tanken är att ledamöterna ska utvärdera hur det fungerar att arbeta med plattorna så att handlingarna kan skickas elektroniskt istället. Inga mer pappershögar till 50 KS-ärenden…sparar både porto och ett och annat träd.
Vid årsskiftet ska alla nämnder och styrelser i kommunen ha digitala handlingar. Jag ser fram emot att slippa pappershögarna och att dessutom kunna läsa mina handlingar överallt. På tåget, bussen eller varför inte på en filt i stadsparken?
Man kan tänka sig att det skulle kunna finnas en länk till handlingarna på hemsidan –så att även allmänheten kan ta del av ärenden utan att behöva hämta ut en pappershög på kansliet. Ett tryck och sedan har du handlingen. Det fungerar ju i Region Skåne, så varför inte i Lund.
tisdag 3 maj 2011
Hela rasket rivs
Så var det ett faktum. Visst visste jag om det men det känns ändå lite tungt att läsa om det i Sydsvenskan. Personligen har jag avnjutit många koppar kaffe på Café Lundagård. Från min första dag som student i Lund och även efter att studierna avslutats. Kaffet var gott, servicen var bra och baguetterna och bakverken var fantastiska. Inredningen, med de gamla möblerna, träklädda väggarna och teckningarna på väggarna bidrog än mer till atmosfären där inne. Att fika på Lundagård var nästan som att åka tillbaka i tiden. Nu rivs inredningen ut. Det känna lite tomt och jag kan bara beklaga att inte fler studenter som anländer till Lund får möjlighet att besöka ett café där vistelsen närmast känns som en resa bakåt i tiden.
onsdag 16 mars 2011
Det japanska dundret
Jag minns när vi fick lära oss om det japanska undret i skolan. De senaste dagarna är det snarare det japanska dundret som är föremål för de flestas intressen. Dunder från jordbävning, tsunami, efterskalv och inte minst läckande kärnkraftverk.
Minnesbilderna från 1986 kommer fram på näthinnan. Filmat från en helikopter ovanför elden från kraftverket. Ett öppet, glödande hål. Bilder av strålskadade personer som tvingats lämna hus och hem. De som satte livet till för att släcka elden. Spökstaden de lämnade efter sig. Spökstaden med det tomma pariserhjulet, som fortfarande är så radioaktiv att du bara kan vistas där en kort tid utan att utsätta dig själv för hälsorisker.
Under tiden kommer mer och mer information om hur stor skadan egentligen kan tänkas vara fram. Från att först vara en olycka som klassades som en fyra på en sjugradig skala är det nu helt plötsligt en sexa. Japanerna uppgav att det var en fyra, men fransmännen hävdade att det är en sexa. Tjernobyl var en sjua. Jag väljer att lita mer på fransmännen – vad har de att förlora.
Situationen i Fukushima blir allt värre. Radioaktivt avfall tror släcka ut och kylningsarbetet, med hjälp av vattenkanoner, pågår för fullt. Världen håller andan.
Minnesbilderna från 1986 kommer fram på näthinnan. Filmat från en helikopter ovanför elden från kraftverket. Ett öppet, glödande hål. Bilder av strålskadade personer som tvingats lämna hus och hem. De som satte livet till för att släcka elden. Spökstaden de lämnade efter sig. Spökstaden med det tomma pariserhjulet, som fortfarande är så radioaktiv att du bara kan vistas där en kort tid utan att utsätta dig själv för hälsorisker.
Under tiden kommer mer och mer information om hur stor skadan egentligen kan tänkas vara fram. Från att först vara en olycka som klassades som en fyra på en sjugradig skala är det nu helt plötsligt en sexa. Japanerna uppgav att det var en fyra, men fransmännen hävdade att det är en sexa. Tjernobyl var en sjua. Jag väljer att lita mer på fransmännen – vad har de att förlora.
Situationen i Fukushima blir allt värre. Radioaktivt avfall tror släcka ut och kylningsarbetet, med hjälp av vattenkanoner, pågår för fullt. Världen håller andan.
tisdag 15 mars 2011
Juholteffekt
Det går uppåt för Socialdemokraterna i opinionen. Tidningarna skriver om eventuell Juholteffekt. Givetvis kan siffrorna vara ett uttryck för att många har förtroende för Håkan Juholt. Men det kan lika gärna vara så att siffrorna är ett uttryck för att förtroendet för socialdemokraterna ökar när osäkerheten kring ledarskapet har lagt sig. I vilket fall som helst så är det just nu inte så tokigt att vara socialdemokrat. Och det verkar inte en växande del av befolkningen tycka heller.
torsdag 10 mars 2011
Grönt för Håkan och Carin
En enig valberedning har presenterat en ledarduo för Socialdemokraterna.
Förslaget till kongressen är att Håkan Juholt ska bli nästa partiledare med Carin Jämtin som partisekreterare.
Ett bra val tycker jag och jag röstar gärna på både Carin och Håkan på kongressen nu i slutet av månaden. Politisk skarpsinnighet, en bred förankring i rörelsen och ett sympatiskt bemötande. Jag har själv lyssnat på Håkan Juholt i olika sammanhang och bevittnat hans förmåga att samla och entusiasmera åhörarna.
Slagkraftig, kompetent och också ödmjuk inför uppdraget.
Och inte minst, en skicklig retoriker. Så här säger han bland annat på presskonferensen i samband med att valberedningens förslag presenterades:
Jämlikhet är en förutsättning för tillväxt och välfärd.
Det kalla, kyliga klimat som har lagts över Sverige det senaste åren, där Sverige har blivit hårdare, behöver utmanas av en idé som faktiskt bygger på värme och solidaritet.Ja du Håkan, du har min röst. Grön knapp för det.
Förslaget till kongressen är att Håkan Juholt ska bli nästa partiledare med Carin Jämtin som partisekreterare.
Ett bra val tycker jag och jag röstar gärna på både Carin och Håkan på kongressen nu i slutet av månaden. Politisk skarpsinnighet, en bred förankring i rörelsen och ett sympatiskt bemötande. Jag har själv lyssnat på Håkan Juholt i olika sammanhang och bevittnat hans förmåga att samla och entusiasmera åhörarna.
Slagkraftig, kompetent och också ödmjuk inför uppdraget.
Och inte minst, en skicklig retoriker. Så här säger han bland annat på presskonferensen i samband med att valberedningens förslag presenterades:
Jämlikhet är en förutsättning för tillväxt och välfärd.
Det kalla, kyliga klimat som har lagts över Sverige det senaste åren, där Sverige har blivit hårdare, behöver utmanas av en idé som faktiskt bygger på värme och solidaritet.Ja du Håkan, du har min röst. Grön knapp för det.
fredag 4 mars 2011
Motion för ett friskare arbetsliv
Friskvårdstimmen har under flera års tid gett de anställda i Lunds kommun möjlighet att ägna sig åt träning på arbetstid. Det är främst anställda på kontorssidan som har haft möjlighet att använda sig av förmånen. Möjligheten till att ta ut timmen har varit sämre inom andra yrkesområden. Då kan man tycka att ansvariga politiker borde vilja veta hur fler ska kunna använda sig av friskvårdstimmen. Men istället har den borgerliga majoriteten i Lund bestämt att friskvårdstimmen ska tas bort. Motiveringen är att det är orättvist eftersom inte alla kan använda sig av den.
Vi socialdemokrater, tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet föreslog att friskvårdstimmen skulle vara kvar och att friskvårdsbidraget skulle bli minst 1 700 kronor per år. Vi vet nämligen att friskvård förebygger ohälsa och minskar sjukfrånvaron. Dessutom ger en timmes paus från arbetet i veckan en möjlighet till såväl fysisk som psykisk återhämtning. En paus från arbetet som ger medarbetaren möjlighet att återgå till arbetsuppgifterna med förnyad kraft.
