Jag har bytt bloggadress och skriver numera på
http://hogeruds.com/
Välkommen dit!
tisdag 29 juli 2014
torsdag 12 juni 2014
Ett hållbart Lund - tankar om friskvård, delade turer och jämställda löner
Utan alla de människor som varje dag vårdar äldre, lär våra barn att läsa och skriva, klipper våra gräsmattor, lagar mat till skolan, hämtar våra sopor, utan dem skulle vi inte ha någon kommun.
Tyvärr tycker jag att vi under en lång följd av år har sett hur de allt tuffare tiderna har satt spår bland våra anställda. För nedskärningar får konsekvenser. Konsekvenser i form av stress, magont, sömnbrist, känslor av otillräcklighet och ökande sjuktal. När färre ska göra samma eller fler och nya arbetsuppgifter räcker man helt enkelt inte till. För man vill ju göra ett bra jobb. Och då tar man övertiden, stressen och arbetsbelastningen. Men det borde inte vara så.
Jag träffade socionomer för någon vecka sedan och lyssnade på just deras beskrivning av sin arbetssituation. Om arbetsbelastningen och stressen. Jag slogs av vilket fantastiskt engagemang som fanns för arbetet och människorna man möter i ett sådant arbete. Men visst borde man väl som anställd ha tid att fundera lite utanför måsten och balanskrav? Visst borde man kunna ta ut sin inarbetade flextid?Och det är inte bara socionomerna som ger signaler om stressig arbetsmiljö.
Hur ska vi hantera framtiden? Hur ska vi få unga människor att vilja satsa på en framtid inom kommunal verksamhet när bilden vi ger är otrygga anställningar och sjukskrivningar? Lund måste bli hållbart, även för våra anställda. Vi har några förslag på förändringar för att driva på den utvecklingen.
Det kan vi genom att anställa fler som kan göra jobbet. Genom att ge alla möjlighet till friskvård på arbetstid. Den borgerliga majoriteten i Lund bestämde att friskvårdstimmen skulle tas bort. Anledningen sades vara att anställda inom skola, vård och omsorg har liten möjlighet att använda förmånen och att detta är orättvist. Att alla inte har samma möjlighet ”löstes” med att ingen får möjligheten. Istället för att försöka komma åt problemet med att få använder sig av en förmån tar man helt enkelt bort den för alla. Friskvård bidrar till att man mår bra, orkar mer och lever längre. Friskvård förebygger ohälsa och minskar sjukfrånvaron. Minskad sjukfrånvaro är inte bara bra för arbetstagaren, det ger också arbetsgivaren lägre kostnader för sjuklön.
Vi behöver få igång arbetet med att jämställa lönerna. Genom medvetna satsningar lyckades vi minska klyftorna, men vi hade fortfarande en bit kvar till målet: Att utbetala lika lön för likvärdigt arbete. Vi skriver 2014. Det är dags att se till att även våra anställda kvinnor får betalt efter kompetens, inte kön.
Vi måste avskaffa de delade turerna inom vård och omsorg. Att jobba tio timmar på en dag med en paus mitt i allt på tre eller fyra timmar – låter det som ett bra koncept? Hur känns det i kroppen efter en sådan helg? Givetvis är man helt slut och det sociala livet blir också väldigt begränsat till ett fönster mitt på dagen. När passet är slut är det dags att gå hem och sova innan man ska vara på jobbet igen för nästa skift. Systemet känns som taget ur en skildring av äldre arbetsförhållanden – innan åttatimmarsdagen fick inträde på svensk arbetsmarknad. Många av våra kvinnliga anställda inom vård och omsorg arbetar under just sådana förhållanden. Det är dags att ändra på det.
Tyvärr tycker jag att vi under en lång följd av år har sett hur de allt tuffare tiderna har satt spår bland våra anställda. För nedskärningar får konsekvenser. Konsekvenser i form av stress, magont, sömnbrist, känslor av otillräcklighet och ökande sjuktal. När färre ska göra samma eller fler och nya arbetsuppgifter räcker man helt enkelt inte till. För man vill ju göra ett bra jobb. Och då tar man övertiden, stressen och arbetsbelastningen. Men det borde inte vara så.
Jag träffade socionomer för någon vecka sedan och lyssnade på just deras beskrivning av sin arbetssituation. Om arbetsbelastningen och stressen. Jag slogs av vilket fantastiskt engagemang som fanns för arbetet och människorna man möter i ett sådant arbete. Men visst borde man väl som anställd ha tid att fundera lite utanför måsten och balanskrav? Visst borde man kunna ta ut sin inarbetade flextid?Och det är inte bara socionomerna som ger signaler om stressig arbetsmiljö.
Hur ska vi hantera framtiden? Hur ska vi få unga människor att vilja satsa på en framtid inom kommunal verksamhet när bilden vi ger är otrygga anställningar och sjukskrivningar? Lund måste bli hållbart, även för våra anställda. Vi har några förslag på förändringar för att driva på den utvecklingen.
Det kan vi genom att anställa fler som kan göra jobbet. Genom att ge alla möjlighet till friskvård på arbetstid. Den borgerliga majoriteten i Lund bestämde att friskvårdstimmen skulle tas bort. Anledningen sades vara att anställda inom skola, vård och omsorg har liten möjlighet att använda förmånen och att detta är orättvist. Att alla inte har samma möjlighet ”löstes” med att ingen får möjligheten. Istället för att försöka komma åt problemet med att få använder sig av en förmån tar man helt enkelt bort den för alla. Friskvård bidrar till att man mår bra, orkar mer och lever längre. Friskvård förebygger ohälsa och minskar sjukfrånvaron. Minskad sjukfrånvaro är inte bara bra för arbetstagaren, det ger också arbetsgivaren lägre kostnader för sjuklön.
Vi behöver få igång arbetet med att jämställa lönerna. Genom medvetna satsningar lyckades vi minska klyftorna, men vi hade fortfarande en bit kvar till målet: Att utbetala lika lön för likvärdigt arbete. Vi skriver 2014. Det är dags att se till att även våra anställda kvinnor får betalt efter kompetens, inte kön.
Vi måste avskaffa de delade turerna inom vård och omsorg. Att jobba tio timmar på en dag med en paus mitt i allt på tre eller fyra timmar – låter det som ett bra koncept? Hur känns det i kroppen efter en sådan helg? Givetvis är man helt slut och det sociala livet blir också väldigt begränsat till ett fönster mitt på dagen. När passet är slut är det dags att gå hem och sova innan man ska vara på jobbet igen för nästa skift. Systemet känns som taget ur en skildring av äldre arbetsförhållanden – innan åttatimmarsdagen fick inträde på svensk arbetsmarknad. Många av våra kvinnliga anställda inom vård och omsorg arbetar under just sådana förhållanden. Det är dags att ändra på det.
onsdag 11 juni 2014
Att höra eller inte höra
Idag beslutade den borgarliga majoriteten i Lund att bygga i Borgareparken och på Svenshögsskolans skolgård. Trots att det pågår en utredning om Svenshögskolans framtida behov som det givetvis hade varit bra att ta med i arbetet. För att se helheten. Trots att man kan tycka att de vore en smal sak att enas om att skolgården borde fredas – barnen behöver ju utrymmet.
Protesterna från de boende i området har varit omfattande, högljudda och uthålliga. Demonstrationer har genomförts, aktionsgrupp har bildats, protestlistor skrivits, brev och telefonsamtal har skickats till ledamöter i fullmäktige. Motståndet är stort mot bygget och från majoritetens sida säger man att man har hört kritiken. Men man verkar inte ha lyssnat. Från socialdemokraternas sida har vi varit tydliga. Vi vill inte bygga på skolgården och inte heller i parken.
Som gammal Varbergsbo går tankarna till turerna kring Gerlachska huset. Palatset var ett av Sveriges mest imponerade och påkostade byggnader både inne i byggnaden och utvändigt. Diskussionerna var högljudda och opinionen mot att riva huset var stort bland många Varbergsbor. Min mor pratar fortfarande om det – en stor kultur- och byggnadshistorisk skandal. Om statyerna, väggmålningarna och det vackra som försvann. Tanken var att ägaren till huset, Kungsmässan AB, skulle riva huset och bygga köpcenter – men det tillät inte detaljplanen. Alltså revs huset mot folkets protester och resultatet var i många år en parkeringsplats i centrala Varberg.
Det gick prestige i det menar folk. Att politikerna valde att istället för att lyssna på opinionen och argument om kulturella och historiska värden styras av prestigen. Man hörde åsikterna, men lyssnade inte på dem.
Protesterna från de boende i området har varit omfattande, högljudda och uthålliga. Demonstrationer har genomförts, aktionsgrupp har bildats, protestlistor skrivits, brev och telefonsamtal har skickats till ledamöter i fullmäktige. Motståndet är stort mot bygget och från majoritetens sida säger man att man har hört kritiken. Men man verkar inte ha lyssnat. Från socialdemokraternas sida har vi varit tydliga. Vi vill inte bygga på skolgården och inte heller i parken.
Som gammal Varbergsbo går tankarna till turerna kring Gerlachska huset. Palatset var ett av Sveriges mest imponerade och påkostade byggnader både inne i byggnaden och utvändigt. Diskussionerna var högljudda och opinionen mot att riva huset var stort bland många Varbergsbor. Min mor pratar fortfarande om det – en stor kultur- och byggnadshistorisk skandal. Om statyerna, väggmålningarna och det vackra som försvann. Tanken var att ägaren till huset, Kungsmässan AB, skulle riva huset och bygga köpcenter – men det tillät inte detaljplanen. Alltså revs huset mot folkets protester och resultatet var i många år en parkeringsplats i centrala Varberg.
Det gick prestige i det menar folk. Att politikerna valde att istället för att lyssna på opinionen och argument om kulturella och historiska värden styras av prestigen. Man hörde åsikterna, men lyssnade inte på dem.
måndag 26 maj 2014
Valets bistra väckarklocka
”Fröna växer sakta under ytan. Dom trivs där det är fuktigt, mörkt och kallt. Först när bladen börjar synas kan man se att det är ogräs överallt. Men om man tittar bort inget hör, inget ser hur vet man då. För hör man inget, finns väl ingenting. Och det, man inte ser, finns säkert inte till” (Valet, Mikael Wiehe).
De randiga lägeruniformerna i montern var genomborrade av kulhål omgivna av blodfläckar. Min kamrat från SSU bryter ihop när han ser kläderna. Det ofattbara som skedde i nazisternas koncentrationsläger i Mauthausen i Österrike blir plötsligt levande och konkret. Mauthausen. Förtvivlan, svält och hårt arbete.
Högar av tillhörigheter från människor som fick avsluta sina liv för tidigt. På grund av främlingsfientlighet hat och nazism.
Glasögon, skor, pennor, vigselringar, fotografier, småplock. Inga större saker – utan saker som ryms i en resväska. En väska packad till dödens väntrum.
Vi skrev 1997. Vi var en busslast med SSU:are som var på resa i Österrike för att träffa utbilda oss i hur vi kan arbeta motrasism och för jämlikhet.
Studiebesök varvades med praktiska politiska övningar. Studieresan till koncentrationslägret var ett sätt att göra det fruktansvärda tydligt – att göra det ofattbara begripligt. Det fungerade. Jag kan fortfarande inte glömma känslan som slog emot mig eller de intryck jag tog med mig därifrån. Kanske borde fler få resa dit.
Valet av Österrike var ingen slump. Jörg Haider och främlingsfientliga FPÖ hade stark medvind. Med en populistisk och främlingsfientlig politik gick dom rakt in i människornas hushåll. 1999 drev paritet en kampanj mot ökande kriminalitet och missbruk av socialbidrag och hävdade at tillegala invandrare låg bakom missbruket. Populistiska floskler spred sig som en löpeld genom riket och FPÖ fick 27 procent av rösterna i valet. Vi tappade andan då – och nu kan vi konstatera att nazister är invalda i europaparlamentet. De främlingsfientliga partierna växer i Europa och här hemma.
Vi har mycket att göra för att försvara demokrati och alla människor lika värde.
”Idag tar rasisterna en. Imorgon så tar dom kanske två. Frankrike tar dom med storm. Vem vet när det är dej, dom ger sej på. Vakna upp. Fatta mod. Börja se dej omkring. Bli inte en av dom som bara står där sen och säger att jag visste ingenting”.
De randiga lägeruniformerna i montern var genomborrade av kulhål omgivna av blodfläckar. Min kamrat från SSU bryter ihop när han ser kläderna. Det ofattbara som skedde i nazisternas koncentrationsläger i Mauthausen i Österrike blir plötsligt levande och konkret. Mauthausen. Förtvivlan, svält och hårt arbete.
Högar av tillhörigheter från människor som fick avsluta sina liv för tidigt. På grund av främlingsfientlighet hat och nazism.
Glasögon, skor, pennor, vigselringar, fotografier, småplock. Inga större saker – utan saker som ryms i en resväska. En väska packad till dödens väntrum.
Vi skrev 1997. Vi var en busslast med SSU:are som var på resa i Österrike för att träffa utbilda oss i hur vi kan arbeta motrasism och för jämlikhet.
Studiebesök varvades med praktiska politiska övningar. Studieresan till koncentrationslägret var ett sätt att göra det fruktansvärda tydligt – att göra det ofattbara begripligt. Det fungerade. Jag kan fortfarande inte glömma känslan som slog emot mig eller de intryck jag tog med mig därifrån. Kanske borde fler få resa dit.
Valet av Österrike var ingen slump. Jörg Haider och främlingsfientliga FPÖ hade stark medvind. Med en populistisk och främlingsfientlig politik gick dom rakt in i människornas hushåll. 1999 drev paritet en kampanj mot ökande kriminalitet och missbruk av socialbidrag och hävdade at tillegala invandrare låg bakom missbruket. Populistiska floskler spred sig som en löpeld genom riket och FPÖ fick 27 procent av rösterna i valet. Vi tappade andan då – och nu kan vi konstatera att nazister är invalda i europaparlamentet. De främlingsfientliga partierna växer i Europa och här hemma.
Vi har mycket att göra för att försvara demokrati och alla människor lika värde.
”Idag tar rasisterna en. Imorgon så tar dom kanske två. Frankrike tar dom med storm. Vem vet när det är dej, dom ger sej på. Vakna upp. Fatta mod. Börja se dej omkring. Bli inte en av dom som bara står där sen och säger att jag visste ingenting”.
fredag 9 maj 2014
Om kokta grodor, hoppande skåningar och sjukvård
Talet jag höll på första maj i Lund
Mötesdeltagare
Jag har funderat lite över politiskt engagemang. Vad det är som har fått generationer av Socialdemokrater att engagera sig i kampen för ett mer jämlikt samhälle.
Vad det är som mig så förbannad när jag ser vad det borgerliga styret har gjort med vårt samhälle och vår fantastiska välfärd.
Eller vad det är som får oss att stå här idag. Att fortsätta kämpa. Att inte ge upp.
Jag tror att det beror på att vi alla har en sak gemensamt. För oss finns det inget alternativ.
Politiskt engagemang är nämligen ingen tanke för oss.
Det är en övertygelse
Om att en annan ordning behövs.
Om att alla är lika mycket värda.
Och faktiskt är politisk övertygelse livsnödvändigt vilket utvecklingen de senaste åren här i Skåne har visat.
Jag tänkte tala en stund om det - den skånska sjukvården.
Sjukvården är på en och samma gång en plats för både hopp och hopplöshet.
Det är oftast där, i mötet med vården, vi människor får de allra bästa och de allra tyngsta beskeden. Det är här våra barn kommer till världen och det är också här en del av våra släktingar slutar sina liv.
Jag har de senaste månaderna varit på flera besök i den skånska vården. Som politiker, som besökare och som prao.
Jag har träffat läkarsekreterare, sjuksköterskor, undersköterskor, läkare, patienter och chefer. Alla dom som vårdar, lindrar, botar, plåstrar, lugnar. De som vakar vid sidan av döende. De som hjälper barn till världen. De som alltid finns när vi behöver dom.
Den professionalism och den medmänsklighet som finns är helt otrolig. Det arbete som utförs är fantastiskt. Varje dag, varje natt.
Allt detta sker inte på grund av, utan trots den styrande majoritetens härjningar de senaste sju åren.
För mötesdeltagare…
Den skånska vården befinner sig i kris.
De senaste sju åren har moderaterna styrt Region Skåne med stöd av övriga borgerliga partier och Miljöpartiet.
Det är sju år som har präglats av nedskärningar.
Larmrapporter varvas med viten från arbetsmiljöverket och granskningar från socialstyrelsen.
Socialstyrelsen konstaterar att patienter har dött på grund av resursbrist.
Borgarna bemöter det hela med att tala om att allt är fantastiskt. Och visst är det ju viktigare med låga skatter än att satsa på sjukvård?
Onkologer går ut i pressen och talar om att de inte kan garantera patientsäkerheten.
Vi Socialdemokrater skriker att vi måste lyssna på larmrapporterna och ta dem på allvar.
Borgarnas svar är att kalla det för tidningsankor.
Och sedan skär man lite till.
700 miljoner kronor. Bara i år.
Och krisen får fortsätta medan den borgerliga ledningen räknar på nästa sparbeting.
Trots att dom bär allt ansvar för den kris vården befinner sig i.
En kris som innebär att gamla människor tvingas ligga i korridorerna för att det inte finns några vårdplatser.
En kris som innebär att kvinnor som är på väg att föda barn får beskedet att förlossningskliniken är full.
Var god dröj.
En kris som innebär att sjukvårdspersonalen själv blir sjuk av den dåliga arbetsmiljön.
Men
Vårdkrisen handlar inte bara om pengar.
Den handlar om ett sällsynt dåligt ledarskap från moderaterna och deras stödpartier.
De har glömt bort att personalen är vårdens viktigaste resurs.
Stora omorganiseringar genomförs. Kliniker flyttas hit och dit.
Som pjäser på ett schackbräde.
Inte för att man vet att det skulle bli bättre för personalen eller patienterna. Men kanske kan man spara in en liten slant genom flytten. Åtminstone för tillfället.
Och fungerar inte det kan man ju alltid vräka ut någon tandläkarklinik till vrakpriser. Eller lägga ut lite mer verksamhet privat. Snabba pengar och kortsiktig vinst.
Och vad händer här om borgarna får styra efter höstens val? Kommer planerna på att dela upp verksamheten mellan Malmö och Lund resa sig som en Fenix ur askan?
Kommer vi stå här om fyra år och undra hur det en gång så välkända lunds lasarett gick från att vara en krona bland universitetssjukhus till att bli en förväxt vårdcentral?
Mötesdeltagare
Vi tar gärna över stafettpinnen.
Vi kan ge tydliga besked. Inga fler ogenomtänkta omorganisationer.
Vi behöver två fullvärdiga sjukhus i både Malmö och Lund.
Det är dags att sätta stopp för nedskärningarna. Det räcker nu.
Vi kräver mer resurser till vården och lovar att satsa 900 miljoner mer – med start redan i höst.
Tillsamans med beskedet från Stefan Löfven i veckan om ytterligare 264 miljoner till Skåne kan vi dessutom anställa 2000 till under mandatperioden.
Vi kan öppna vårdplatser istället för att stänga dom.
Vi kan satsa på vården istället för att lämna allt åt råttorna.
Mötesdeltagare
Om en groda får ligga länge i en gryta med gradvis varmare vatten så blir den till slut kokt. Den hoppar inte ut för att slippa döden – för den vänjer sig.
Precis som vi vänjer oss vid rapporter om överbeläggningar, vårdplatsbrist, patienter i korridoren och kvinnor som föder barn i en taxi mellan Lund och Malmö för att det inte finns tillräckligt med platser på KK.
Nedskärningar blir regel och personalen springer på knäna.
Och arbetsmiljöverket dömer ut ännu ett vite på grund av usel arbetsmiljö.
Kamrater!
Det är drygt 130 dagar kvar till valet.
Det är dags för förändring. En förändring som inte kan komma en dag för tidigt.
Det är dags att få skåningarna att hoppa upp ur grytan innan det är för sent.
Mötesdeltagare
Jag har funderat lite över politiskt engagemang. Vad det är som har fått generationer av Socialdemokrater att engagera sig i kampen för ett mer jämlikt samhälle.
Vad det är som mig så förbannad när jag ser vad det borgerliga styret har gjort med vårt samhälle och vår fantastiska välfärd.
Eller vad det är som får oss att stå här idag. Att fortsätta kämpa. Att inte ge upp.
Jag tror att det beror på att vi alla har en sak gemensamt. För oss finns det inget alternativ.
Politiskt engagemang är nämligen ingen tanke för oss.
Det är en övertygelse
Om att en annan ordning behövs.
Om att alla är lika mycket värda.
Och faktiskt är politisk övertygelse livsnödvändigt vilket utvecklingen de senaste åren här i Skåne har visat.
Jag tänkte tala en stund om det - den skånska sjukvården.
Sjukvården är på en och samma gång en plats för både hopp och hopplöshet.
Det är oftast där, i mötet med vården, vi människor får de allra bästa och de allra tyngsta beskeden. Det är här våra barn kommer till världen och det är också här en del av våra släktingar slutar sina liv.
Jag har de senaste månaderna varit på flera besök i den skånska vården. Som politiker, som besökare och som prao.
Jag har träffat läkarsekreterare, sjuksköterskor, undersköterskor, läkare, patienter och chefer. Alla dom som vårdar, lindrar, botar, plåstrar, lugnar. De som vakar vid sidan av döende. De som hjälper barn till världen. De som alltid finns när vi behöver dom.
Den professionalism och den medmänsklighet som finns är helt otrolig. Det arbete som utförs är fantastiskt. Varje dag, varje natt.
Allt detta sker inte på grund av, utan trots den styrande majoritetens härjningar de senaste sju åren.
För mötesdeltagare…
Den skånska vården befinner sig i kris.
De senaste sju åren har moderaterna styrt Region Skåne med stöd av övriga borgerliga partier och Miljöpartiet.
Det är sju år som har präglats av nedskärningar.
Larmrapporter varvas med viten från arbetsmiljöverket och granskningar från socialstyrelsen.
Socialstyrelsen konstaterar att patienter har dött på grund av resursbrist.
Borgarna bemöter det hela med att tala om att allt är fantastiskt. Och visst är det ju viktigare med låga skatter än att satsa på sjukvård?
Onkologer går ut i pressen och talar om att de inte kan garantera patientsäkerheten.
Vi Socialdemokrater skriker att vi måste lyssna på larmrapporterna och ta dem på allvar.
Borgarnas svar är att kalla det för tidningsankor.
Och sedan skär man lite till.
700 miljoner kronor. Bara i år.
Och krisen får fortsätta medan den borgerliga ledningen räknar på nästa sparbeting.
Trots att dom bär allt ansvar för den kris vården befinner sig i.
En kris som innebär att gamla människor tvingas ligga i korridorerna för att det inte finns några vårdplatser.
En kris som innebär att kvinnor som är på väg att föda barn får beskedet att förlossningskliniken är full.
Var god dröj.
En kris som innebär att sjukvårdspersonalen själv blir sjuk av den dåliga arbetsmiljön.
Men
Vårdkrisen handlar inte bara om pengar.
Den handlar om ett sällsynt dåligt ledarskap från moderaterna och deras stödpartier.
De har glömt bort att personalen är vårdens viktigaste resurs.
Stora omorganiseringar genomförs. Kliniker flyttas hit och dit.
Som pjäser på ett schackbräde.
Inte för att man vet att det skulle bli bättre för personalen eller patienterna. Men kanske kan man spara in en liten slant genom flytten. Åtminstone för tillfället.
Och fungerar inte det kan man ju alltid vräka ut någon tandläkarklinik till vrakpriser. Eller lägga ut lite mer verksamhet privat. Snabba pengar och kortsiktig vinst.
Och vad händer här om borgarna får styra efter höstens val? Kommer planerna på att dela upp verksamheten mellan Malmö och Lund resa sig som en Fenix ur askan?
Kommer vi stå här om fyra år och undra hur det en gång så välkända lunds lasarett gick från att vara en krona bland universitetssjukhus till att bli en förväxt vårdcentral?
Mötesdeltagare
Vi tar gärna över stafettpinnen.
Vi kan ge tydliga besked. Inga fler ogenomtänkta omorganisationer.
Vi behöver två fullvärdiga sjukhus i både Malmö och Lund.
Det är dags att sätta stopp för nedskärningarna. Det räcker nu.
Vi kräver mer resurser till vården och lovar att satsa 900 miljoner mer – med start redan i höst.
Tillsamans med beskedet från Stefan Löfven i veckan om ytterligare 264 miljoner till Skåne kan vi dessutom anställa 2000 till under mandatperioden.
Vi kan öppna vårdplatser istället för att stänga dom.
Vi kan satsa på vården istället för att lämna allt åt råttorna.
Mötesdeltagare
Om en groda får ligga länge i en gryta med gradvis varmare vatten så blir den till slut kokt. Den hoppar inte ut för att slippa döden – för den vänjer sig.
Precis som vi vänjer oss vid rapporter om överbeläggningar, vårdplatsbrist, patienter i korridoren och kvinnor som föder barn i en taxi mellan Lund och Malmö för att det inte finns tillräckligt med platser på KK.
Nedskärningar blir regel och personalen springer på knäna.
Och arbetsmiljöverket dömer ut ännu ett vite på grund av usel arbetsmiljö.
Kamrater!
Det är drygt 130 dagar kvar till valet.
Det är dags för förändring. En förändring som inte kan komma en dag för tidigt.
Det är dags att få skåningarna att hoppa upp ur grytan innan det är för sent.
torsdag 24 april 2014
Hundra miljoner hit eller dit - tankar om årsredovisning och budget
Årsredovisningen är nästan som déja vu.
Varje gång har svaret från borgerligheten varit samma mantra, ”Lund är fantastiskt, här finns inga problem”, ”vi ligger högt i mätning X, Y och Z” och favoriten ”oppositionen bara svartmålar”. Likadant var det i kväll när vi diskuterade årsredovisningen.
Jag är inte ute efter att svartmåla. Däremot ser jag saker som behöver förändras. Och då vill man ju givetvis framföra det.
Inte mycket om mörka moln på horisonten i form av mögelskadade skolor, larmarapporter om lärares arbetsmiljö eller hur man ska tackla fortsatt ökande sjukfrånvaro. Tvärtom kom ansatser till att förklara ökad sjukfrånvaro på 10 procent med en influensaepidemi. En dyr influensa i så fall – sju miljoner kronor kostade den.
Vi har identifierat den enorma utmaning som skolan står inför de kommande åren, en stressad arbetsmiljö, lärare som allvarligt funderar på att lämna yrket, problem med nyrekrytering och fallande skolresultat i Sverige och även i Lund.
Vi har sett och försökt angripa problemen inom äldreomsorgen där bl.a. bristen på personal riskerar att försämra livskvaliteten för den generation som faktiskt har tagit det här landet från bondesamhälle till välfärdsstat.
Vi har talat om problemen inom socialtjänsten där ord som hemlöshet, drogmissbruk och barnfattigdom, som tidigare var nästan okända i Lund, har blivit vardag. Där nedskärningarna har minskat möjligheten till förebyggande arbete. Där utmaningarna ser ut att bli ännu större inför 2015. På frågorna om hur man ska tackla att budgeten inte kan tillgodose verksamhetens behov kom inga svar.
Däremot kom en kommentar om att vi har stått i den här salen och diskuterat hundra miljoner hit eller hundra miljoner dit från Folkpartiet. Troligtvis syftande på budgetdebatten och skillnader i olika skattesatser. För mig är hundra miljoner inget vi kan ha eller mista. Det är en ansenlig summa som skulle innebära mycket för kommunens verksamhet. Inte minst för de verksamheter som ser ut att få ett oerhört kärvt ekonomiskt läge framöver. De som riskerar underskott på över 30 miljoner – för den verksamheten och de medborgare son behöver den skulle nog hundra miljoner till i totalen innebära en hel del.
Budget är inte bara siffror. Det är ett verktyg för att ge medborgare och verksamhet den service i form av tex utbildning och vård som behövs. I det läget kan hundra miljoner hit eller dit faktiskt vara det som avgör huruvida en person får god vård, en skola som ser alla barn och har en god arebtsmiljö för lärarna, fritidsaktiviteter, gröna parker och hela cykelbanor, utbyggd missbruksvård, mer resurser för åtgärder mot hemlöshet eller inte.
torsdag 3 april 2014
Alla har rätt att påverka - tankar efter Lunds ungdomsting
Ungdomen är framtiden säger mången politiker. Trots det tycker många av ungdomarna - åtminstone om man ska lyssna till de diskussioenr jag var med på idag på Lunds ungdomsting, att dialogen mellan politiker och ungdomarna är närmast obefintlig.
Hur ska man veta var man ska engagera sig - om man inte vet vad de olika partierna tycker, eller var politikerna finns eller gör?
Och varför ska man engagera sig politiskt över huvud taget?
För mig blev politiskt engagemang livsnödvändigt. Jag växte upp i ett område präglat av mångfald. Vi var alla lika mycket värda. Men ändå var vi så olika. Jag kunde aldrig förstå vad det var för naturlagar som gjorde att vissa av mina skolkamrater hade råd att åka på treveckors semester till medelhavet medan barn från andra sidan cykelbanan fick nöja sig med en tur till badstranden i Varberg eller en cykelsemester i Danmark. Vissa ärvde kläder från sina äldre syskon och andra hade nya märkeskläder. Och vissa följde aldrig med på skolutflykter när man behövde ha med sig pengar till fikat. Vissa åkte aldrig till Liseberg på sommaren.
