torsdag 25 april 2013

Tankar om våld

Jag var precis på en konferens om våld i nära relationer. Det är ”våldet vi sällan ser”. Ibland kan vi höra eller tro att vi hör det hos någon granne genom skrik och dunsar. Vi kanske tänker till lite extra i omklädningsrummet över några blåmärken på någons kropp. Eller funderar över kompisen som har en partner som verkar ha ett onormalt kontrollbehov.  Eller kompisen som sällan kan komma på spelkvällen. Men sällan tänker man nog tanken att någon i bekantskapskretsen, familjen eller i ens närhet skulle vara utsatt för våld av sin partner. Det är sådant som alltid händer någon annan. Som i de där filmerna som var med i programmet ”Bullen” Där Flickan i filmen inte har något med berättelsen att göra.
Det är våldet som vi sällan får reda på – förrän personen ifråga bryter upp. Kanske för att det krävs att allt är ordnat innan man kan lämna. Det ekonomiska är en faktor och givetvis är det också så att den som använder våld är en person man har en nära relation till, kanske till och med älskar och har bildat familj med. Ofta kan man också vara ekonomiskt och socialt beroende av personen. Vem vill lämna allt? Vem vill leva ensam, utan sociala kontakter på en ort man kanske aldrig har varit i eller har någon som helst koppling till? Det krävs styrka och mod för att våga – och det krävs att det finns ett alternativ. En plats att vända sig till. Att ta tillflykt till andra i familjen eller vänner är i det här fallet kanske inte det bästa alternativet – eftersom det kanske är där man först blir hittad.
Stöd i form av boende, ekonomi och kanske hjälp med att skaffa en helt ny identitet. Att ha en god beredskap och en genomtänkt handlingsplan/strategi för hur man ska kunna vara ett stöd för den som är i behov av hjälp. Hjälpen måste finnas när den behövs – både för mer planerade uppbrott såväl som för mer akuta uppbrott. Den som lämnar måste ha någonstans att ta vägen. Måste få hjälp, det kan vara ekonomiskt, socialt genom samtalsstöd m.m. Så att den som bryter upp eller inte gör det - åtminstone vet och känner att det finns ett alternativ - och att det finns ett stöd.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar