Ett hållbart Lund - tankar om friskvård, delade turer och jämställda löner

Utan alla de människor som varje dag vårdar äldre, lär våra barn att läsa och skriva, klipper våra gräsmattor, lagar mat till skolan, hämtar våra sopor, utan dem skulle vi inte ha någon kommun.
Tyvärr tycker jag att vi under en lång följd av år har sett hur de allt tuffare tiderna har satt spår bland våra anställda. För nedskärningar får konsekvenser. Konsekvenser i form av stress, magont, sömnbrist, känslor av otillräcklighet och ökande sjuktal. När färre ska göra samma eller fler och nya arbetsuppgifter räcker man helt enkelt inte till. För man vill ju göra ett bra jobb. Och då tar man övertiden, stressen och arbetsbelastningen. Men det borde inte vara så.

Jag träffade socionomer för någon vecka sedan och lyssnade på just deras beskrivning av sin arbetssituation. Om arbetsbelastningen och stressen. Jag slogs av vilket fantastiskt engagemang som fanns för arbetet och människorna man möter i ett sådant arbete. Men visst borde man väl som anställd ha tid att fundera lite utanför måsten och balanskrav? Visst borde man kunna ta ut sin inarbetade flextid?Och det är inte bara socionomerna som ger signaler om stressig arbetsmiljö.

Hur ska vi hantera framtiden? Hur ska vi få unga människor att vilja satsa på en framtid inom kommunal verksamhet när bilden vi ger är otrygga anställningar och sjukskrivningar? Lund måste bli hållbart, även för våra anställda. Vi har några förslag på förändringar för att driva på den utvecklingen.

Det kan vi genom att anställa fler som kan göra jobbet. Genom att ge alla möjlighet till friskvård på arbetstid. Den borgerliga majoriteten i Lund bestämde att friskvårdstimmen skulle tas bort. Anledningen sades vara att anställda inom skola, vård och omsorg har liten möjlighet att använda förmånen och att detta är orättvist. Att alla inte har samma möjlighet ”löstes” med att ingen får möjligheten. Istället för att försöka komma åt problemet med att få använder sig av en förmån tar man helt enkelt bort den för alla. Friskvård bidrar till att man mår bra, orkar mer och lever längre. Friskvård förebygger ohälsa och minskar sjukfrånvaron. Minskad sjukfrånvaro är inte bara bra för arbetstagaren, det ger också arbetsgivaren lägre kostnader för sjuklön.

Vi behöver få igång arbetet med att jämställa lönerna. Genom medvetna satsningar lyckades vi minska klyftorna, men vi hade fortfarande en bit kvar till målet: Att utbetala lika lön för likvärdigt arbete. Vi skriver 2014. Det är dags att se till att även våra anställda kvinnor får betalt efter kompetens, inte kön.
Vi måste avskaffa de delade turerna inom vård och omsorg. Att jobba tio timmar på en dag med en paus mitt i allt på tre eller fyra timmar – låter det som ett bra koncept? Hur känns det i kroppen efter en sådan helg? Givetvis är man helt slut och det sociala livet blir också väldigt begränsat till ett fönster mitt på dagen. När passet är slut är det dags att gå hem och sova innan man ska vara på jobbet igen för nästa skift. Systemet känns som taget ur en skildring av äldre arbetsförhållanden – innan åttatimmarsdagen fick inträde på svensk arbetsmarknad. Många av våra kvinnliga anställda inom vård och omsorg arbetar under just sådana förhållanden. Det är dags att ändra på det.

Att höra eller inte höra

Idag beslutade den borgarliga majoriteten i Lund att bygga i Borgareparken och på Svenshögsskolans skolgård. Trots att det pågår en utredning om Svenshögskolans framtida behov som det givetvis hade varit bra att ta med i arbetet. För att se helheten. Trots att man kan tycka att de vore en smal sak att enas om att skolgården borde fredas – barnen behöver ju utrymmet.

Protesterna från de boende i området har varit omfattande, högljudda och uthålliga. Demonstrationer har genomförts, aktionsgrupp har bildats, protestlistor skrivits, brev och telefonsamtal har skickats till ledamöter i fullmäktige. Motståndet är stort mot bygget och från majoritetens sida säger man att man har hört kritiken. Men man verkar inte ha lyssnat. Från socialdemokraternas sida har vi varit tydliga. Vi vill inte bygga på skolgården och inte heller i parken.

Som gammal Varbergsbo går tankarna till turerna kring Gerlachska huset. Palatset var ett av Sveriges mest imponerade och påkostade byggnader både inne i byggnaden och utvändigt. Diskussionerna var högljudda och opinionen mot att riva huset var stort bland många Varbergsbor. Min mor pratar fortfarande om det – en stor kultur- och byggnadshistorisk skandal. Om statyerna, väggmålningarna och det vackra som försvann. Tanken var att ägaren till huset, Kungsmässan AB, skulle riva huset och bygga köpcenter – men det tillät inte detaljplanen. Alltså revs huset mot folkets protester och resultatet var i många år en parkeringsplats i centrala Varberg.

Det gick prestige i det menar folk. Att politikerna valde att istället för att lyssna på opinionen och argument om kulturella och historiska värden styras av prestigen. Man hörde åsikterna, men lyssnade inte på dem.