Det var först i skolan som jag såg att en del hade mer än andra. Att vissa räknades lite mer. Att i jämförelsen med andra föddes olikheterna. Alla fick inte lika många chanser och många fick inte ens en första. Jag såg att tillvaron var orättvis, och det kan jag inte acceptera. Inte då och inte nu. Att ta den politiska kontakten var för mig inte så svårt. Min bästa vän släpade dessutom med mig till SSU och jag kände mig genast hemma. Jag var ung, arg och ville ha rättvisa. Vi skulle förändra världen. Arg och engagerad är jag fortfarande - även om jag har tvingats acceptera att det nog tar tid att förändra samhället så kan jag inte ge upp.
Men i den förändringen förlorar vi en massa kloka funderingar och ideer om vi inte tar tilllvara på de unga människornas vilja och tankar. Att ungdomar inte känner sig sedda av politiken är ett allvarligt problem. Både för ungdomarna och politikerna. Det är inte bara en rättighet för de ungas röster att höras i politiken - det är också en möjlighet för oss som beslutsfattare att få de ungas perspektiv och åsikter i frågor som rör ungdomar. Alla åsikter är lika värdefulla. Men det rä nog så att vissa får skriak lite högre för att höras. Det är kanske på tiden att vi som är vuxna istället blir lite bättre på att lyssna?
Jag tror att vi behöver fler forum för möten mellan unga och vuxna. Ungdomstinget är en bra mötesplats men jag skulle vilja se fler. Om ungdomarna känner att deras åsikter inte kommer fram måste vi fundera över hur vi kan skapa fler platser för samtal mellan olika åldrar. I skolan eller på fritiden. Ett sätt att som ungdom få sin röst att låta lite högre är givetvis också att engagera sig i ett politiskt ungdomsförbund. Då är men inte längre bara en röst utan tillsammans flera tusen som talar om samma åsikt. När Anna-Lena 16 år talade om vad hon tyckte kanske det var ganska enkelt för dåvarande statsminister Ingvar Carlsson att slå dövörat till. Men när flera tusen medlemmar i SSU sa samma sak - ja då lyssnade till och med statsministern. Och fortfarande var det ju min åsikt - även om fler delade den.
tisdag 1 april 2014
Fördomar uppstår inte bara
I lördags var jag en av de som deltog i Expos tillsammansmarsch i Lund. Det var soligt, det var liv och rörelse i centrum och vi var många som slöt upp för ett samhälle utan rasism och diskriminering. Ett sådant samhälle är givetvis en förutsättnign för en bättre - mer jämlik värld. Flera talare på temat alla människors lika värde, bra musik och dansande människor på torget. Jag försäkte förmedla min syn på hur vårt land förändrats sedan jag var liten - och var fördomar och hat har sin främsta grogrund med hjälp av anförandet nedan.
Jag växte upp i åttiotalets Sverige. I ett område där alla lekte med alla. I en skola präglad av mångfald. För mig var Sverige ett land där jämlikhet var något man ville ha – och rasism något mörkt och oacceptabelt. Mitt land var ett land präglat av öppenhet och trygghet.
Ett land där man kunde uttrycka sina åsikter utan att bli hotad, förföljd eller nedslagen. Och man visste att så är det inte överallt.
Och trots att man hade skolkamrater som lämnat en land på andra sidan jordklotet just på grund av föräldrarnas politiska engagemang så tog man den tryggheten mer eller mindre för given.
Men en dag förändrades något. Jag var tio år och vi skrev 1986.
Ekot kablade ut att statsminister Olof Palme hade blivit mördad.
Hela min värld förändrades på sätt och vis lite den dagen. Jag förstod mer vad min chilenske skolkamrat pratade om när han sade att hand föräldrar var politiska flyktingar. Innan hade det nog mest varit ord. Men nu blev det på riktigt.
För när Palme mördades blev det tydligt att man kunde bli dödad på grund av sina åsikter. Även för en tioåring.
Ändå var det ofattbart. Sverige var i chock. Alla sade med en röst att hur kan något sådant hända här, i Sverige. Något förändrades lite den dagen.
Nu skriver vi 2014. Och min trygga barndoms land har förändrats ännu mer. I Kärrtorp attackeras en antirasistisk demonstration av nazister och bara en kvart bort, i Malmö, blir feminister jagade av nazister och svårt skadade i anslutning till en demonstration för att ta tillbaka natten.
Något händer – men det är svårt att förstå vidden av det. Eller sammanhanget.
Vi kan se likheter när vi tittar ut i Europa. Ett Europa där diskrimineringen av romer ökar och där nazistiska stormtrupper patrullerar på gatorna.
Och vi ser det när vi blickar ett par år bakåt till Norge där en nazist genom en välplanerad kupp mördade 69 socialdemokratiska ungdomar på Utöya.
Högerextremismen tar till vapen och organiserar sig militärt. De uppträder i uniformsliknande kläder och organiserar sig under befälsliknande strukturer. Känslan är tydlig, de förbereder sig. Men för vad? Politiker med en öppet främlingsfientlig politik är valda till beslutande församlingar och upprepar med en dåres envishet att integrationspolitik och mångfald är skulden till det mesta av problemen. De levererar enkla svar på svåra frågor.
Och det som till en början låter barockt blir efter ett tag vedertaget.
Successivt har de mörka krafterna smugit sig in i våra hem och våra tankar.
Människor vi minns som toleranta människor tycker plötsligt att vi tar emot för många flyktingar – något som de bombsäkert vet hotar det svenska samhället i grunden. Det kostar för mycket – och vi kan väl hjälpa dom i deras hemland säger man.
Hur kan man sätta ett pris på en människas liv undrar jag.
På det får jag inget svar. Vi möts fortfarande vid busshållsplatsen och utbyter våra artighetsfraser men utvecklingen har rest en mur mellan oss som vi inte kan ta oss över längre.
Hur kunde det bli såhär? Hur kunde mitt öppna, trygga och rika barndomsland bli så fattigt att fördomar och trångsynthet har tillåtit sig att ta sig uttryck i rasistiska och nazistiska partier? Var föds fördomen, hatet och ilskan mot andra människor?
För mig som socialist och socialdemokrat kan jag aldrig acceptera en enögd uppfattning som säger att rasism utgår från fördomar och okunskap.
För fördomar uppstår inte bara.
Fördomar skapas i människors okunskap men framförallt i människors rädsla för att det okända ska utgöra ett hot.
Ett hot som kan beröva mig något av den trygghet som jag har.
Och sanningen är att Sverige har blivit kallare, hårdare och otryggare. Fattigdomen och arbetslösheten har ökat.
Samtidigt har lyxbåtarna blivit fler och aktieklippen större.
Jag är övertygad om att det är här, i skillnaderna mellan människor individer och grupper som rasismen och nazismen växer.
Sveriges problem är inte ökad invandring.
Sveriges problem är inte ökad mångfald eller integration
Sveriges problem är en för dålig skolpolitik där barn från olika social bakgrund ges helt olika chanser i livet.
Sveriges problem är en för dålig bostadspolitik där den med sämre ekonomiska förutsättningar endast kan välja vissa bostadsområden.
Men framförallt grundar sig rasismen på en arbetsmarknadspolitik som har havererat. Där massarbetslösheten har blivit permanent och där hoppet om en egen försörjning håller på att lämnar en hel generation unga människor. Det är här, bland de unga arga och desperata som den nazistiska rörelsen rekryterar sina medlemmar och det är här de rasistiaska och nazistiska partierna hittar sina väljare.