Friskvård bidrar till att man mår bra, orkar mer och lever längre, något som även minskar sjukskrivningar. Detta är något som talar för friskvård, inte en indragning av möjligheten till det. Men beslutet blev att ta bort friskvårdstimmen helt. Att alla inte har samma möjlighet löses nu då, enligt borgerlig logik, med att ingen får möjligheten. Detta är en mycket konstig syn på rättvisa - att göra det lika dåligt för alla. Det är knappast någon bra lösning. Istället borde man se till att fler kan använda sig av friskvårdstimmen, något som kan göras genom planering av verksamheten. Det vore åtminstone att försöka att finna en lösning. Istället för att helt och hållet radera möjligheten.
Insändaren publicerades i Sydsvenska dagbladet under vecka 9
Vi socialdemokrater, tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet föreslog att friskvårdstimmen skulle vara kvar och att friskvårdsbidraget skulle bli minst 1 700 kronor per år. Vi vet nämligen att friskvård förebygger ohälsa och minskar sjukfrånvaron. Dessutom ger en timmes paus från arbetet i veckan en möjlighet till såväl fysisk som psykisk återhämtning. En paus från arbetet som ger medarbetaren möjlighet att återgå till arbetsuppgifterna med förnyad kraft.
Friskvård bidrar till att man mår bra, orkar mer och lever längre, något som även minskar sjukskrivningar. Detta är något som talar för friskvård, inte en indragning av möjligheten till det. Men beslutet blev att ta bort friskvårdstimmen helt. Att alla inte har samma möjlighet löses nu då, enligt borgerlig logik, med att ingen får möjligheten. Detta är en mycket konstig syn på rättvisa - att göra det lika dåligt för alla. Det är knappast någon bra lösning. Istället borde man se till att fler kan använda sig av friskvårdstimmen, något som kan göras genom planering av verksamheten. Det vore åtminstone att försöka att finna en lösning. Istället för att helt och hållet radera möjligheten.
Insändaren publicerades i Sydsvenska dagbladet under vecka 9
fredag 28 januari 2011
Bygg fler studentbostäder
Vad skulle Lund vara utan universitetet och studenterna? Ända sedan universitetet bildades på 1600-talet har det haft en självklar och viktig plats i utvecklingen av Lund. 38 000 studenter och över 5 000 anställda gör Lunds universitet till en av regionens största arbetsgivare.
Studentlivet är dock inte bara studier, spex och sittningar.
Det är också en period av livet med en för många studenter tuff situation, såväl när det gäller ekonomi som boende. Bostäderna är svåra att få tag i och hyran tar dessutom upp till hälften av den disponibla inkomsten i anspråk. Att det ser ut på det sättet beror delvis på att studiemedlen inte har hängt med prisutvecklingen, men också på grund av att det finns en brist på både studentlägenheter och små billiga hyresrätter.
Kommunen skulle kunna påverka situationen. På gårdagens kommunfullmäktige motionerade Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Demokratis vänster om just detta.
Kraven som ställdes var bland annat:
Att Kommunstyrelsen skulle utarbeta ett studentpolitiskt handlingsprogram i samråd med studentföreträdare och Lunds universitet för att förbättra Lund som studie- och studentstad för att kunna bli Sveriges bästa studentkommun
Att Kommunstyrelsen tillsammans med LKF, Tekniska nämnden och Byggnadsnämnden skulle utarbeta förslag för en väsentligt ökad produktion av billiga hyresrätter och studentbostäder Att kommunen ska verka aktivt för byggandet av bostäder för ungdomar och studenter med sitt markinnehav
Att Lunds kommun ska tillskriva regeringen om behovet att införa ett nationellt stöd för byggandet av studentbostäder
Tyvärr valde majoriteten att inte bifalla förslaget utan istället besluta om att uppmana berörda nämnder till bred samverkan mellan olika aktörer kring frågor om studenter och studentbostäder. Argumentationen var bland annat att ”det finns fler aktörer som har studentbostäder än kommunen” och att kommunen tidigare har stöttat AF-bostäder.
