Det behövs besked om ridskolans framtid

Sedan flera år har Lunds Civila Ryttarförening (LCR) bedrivit sin verksamhet vid det kommunala ridhuset på Smörlyckans idrottsplats. För två år sedan i november 2011 ställde sig kommunstyrelsen bakom att flytta ridhuset till Ladugårdsmarken. Trots detta har inga konkreta beslut fattats.

Sedan länge har framförallt ny lagstiftning på djurhållningsområdet inneburit att nuvarande anläggning inte kan uppfylla flera av de krav som ställs på en modern hästsportsanläggning. När kommunstyrelsen fattade sitt beslut 2011 bestämdes att kostnaderna för en ny ridanläggning skulle investeringsberedas under 2012. Några beslut fattades dock inte - och därmed gavs inte heller några besked till LCR.

En investering i ett nytt ridhus kommer att kosta över 60 miljoner kronor, pengar som delvis beräknas kunna fås tillbaka vid en eventuell framtida exploatering av marken. Socialdemokraterna har i sina budgetförslag inarbetat dessa kostnader utan att få stöd för detta av majoriteten.

Trots att ett inriktningsbeslut har fattats har inga konkreta åtgärder vidtagits. Inte heller har några besked getts till ridklubben varken om det blir fråga om en flytt eller om man istället ska investera i befintlig anläggning. Det måste komma ett besked och jag har därför frågat Mats Helmfrid varför inget händer i en interpellation som kommer att behandlas efter nyår i Kommunfullmäktige. Lunds civila ryttarförening och den hästintresserade allmänheten i Lund behöver och förtjänar ett slutgiltigt besked om förverkligandet av ett nytt ridhus och att de nödvändiga investeringsmedlen för detta finns avsatta. Låt oss hoppas att det nya året bär med sig ett sådant besked.

Dyrare familjerådgivning

Avgiften hos kommunens familjerådgivning har legat på samma nivå under många år och nu föreslår borgarna en höjning av avgiften med 200 kronor till 300 kronor per besök. Varför gör man detta undrar man?

At t den varit låg i flera år är väl knappast ett argument att höja den nu? Att efterfrågan har ökat och att man behöver utveckla verksamheten är inte heller ett särskilt hållbart argument. Visst pekar allt på ett ökat behov av verksamheten. Men att ett behov ökar och att man behöver bygga ut en verksamhet behöver inte nödvändigtvis betyda att man ska höja en avgift. Såvida man inte vill ha ett större inslag av avgiftsfinansiering – där kostnaden läggs på den enskilde som behöver verksamheten - istället för solidarisk finansiering via skattesedeln – var och en efter förmåga och behov - förstås.

En effekt som kan uppstå är att färre personer väljer att besöka rådgivningen och därmed få det stöd som detta innebär. Den möjliga intäktsökningen är dessutom försumbar i relation till det uteblivna stöd som föräldrar och barnfamiljer går miste om de på grund av den höjda avgiften väljer att inte besöka familjerådgivning. Inte minst hamnar barn ofta i kläm när familjer har svårt att samarbeta. Det är inte heller ovanligt att familjens ekonomiska situation ofta är en bidragande orsak när konflikter uppstår.

Av förvaltningens utredning framgår att barn i resurssvaga familjer kan bli särskilt utsatta av avgiftshöjningen. Alltför få söker avgiftsbefrielse.
Det upplevs som skamfullt. Risken finns därmed att ekonomiskt svaga familjer avstår från rådgivning överhuvudtaget.

Det borde snarare vara lika naturligt att söka hjälp hos socialförvaltningen som att gå till vårdcentralen. Det här förslaget är ett steg i helt fel riktning. Vi yrkade avslag.

Skapa fler platser i Lunds gymnasieskolor

Det är trångt i Lunds gymnasieskolor.
Ikväll behandlade Utbildningsnämnden utbudet av gymnasieplatser i Lund för hösten 2014. Många elever vill gå i Lunds gymnasieskolor, så många att flera behöriga sökande inte får plats – skolorna är fullproppade och diskussioner förs om att bygga en femte gymnasieskola. Men även om det beslutas att sätta spaden i marken inom en snar framtid tar det ju ett par år att bygga en ny skola.

Och fram till dess har vi en situation där vi har lundelever – och elever från andra kommuner - som inte får plats på en kommunal skola i Lund. Givetvis är det glädjande att så många söker sig till Lunds kommunala gymnasieskolor – i en del andra kommuner har man direkt motsatta problem. Men det skapar också stora utamningar när det gäller att försöka ge eleverna möjlighet att läsa det de vill och var de vill. På kvällens sammanträde gjorde vi ett försök att ge fler elever möjlighet att läsa i Lund – genom att starta två nya program (två samhällsklasser och två ekonomiklasser) på gymnasieskolan Vipan. Detta skulle skapa både fler utbildningsplatser och ge gymnasieskolan ifråga en mer generell profil igen – något jag tror är bra.

Dessvärre vann vårt yrkande inte gehör hos majoriteten. Däremot föreslog moderaterna att nämnden skulle ta fram ett underlag spm redocisar behov av lokaler samt de ekonomiska konsekvenserna av att inrätta studieförberedande program på Vipan. Och att detta ska redvisas i februari. Så i vilket fall som helst har positionerna flyttats fram något.

Men samtdigt betyder ett nej till två ekonomi och två samhällsklasser med start i höst att det kommer skjutas ytterligare framåt i tiden. Det betyder att vi har fyra klasser färre till hösten än vad vi hade kunnat ha. Det tycker jag är synd.

Bra med skattehöjningen - men för lite och för sent

Idag klubbades kommunens tillägsbudget igenom. Majoritetens förslag om en höjning av skatten med 40 öre gick igenom- vårt förslag var en höjning med 60 öre. Och varför vill vi det?

För oss Socialdemokrater är det viktigt att vara konsekventa. Vi har under flera år påtalat de problem och utmaningar som vi ser i kommunen. Vi har under en lång rad av år sett hur nedskärningarna har fått effekter för verksamheterna. Fallande lärartäthet, ökad stress, minskad personal inom äldreomsorgen.

Det som har hänt sedan juni - att borgarna har ändrat sig angående skattehäjning, är i och för sig glädjande. Jag tycker inte om att säga vad var det vi sa, eller det gör jag kanske egentligen…
Även den borgerliga majoriteten har förstått att det behövs mer resurser och att det förutsätter en skattehöjning.
Det har vi sagt i flera år. Redan den 7 mars 2011 krävde vi Socialdemokrater i en skrivelse till kommunstyrelsen att kommunen skulle skjuta till extra resurser för att sanera de mögliga skolokalerna. Då var svaret tydligt, inga nya pengar.

Senast i juni i år – då vi lade fram ett förslag om en höjning av skatten med 40 öre och samma borgare som alltså föreslår 40 öre idag röstade emot. I juni föreslog vi också en förstärkning till Servicenämnden - för att kunna ta hand om underhållet till våra förskolor som har problem med fukt och mögel. Men inte heller det behövdes i juni.
Men nu behövs den. Och jag håller med om det.

Tyvärr är de åtgärder som föreslås innehåller nästan inga satsningar alls. Det är en konsekvens av ökade kostnader för läraravtal, utjämningssystem och nya riktlinjer för bemanning. Det är frågan om ren symtombehandling. Det är inte kul eller enkelt att höja skatten och vi tycker att det är viktigt att vända och vrida på alla slantar men för oss är det uppenbart att de budgetförstärkningar som presenterats idag inte alls täcker de behov som finns i kommunen.

Men att göra en budget handlar ju inte bara om att lösa de problem som finns just här och nu. Det handlar också om att lägga fast en kurs och en riktning för hur man vill att kommunen ska utveckals framåt och ta sig an utmaningarna inför framtiden. Även här har vi Socialdemokrater varit konsekventa.

Alla utmaningar, behov och prioriteringar blir ju inte minder utmanande, viktiga och prioriterade bara för att den moderatledda alliansen har tvingats inse att ökade kostnader kräver ökade intäkter. För att vi Socialdemokrater ska kunna se oss själva i spegeln med stolthet så måste fortfarande stora insatser göras inom dessa områden.

Resultatet av alla dessa funderingar är att vi lägger fram ett budgetförslag som i mycket liknar det förslag som vi lade i juni. Det handlar om att prioritera satsningar på skola och utbildning med drygt 43 miljoner kronor. Pengar som framförallt går till ökad lärartäthet och satsningar på Komvux.

Det innebär en satsning med 15 miljoner på Vård och omsorgsnämnden för att bland annat öka personaltätheten, förbättra demensvården och utveckla de kommunala träffpunkterna.
Det handlar om en satsning på socialnämnden med 6 miljoner för att stärka arbetet för att bekämpa hemlöshet, missbruk och barnfattigdom.

Det handlar om att satsa 4,2 miljoner på Kultur och fritid för att satsa på kulturskolan, föreningsbidragen och simundervisningen. Men också resurser för att snabba på utredningen om det socialdemokratiska initiativet med en framtida skejtpark vid Mejeriet.

Dessa och flera andra satsningar vill vi genomföra. Det behövs för att börja vrida lundaskutan åt rätt håll igen. Men satsningar kostar pengar, det borgerligheten nu har insett vet vi sedan länge. Vi föreslår därför en ytterligare skattehöjning med 20 öre och ett lite större vinstutdelning från Lunds energi, en utdelning som fortfarande ligger inom de fastlagda utdelningsramarna.
Med anledning av detta fru ordförande vill jag yrka bifall till Socialdemokraternas budgetyrkaden i Kommunstyrelsen.
Våra prioriteringar ligger fast.

På Linero och i Kristianstad

I förra veckan var jag på studiebesök på Lineros vårdcentral. Vi pratade om vårdens organisation, deras nuvarande behov och hur deras vardag ser ut. Det var full verksamhet när jag var där men några riktigt bra samtal blev det, både i dörrhål och i fikarummet.

Idag ägnas dagen åt Regionfullmäktige – där moderaterna och majoriteten precis har beslutat att sälja ännu fler av skattebetalarnas fastigheter. Som lök på laxen har man också bestämt att avgiften för besök på sjukhusens akutmottagningar och taxorna i kollektivtrafiken ska höjas. Nu sitter vi ledamöter i ett seminarium om framtiden för en regional politisk nivå. Trevligt med lite akademiska perspektiv på regionpolitik.

Skatt, kultur och underhåll

Det stora numret på morgondagens Kommunstyrelse är givetvis revideringen av kommunens budget.
Moderaterna och majoriteten föreslår en skattehöjning på 40 öre – precis som vi gjorde i juni. Det borgerliga förslaget till budget innehåller egentligen inga satsningar. Problematiken med mögelskadade förskolor har varit känd länge men hittills har konkreta åtgärder lyst med sin frånvaro. På samma sätt är det även med andra delar av budgetförslaget. Det ökade anslaget till lärarlöner täcker inte (trots ökningen) löneavtalen. Och de ökade anslagen till skolorna täcker inte de krav som exempelvis staten ställer på verksamheten.
De prioriteringar vi gjorde för välfärden i juni ligger fast. För att klara av att på ett ansvarsfullt sätt finansiera budgeten behövs en skattehöjning med 20 öre det vill säga sammanlagt 60 öre. För en normalinkosttagare innebär detta omkring 80 kronor mer i månaden.

Upp till diskussion är också Servicenämndens resultatkrav. Nämnden vill sänka kravet med 26 miljoner kronor. Det är aldrig önskvärt eller acceptabelt att en nämnd går med underskott. Samtidigt vet vi att Servicenämnden har haft ett mycket tuff år bakom sig med renoveringar av mögelskadade förskolor som har belastat ekonomin. Frågan är om det så här sent på året är klokt att pressa fram åtgärder för att nå balans i relation till servicenämndens avkastningskrav. Det riskerar bara att redan dyra investeringar blir ännu dyrare? Eller att man väntar med åtgärder som redan är försenade? Vår utgångspunkt är istället att låta Servicenämnden gå med ett mindre underskott i år, under förutsättning att pengarna verkligen går till det eftersatta underhållet. Till nästa år har vi äntligen fått den borgerliga majoriteten att förstå att det behövs mer resurser men också en bättre uppföljning av beslutade projekt.
En tredje sak är att vi vill sänka avgifterna i kulturskolan. Vi vill därför anslå 600 000 till det.

Våra prioriteringar står fast

Våra prioriteringar ligger fast. De stora utmaningar som vi utgick från i juni har inte försvunnit i och med det borgerliga förslaget.
För det första handlar det om att Lund faktiskt har tappat som skol och utbildningskommun. Vi tar den här utvecklingen på allvar och även om det kan finnas många orsaker så handlar det i grunden om att det behövs mer resurser till skolan.

Vi ser hur social bakgrund blir mer och mer avgörande för hur det går för eleverna i skolan. Skolan måste vara ett verktyg för att bryta och förhindra en sådan utvecklig. Segregationen i skolan måste minska. Alla måste få samma chans. En bra start i livet. Med välutbildad personal, hög personaltäthet och få barn i
barngrupperna skapas förutsättningarna för en riktigt bra skola

Det andra stora kommunala välfärdsområdet handlar om äldreomsorgen och den sociala verksamheten. Där upplever vi inte minst i samtal med de som jobbar inom äldreomsorgen och anhöriga att det blir mindre aktivitet och omsorg och mer och mer stress och att göra det som är nödvändigt. det är inte värdigt. Lika illa är det med den ökade hemlösheten och den ökade problematiken kring droger. Det som var otänkbart för ett par år sedan har blivit vardag. Vi vill stärka kvaliteten i äldreomsorgen genom mer personal och förbättrad omsorg och vård vid demens. Förutsättningar till ett aktivt liv ska stärkas och resurser avsätts för fortsatt öppethållande av samtliga träffpunkter. Inom socialnämnden prioriteras resurser för att motverka hemlöshet, stärkt missbruksvård och stöd till barn och unga.

De ideella krafterna inom idrottsrörelsen och annat föreningsliv gör ovärderliga insatser för att engagera och aktivera barn och unga. Förutsättningarna för föreningarna att bidra till samhällsnyttan genom sina aktiviteter har dock försämrats kraftigt.
Det vill vi ändra på genom stärkt stöd till ungdomsverksamheter och riktade kulturresurser till alla kommundelar.
arför det behövs stärkta resurser till bland annat studieförbunden, Mejeriet och Kulturskolan Vi avsätter särskilda resurser för byggandet av en skatepark och ett nytt ridhus.

Sent ska syndaren vakna

Idag kom beskedet – skatten i Lund höjs med 40 öre.

Det är i och för sig glädjande att även den borgerliga majoriteten har förstått att det behövs mer resurser och att det förutsätter en skattehöjning. Det har vi sagt i flera år. Senast i juni i år – då vi lade fram ett förslag om en höjning av skatten med 40 öre och samma borgare som alltså föreslår 40 öre idag röstade emot. Då behövdes inte en höjning sade borgarna. Idag kan man läsa i Sydsvenskan att de har ändrat uppfattning

I juni föreslog vi också en förstärkning till Servicenämnden - för att kunna ta hand om underhållet till våra förskolor som har problem med fukt och mögel. Men inte heller det behövdes i juni. Sent ska syndaren vakna. Några månader senare behövs det i vart fall även i de borgerliga leden.
Vi har under en lång rad av år sett hur nedskärningarna har fått effekter för verksamheterna. Fallande lärartäthet, minskad personal inom äldreomsorgen med mera.

De åtgärder som föreslås innehåller nästan inga satsningar alls. Det är en konsekvens av bl.a. ökade kostnader för läraravtal och nya riktlinjer för bemanning. Det är frågan om ren symptombehandling. Det är inte kul eller enkelt att höja skatten och vi tycker att det är viktigt att vända och vrida på alla slantar men för oss är det uppenbart att de budgetförstärkningar som presenterats idag inte alls täcker de behov som finns i kommunen. Hur vårt alternativ kommer att se ut presenterar vi i anslutning till Kommunstyrelsen om två veckor.

Vad händer med mediacentralen?

Vi stödjer i grunden iden med att integrationsanslaget kommer fler föreningar till del. Integrationsarbetet är inte en exklusiv angelägenhet för de så kallade invandrarföreningarna utan en mängd föreningar bedriver dagligen verksamhet som på olika sätt främjar integration i kommunen. Det kan vara allt från fotbollsklubbar till kulturföreningar och studiecirklar av olika slag. Frågan är dock vad som kommer att hända med mediacentralen som LIFS (Lunds Integrationsfrämjande samarbetsorganisation) driver. I april 2012 fattade kommunstyrelsen beslut om att säga upp avtalet med Lunds Integrationsfrämjande Samarbetsorganisation (LIFS). Mediacentral vars uppdrag är i grunden att ansvara för en radiostudio och ge ut en tidning men verksamheten har de senaste åren kompletteras och omfattar även andra områden. Lunds kommun borde ta upp en dialog med LIFS för att hitta en lösning som innebär att mediacentralens verksamhet kunde behållas samtidigt som integrationslagets användning vidgas och omfattar fler föreningar. Det ena borde inte behöva utesluta det andra. På gårdagens Kommunstyrelse yrkade vi Socialdemokrater med stöd av övriga i oppositionen att vi skulle uppdra åt kommunkontoret att i dialog med LIFS utarbeta ett avtal som innebär att mediacentralens verksamhet kan fortsätta. Dessvärre fick vi inte gehör för yrkandet.

Droppen som urholkar stenen

351 personer är hemlösa i Lund enligt Socialstyrelsens senaste kartläggning. 107 personer av dessa levde enligt kartläggningen i andrahandskontrakt via kommunen. 85 personer i akut hemlöshet – det vill säga sov på hotell, härbärge, jourboende, skyddat boende, vandrarhem, camping eller utomhus. Ingen borde behöva uppleva en sådan otrygghet i tillvaron.

Under flera års tid har hemlösheten varit en politisk vattendelare i lundapolitiken. En samlad röd och grön opposition har krävt konkreta åtgärder och framförallt ett förändrat synsätt. Vi har krävt att den så kallade lundamodellen (döpt efter sin upphovsstad) också ska tillämpas här och att hemlösheten inte ska betraktas som en fråga för Lunds socialförvaltning utan som ett samhällsproblem som ska engagera hela kommunen. Motståndet har varit hårt från den borgerliga majoriteten.

I dagens sydsvenskan kan man läsa om det ”letter of intent” som föreslås från regeringens samordnare om hur man ska komma till bukt med hemlösheten föreslås nämligen bland annat att kommunen ska använda sig av arbetsmetoden Bostad först. Det vill säga att utgångspunkten är bland annat att ett fast och säkert boende är en grundläggande rättighet som ska gälla alla eftersom en egen bostad är en förutsättning för att andra eventuella problem skall kunna åtgärdas. Att en fast trygg punkt i tillvaron också gör det lättare att ordna upp sin tillvaro i övrigt.

Efter att oppositionen har drivit frågan i flera år och regeringens samordnare förordar ett arbetssätt som i allt väsentligt är samma förslag som oppositionen drivit - ändrar den borgerliga majoriteten inställning. Åtminstone till viss del. Man skriver nämligen under på att prova Bostad förstmetoden. Visst kunde man också ha hoppats att majoriteten också skulle säga att hemlöshet är ett samhällsproblem som ska engagera hela kommunen och därför bör hanteras nämndsövergripande. Men en delseger är också en seger. Och detta är en bra början. Droppen har urholkat en liten del av stenen. Och det kan göra att fler personer får en egen bostad.

Framåt i kyrkovalet!

Visst går det att förändra genom politiskt fotarbete. Genom materialutdelningar, samtal med medborgare och kanske också 600 kanelbullar.’ Kyrkovalet är över och det enda som återstår är några hundra eller tvåhundra kanelbullar som gömmer sig i någon frys i Lund (jag skulle gärna veta vilken) och väntar på tillfälle att bli uppätna. Allt annat material tog slut – in till sista flygbladet. Och resultatet i valet uppmuntrar till fortsatt arbete inför nästkommande valår. + 2 mandat i kyrkomötet för S. Från 1 till 2 mandat i stiftet i vår valkrets. Klart framåt i Dalby, Sandby, och Genarp. Och från 25 till 29,4% i Lund! Men var är kanelbullarna?

Vad händer med ridhuset del II

Först och främst fick jag som svar att det inte är någon enkel fråga. Nej det klart det inte är. För det har varit många turer om ridhuset – och under många år. Olika lägen för ett nytt ridhus har diskuterats. Sularpsängarna, befintligt läge, Flyinge, till och med i Staffanstorps kommun bland annat. Klart är att nuvarande anläggning inte håller måttet och att en lösning måste komma. Efter en tids utredningar beslutade också Kommunstyrelsen i november 2011 att förorda en ny placering av ridhuset vid Ladugårdsmarken. Och att investeringen skulle prövas för perioden 2013-2015. Beskedet i gårdagens debatt var dock att i de prioriteringar man gjorde i budgeten inte gav utrymme för ridhuset. Däremot finns det med som en investering för 2016 – men även då måste man ju prioritera. Ingen garanti såvitt jag förstår. Jag hoppas att det inte innebär att ridhusets öde än en gång skjuts på framtiden.

Vad händer med Ridhuset?

Sedan länge har lunds kommunala ridhus varit utdömt. Lagstiftning och tidens tand tvingade för ett par år sedan fram en lokaliseringsutredning som resulterade i ett förslag om ett nytt ridhus på Ladugårdsmarken. Denna placering var det enda tänkbara alternativet med hänsyn till kollektivtrafikläge, möjlighet till uteritter samt närhet till själva staden. Lunds civila ryttarförening och den hästintresserade allmänheten i Lund behöver och förtjänar ett slutgiltigt besked om förverkligandet av ett nytt ridhus och att de nödvändiga investeringsmedlen för detta finns avsatta. Under kvällens fullmäktige hoppas jag att få ett besked om hur det blir med ridhuset. Den 30 november 2011 beslutade Kommunstyrelsen att ett nytt ridhus borde ligga vid Ladugårdsmarken och att investeringen borde prövas i investeringsberedningen för 2013-2015. Kultur och Fritidsnämnden fick också i uppdrag att ordna med koordinering och genomförande. Vi och den övriga oppositionen ville att det istället skulle finnas en inriktning med en byggstart 2013 – men det avslogs. Det finns 55 miljoner avsatta 2016- men det är ju utanför den period man beslutade om. Jag hoppas förstås att det är tanken – att det – även om det är senare än vad man har beslutat i Kommunstyrelsen tidigare – sätter fart 1016. Frågan har dock diskuterats länge och beslutet är fattat. Min fråga till kommunstyrelsens ordförande är därför: När kommer planerna på ett nytt ridhus att förverkligas?

För lite och för sent.

Flygblad vi delade ut idag på SUS i Lund

Igår bestämde den borgerliga majoriteten i Region Skåne att skatten ska höjas med 30 öre. Det ger 700 miljoner kronor mer i kassan. 700 miljoner räcker inte för att täcka de behov som finns eller för att stoppa nedskärningarna. Sedan anställningsstoppet infördes förra sommaren har nästan 700 anställda försvunnit. I år måste personalen minskas med cirka 1000 anställda. Det finns dessutom ett underskott att täcka upp. Detta kommer inte en höjning på 30 öre att lösa – och inte heller kommer den som har förlorat jobbat att få tillbaka sin anställning. 700 miljoner är givetvis jättemycket pengar. Det är svårt att föreställa sig hur mycket det är och det kan verka som om det är en stor satsning på sjukvården. Men vad är mest intressant – hur stor ett tillskott är eller om det är ett tillräckligt tillskott? Om jag behöver 7000 kronor för att betala min hyra – kan jag då säga att det räcker om jag får 5000 kronor? Givetvis inte – hyran blir inte lägre på grund av att min inkomst är för låg för att klara av att betala den.

Boende under studietiden? Var god dröj

Ett års väntan på ett korridorrum ger Lund underkänt i SFS, Sveriges förenade studentkårers årliga granskning. I dagens Sydsvenskan kan man läsa om att studenterna kan inte garanteras boende under höstterminen. Vart ska dessa studenter bo under det år de väntar på ett ledigt korridorrum? Eller under de 20 månader – nästan två år, de väntar på att få en lägenhet? Antalet studenter som har antagits har då också minskat med drygt 400 personer sedan förra året. Bristen på bostäder är ett stort problem – eftersom en förutsättning för att kunna studera i Lund är att du faktiskt också har någonstans att bo. Att hänvisas till kompisens soffa eller osäkra andrahandskontrakt är ingen hållbar lösning. Dels för att en sådan boendesituation inte är önskvärd för någon – och dels för att den som lever med ständig oro över sin boendesituation får svårt att lägga kraften på det dom faktiskt flyttade hit för – sina studier. För de flesta finns det inte heller någon alternativ lösning genom att bo i det kommunala beståndet eller köpa en bostadsrätt. Den kommunala hyreskön är även den flera år och bostadsrätterna är dyra att köpa. Inte ett alternativ för den som inte har en miljon på fickan – vilket de flesta inte har. För de flesta blir svaret på förfrågan om boende därför – var god dröj – om ett år har du någonstans att flytta in.

En s-kvinna som gjorde avtryck

I onsdags tog vi avsked av Camilla Odnhoff på ett regnigt Hven. Camillas långa politiska engagemang i såväl Erlanders regering som S-kvinnoklubben eller för den delen i sitt värv som landshövding lever dock kvar på flera sätt. Dels i politiska reformer som hon har medverkat till – men också genom den kunskapsöverföring hon så gärna bidrog med när tillfälle gavs. Eller som förebild – en stark politiker med glimten i ögat. Ständigt vetgirig, ständigt påläst och välformulerad, ständigt någon idé om hur man skulle kunna göra och vad som behöver göras. Under ceremonin vandrade tankarna till ljusa minnen och diskussioner, för visst var det så att man inte alltid var överens i sakfrågor. Om förberedelserna inför S-kvinnor i Lunds hundraårsjubileum och den minnesskrift som Camilla bidrog till. Om hennes inledande kommentarer på ett möte när vi diskuterade hundraårsjubiléet – ”ja här ska ni få höra på någon som ni ser snart är hundra”. Om de e-postmeddelanden man fick någon gång ibland efter något möte när man sagt något som uppskattades av damen (negativa synpunkter har jag aldrig fått skriftligen – däremot direkt på plats). Kreativt stolpskott var rubriken på ett meddelande och frågan gällde att jag hade kritiserat det faktum att man funderade på att dela ut könsstereotypa presenter i samband med ett torgmöte. Medföljde en länk till någon annan tävling från ett större kosmetikaföretag där man kunde vinna läppglans en masse – och en liten slutkläm om att ”det är ju tur att vi inte behöver konkurrera med dem”. Begravningen var vacker, ljus och lättsam, även om det också var jobbigt att ta avsked. För starka personer lämnar avtryck i själen – små eller stora fotspår som gör sig påminda och gnager lite här och lite där. Små skoskav av saknad.

Kan vi skapa plats för fler gymnasieelever?

Den här skrivelsen behandlade Utbildningsnämnden i slutet av förra veckan. Med stöd av Folkpartiet och Centerpartiet fick vi också gehör för den. Det går att påverka, även i opposition.

Söktrycket på Lunds skolor ökar

När Utbildningsnämnden i Lund fastställde antalet elevplatser inför höstterminen stod det klart att söktrycket på Lunds skolor ökar samtidigt som antalet elever i hela Skåne minskar. För fjärde året i rad minskar elevkullarna i åldern 16 - 18 år och utvecklingen förväntas fortsätta fram till åtminstone 2016. Trots detta har Lunds gymnasieskolor för tredje året i rad fått ett ökat antal sökande. En stor del av de sökande kommer från andra kommuner i Skåne. Färre lundaelever söker sig samtidigt till andra kommuner vilket ökar söktrycket ytterligare och behöriga elever kan stå utan plats i de kommunala gymnasieskolorna. Konkurrensen om platserna blir större och risken är att inte alla lundaelever får plats på en gymnasieskola på hemorten.

Kan vi skapa plats för fler?

Vi måste ha som ambition att så många elever som möjligt kan få gå den utbildning de har valt och är behöriga till. I februari 2014 kommer vi att fastställa vår organisation utifrån den preliminära sökbild vi har. Fram till dess behöver vi se över vilka möjligheter vi har att erbjuda fler utbildningsplatser för en ökad skara elever. Detta för att inte åter hamna i en situation där vi tvingas neka en stor grupp elever en utbildning i våra kommunala gymnasieskolor på grund av trångboddhet. Vilket utrymme finns det för fler platser på våra gymnasieskolor och hur kan vi använda befintliga lokaler och utrymmen på ett bättre sätt? Vilka möjligheter har vi att exempelvis sätta upp moduler på gymnasieskolornas utrymmen? Vilken möjlighet finns det att använda sig av lokaler på Vipan för att starta upp fler studieförberedande program där? Inför fastställandet av årets platser stod det klart att det fanns ett behov av fler platser på såväl Samhälls- som ekonomprogrammet. Som ett första steg vore det därför bra att utreda vilka möjligheter det finns att utöka med motsvarande två samhällsklasser och två ekonomklasser till inför nästa sökomgång. Förslagsvis bör dessa utbildningar placeras på Vipan.

Utbildningsnämnden föreslås besluta:

-          Att ge förvaltningen i uppdrag att senast till decembersammanträdet ha inventerat vilka utrymmen det finns för fler platser på våra gymnasieskolor och hur vi kan använda befintliga lokaler för att starta fler klasser för att möta ett växande behov. Utredningen ska också belysa de ekonomiska konsekvenserna av detta.

-          Att ge förvaltningen i uppdrag att senast till decembersammanträdet ha inventerat vilka möjligheter det finns att använda sig av lokaler på gymnasieskolan Vipan för att starta studieförberedande program. Utredningen ska också belysa de ekonomiska konsekvenserna av detta.

-          Att ge förvaltningen i uppdrag att senast till decembersammanträdet utreda förutsättningarna för att starta två samhällsklasser och två ekonomiklasser på gymnasieskolan Vipan med start läsåret 2014/15. Utredningen ska också belysa de ekonomiska konsekvenserna av detta.   

Problem på kvinnokliniken i sommar?

Lägg till bildtext

Kvinnokliniken på SUS har länge dragits med stora problem som en följd av de nedskärningar den politiska majoriteten tvingat på verksamheten. Nu inför sommaren har klinken stora svårigheter med att rekrytera tillräckligt med vikarier för att klara bemanningen. Det innebär att flera avdelningar kommer att slås ihop mellan Malmö och Lund. Exempelvis stänger KK-akuten i Lund och kvinnorna hänvisas till Malmö, medan gravida kvinnor med komplikationer som behöver läggas in bara kan läggas in i Lund.

Idag ställde jag en enkel fråga till Carl-Johan Sonesson (M) ordförande i hälso- och sjukvårdsnämnden:

Kan du garantera att födande kvinnor i Malmö och Lund kan känna sig trygga inför förlossningen trots den uppenbara personal- och vårdplatsbristen?

Svaret fick jag av Michael Sandin (M). Han menade att självklart kan kvinnorna känna sig trygga för att något senare i diskussionen hävda att sparbetingen på verksamheten var något personen och personer från samma parti som personen i den andra talarstolen hittat på, att bristande resurser, inte behov gör att man inte kan hålla kvinnoklinikens akutmottagning Lund öppen under sommaren.

På mina följdfrågor om huruvida det skulle förbättra situationen för en redan hårt ansträngd personal att jobba lite mer, om köerna i Malmö kunde tänkas öka nu när antalet platser minskades, om det inte var så att ett större behov rimligen borde mötas av ett ökat – inte minskat utbud – fick jag inte riktigt svar tycker jag.

PRO, skatten och välfärden

Med kort varsel fick jag kasta mig in i en allmänpolitisk debatt och frågestund hos PRO (Pensionärernas Riksorganisation).

Hos oss i panelen var huggtänderna vässade och det blev bra studs i diskussionen. Jag lyfte bland annat upp vikten av träffpunkter och servicelinjer – för att skapa sociala mötesplatser och möjligheten att åka kollektivt. Träffpunkterna fyller en social funktion och ger den som kanske sitter hemma ensam mycket en möjlighet att leva ett aktivt liv och skapa sig ett umgänge som ger en mer meningsfull vardag. Utgångspunkten måste vara att behovet av social samvaro knappast försvinner för att man blir äldre och kanske inte är så mobil längre – varför skulle det vara så?

Vi pratade också om våra olika budgetalternativ och vi Socialdemokrater fick kritik för att vi föreslår en skattehöjning om 40 öre (Miljöpartiet föreslår 60 öre och Vänsterpartiet (80). På sätt och vis var det bra – för då kunde vi diskutera vilka behov som finns och vilket ansvar vi har som politiker att se till att vi har fungerande barnomsorg, skola, socialtjänst, äldrevård och mycket annat. Och visst finns ett värde i att hålla nere skatten – men inte till vilket pris som helst – jag menar att vi har passerat gränsen om vi ska kunna erbjuda en bra välfärd. Det är dock inte oproblematiskt att kommuner och landsting runt om i riket går fram med skattehöjningar för att svara upp till behoven. Ökade kostnader beror delvis på en statlig politik där reformer inte finansieras - och att nedmonteringar av exempelvis socialförsäkringssystemet har gjort att fler personer behöver ekonomiskt bistånd – en kostnad som hamnar hos kommunen. När kommunerna tvingas höja skatten för att svara upp till behoven höja den för alla – oavsett inkomst – det finns ingen inkomstutjämnande effekt i den kommunala skatten – till skillnad från en statlig skatt som kan ha den effekten.

Men jag tycker inte att det är rimligt eller hållbart att man får springa benen av sig inom exempelvis äldreomsorgen – eftersom nedskärningar har gjort att man har minskat personalen med så mycket som en femtedel på en del boenden. Jag vill inte heller se fler lärare som sjukskriver sig på grund av sin stressade arbetssituation. Eller att personal väljer att gå ner från heltid till deltid för att de inte orkar arbeta heltid längre. Vi har inte bara ett ansvar för verksamheten utan också för den personal som arbetar i verksamheten. Om inte det var nog att konstatera att behoven kräver större intäkter även om vi vänder på varenda sten, finns det en sak till. Att jag tycker att det är bättre att var och en bidrar efter förmåga efter våra behov – att det vi bär gemensamt blir en mindre börda än om var och en ska betala själv.

Kvällsutflykt till Malmö

Diskussioner om vilka olika frågeställningar man utgår ifrån i arbetet

Gårdagen avslutades med en avstickare till Malmö för ett studiebesök på RIKC (Romskt informations och kunskapscenter). Centret, som också är ett medborgarkontor, arbetar utifrån en nationell strategi för romsk inkludering. För att öka romsk delaktighet och inflytande i samhället. Man ger stöd och information till romer i olika samhällskontakter. Det kan handla om att vara ett stöd för en elev i skolarbetet eller att starta upp en förening. Att hålla informationsträffar och temakvällar tillsammans med myndigheter, romska organisationer och frivilligorganisationer. Att sprida kunskap kring romsk historia, levnadsförhållanden och utmaningar. Det var en intressant och givande kväll med diskussioner om klass, folkhälsa, utbildning, arbete, framtidstro och mycket mer att ta med sig i arbetet i Lund.

Och så var det detta med jämställdheten

Kommunfullmäktige är inne på sin sista timme. Anledningen till att jag vet det är att vi har satt 22.30 som sluttid för våra sammanträden. Debbatlusten är som alltid hög. Under samamnträdet har jag och en partikamrat fört lite statstik över talarlistorna och hur många kvinnor respektive män som deltar i debatten. Det är ingen munter statstik. Sett till vilka som begär ordet är det cirka 75 procent män och 25 procent kvinnor. Om man inte tar hänsyn till repliker på inläggen - eller hur många inlägg man gör per person - då blir talartiden än mer ojämställd. Samamnfattnignsvis disponeras minst 75 procent - säkert nära 80 procent av talartiden av de manliga ledamöterna.

Dags att fundera över varför - och hur man förändrar den statstiken så att fler kan dela på den tid som finns till att argumentera och diskutera.

Sjukvårdens strutsar

Idag var jag på Socialdemokraterna på Söders medlemsmöte för att diskutera sjukvård. Eller snarare krisen i den skånska sjukvården, privatiseringar och vårt alternativ. En diskussion som började ganska dystert – det är svårt att göra annat med tanke på den situation den skånska vården befinner sig i – landade i en engagerad diskussion om vad vi ska och kan göra åt det – och vad vill vi socialdemokrater egentligen? Och hur gör vi det – går det? Vilken vision har vi av framtidens sjukvård och hur kommer vi dit? Hur visar vi att vi har en tydlig ideologisk tråd genom all vår politik och varför våra olika förslag är viktiga för att fortsätta i den riktningen?

Först och främst måste vi dock sätta stopp för nedskärningar – öka resurserna (en miljard till sjukvården), sluta upp med onödiga omorganiseringar, dra i bromsen för privatiseringar och fler vårdval. Och under tiden vi gör får vi inte glömma att tala om varför. Steg ett just nu är dock att byta politisk majoritet eftersom den borgerliga majoriteten (M, FP, C, KD, MP) i regionen sticker huvudet i sanden samtidigt som vården krisar. Kalalr oppositionens och personalens kritik och oro för tidnignsankor och skyller på tjänstemännen när det blåser snålt istället för att ta det ansvar de är valda för att ta.

Det är dags att välja bort dessa sjukvårdens strutsar. Snart.

Skate vid Mejeriet



Prova på skate

I söndags blev jag och andra politiker i Lund inbjudna till en dag med skate och debatt  vid Mejeriet i Lund. Vid Mejeriet var det full fart när jag kom. En portabel ramp var under konstruktion och hade jag inte varit så rädd för att slå mig hade jag gärna provat på att åka. Sist jag provade slog jag mig rejält och sedan dess är jag hellre betraktare på säkert avstånd.

Debatten var kort, intensiv och engagerande och även skaetarna som var på plats ställde frågor till oss. För egen del kunde jag inte annat än instämma i flera av frågorna – exempelvis varför man behöver utreda en skatepark vid Mejeriet ännu en gång? Varför inte bara bestämma sig för att det är ett bra läge? Centralt, nära till kollektivtrafik, nära Kulturmejeriet, vägen utanför som dämpar buller från anläggningen. Skatearna vill ha den där, mejeriet vill ha den där, Kultur- och fritids utredningar visar att det är den bästa platsen. Pengarna för anläggningen finns i budgeten. Vad väntar man på?

Skate vid Mejeriet skulle inte bara vara bra för åkarna .- det skulle ge en mer levande och använd stadspark – något som har ett värde i sig. Kommunen skulle sedan ha en möjlighet att utforma anläggningen tillsammans med åkarna.

Detta är vårt förslag till Lunds skateare. Sätt spaden i marken, och gör det vid Mejeriet!

Bostäder till flyktingar - äntligen!

Lund har ont om bostäder. Bostadsbristen drabbar många och på olika sätt.
För den som är i färd med att flytta till Lund på grund av studier eller arbete kan det givetvis skapa problem eller rentav göra att man söker sig någon annanstans

På dagens Kommunstyrelse diskuterade vi också bostadsbristen - när det gäller bostadssituationen för flyktingar. Och vad man kan göra för att närma sig en lösning. Boendesituationen för flyktingar i Lund är ansträngd - så ansträngd att vi inte kan ta emot så många som vi har sagt att vi ska göra. Det borde vi givetvis lösa - och jag tycker att vi borde ta emot ännu fler. Vem är jag (eller någon annan) att neka en människa som flytt sitt hemland möjligheten till ett liv i frihet, undan konflikter och fara för livet. Det är egentligen inte så mycket begärt av en människa - att få starta om i frihet, utan att behöva vara rädd för sitt liv. På grund av en konflikt i hemlandet eller kanske att man har regimkritiska åsikter. Eller kanske bara tillhör ett politiskt parti när sådana inte får finnas.

Som kommun kan vi ta ett socialt ansvar men vi måste också få fler av bostadsbolagen att ta ett större socialt ansvar. För att det ska bli så måste ansvaret läggas på en bredare nivå och inte bara på Socialnämnden. Vi yrkade att Tekniska nämnden och Byggnadsnämnden ska verka för att ett ökat antal bostäder för sociala ändamål. Detta ska göras i samråd med Socialnämnden - på det sättet blir det mer naturligt att diskutera hur social ändamål, tex bostäder till Flyktingar ska tillgodoses redan när man börjar diskutera med byggherrarna om var det ska byggas och av vem (något förenklat).

Vårt yrkande bifölls av borgarna så nu hoppas vi på att vi kan ta ytterligare ett steg - ävem om det egentligen skulle behövas ett trestegshopp, mot att ordna fram bostäder till de som är längst från bostadsmarknaden. Äntligen - och inte en dag för tidigt.

Godmorgon blocket!

Morgonpigga socialdemokrater

Nära på fågelskådartidigt i morse var vi ett glatt gäng som stod vid blockets olika entreer för att hälsa vårdpersonal godmorgon och godnatt. Godmorgon för de som gick till jobbet och godnatt för de som gick hem efter natten.

Vi passade  på att diskutera och protestera mot de pågående nedskärningarna och misskötseln inom den skånska sjukvården och delade ut flygblad om krisen i sjukvården och första maj i Lund.

För övrigt har vi att se fram emot att partiordföranden Stefan Löfven kommer till Lund för att tala.

För den som vill demonstrera är det samling på Clemenstorget kl. 10.00

Talet hålls på Stortoget, kl. 11.00

Kampen om verkligheten

Eller som punkten på dagordningen heter - årsredovisning.
Att jag som socialdemokrat inte har samma positiva bild av kommunens verksamhet som den borgerliga majoriteten är egentligen inte alls märkligt. Vi har ju trots allt olika analyser av vilka brister som finns och vilken budget som krävs för att hantera dom. Idag blev vi i oppositionen anklagade för att ägna oss åt idramarturgi och svartmåleri.
Jag vill inte kalla det för dramarturgi eller svartmåleri att lyfta fram problemen med en verklighet där:
- Utgifter för ekonomiskt bistånd ökar
- Vi inte klarar målen för att ge stöd till ungdomar som är på väg att hamna snett
- Sjukfrånvaron ökar och mest bland kvinnor över 50 år
- Flera av de största yrkesgrupperna; undersköterskor i hemvård och äldreomsorg, lokalvårdare, barnskötare och  förskollärare har alla en sjukfrånvaro som ligger betydligt högre än kommunens snitt
 - Antalet timmanställda ökar och vi får fler antsällda som har otrygga anställningar

Detta och mer framgår av årsanalysen. För mig är det inget svartmåleri att belysa de problem som kalla siffror faktiskt pekar ut. Däremot är det en fråga om man som politiker vill se problemen för att kunna göra något åt dem. Kalla det dramarturgi eller problemanalys.

Tankar om våld

Jag var precis på en konferens om våld i nära relationer. Det är ”våldet vi sällan ser”. Ibland kan vi höra eller tro att vi hör det hos någon granne genom skrik och dunsar. Vi kanske tänker till lite extra i omklädningsrummet över några blåmärken på någons kropp. Eller funderar över kompisen som har en partner som verkar ha ett onormalt kontrollbehov.  Eller kompisen som sällan kan komma på spelkvällen. Men sällan tänker man nog tanken att någon i bekantskapskretsen, familjen eller i ens närhet skulle vara utsatt för våld av sin partner. Det är sådant som alltid händer någon annan. Som i de där filmerna som var med i programmet ”Bullen” Där Flickan i filmen inte har något med berättelsen att göra.