Det bästa sättet att motarbeta rasism och främlingsfientlighet är att stärka jämlikheten genom att skapa full sysselsättning och utveckla den generella välfärden.
Den bärande tanken i vår ideologi har alltid varit att låta demokrati och social utveckling gå hand i hand. Att använda den politiska makten för att utjämna skillnader mellan människor och grupper i samhället.
En av socialdemokratins viktigaste uppgifter under tiotalet kommer att handla om att återigen ta strid för tryggheten, rättvisan, friheten och jämlikheten.
Men kampen mot rasism handlar också om att stå upp för våra värderingar.
Därför behöver vi gemensamt stå upp för att försvara demokratin och våra värderingar om alla människors lika värde. Vi socialdemokrater vill se ett land där vi samlas för att utveckla vår demokrati och samhällsmodell. Alla behövs i det arbetet.
Jag växte upp i åttiotalets Sverige. I ett område där alla lekte med alla. I en skola präglad av mångfald. För mig var Sverige ett land där jämlikhet var något man ville ha – och rasism något mörkt och oacceptabelt. Mitt land var ett land präglat av öppenhet och trygghet.
Ett land där man kunde uttrycka sina åsikter utan att bli hotad, förföljd eller nedslagen. Och man visste att så är det inte överallt.
Och trots att man hade skolkamrater som lämnat en land på andra sidan jordklotet just på grund av föräldrarnas politiska engagemang så tog man den tryggheten mer eller mindre för given.
Men en dag förändrades något. Jag var tio år och vi skrev 1986.
Ekot kablade ut att statsminister Olof Palme hade blivit mördad.
Hela min värld förändrades på sätt och vis lite den dagen. Jag förstod mer vad min chilenske skolkamrat pratade om när han sade att hand föräldrar var politiska flyktingar. Innan hade det nog mest varit ord. Men nu blev det på riktigt.
För när Palme mördades blev det tydligt att man kunde bli dödad på grund av sina åsikter. Även för en tioåring.
Ändå var det ofattbart. Sverige var i chock. Alla sade med en röst att hur kan något sådant hända här, i Sverige. Något förändrades lite den dagen.
Nu skriver vi 2014. Och min trygga barndoms land har förändrats ännu mer. I Kärrtorp attackeras en antirasistisk demonstration av nazister och bara en kvart bort, i Malmö, blir feminister jagade av nazister och svårt skadade i anslutning till en demonstration för att ta tillbaka natten.
Något händer – men det är svårt att förstå vidden av det. Eller sammanhanget.
Vi kan se likheter när vi tittar ut i Europa. Ett Europa där diskrimineringen av romer ökar och där nazistiska stormtrupper patrullerar på gatorna.
Och vi ser det när vi blickar ett par år bakåt till Norge där en nazist genom en välplanerad kupp mördade 69 socialdemokratiska ungdomar på Utöya.
Högerextremismen tar till vapen och organiserar sig militärt. De uppträder i uniformsliknande kläder och organiserar sig under befälsliknande strukturer. Känslan är tydlig, de förbereder sig. Men för vad? Politiker med en öppet främlingsfientlig politik är valda till beslutande församlingar och upprepar med en dåres envishet att integrationspolitik och mångfald är skulden till det mesta av problemen. De levererar enkla svar på svåra frågor.
Och det som till en början låter barockt blir efter ett tag vedertaget.
Successivt har de mörka krafterna smugit sig in i våra hem och våra tankar.
Människor vi minns som toleranta människor tycker plötsligt att vi tar emot för många flyktingar – något som de bombsäkert vet hotar det svenska samhället i grunden. Det kostar för mycket – och vi kan väl hjälpa dom i deras hemland säger man.
Hur kan man sätta ett pris på en människas liv undrar jag.
På det får jag inget svar. Vi möts fortfarande vid busshållsplatsen och utbyter våra artighetsfraser men utvecklingen har rest en mur mellan oss som vi inte kan ta oss över längre.
Hur kunde det bli såhär? Hur kunde mitt öppna, trygga och rika barndomsland bli så fattigt att fördomar och trångsynthet har tillåtit sig att ta sig uttryck i rasistiska och nazistiska partier? Var föds fördomen, hatet och ilskan mot andra människor?
För mig som socialist och socialdemokrat kan jag aldrig acceptera en enögd uppfattning som säger att rasism utgår från fördomar och okunskap.
För fördomar uppstår inte bara.
Fördomar skapas i människors okunskap men framförallt i människors rädsla för att det okända ska utgöra ett hot.
Ett hot som kan beröva mig något av den trygghet som jag har.
Och sanningen är att Sverige har blivit kallare, hårdare och otryggare. Fattigdomen och arbetslösheten har ökat.
Samtidigt har lyxbåtarna blivit fler och aktieklippen större.
Jag är övertygad om att det är här, i skillnaderna mellan människor individer och grupper som rasismen och nazismen växer.
Sveriges problem är inte ökad invandring.
Sveriges problem är inte ökad mångfald eller integration
Sveriges problem är en för dålig skolpolitik där barn från olika social bakgrund ges helt olika chanser i livet.
Sveriges problem är en för dålig bostadspolitik där den med sämre ekonomiska förutsättningar endast kan välja vissa bostadsområden.
Men framförallt grundar sig rasismen på en arbetsmarknadspolitik som har havererat. Där massarbetslösheten har blivit permanent och där hoppet om en egen försörjning håller på att lämnar en hel generation unga människor. Det är här, bland de unga arga och desperata som den nazistiska rörelsen rekryterar sina medlemmar och det är här de rasistiaska och nazistiska partierna hittar sina väljare.
Det bästa sättet att motarbeta rasism och främlingsfientlighet är att stärka jämlikheten genom att skapa full sysselsättning och utveckla den generella välfärden.
Den bärande tanken i vår ideologi har alltid varit att låta demokrati och social utveckling gå hand i hand. Att använda den politiska makten för att utjämna skillnader mellan människor och grupper i samhället.
En av socialdemokratins viktigaste uppgifter under tiotalet kommer att handla om att återigen ta strid för tryggheten, rättvisan, friheten och jämlikheten.
Men kampen mot rasism handlar också om att stå upp för våra värderingar.
Därför behöver vi gemensamt stå upp för att försvara demokratin och våra värderingar om alla människors lika värde. Vi socialdemokrater vill se ett land där vi samlas för att utveckla vår demokrati och samhällsmodell. Alla behövs i det arbetet.
lördag 8 mars 2014
Varför kämpar vi?
Några tankar om politiskt engagemang och varför. Nedan följer talet jag höll idag i Lund.
Kvinnor, systrar, kamrater!
Jag satt hemma vid mitt köksbord igår och funderade över politik och politiskt engagemang. Vad det är som har fått generationer av kvinnor att engagera sig i kampen för ett mer jämlikt samhälle.
Vad var det som fick min familjs kvinnor att kämpa i motvind. Mot samhällets normer. Mot makten. För något annat.
Vad det var som fick min mormors mor, en ensamstående arbetare på marmeladfabriken i början av 1900-talet, att prioritera kampen för kvinnors rösträtt. Eller min mormor, trebarnsmor och heltidsarbetande, att engagera sig och vara socialdemokrat.
Eller vad det är som får oss att stå här idag. Att fortsätta kämpa. Att inte ge upp.
Jag tror att det beror på att vi alla har en sak gemensamt. För oss finns det inget alternativ.
Politiskt engagemang är nämligen ingen tanke.
Det är inte bara en känsla i magen eller en rad av ord på ett papper.
Det är en övertygelse
Om att en annan ordning behövs.
Om att orättvisor måste bekämpas.
Om att alla är lika mycket värda.
Om att ingen osynlig hand kommer att lösa verklighetens problem åt oss.
Och faktiskt slutligen så är politisk övertygelse livsnödvändigt vilket utvecklingen de senaste åren här i Skåne har visat.
Så var det när mormor var ung. Och så är det för oss. Och särskilt idag.
Vi skriver 2014. Mormor är död sedan länge. Kvinnokampen lever och frodas, och behövs mer än någonsin. För mig har det aldrig gått att separera feminismen från min politiska övertygelse som Socialdemokarat.
Därför är jag också lite kluven till den här dagen. Helt plötsligt förväntas jag hitta något gemensamt med alla andra kvinnor i ledande politisk ställning just för att vi är kvinnor. Men för mig handlar inte feminism om gruppterapi där jag som socialist skickar tamburinen till moderaten Pia Kinhult så att vi kan enas om att det är jobbigt när männen inte låter oss prata till punkt. För mig handlar feminism om det livsnödvändiga om att kvinnor ska ha rätt till sitt eget liv och till sin egen kropp.
Och för det finns ingen borgerlig lösning
Feminism handlar om rätten till arbete, rätten till heltid och rätten till en lön som jag kan leva på.Det handlar om trygghet och om självförtroende. Feminismen vinner på en välfärdspolitik för ökad jämlikhet, feminismen vinner på högre skatter och fördelningspolitik. Tyvärr har feminismen varit en förlorare sedan 2006 men om 200 dagar kan vi ändra på det!
Sedan 2006 har vi fallit offer för ett systemskifte. Och efter snart åtta år av borgerlig politik har ojämlikheten ökat dramatiskt. Vägen dit har gått genom skattesänkningar och privatiseringar. Skattesänkningarna betalas bland annat genom nedskärningar. De unga och de gamla har fått betala. Med sämre utbildning och vård, minskad trygghet och ökad ojämlikhet. Personalen på sjukhuset får betala. Med stress på grund av orimliga arbetsbördor. Anställda - många av dem kvinnor har fått sluta. Socialstyrelsen har sett sig tvungen att göra anmälningar och inspektioner. Arbetsmiljöverket riktar allvarlig kritik. Dömer ut viten. Personalen runt om på sjukhusen i Skåne, särskilt på SUS, skickar den ena larmrapporten efter den andra. Gemensamma skrivelser, protester, uppsägningar och förtvivlade rop om överbeläggningar och bristande patientsäkerhet.
Här har du tamburinen Pia – hur har det fört kvinnokampen framåt?
Borgarna har två lösningar. Sänkta skatter och privatiseringar. Auktioneringen av våra gamla och sjuka tog sin början strax efter att borgarna fick makten.
I september 2008 lades 4 äldreboenden i Lund ut på entreprenad. Borgarnas privatiseringar har lett till att personaltätheten har minskat med över 20 procent på flera av de privatiserade boendena. Färre personal ska göra fler och även nya arbetsuppgifter. Detta kombineras med en personalpolitik som går ut på att personalen ska vara positiv och göra det bästa av situationen. Du ska vara serviceminded. Om du klagar på din arbetssituation beror det inte på att det är för få som delar på arbetet.
Skulden ligger hos dig, eftersom du inte har den rätta inställningen. Helst ska du inte uttala sig alls – du ska ju vara solidarisk med din arbetsgivare.
Låt mig lämna ett stalltips till borgarna.
Sjukvård och omsorg är inget företag.
Sjukvård och omsorg kräver öppenhet, inflytande och deltagande.
Demokratisk insyn och styrning
Många händer som kan ta hand om våra gamla och sjuka.
Mötesdeltagare
Låt oss sätta punkt för den politik som sätter skattesänkningar och privatiseringar före välfärd och jämlikhet.
Låt oss sätta människans behov före marknadens. Solidaritet och rättvisa före privatiseringar och egoism.
Ensam är sällan stark.
Höstens val handlar om vilket samhälle vi vill ha, inte bara de närmaste fyra åren, utan även det samhälle som kommande generationer kommer växa upp i.
Vill vi ha ett samhälle där var man är sin egen lyckas smed, eller vill vi se ett samhälle med minskade klyftor och välfärd efter behov.
Där samarbete och solidaritet sätts före konkurrens och vinstintressen?
Det är bara på det sättet som vi som kvinnor kan uppnå våra mål. Vi har alltid kämpat mer i mottvind och varit mer beroende av politiska beslut.
För oss finns det bara ett alternativ.
Kvinnor, systrar, kamrater!
Jag satt hemma vid mitt köksbord igår och funderade över politik och politiskt engagemang. Vad det är som har fått generationer av kvinnor att engagera sig i kampen för ett mer jämlikt samhälle.
Vad var det som fick min familjs kvinnor att kämpa i motvind. Mot samhällets normer. Mot makten. För något annat.
Vad det var som fick min mormors mor, en ensamstående arbetare på marmeladfabriken i början av 1900-talet, att prioritera kampen för kvinnors rösträtt. Eller min mormor, trebarnsmor och heltidsarbetande, att engagera sig och vara socialdemokrat.
Eller vad det är som får oss att stå här idag. Att fortsätta kämpa. Att inte ge upp.
Jag tror att det beror på att vi alla har en sak gemensamt. För oss finns det inget alternativ.
Politiskt engagemang är nämligen ingen tanke.
Det är inte bara en känsla i magen eller en rad av ord på ett papper.
Det är en övertygelse
Om att en annan ordning behövs.
Om att orättvisor måste bekämpas.
Om att alla är lika mycket värda.
Om att ingen osynlig hand kommer att lösa verklighetens problem åt oss.
Och faktiskt slutligen så är politisk övertygelse livsnödvändigt vilket utvecklingen de senaste åren här i Skåne har visat.
Så var det när mormor var ung. Och så är det för oss. Och särskilt idag.
Vi skriver 2014. Mormor är död sedan länge. Kvinnokampen lever och frodas, och behövs mer än någonsin. För mig har det aldrig gått att separera feminismen från min politiska övertygelse som Socialdemokarat.
Därför är jag också lite kluven till den här dagen. Helt plötsligt förväntas jag hitta något gemensamt med alla andra kvinnor i ledande politisk ställning just för att vi är kvinnor. Men för mig handlar inte feminism om gruppterapi där jag som socialist skickar tamburinen till moderaten Pia Kinhult så att vi kan enas om att det är jobbigt när männen inte låter oss prata till punkt. För mig handlar feminism om det livsnödvändiga om att kvinnor ska ha rätt till sitt eget liv och till sin egen kropp.
Och för det finns ingen borgerlig lösning
Feminism handlar om rätten till arbete, rätten till heltid och rätten till en lön som jag kan leva på.Det handlar om trygghet och om självförtroende. Feminismen vinner på en välfärdspolitik för ökad jämlikhet, feminismen vinner på högre skatter och fördelningspolitik. Tyvärr har feminismen varit en förlorare sedan 2006 men om 200 dagar kan vi ändra på det!
Sedan 2006 har vi fallit offer för ett systemskifte. Och efter snart åtta år av borgerlig politik har ojämlikheten ökat dramatiskt. Vägen dit har gått genom skattesänkningar och privatiseringar. Skattesänkningarna betalas bland annat genom nedskärningar. De unga och de gamla har fått betala. Med sämre utbildning och vård, minskad trygghet och ökad ojämlikhet. Personalen på sjukhuset får betala. Med stress på grund av orimliga arbetsbördor. Anställda - många av dem kvinnor har fått sluta. Socialstyrelsen har sett sig tvungen att göra anmälningar och inspektioner. Arbetsmiljöverket riktar allvarlig kritik. Dömer ut viten. Personalen runt om på sjukhusen i Skåne, särskilt på SUS, skickar den ena larmrapporten efter den andra. Gemensamma skrivelser, protester, uppsägningar och förtvivlade rop om överbeläggningar och bristande patientsäkerhet.