Förvisso är det så att det finns fler aktörer som tillhandahåller bostäder till studenter. AF-bostäder är en aktör. Nationerna och olika stiftelser är andra aktörer. Men detta betyder inte att kommunen inte ska agera.
Det är dags att kommunen tar den stora gruppen studenter på allvar.
tisdag 25 januari 2011
Sätt spaden i marken
13 lägenheter.
Det är vad LKF, det kommunala bostadsbolaget i Lund har att erbjuda för tillfället. Däremot är det överskott på bostadssökande. Kötiden är lång och många är de som konkurrerar om de lediga lägenheterna. De billiga lägenheterna har hundratals sökande och de dyrare, med hyror på mellan 10 – 14 000, är givetvis inte ett alternativ för de flesta sökande.
Att köpa sig en bostad är inte heller ett alternativ för den som inte kan hosta upp 20 procent av bostadens värde kontant. Det är inte en så liten summa i Lund där bostadsrätterna dessutom har ett högt prisläge. De flesta kan inte lägga 250000 eller mer kontant. För dem återstår att hoppas på att hitta en hyresrätt i det kommunala eller privata beståndet. Lund växer så det knakar, men byggandet har inte samma fart. Det behövs fler hyresrätter i Lunds kommun. Ett ökat byggande skulle inte bara ge fler lägenheter att söka, det skulle kanske också få ner priserna på bostadsrätter till mer rimliga nivåer. Sätt spaden i marken och börja bygga.
Det är vad LKF, det kommunala bostadsbolaget i Lund har att erbjuda för tillfället. Däremot är det överskott på bostadssökande. Kötiden är lång och många är de som konkurrerar om de lediga lägenheterna. De billiga lägenheterna har hundratals sökande och de dyrare, med hyror på mellan 10 – 14 000, är givetvis inte ett alternativ för de flesta sökande.
Att köpa sig en bostad är inte heller ett alternativ för den som inte kan hosta upp 20 procent av bostadens värde kontant. Det är inte en så liten summa i Lund där bostadsrätterna dessutom har ett högt prisläge. De flesta kan inte lägga 250000 eller mer kontant. För dem återstår att hoppas på att hitta en hyresrätt i det kommunala eller privata beståndet. Lund växer så det knakar, men byggandet har inte samma fart. Det behövs fler hyresrätter i Lunds kommun. Ett ökat byggande skulle inte bara ge fler lägenheter att söka, det skulle kanske också få ner priserna på bostadsrätter till mer rimliga nivåer. Sätt spaden i marken och börja bygga.
lördag 22 januari 2011
För sjuk men för frisk
Sverige är ett av världens rikaste länder. Som medborgare har man också sedan en lång tid tillbaka kunnat känna en viss stolthet över att bo i ett land som inte utgår från att själv är bäste dräng i alla lägen. Att den som blir sjuk och inte kan arbeta fångas upp av ett socialförsäkringssystem. Ett generellt system grundat på en enkel men också mer eller mindre genial idé – en solidarisk fördelning av risk. Mellan den arbetande och den sjuke, mellan den unge och den pensionerade, mellan den förvärvsarbetande och den föräldralediga.
Att den som blir sjuk inte ska tvingas gå från hus och hem på grund av det utan istället kunna rehabiliteras för att återvända till arbetet. Alla tjänar på den trygghet som ett sådant system ger. Det systemet är numera kraftigt försämrat i och med den nya sjukförsäkring som den borgerliga regeringen införde. När sjukpenningdagarna är slut dras ersättningen in – oavsett om du är frisk eller ej. Om du inte är så sjuk att det kan konstateras at du inte kommer att bli frisk förstås. Då kan du få sjukersättning. För den som inte blivit frisk inom de angivna dagarna men samtidigt anses för sjuk för att söka jobb av arbetsförmedlingen finns det inget alternativ inom försäkringen längre.
Om detta kan man läsa om i dagens Aftonbladet. 5000 personer kommer inom kort drabbas av just det. För sjuk för att arbeta, för frisk för sjukförsäkringen. Sverige har blivit kallt.
Att den som blir sjuk inte ska tvingas gå från hus och hem på grund av det utan istället kunna rehabiliteras för att återvända till arbetet. Alla tjänar på den trygghet som ett sådant system ger. Det systemet är numera kraftigt försämrat i och med den nya sjukförsäkring som den borgerliga regeringen införde. När sjukpenningdagarna är slut dras ersättningen in – oavsett om du är frisk eller ej. Om du inte är så sjuk att det kan konstateras at du inte kommer att bli frisk förstås. Då kan du få sjukersättning. För den som inte blivit frisk inom de angivna dagarna men samtidigt anses för sjuk för att söka jobb av arbetsförmedlingen finns det inget alternativ inom försäkringen längre.
Om detta kan man läsa om i dagens Aftonbladet. 5000 personer kommer inom kort drabbas av just det. För sjuk för att arbeta, för frisk för sjukförsäkringen. Sverige har blivit kallt.
torsdag 20 januari 2011
Värdig vård i livets slutskede
Vi föds och vi dör. En människas död kan vara mycket olika. Den kan vara plötslig och oväntad. Den kan vara ett slut på smärtor och lidande. Den kan vara ledsam och gråtfylld men med en stor närhet och kärlek till de anhöriga. Hur den sista tiden blir beror till stor del på omgivningen. Därför är det viktigare än någonsin att vården fungerar. Tyvärr är det inte så i hela Skåne idag.
Hospiceverksamheten i Lund har i flera år funnits på Vipeholms gamla sjukhusområde med 8 platser, en egen kock och med en personal som har förmågan att dagligen hantera vård av personer i livets slutskede. På grund av trångboddhet har platserna nu minskats till 6 men med en personal, hängiven sitt arbete, har man med små medel kunnat skapa ett hem för både patienter och närstående. Ibland också åt den sjukes älskade husdjur. Hospiceverksamheten handlar om att se till att avskedet kan se på ett fint, värdigt och lugnt sätt. Denna verksamhet ska nu läggas ner. Några platser för palliativ vård kommer att finnas på en onkologavdelning inne på lasarettsområdet. Detta trots att pengar avsatts speciellt för den palliativa vården. Den borgerliga politiska ledningen har inte förmått att verkställa sina beslut. Besparingar har helt enkelt gjort att det finns för lite pengar i sjukvårdssystemet. Personalen och den vård som kan ges på onkologen är utmärkt på alla sätt. Det är inte där problemet ligger. Förutsättningarna för de olika patientgrupperna och även deras närstående är helt olika.
Vi vill att det ska finnas möjlighet till ett värdig slut och en god vård i livets slutskede i hela Skåne för den sjuke och också ett stöd till de närstående som ska leva vidare med sin sorg. Vad som behövs är att ansvariga politiker tar den här utsatta patientgruppen på allvar. Det behövs ett samlat grepp genom en organisatorisk förändring som säkrar den palliativa vårdens fortlevande i hela Skåne. Och ser till att åtminstone de ekonomiska medel som avsatts för verksamheten kommer denna tillgodo. Men det behövs i och för sig än mer resurser för att kunna bygga ut den palliativa hemsjukvården. Framförallt krävs att ansvariga slutar att likt strutsen stoppa huvudet i sanden och istället tar det ansvar de är valda att axla. Det är det minsta man kan begära.
”Rom byggdes inte på en dag” säger Catharina von Blixen-Finecke (M), som kommentar till problemen inom den palliativa vården. Cyniskt kan man tycka. Som om inte det vore nog är det dessutom så att någon åtminstone agerande i byggandet av Rom. De satt inte bara på åskådarläktaren och såg staden rasa samman. Risken är väl nu stor att von Blixen-Finecke istället ett antal gånger i regionfullmäktige får uttala; ”Och för övrigt anser jag att Kartago bör återuppbyggas”.
En längre version av artikeln, som skrivits av mig och Eva Holmström (S), publicerades i dagens Skånska Dagbladet
Hospiceverksamheten i Lund har i flera år funnits på Vipeholms gamla sjukhusområde med 8 platser, en egen kock och med en personal som har förmågan att dagligen hantera vård av personer i livets slutskede. På grund av trångboddhet har platserna nu minskats till 6 men med en personal, hängiven sitt arbete, har man med små medel kunnat skapa ett hem för både patienter och närstående. Ibland också åt den sjukes älskade husdjur. Hospiceverksamheten handlar om att se till att avskedet kan se på ett fint, värdigt och lugnt sätt. Denna verksamhet ska nu läggas ner. Några platser för palliativ vård kommer att finnas på en onkologavdelning inne på lasarettsområdet. Detta trots att pengar avsatts speciellt för den palliativa vården. Den borgerliga politiska ledningen har inte förmått att verkställa sina beslut. Besparingar har helt enkelt gjort att det finns för lite pengar i sjukvårdssystemet. Personalen och den vård som kan ges på onkologen är utmärkt på alla sätt. Det är inte där problemet ligger. Förutsättningarna för de olika patientgrupperna och även deras närstående är helt olika.
Vi vill att det ska finnas möjlighet till ett värdig slut och en god vård i livets slutskede i hela Skåne för den sjuke och också ett stöd till de närstående som ska leva vidare med sin sorg. Vad som behövs är att ansvariga politiker tar den här utsatta patientgruppen på allvar. Det behövs ett samlat grepp genom en organisatorisk förändring som säkrar den palliativa vårdens fortlevande i hela Skåne. Och ser till att åtminstone de ekonomiska medel som avsatts för verksamheten kommer denna tillgodo. Men det behövs i och för sig än mer resurser för att kunna bygga ut den palliativa hemsjukvården. Framförallt krävs att ansvariga slutar att likt strutsen stoppa huvudet i sanden och istället tar det ansvar de är valda att axla. Det är det minsta man kan begära.
”Rom byggdes inte på en dag” säger Catharina von Blixen-Finecke (M), som kommentar till problemen inom den palliativa vården. Cyniskt kan man tycka. Som om inte det vore nog är det dessutom så att någon åtminstone agerande i byggandet av Rom. De satt inte bara på åskådarläktaren och såg staden rasa samman. Risken är väl nu stor att von Blixen-Finecke istället ett antal gånger i regionfullmäktige får uttala; ”Och för övrigt anser jag att Kartago bör återuppbyggas”.
En längre version av artikeln, som skrivits av mig och Eva Holmström (S), publicerades i dagens Skånska Dagbladet
onsdag 19 januari 2011
Sätt stopp för hemlösheten
Ökande hemlöshet är det yttersta exemplet på ett samhälle som inte håller ihop. Där klyftorna tar sig uttryck i skillnader och möjligheten att vara delaktig i samhället. Den borgerliga majoriteten i Lund säger sig ha som målsättning att halvera hemlösheten. Tillräckliga åtgärder lyser dock med sin frånvaro. Istället har de under fyra års tid valt att på olika sätt förneka problematiken och förhala möjliga lösningar. Och inte helt förvånande har halveringen uteblivit.
