Och så var det detta med jämställdheten

Kommunfullmäktige är inne på sin sista timme. Anledningen till att jag vet det är att vi har satt 22.30 som sluttid för våra sammanträden. Debbatlusten är som alltid hög. Under samamnträdet har jag och en partikamrat fört lite statstik över talarlistorna och hur många kvinnor respektive män som deltar i debatten. Det är ingen munter statstik. Sett till vilka som begär ordet är det cirka 75 procent män och 25 procent kvinnor. Om man inte tar hänsyn till repliker på inläggen - eller hur många inlägg man gör per person - då blir talartiden än mer ojämställd. Samamnfattnignsvis disponeras minst 75 procent - säkert nära 80 procent av talartiden av de manliga ledamöterna.

Dags att fundera över varför - och hur man förändrar den statstiken så att fler kan dela på den tid som finns till att argumentera och diskutera.

Sjukvårdens strutsar

Idag var jag på Socialdemokraterna på Söders medlemsmöte för att diskutera sjukvård. Eller snarare krisen i den skånska sjukvården, privatiseringar och vårt alternativ. En diskussion som började ganska dystert – det är svårt att göra annat med tanke på den situation den skånska vården befinner sig i – landade i en engagerad diskussion om vad vi ska och kan göra åt det – och vad vill vi socialdemokrater egentligen? Och hur gör vi det – går det? Vilken vision har vi av framtidens sjukvård och hur kommer vi dit? Hur visar vi att vi har en tydlig ideologisk tråd genom all vår politik och varför våra olika förslag är viktiga för att fortsätta i den riktningen?

Först och främst måste vi dock sätta stopp för nedskärningar – öka resurserna (en miljard till sjukvården), sluta upp med onödiga omorganiseringar, dra i bromsen för privatiseringar och fler vårdval. Och under tiden vi gör får vi inte glömma att tala om varför. Steg ett just nu är dock att byta politisk majoritet eftersom den borgerliga majoriteten (M, FP, C, KD, MP) i regionen sticker huvudet i sanden samtidigt som vården krisar. Kalalr oppositionens och personalens kritik och oro för tidnignsankor och skyller på tjänstemännen när det blåser snålt istället för att ta det ansvar de är valda för att ta.

Det är dags att välja bort dessa sjukvårdens strutsar. Snart.

Skate vid Mejeriet



Prova på skate

I söndags blev jag och andra politiker i Lund inbjudna till en dag med skate och debatt  vid Mejeriet i Lund. Vid Mejeriet var det full fart när jag kom. En portabel ramp var under konstruktion och hade jag inte varit så rädd för att slå mig hade jag gärna provat på att åka. Sist jag provade slog jag mig rejält och sedan dess är jag hellre betraktare på säkert avstånd.

Debatten var kort, intensiv och engagerande och även skaetarna som var på plats ställde frågor till oss. För egen del kunde jag inte annat än instämma i flera av frågorna – exempelvis varför man behöver utreda en skatepark vid Mejeriet ännu en gång? Varför inte bara bestämma sig för att det är ett bra läge? Centralt, nära till kollektivtrafik, nära Kulturmejeriet, vägen utanför som dämpar buller från anläggningen. Skatearna vill ha den där, mejeriet vill ha den där, Kultur- och fritids utredningar visar att det är den bästa platsen. Pengarna för anläggningen finns i budgeten. Vad väntar man på?

Skate vid Mejeriet skulle inte bara vara bra för åkarna .- det skulle ge en mer levande och använd stadspark – något som har ett värde i sig. Kommunen skulle sedan ha en möjlighet att utforma anläggningen tillsammans med åkarna.

Detta är vårt förslag till Lunds skateare. Sätt spaden i marken, och gör det vid Mejeriet!

Bostäder till flyktingar - äntligen!

Lund har ont om bostäder. Bostadsbristen drabbar många och på olika sätt.
För den som är i färd med att flytta till Lund på grund av studier eller arbete kan det givetvis skapa problem eller rentav göra att man söker sig någon annanstans

På dagens Kommunstyrelse diskuterade vi också bostadsbristen - när det gäller bostadssituationen för flyktingar. Och vad man kan göra för att närma sig en lösning. Boendesituationen för flyktingar i Lund är ansträngd - så ansträngd att vi inte kan ta emot så många som vi har sagt att vi ska göra. Det borde vi givetvis lösa - och jag tycker att vi borde ta emot ännu fler. Vem är jag (eller någon annan) att neka en människa som flytt sitt hemland möjligheten till ett liv i frihet, undan konflikter och fara för livet. Det är egentligen inte så mycket begärt av en människa - att få starta om i frihet, utan att behöva vara rädd för sitt liv. På grund av en konflikt i hemlandet eller kanske att man har regimkritiska åsikter. Eller kanske bara tillhör ett politiskt parti när sådana inte får finnas.

Som kommun kan vi ta ett socialt ansvar men vi måste också få fler av bostadsbolagen att ta ett större socialt ansvar. För att det ska bli så måste ansvaret läggas på en bredare nivå och inte bara på Socialnämnden. Vi yrkade att Tekniska nämnden och Byggnadsnämnden ska verka för att ett ökat antal bostäder för sociala ändamål. Detta ska göras i samråd med Socialnämnden - på det sättet blir det mer naturligt att diskutera hur social ändamål, tex bostäder till Flyktingar ska tillgodoses redan när man börjar diskutera med byggherrarna om var det ska byggas och av vem (något förenklat).

Vårt yrkande bifölls av borgarna så nu hoppas vi på att vi kan ta ytterligare ett steg - ävem om det egentligen skulle behövas ett trestegshopp, mot att ordna fram bostäder till de som är längst från bostadsmarknaden. Äntligen - och inte en dag för tidigt.