Det är våldet som vi sällan får reda på – förrän personen ifråga bryter upp. Kanske för att det krävs att allt är ordnat innan man kan lämna. Det ekonomiska är en faktor och givetvis är det också så att den som använder våld är en person man har en nära relation till, kanske till och med älskar och har bildat familj med. Ofta kan man också vara ekonomiskt och socialt beroende av personen. Vem vill lämna allt? Vem vill leva ensam, utan sociala kontakter på en ort man kanske aldrig har varit i eller har någon som helst koppling till? Det krävs styrka och mod för att våga – och det krävs att det finns ett alternativ. En plats att vända sig till. Att ta tillflykt till andra i familjen eller vänner är i det här fallet kanske inte det bästa alternativet – eftersom det kanske är där man först blir hittad.

Stöd i form av boende, ekonomi och kanske hjälp med att skaffa en helt ny identitet. Att ha en god beredskap och en genomtänkt handlingsplan/strategi för hur man ska kunna vara ett stöd för den som är i behov av hjälp. Hjälpen måste finnas när den behövs – både för mer planerade uppbrott såväl som för mer akuta uppbrott. Den som lämnar måste ha någonstans att ta vägen. Måste få hjälp, det kan vara ekonomiskt, socialt genom samtalsstöd m.m. Så att den som bryter upp eller inte gör det - åtminstone vet och känner att det finns ett alternativ - och att det finns ett stöd.

Fritt sök utvärderas

I dagens Sydsvenska dagbladet kan man läsa om att vi socialdemokratr har tagit initiativ til att utvärdera Fritt sök i Skåne. Jag vill vara tydlig med att vi inte har ifrågasatt fritt val - vilket rubriken kan få läsaren att tro. Däremot ser vi att det finns en del problematik med systemet. Dels gäller det för den kommun som har många elever som vill gå i deras gymnasieskolor.Hur ska alla få plats ochhur ska man kunna garantera hemkommunens elever att få gå i sin hemkommun? Hur stora klasser kan man ha innan det går ut över utbildningen kvalitet? Dels gäller det också de kommuner som får färre sökande - ska de inte starta upp program elelr kanske stänga sin gymnasieskola? Vad händer exempelvis med de anställda då? Hur ska man kunna planera verksamheten på lång sikt när man inte vet hur många elever man har att planera utifrån?.
Frågorna man kan ställa är många och det ska bli väldigt intressant att ta del av utvärderingens resultat.

Utvärdera av Fritt Sök Skåne

Utbildningsnämnden i Lund fastställdes i förra veckan antalet elevplatser inför höstterminen. Söktrycket på Lunds skolor ökar samtidigt som antalet elever i hela Skåne minskar. I Lund är skolorna överfulla medan andra kommuner får lägga ner sina. Uppenbarligen finns det behov av en ordentlig översyn av effekterna av Fritt sök. Genom ”frisöket” beslutades för fem år sedan att gymnasieungdomar skulle få möjlighet att söka lediga platser på orter utanför det egna samverkansområdet. Kommunerna i Skåne ingick för fyra år sedan ett samverkansavtal med Sölvesborgs kommun och förra året anslöt sig även Karlshamn, Olofström och Ronneby.

För fjärde året i rad minskar elevkullarna i åldern 16 - 18 år och utvecklingen förväntas fortsätta fram till åtminstone 2016. Trots detta har Lunds gymnasieskolor för tredje året i rad fått ett ökat antal sökande, 2060 elever, 102 fler än förra året. I nuläget är det överfullt i tre av kommunens gymnasieskolor. En stor del av de sökande kommer från andra kommuner i Skåne. Färre lundaelever söker sig samtidigt till andra kommuner vilket ökar söktrycket ytterligare.

Medan våra skolor är överfulla blir det istället tomma platser i andra kommuner och skolor startar inte upp utbildningar och ibland stängs hela skolan. Konkurrensen om eleverna blir större och risken är att inte alla lundaelever får plats på en gymnasieskola på hemorten. Systemet för fritt sök riskerar därmed att underminera kommunernas förutsättning att kunna bedriva en bra gymnasieskola.  Samtidigt som det är glädjande att många elever vill gå i Lunds gymnasieskolor så ska de tinte ske på bekostnad av andra kommuners förutsättningar att erbjuda en bra utbildning. I längden kan inte heller Lunds skolor klara av ett ständigt ökat antal sökande.  Vi behöver utvärdera systemet.

Utmaningar kan inte sopas under mattan

Idag skriver jag och min kollega Anders Almgren i både Sydsvenskan och Skånskan oma tt våra prioriteringar ligger fast - trots tuffa tider.
Ekonomin i Lund inför 2014 ser dyster ut. Mängder av förskolor måste ersättas på grund av mögelproblem. Lund är också den kommun i landet som drabbas hårdast av regeringens förslag till reviderat utjämningssystem. Underskotten närmar sig 150 miljoner och lågkonjunktur och arbetslöshet biter sig fast. I ett sådant utsatt läge är behovet av väl fungerande kommunal välfärd och service som störst. För oss är de viktigaste prioriteringarna att möta försämringarna i skolan, att återskapa kvaliteten i äldreomsorgen och att finns åtgärder mot den ökade sociala utslagningen. Utmaningarna kan inte sopas under mattan. Varje år har vi socialdemokrater visat på höga ambitioner och viljan att förändra. Ambitioner som ligger fast också inför 2014.

På partiets hemsida finns hela insändaren

I en undersköterskas skor

I måndags anlände jag till huvudentrén på Sjukhuset i Lund för att följa en undersköterska i arbetet på neurologiska kliniken, avdelning 27. Spänd av förväntan och glad över möjligheten att få vara med ”på riktigt” och följa arbetet i verksamheten. Eftersom jag själv också har arbetat inom sjukvården tidigare var det också intressant på ett mer privat plan att återkomma till handsprit, hårda golv och sjukvårdsmiljön.

Nu är det förstås inte så att politiker som går med arbetar i verksamheten – det har vi ju ingen utbilning för – men visst får man en känsla av att vara mitt i det – en känsla man definitivt inte kan få på samma sätt genom en föredragning eller en tjänsteskrivelse. Så är det bara.

Avdelningen var fullbelagd. Det var mycket folk i korridorer och uppehållsrum. Längs väggar och i olika prång och gatt stod vagnar, rullstolar, stolar och en del arbetsredskap. Det var absolut inte rörigt – tvärtom – var sak verkade ha sin plats och det fanns en tydlig organisation över arbetet och vem som gör vad och när. Inte helt förvånande givetvis. Precis som det inte var förvånande att arbetstempot var högt. Att vårdpersonalen är igång precis hela tiden under ett arbetspass och att dagen fylls av ständiga prioriteringar över vilken uppgift som måste göras först för att schemat ska gå ihop. Att sjukvård handlar om så mycket mer än mediciner och plåster. Det handlar om möten med människor. Möten som kan vara fyllda av glädje men också av ångest. Möten som måste få ta den tid som krävs – det är ingen industriell verksamhet det handlar om. Personalen gör ett kanonjobb och behåller stämningen på topp trots att år av nedskärningar i verksamheten med allt vad det innebär. Jag är glad över att jag fick den här möjligheten och tänker ta den igen när tillfälle ges och rekommenderar varmt andra att göra detsamma.

Sjukvård i kris

Rikard Larsson

Möte om sjukvårdens kris på SUS i Lund. Ett fyrtiotal kom till vårt öppna möte för att diskutera stämningen och situationen på sjukhuset. Vems ansvar är det att det har blivit som det har blivit och vad kan man göra åt det? Rikard Larsson, regionrpd för Socialdemokraterna inledde med hur han såg på saken och vad vi socialdemokrater har för tankar om vad som behöver göras. Därefter fördes livliga diskussioner om arbetsmiljön, verksamhetens behov, hur man kan skapa en sjukvård som ger medborgarna den vård de är i behov av och problmet med att personal känner att de itne vågar framföra sina åsikter på grund av rädsla för repressalier. Som politiker måste man fråga sig hur vi ska kunna ha en bra dialog med personalen om personalen inte känner att de vågar föra fram sina åsikter. Hur får vi reda på hur sjukvården fungerar om personalen inte pratar om det?

Efter livliga disussioner avslutade vi mötet och jag fick också erbjudande om att praktisera/gå brevid en undersköterska den 18 mars. Jag ser fram emot det, även om det känns lite nervöst. Det var ju några år sedan jag hade på mig vårdarbetskläder...

På med ledartröjan!

Fortsättning följer i sjukvårdskrisen. Det är dags att de borgerliga tar sitt ansvar. Letar fram den där ledartröjan, trär på sig den och tar ansvar för verksamehten.

Apropå Norregården

Ja vi vill se fler riktiga bostäder. Och boendet behövs för vård och omsorg eftersom vi ser att behovet av boendeplatser kommer att öka. Och vi tycker att det är problematiskt att  man skapar kategoriboenden. Eftersom hemlöshet inte är ett sjukdomstillstånd. Eftersom den trygghet som en egen bostad ger kan vara den utgångspunkt, den fasta punkt i tillvaron som behövs för att man ska få rätsida på resten av livet. Men vi sa också att detta kan hålla så länge - tills man har hittat en bättre lösning mer långsiktigt.

Vad händer på SUS i Lund

Den senaste tiden har larmrapporterna om stress dålig arbetsmiljö avlöst varandra. Ett vite på drygt fyra miljoner är utfärdat av arbetsmiljöverket på akuten i Lund. Jag var på studiebesök på barnintensiven, barninfektion och akutavdelning 8 samt den "stora akutmottagningen" på sjukhuset i Lund i måndags tillsammans med Morgan Johansson. Tanken var givetvis att få en bättre bild av verksamheten - genom att få möjlighet att sitta ner och prata med personalen och höra hur de ser på saken.

33 av 45 sjuksköterskor på barnintensiven i Lund har sagt upp sig i protest mot att arbetsgivaren vill försämra deras arbetstidstidsavtal.  På barnintensiven bedriver man intensivvård av barn (detta förstod man givetvis på namnet). Det kan röra sig om barn med hjärtproblem som behöver operationer. Barn som av olika anledningar behöver dialys och annan slag av avancerad sjukvård. Patienterna komemr från hela Sverige. Att sjukvården dessutom rör små barn gör det hela än mer komplicerat. Detta är personal som har gedigen erfarenhet och kompetens.

Kliniken förser hela Sverige med avancerad sjukvård för mycket svårt sjuka barn.

Vad händer med klinikens verksamhet om 33 av 45 sjuksköterskor försvinner?

Och är kraven helt orimliga?

Sjuksköterskornas krav är, enligt uppgift, att få behålla sitt gamla avtal. Inte mer än vad de har nu – utan samma villkor som de har nu. Det borde inte vara omöjligt att komma överens kan man tycka – men kanske nödvändigt?



Studiebesök på akuten i Lund

Bostad först och ESS

Gårdagen var full av politisk aktivitet. På förmiddagen deltog jag och Peter Fransson, vår gruppledare i Socialnämnden på ett möte om hemlöshet med bland andra regeringskansliets hemlöshetssamordnare och tjänstemän och några politiker från kommunen. Både kommunens tjänstemän och regeringens samordnare lyfte upp vikten av ett nämndsövergripande arbete – eftersom hemlöshet inte bara är en ren socialnämndsfråga. De lyfta även fram metoden ”bostad först” (som är utvecklad av forskare vid Lunds Universitet” som en välfungerande modell.

Den nuvarande politiska majoriteten har suttit vid makten i Lunds kommun sedan hösten 2006. Under dessa drygt fyra år har utvecklingen inom en rad områden gått åt fel håll. Hemlöshet är kanske den värsta formen av förnedring för den enskilde och omöjliggör i vissa fall kontakter med samhället och myndigheter. Ingen väljer frivilligt att vara eller bli hemlös. Det handlar om samhällets oförmåga att se individers behov och kunna garantera det sociala skyddsnät som vi alla har rätt till. Att se bostadsbristen som en central del i bekämpa hemlösheten finns också bakom principen om Bostad Först enligt lundamodellen. Utgångspunkten är bland annat att ett fast och säkert boende är en grundläggande rättighet som ska gälla alla eftersom en egen bostad är en förutsättning för att andra eventuella problem skall kunna åtgärdas. En förutsättning för att avskaffa hemlösheten är ett kraftigt ökat byggande av främst billiga hyresrätter, och att fler av dessa viks åt sociala ändamål. Inte förrän då kan man på allvar ta itu med hemlöshetsfrågan, oavsett om hemlösheten beror på ren bostadsbrist eller det ligger även andra orsaker bakom. Detta är något vi har hävdat under flera år från Socialdemokraternas och övriga oppositionens sida – och lagt förslag utifrån – men förslagen har inte gått igenom. Därför skulle man kunna se det som ganska upplyftande att de borgerliga politikerna verkade mer positivt inställda till dessa metoder än tidigare igår.

Den som lever får se vad resultatet blir av det.

Under eftermiddagen och kvällen gästades Lund av partiets ekonomisk-politiska talesperson, Magdalena Andersson. Mer om det kan du läsa på vår gemensamma blogg, Samtal om framtiden.

Ta tag i stressen

Idag skriver Skånska Dagbladet om vår (s) skrivelse om lärarnas arbetsmiljö och den ökande stressen som vi lämnade in till Utbildningsnämnden förra veckan. Vi tycker att det är dags att det kommer fram en kartläggning av hur situationen ser ut för att kunna göra något åt situationen.

Uppmärksamma lärarnas arbetsmiljö

Den här skrivelsen lämnade jag in för Socialdemokraterna i Utbildningsnämnden den 13 februari.

Uppmärksamma lärarnas arbetsmiljö!

Den sista tiden har vi kunnat se allt fler negativa konsekvenser av de senaste årens nedskärningar och åtstramningar i Lunds kommuns skolor. I september presenterade exempelvis Lärarförbundet sin årliga ranking över Sveriges främsta skolkommuner där Lund för fjärde året i rad tappade i ranking, särskilt allvarligt var fallet i de variabler som mäter lärartäthet och lärares arbetsmiljö. Bakgrunden är den vikande personaltätheten i skolan som har uppkommit som en följd av år efter år av otillräckliga uppräkningarna för ökade lönekostnader.

Lärarnas riksförbund har nyligen i en enkät presenterat siffror som ger en väldigt dyster bild av arbetsmiljön och stressen för de anställda i Lunds grund- och gymnasieskolor. Lärare som är sjukskrivna, lärare som har sömn- och minnessvårigheter, lärare som funderar på att byta jobb och lärare som upplever sig kränkta.

När Utbildningsnämnden för snart ett år sedan, den 22 mars 2012 diskuterade förläggningen av lärarnas arbetstid var vi flera som starkt uttalade vår oro över den försämrade arbetsmiljön och minskade trivseln bland kommunens gymnasielärare. Vidare beklagade nämnden att diskussionen om reglerad arbetstid inte hade präglats av dialog och samråd och uttalade en önskan om att skolorna skulle arbeta för en utvecklad dialog och samverkan. Efter snart ett år skulle det vara intressant att få reda på vilka åtgärder som har vidtagits och hur det arbetet planeras.

Parallellt med de minskade resurserna till skolan så har lärarnas administrativa uppgifter ökat. Framförallt handlar det om att staten genom förändrad lagstiftning ålägger lärarna byta arbetsuppgifter. Dessa arbetsuppgifter har tyvärr ingen bevisad positiv effekt på skolresultaten utan avser snarare ökad kontroll och dokumentation. Den ökade administrationen hindrar lärarna från att vara lärare, d.v.s. att möta och undervisa elever. Om lärarnas administrationsbörda ska kunna minskas måste de statliga och kommunala kraven mildras.

När lärarna inte tycker sig hinna med sina mest centrala undervisningsuppgifter ökar stressen. Vi kräver krafttag för att förbättre arbetsmiljön för Lunds kommuns lärare.

Mot bakgrund av ovanstående kräver vi:

Att en kartläggning av arbetet med att föra en utvecklad dialog och samverkan på skolorna sker.

En redogörelse för hur arbetet med att minska det administrativa arbetet för pedagogerna fortskrider och vilka åtgärder som krävs för att minska stressen.

Äldreboendet som försvann?

Igår diskuterades äldreboendet Norregårdens framtid i Kommunstyrelsen. Äldreboendet stängdes på grund av knapp ekonomi och resursbrist för nära ett år sedan och ska nu omvandlas till ett boende för akut hemlösa och personer med bland annat missbruksproblematik.

Det är i och för bra att kommunen bör fortsätta att hyra Norregården och välkomnar att kommunen bygger ut sin kapacitet för att hantera hemlösheten.  Därför röstade vi för förslaget. Den rödgröna oppositionen har ju under flera år försökt att lyfta att majoriteten måste ta sitt ansvar för att lösa hemlösheten och kommit med förslag på lösningar – till exempel genom att arbeta efter modellen bostad först.  Och  kategoriboenden är ingen långsiktig lösning. Det hade därför varit bra att undersöka möjligheterna till att hitta andra mer ändamålsenliga lokaler skulle undersökas. Och det hade också varit bra att man kunde se till att förändringarna av Norregården görs på ett sådant sätt att boendet enkelt kan göras om för att användas som särskilt boende om behovet skulle uppstå.

Ett grundläggande problem för att komma till bukt med hemlösheten är givetvis bostadsbristen som bara kan lösas genom byggandet av fler bostäder så att alla kan få den trygghet och fasta punkt i tillvaron som ett eget hem innebär. För att kunna ge våra äldre den vård och omsorg de behöver inom ramen för särskilt boende ser vi också att vi kommer att behöva den kapacitet som försvinner när Norregården inte längre används. Därför vill vi att den fortsatta användningen av Norregården sker på ett sådant sätt att en omställning till Vård- och Omsorgsnämndens användningsområde ska kunna ske utan alltför stora kostnader när det behovet uppstår. 

Det är annars lätt att man väger två grupper av personers intressen emot varnadra – intressen som båda är viktiga och behöver tillgodoses. Vi vet också att behoven för båda grupperna kommer att öka bara inom ett par år. Då verkar det inte särskilt framtidsinriktat att lägga ner ett nyrenoverat, fungerande äldreboende för att sedan göra om det för annan verksamhet?

Vi måste ha lösningar både för hemlösa personer och äldre i behov av särskilt boende.

En modern ungdoms- och idrottsstad förtjänar en skateanläggning

På senaste tiden har vi kunnat läsa om planerna för att bygga en anläggning för skateboard i Lund. Det är bra för trots att det är en av de större idrotterna i Lund har sporten inte fått den status den förtjänar. Förmodligen handlar det om hur omvärlden ser på denna lite annorlunda form av motion och på de fördomar som finns. Skateandet är nämligen något mer än bara tjejer och killar som åker bräda. Skateboard är en egen kulturyttring som måste uppmärksammas och stödjas.

Men det som de senaste veckornas debatt har handlat om är främst om och i sådana fall var Lunds kommun ska kunna anlägga en modern skateanläggning för tävling och träning. Framförallt har diskussionen handlat om Gamla Södra lekplatsen vid Mejeriet.

Frågan om att göra en skateanläggning på Södra lekplatsen är inte ny. Redan när Lunds kommun skulle anta sin budget för 2012, det vill säga i juni 2011 förslog vi socialdemokrater att kommunen skulle anslå pengar för att göra om tomten till en modern anläggning för skateboard och annan spontanidrott, exempelvis parkour. Vårt förslag fick stöd och hela den rödgröna oppositionen förde fram det i sina budgetar. Inget av de borgerliga partierna var däremot intresserade varken av någon skateanläggning på Södra lekplatsen eller någon annanstans. Det är därför mycket svårt att ta Tekniska nämndens ordförande Ronny Johannesen på allvar när han går ut och uttalar sig positivt om projektet.

Vi socialdemokrater står fullt ut bakom planerna på att omvandla Södra lekplatsen till en modern skateanläggning och vi är beredda att investera de pengar som krävs för att projektet ska bli verklighet. Vi ser inga konflikter mellan detta och upprustandet av Stadsparken. Tvärt om kommer parkens bli attraktivare när motion och idrott förs in i miljön tillsammans med nya lundabor.

En modern skateanläggning borde vara självklar för en kommun som vill aspirera på att kalla sig ungdomskommun. Vi socialdemokrater lovar att se till att projektet får klarsignal senast 2014.

Anna-Lena Hogerud – oppositionsråd (s)

Joakim Friberg 2:e vice ordförande Kultur och Fritidsnämnden (s)

Insändaren publicerad i Sydsvenska dagbladet 130204

Skåne 2030 - vart är vi på väg?

Idag har vi i Kommunstyrelsens arbetsutskott träfat ledningen för Region Skåne och diskuterat framtida utmaningar. Hur skapas lokal och regional tillväxt och hur hänger allt ihop? Vilka stor utmaningar har vi framöver när det gäler exempelvis kollektivtrafik och infrastruktur och var ska människor bo, arbeta och leva?
Intressanta och livliga diskussioner om allt från spårvagn till superbussar till bostäder. Mer om detta kan ni också läsa på vår gemensamma blogg:
http://samtalomframtiden.blogspot.se/2013/02/luinds-oppositionsrad-traffar.html?spref=fb

Släpp in skaten i Stadsparken

Vi Socialdemokrater vill att Stadsparken ska kompletteras med en modern och Skateboardanläggning -  senast efter valet 2014. Om detta kan ni även läsa i både dagens Sydsvenska och Skånskan. Vi  har föreslagit att det ska byggas en anläggning för skateboard i centrala Lund. För den tanken har vi också fått stöd av de övriga i oppositionen och emellanåt har det också verkar som om även vissa borgerliga företrädare är intresserade av detta. I förra veckan behandlade Kommunstyrelsen planerna för Stadsparkens förnyelse och vi föreslog att man skulle skapa utrymme för skate i parken.  Tyvärr fanns det inget stöd för förslaget inom den borgerliga majoriteten. I förslaget till utökningen och förnyelsen av Stadsparken finns mycket som är bra. Särskilt att parken kommer att erbjuda större möjligheter till rekreation för lundaborna i form av längre motionsslinga och beach volley vilket skapar en mer levande parkmiljö.

Jag har svårt att se varför man inte kan eller vill ge även skatearna utrymme i parken.  En modern skateanläggning skulle inte komma i konflikt med de gällande planerna för stadsparkens förnyelse. Tvärt om så skulle det innebära att ett populärt parkområde kompletteras och blir ännu populärare eftersom ytterligare aktiviteter lyfts in. Lund behöver också stärka förutsättningarna för en rik fritid för fler åkare. På det sättet skulle lundaborna också få en mer levande stadspark och frågan om en centralt belägen skateboardanläggning skulle få en lösning. Anläggningens utformning skulle man sedan kunna diskutera tillsammans med åkarna.

Människor har åkt skateboard sedan 1950-talet. Det handlar inte bara om män och kvinnor, killar och tjejer som åker bräda. Det är på många sätt en egen kulturyttring och en mötesplats där äldre och yngre förenas i ett gemensamt intresse – åkandet. Det finns ett värde i se till att kulturyttringar av olika slag ges möjlighet att utvecklas. Precis som det finns ett värde i att stadsparken ger utrymme till såväl strosande, joggande som kulturaktiviteter. Trots att ledande moderata företrädare vid flera tillfällen uttalat sig positiva till anläggande av skateboardanläggningar och talat sig varma för hur viktigt det var att satsa på skateboard och spontanidrott fanns det inget intresse för att skapa utrymme för detta i stadsparken och vårt förslag röstades ner. Lund har idag runt 100 anläggningar för idrott och fysiskt aktivitet. Att anlägga en anläggning vid Mejeriet kulle vara ett gott tillskott till dessa och tusentals åkare skulle få en ordentlig anläggning.

Så släpp in skaten i parken.

Att koka soppa på en spik – kris i sjukvården

I gårdagens Skånska dagbladet kan man läsa att en del av patienter och personal använder ordet katastrof när de ska beskriva väntetider och platsbrist på Skånes universitetssjukhus i Lund och Malmö.  Bland annat uppges en av orsakerna i artikeln vara att det kom så många helgdagar i år. Ledningen på sjukhuset talar om ett ansträngt läge. I dagens tidning kan man läsa om att interna meddelande ska ha gått på sjukhuset i Lund ut där det meddelas att patientet får lov att placeras även i korridorer och andra akutrum på grund av platsbrist.

Som politiker har vi att se till att vården har de resurser som krävs för att den ska kunna garantera patientsäkerhet och uppfylla det vårdbehov våra medborgare har. Jag kan också tycka att vi har ett ansvar att ha ”örat mot marken”, att lyssna på kritik som kommer fram, inte minst från anställda och brukare. I det här fallet kommer signaler från alla möjliga håll och har gjort ett bra tag. Sjukhuspersonal och sjukhusledning gör säkert så gott de kan för att göra det bästa av en ansträngd situation – något annat vill jag inte påskina. Men om man dras med underskott som tvingar på nedskärningar på grund av en för stram budget från den politiska ledningen – vad ska man göra åt det? Och hur länge kan dessa nedskärningar pågå innan patientsäkerhet och arbetsmiljö blir lidande? Hur ger man en god vård till brukarna när man inte ens har en sängplats att erbjuda? Det spelar ingen roll hur skickliga och flitiga våra vårdanställda är – det blir inte särskilt mycket soppa när man tvingas koka på en spik – vilket man givetvis aldrig skulle behöva göra.

Inte ens de borgerliga politiker som tidigare i höstas, i november senast, stod och avfärdade den kritik som kom från personal på onkologen som ”tidningsankor” kan väl säga något annat än att det fanns fog för den kritiken och oron som framfördes,  precis som det gör för denna kritiken och oron nu.