Eller som punkten på dagordningen heter - årsredovisning.
Att jag som socialdemokrat inte har samma positiva bild av kommunens verksamhet som den borgerliga majoriteten är egentligen inte alls märkligt. Vi har ju trots allt olika analyser av vilka brister som finns och vilken budget som krävs för att hantera dom. Idag blev vi i oppositionen anklagade för att ägna oss åt idramarturgi och svartmåleri.
Jag vill inte kalla det för dramarturgi eller svartmåleri att lyfta fram problemen med en verklighet där:
- Utgifter för ekonomiskt bistånd ökar
- Vi inte klarar målen för att ge stöd till ungdomar som är på väg att hamna snett
- Sjukfrånvaron ökar och mest bland kvinnor över 50 år
- Flera av de största yrkesgrupperna; undersköterskor i hemvård och äldreomsorg, lokalvårdare, barnskötare och förskollärare har alla en sjukfrånvaro som ligger betydligt högre än kommunens snitt
- Antalet timmanställda ökar och vi får fler antsällda som har otrygga anställningar
Detta och mer framgår av årsanalysen. För mig är det inget svartmåleri att belysa de problem som kalla siffror faktiskt pekar ut. Däremot är det en fråga om man som politiker vill se problemen för att kunna göra något åt dem. Kalla det dramarturgi eller problemanalys.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar