Stoppa nedskärningarna på Skånes Universitetssjukhus

Rikard Larsson

Krisen ligger som en våt filt över den Skånes Universitetssjukhus. I rubrik efter rubrik kan man läsa om klinikchefer som inte längre kan garantera patientsäkerheten, om kvinnor som, när de ska till att förlösas, tvingas åka till ett annat sjukhus, om patienter som inte får plats på vårdavdelningar och placeras i korridoren. Om patienter som inte får den vård de behöver på grund av att det inte finns resurser till det.  Stålbadet verkar inte ha någon ände.

I går kväll var jag på medlemsmöte med Socialdemokraterna i Lund. Temat för kvällen var sjukvården, Region Skånes ekonomi och framförallt situationen på Skånes Universitetssjukhus och vi gästades av regionrådet Rikard Larsson(s).

Det är klart att vi har stora utmaningar framöver på det regionala området. Borgarnas budget går med underskott och det tillskott som regionstyrelsens moderata ordförande Pia Kinhult säger sig tillföra med deras budget kommer inte ens att räcka till kostnadsökningar och andra utgifter som man är nödd och tvungen att hantera. Det gör givetvis att ännu ett år av nedskärningar är att vänta. Nedskärningar i verksamheter som redan är hårt tyngda av omöjliga sparbeting och ett ökat behov eftersom vi blir allt fler skåningar. Vi antog också ett uttalande om att sätta ett stopp för nedskärningarna på Skånes Universitetssjukhus, se nedan.

UTTALANDE

2012-10-29

                                                             

Socialdemokraterna i Lund    

 

Stoppa nedskärningarna på Skånes Universitetssjukhus

Krisen för Skånes Universitetssjukhus är uppenbar. Klinikchefer avgår i protest eftersom patientsäkerheten inte kan garanteras (senast chefen på kvinnokliniken i Malmö). Protestgrupper bildas och möten för att peka på den skånska sjukvårdens kris arrangeras. Trots de tydliga signalerna går regionstyrelsens ordförande Pia Kinhult ut och säger att det ska göras fler nedskärningar.

Situationen på universitetssjukhuset hänger delvis samman med sammanslagningen av sjukhusen i Lund och Malmö. Vi Socialdemokrater har på olika sätt kritiserat processen och ställde oss ytterst frågande inför att beslutet forcerades fram helt utan förankring vare sig hos personal eller i den politiska oppositionen. Flytten av ögonkliniken till Malmö är ett skrämmande exempel på en negativ konsekvens av sammanslagningen. Förut hade vi en av de bästa ögonklinikerna i landet och nu har den vården splittrats upp. Patienter får inte den vård de behöver och tvingas söka sig till andra landsting för att bli opererade.

Nu drabbas alltså den skånska sjukvården av ytterligare sparbeting. Antalet vårdsökande ökar medan resurserna minskar. Redan arbetstyngd personal ska jobba mer och göra mer. Situationen har blivit ohållbar och patientsäkerheten är idag i allvarlig fara. Socialstyrelsen har kopplat fem dödsfall på Skånes Universitetssjukhus under 2011 till platsbrist och underbemanning och punktbevakar nu den skånska specialistvården.

Den borgerliga majoriteten har inte förmått samla de politiska partierna för att ta fram en gemensam strategi för hur sjukvården ska utvecklas i framtiden. Den politiska ledningen är svag och ansvaret för att hantera de krympande resurserna delegeras till tjänstemän och klinikchefer. Skånes Universitetssjukhus är inte bara viktigt ur ett sjukvårdsperspektiv. Det handlar också om vilken potential som finns om man väljer att se Skånes Universitetssjukhus som en tillväxtmotor för forskning, utveckling och givetvis möjligheten att skapa fler arbetstillfällen i vår region. Denna funktion riskerar givetvis att gå förlorad om besparingar blir det som leder verksamheten framåt. För att klara volym- och kostnadsökningarna och komma till rätta medunderskott och bristande säkerhet kräver vi Socialdemokrater i Lund:

att                  sjukvården tillförs tillräckliga resurser

att                  ett stopp för fler nedskärningar införs och att tidigare nedskärningar analyseras ur ett patientsäkerhetsperspektiv

att                  en brett förankrad långsiktig strategi för hur framtidens högkvalitativa sjukvård ska utvecklas på Skånes Universitetssjukhus.

att                  den politiska ledningen så snabbt som möjligt ser till att återupprätta kvaliteten i bemötandet och behandlingen av patienterna

Första halvlek för Comung

Inbjudande

Idag bjöd Comung in till öppet hus för att fira att deras projekt pågått i ett och ett halvt år och därmed klarat sig igenom första halvlek, med den äran kan tilläggas. Comung är en mötesplats dit ungdomar mellan 16-24 år som har svårt att hitta rätt utbildning eller jobb kan vända sig för guidning och stöd. På Comung finns arbetsmarknadskonsulenter, studie- och yrkesvägledare och arbetsförmedlare – allt under ett tak.