Socialförvaltningens kartläggning visar tvärtom att antalet hemlösa personer har ökat lavinartat. Hemlösheten har ökad med 70 procent på två år. 126 personer är hemlösa och bakom de siffrorna döljer sig troligtvis ett stort mörkertal. Socialnämndens ordförande Göran Wallén (M) uttalar i Skånska dagbladet att ökningen delvis består i att hemlösa personer från andra kommuner har tagit sig till Lund. Samma analys gjorde kommunstyrelsens ordförande Mats Helmfrid (M) för ett halvår sedan. Han var tveksam till fler aktiva åtgärder eftersom det skulle innebära att fler hemlösa skulle söka sig till kommunen.
Resonemanget är inte bara cyniskt. Det saknar grund och bör avfärdas som rena spekulationer. Inte heller är det särskilt lösningsorienterat. Fokus borde istället ligga på hur man ska kunna ge dessa hemlösa personer värdighet i sin vardag och en fast punkt i tillvaron genom en bostad. Men istället förs en politik både nationellt och lokalt som monterar ner den svenska bostadspolitiken. I borgerlighetens Sverige är hemlösheten inte bara ett resultat av social utslagning utan även ett resultat av en havererad bostadspolitik.
Bristen på en bostad riskerar att föra med sig andra sociala problem i form av exempelvis kriminalitet och droganvändning. Hemlösa personer har dessutom svårare än andra att ta sig ur eventuella missbruksproblem, blir oftare utsatta för våld och har väldigt svårt att ta sig in på arbetsmarknaden. Vi vill istället bygga ett samhälle som tar tillvara på alla människors förmåga. Flera länder i Europa och även andra kommuner i landet använder sig av metoden ”Bostad först”. Den går ut på att den hemlösa personen, istället för att förtjäna ett boende genom en så kallad boendetrappa, erbjuds en lägenhet för att utifrån en fast punkt i tillvaron komma till rätta med andra eventuella problem. Denna metod har dock hittills enträget avvisats av den borgerliga majoriteten. Givetvis kan inte en bostad lösa alla problem som finns kring hemlösheten och de hemlösa personerna. Men en aktiv bostadspolitik med ett stort socialt ansvarstagande är en nödvändig utgångspunkt.
Lunds kommun borde föra en kraftfull politik för att bygga fler bostäder och särskilt prioritera små och billiga hyresrätter. Kommunens eget bostadsföretag, LKF, skulle kunna vara ett föredöme och ligga i framkanten för en sådan utveckling. Kommunen måste också kunna ställa tuffare krav på privata fastighetsägare för att upplåta bostäder till sociala ändamål. Att ta sin del av det sociala ansvaret bör vara en förutsättning för byggbolag som ska köpa mark av kommunen. För oss kan inte målet vara en halvering av hemlösheten, hemlösheten måste tvärtom avskaffas. En förutsättning för det är att det finns en politisk vilja i den riktningen. Det är dags att införa ”Bostad först” för att ge de hemlösa personerna i kommunen en rimlig chans att skapa sig ett värdigt liv.
Anna-Lena Hogerud (S) Anders Almgren (S) Peter Fransson (S)
Debbattinlägget infördes i Skånska Dagbladet den 12 december 2010
Socialförvaltningens kartläggning visar tvärtom att antalet hemlösa personer har ökat lavinartat. Hemlösheten har ökad med 70 procent på två år. 126 personer är hemlösa och bakom de siffrorna döljer sig troligtvis ett stort mörkertal. Socialnämndens ordförande Göran Wallén (M) uttalar i Skånska dagbladet att ökningen delvis består i att hemlösa personer från andra kommuner har tagit sig till Lund. Samma analys gjorde kommunstyrelsens ordförande Mats Helmfrid (M) för ett halvår sedan. Han var tveksam till fler aktiva åtgärder eftersom det skulle innebära att fler hemlösa skulle söka sig till kommunen.