Inför andra halvlek kan konstateras att inte färre än 179 ungdomar har fått arbete eller utbildning genom projektet. Ungdomar som inte skulle ha fått den möjligheten, åtminstone inte så snabbt, utan den vägledning och set kontaktnät som de kom i kontakt med på Comung.

Det handlar inte bara om siffror – även om resultaten givetvis är viktiga för oss beslutsfattare. Det handlar om allt från att ge råd om utbildningar, skapa motivation, bygga upp självkänsla till att erbjuda ett vuxenstöd till de som behöver det.



Statstik

En av ungdomarna uttrycker sig så här:

”På Comung fick jag en personlig kontakt med vuxna på ett bra sätt. Det är första gången i livet jag har fått det”.

För mig som gick ut gymnasiet mitten av nittiotalet när arbetslösheten var skyhög och ingen direkt ljusnande framtid fanns att skåda är det lätt att känna igen sig i flera av de ungdomar som verksamheten vänder sig till. Osäkerheten om ”vad man ska bli” eller ”vad man duger till” och en känsla av hopplöshet och oro inför framtiden är något jag känner väl igen. Det engagemang och den kunskap som finns bland personalen är precis vad många av de här ungdomarna behöver för att få det självförtroende och den självkänsla som behövs för att kunna reda ut hur livet ska gå vidare. Det ska bli spännande att se vad andra halvlek bjuder på – jag skulle tro att resultaten blir ännu bättre nu när folk har lärt sig att verksamheten finns och ger bra resultat.



Vissa saker är svåra att ta in eller rentav förstå. Eller varför och hur det blev på ett visst sätt. En artikel i dagens Sydsvenska Dagbladet gav åtminstone mitt morgonkaffe en eftersmak mer bitter än vanligt. I en artikel kan man läsa om hur en döende äldre man lämnades ensam i sin egen avföring i timmar. Ingen kan ju på allvar mena att det är en värdig behandling för någon att utsättas för. Utgångspunkten när man inte vet några detaljer om varför något har hänt bör väl vara försiktighet. Däremot kan man väl i vart fall konstatera att så här får det inte gå till.

Studiebesök hos privata vårdgivare

Idag på förmiddagen var jag på studiebesök hos Laurentiikliniken Besöket var ett av många (dock bara ett för undertecknads del) som Svenskt näringsliv ordnad för politiker och andra ute i den privata verksamheten hos olika välfärdsföretag. Även om det säkert kan vara så att min och Svenskt näringslivs utgångspunkt gällande privat verksamhet inom vården och hur man ser på konkurrens till/inom offentlig sektor högst troligt skiljer sig åt på en rad punkter,  var det ett intressant möte med givande diskussioner och bra information.

Som politiker är det givetvis alltid uppskattat att komma ut i verksamheten och möta personalen samt höra hur de ser på sin roll i vårdkedjan, framtiden och på sjukvårdens organisering i största almänhet. Förutom en genomgång av klinikens verksamhet berörde vi även ett eventuellt vinstförbuds effekt på verksamheten vilka verktyg ett privat vårdbolag har för att skapa en vinst i verksamheten och risken för överetablering av verksamhet inom en del områden (storstadsregioner etc) och svårigheterna med etableringar i glesbygd/landsbygd. Jag var inte där för att föra någon debatt om vinstfrågan och gjorde inte heller det. Det är en debatt som hör hemma i de politiska församlingarna – inte med de privata aktörer vi har inom kommunens och Regionens verksamhet. Däremot är det alltid intressant att höra hur de verksamheter som ju faktiskt i praktiken är de som blir direkt berörda av en eventuell reglering av vinsten eller ett förbud av vinsten tror att det kommer att påverka deras och den offentliga verksamheten.

Inga vinster i välfärden

Igår kväll satt jag i en möteslokal full med folk och diskuterade och beslutade om de drygt hundra motioner som kommit in till Socialdemokraterna i Lund inför vårens partikongress.

Motionerna spände över ett brett politiskt spektra – interna organisationsfrågor, miljöfrågor, internationella relationer, framtida pensionssystem, socialförsäkringar och en av de frågor jag tror blir den stora på partikongressen – vinst i välfärden eller inte. När det gäller vinstfrågan kom ett enigt möte fram till att det är dags att partiet kräver att verksamhet inom välfärdssektorn, såsom skola, vård och omsorg, inte ska få drivas i vinstsyfte.