Resonemanget är inte bara cyniskt. Det saknar grund och bör avfärdas som rena spekulationer. Inte heller är det särskilt lösningsorienterat. Fokus borde istället ligga på hur man ska kunna ge dessa hemlösa personer värdighet i sin vardag och en fast punkt i tillvaron genom en bostad. Men istället förs en politik både nationellt och lokalt som monterar ner den svenska bostadspolitiken. I borgerlighetens Sverige är hemlösheten inte bara ett resultat av social utslagning utan även ett resultat av en havererad bostadspolitik.
Bristen på en bostad riskerar att föra med sig andra sociala problem i form av exempelvis kriminalitet och droganvändning. Hemlösa personer har dessutom svårare än andra att ta sig ur eventuella missbruksproblem, blir oftare utsatta för våld och har väldigt svårt att ta sig in på arbetsmarknaden. Vi vill istället bygga ett samhälle som tar tillvara på alla människors förmåga. Flera länder i Europa och även andra kommuner i landet använder sig av metoden ”Bostad först”. Den går ut på att den hemlösa personen, istället för att förtjäna ett boende genom en så kallad boendetrappa, erbjuds en lägenhet för att utifrån en fast punkt i tillvaron komma till rätta med andra eventuella problem. Denna metod har dock hittills enträget avvisats av den borgerliga majoriteten. Givetvis kan inte en bostad lösa alla problem som finns kring hemlösheten och de hemlösa personerna. Men en aktiv bostadspolitik med ett stort socialt ansvarstagande är en nödvändig utgångspunkt.
Lunds kommun borde föra en kraftfull politik för att bygga fler bostäder och särskilt prioritera små och billiga hyresrätter. Kommunens eget bostadsföretag, LKF, skulle kunna vara ett föredöme och ligga i framkanten för en sådan utveckling. Kommunen måste också kunna ställa tuffare krav på privata fastighetsägare för att upplåta bostäder till sociala ändamål. Att ta sin del av det sociala ansvaret bör vara en förutsättning för byggbolag som ska köpa mark av kommunen. För oss kan inte målet vara en halvering av hemlösheten, hemlösheten måste tvärtom avskaffas. En förutsättning för det är att det finns en politisk vilja i den riktningen. Det är dags att införa ”Bostad först” för att ge de hemlösa personerna i kommunen en rimlig chans att skapa sig ett värdigt liv.
Anna-Lena Hogerud (S) Anders Almgren (S) Peter Fransson (S)
Debbattinlägget infördes i Skånska Dagbladet den 12 december 2010
Jag läste i Sydsvenskan
Om cykelmotorväg mellan Lund och Malmö. Det var på tiden kan man tycka. Även om det är lite typiskt att det diskuteras när undertecknad inte längre har någon direkt anledning att använda sig av den cykelbanan längre. Karin Svensson Smith (mp) blev i onsdags utsedd till årets cykelpolitiker (och jag som trodde att det skulle gå till Lennart Prytz eller Tove Klette - som ju alltid ses cyklandes). Tillsammans med Malmö kommun vill hon utarbeta en bredare och rakare cykelbana mellan Lund och Malmö. Dessutom vill man planera buskar för att hindra vinden samtidigt som man ska undersöka om det går att jämna ut vägen så att det blir mindre höjdskillnader.
Vän av ordning frågar sig dock om inte också Staffantorps och Burlövs kommun bör bjudas med i båten – eftersom cykelbanan rimligtvis också kommer korsa de kommunerna. Och hur ska det bli möjligt att jämna ut höjdskillnaden i tex Åkarp, där halva byn mer eller mindre är en backe. Initiativet är gott dock – och leder säkerligen åtminstone till att cykelbanan blir bättre
Vän av ordning frågar sig dock om inte också Staffantorps och Burlövs kommun bör bjudas med i båten – eftersom cykelbanan rimligtvis också kommer korsa de kommunerna. Och hur ska det bli möjligt att jämna ut höjdskillnaden i tex Åkarp, där halva byn mer eller mindre är en backe. Initiativet är gott dock – och leder säkerligen åtminstone till att cykelbanan blir bättre
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)