Här har du tamburinen Pia – hur har det fört kvinnokampen framåt?
Borgarna har två lösningar. Sänkta skatter och privatiseringar. Auktioneringen av våra gamla och sjuka tog sin början strax efter att borgarna fick makten.
I september 2008 lades 4 äldreboenden i Lund ut på entreprenad. Borgarnas privatiseringar har lett till att personaltätheten har minskat med över 20 procent på flera av de privatiserade boendena. Färre personal ska göra fler och även nya arbetsuppgifter. Detta kombineras med en personalpolitik som går ut på att personalen ska vara positiv och göra det bästa av situationen. Du ska vara serviceminded. Om du klagar på din arbetssituation beror det inte på att det är för få som delar på arbetet.
Skulden ligger hos dig, eftersom du inte har den rätta inställningen. Helst ska du inte uttala sig alls – du ska ju vara solidarisk med din arbetsgivare.
Låt mig lämna ett stalltips till borgarna.
Sjukvård och omsorg är inget företag.
Sjukvård och omsorg kräver öppenhet, inflytande och deltagande.
Demokratisk insyn och styrning
Många händer som kan ta hand om våra gamla och sjuka.
Mötesdeltagare
Låt oss sätta punkt för den politik som sätter skattesänkningar och privatiseringar före välfärd och jämlikhet.
Låt oss sätta människans behov före marknadens. Solidaritet och rättvisa före privatiseringar och egoism.
Ensam är sällan stark.
Höstens val handlar om vilket samhälle vi vill ha, inte bara de närmaste fyra åren, utan även det samhälle som kommande generationer kommer växa upp i.
Vill vi ha ett samhälle där var man är sin egen lyckas smed, eller vill vi se ett samhälle med minskade klyftor och välfärd efter behov.
Där samarbete och solidaritet sätts före konkurrens och vinstintressen?
Det är bara på det sättet som vi som kvinnor kan uppnå våra mål. Vi har alltid kämpat mer i mottvind och varit mer beroende av politiska beslut.
För oss finns det bara ett alternativ.
torsdag 27 februari 2014
Att spänna bågar eller inte - funderingar kring vita jobb och arbetsrätt
Helllra lyst till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge.Jag hade faktiskt en förhoppning om att vi skulle våga spänna bågen lite i lärdomsstaden Lund. Att argument om att det faktiskt går, att det är möjligt, att andra vågar och att EU faktiskt har antagit ett nytt direktiv som gör det ännu mer möjligt - skulle hjälpa.
Jag hade fel. Det spändes ingen båge - den plockades inte ens upp.
Ikväll behandlades vår motion om vita jobb i Lunds kommunfullmäktige.
Lunds kommun upphandlar varor och tjänster för stora belopp, bara upphandlingsenheten handlar upp för 650 miljoner kronor årligen till detta till detta tillkommer nämndernas verksamheter på säkerligen det dubbla.
När man som offentlig aktör handskas med skattebetalarnas pengar är det viktigt att man är kompetent och seriös och att de krav som ställs är rimliga att uppnå. Självklart ska vi använda vår konsumentmakt till att främja andra syften. Självklart ska vi använda vår konsumentmakt till att främja sysselsättning för arbetslösa ungdomar, till att ställa krav på miljövänliga produkter, god djurhållning och närproducerade livsmedel med mera. Detta håller alla med om och vi ställer också den här typen av krav regelbundet.
Men med samma självklarhet som vi kan främja drägliga villkor för djur så säger vi nej och stopp på belägg när det handlar om människors arbetsvillkor något som för mig framstår som fullständigt omöjligt.
Tyvärr avslogs den - med motiveringen att det går ju inte att göra på grund av lagstiftning.
Trots att man kan göra det i andra kommuner - en bara en och en halv mik bort - Malmö. Trots att det togs ett nytt EU-direktiv i januari som ger möjlighet att ställa krav på kollektivavtal vid offentlig upphandling. Argumentet om att man vill men det går inte faller därför platt. Slutsatsen måste vara att man helt enkelt inte vill ställa högre krav på arbetsmiljö och arbetsvillkor. Man vågar inte ens plocka uppbågen, än mindre spänna den. Förhoppningsvis kan vi ändra på detta efter valet.
Nedan kan ni läsa motionen:
Motion till lunds kommunfullmäktige
Vita jobb - Ansvar för arbetsmiljö och schyssta villkor vid upphandlingar
Det behövs en uppförandekod för leverantörer
Lunds kommun är en stor upphandlare av varor och tjänster. Varje år genomför kommunen upphandlingar för åtskilliga hundra miljoner kronor årligen. Det gör oss till en stor och viktig aktör på marknaden för upphandlade tjänster. Det är självklart viktigt att alla dessa upphandlingar görs på ett ekonomiskt effektivt sätt. Men det innebär också en möjlighet att genom sociala klausuler exempelvis bekämpa svartjobb, bidra till en god och bra arbetsmiljö samt att främja sysselsättning för grupper som idag står långt från arbetsmarknaden.
Nyligen beslutade Kommunstyrelsen att den gällande Uppförandekoden i Lunds kommun skulle tas bort och ersättas med krav på att den upphandlande enheten ska bedöma om det finns risk för brott mot grundläggande arbetslagstiftning och mänskliga rättigheter i produktionskedjan för upphandlingens föremål och utifrån denna bedömning ställa relevanta etiska krav, förutsatt att kraven går att kontrollera. Vidare bestämdes att en rutin för hur etiska krav skulle ställas och följas upp på ett lämpligt sätt för att underlätta arbetet för upphandlande enheten samt att det i den rutinen ska ingå hur en riskbedömning ska genomföras. Tillvägagångssättet återfinns numera i ”Riktlinjer för samhälleliga mål” som ingår i Lunds kommuns inköps- och upphandlingspolicy. I riktlinjerna ställs bl.a. krav på tillämpning av ILO:s åtta kärnkonventioner, FN:s barnkonvention och arbetarskydd, lagstiftning och minimilön och socialförsäkringsskydd som gäller i tillverkningslandet. Om bedömningen visar att risk föreligger ska relevanta etiska krav formuleras i förfrågningsunderlaget på ett lämpligt sätt, förutsatt att kraven går att kontrollera. Bedömningen av vilka krav som är nödvändiga att ställa i upphandlingen ska ingå som en del av planeringsfasen till varje upphandling.
I praktiken innebär det att man flyttar beslutet om vilka principiella frågor som ska genomsyra kommunens upphandlingar. Besluten fanns tidigare på den politiska nivån, där man kan ange vilka konventioner, principer och krav som ska gälla i en övergripande uppförandekod, till en tjänstemans bedömning i varje enskild upphandling. Principiella överväganden bör ligga på en politisk nivå. Ytterst är det också politikerna som får bära ansvaret i det fall ett krav på exempelvis arbetsrätt inte har ställts. Genom att ha en kod som tar upp vissa grundläggande principiella krav kommunen ställer minimeras risken för att något krav som kunde ha ställts inte uteblir.
Sociala krav vid upphandlingar
Enligt såväl EU:s upphandlingsdirektiv som Lagen om offentlig upphandling (LOU) är det möjligt att ta sociala hänsyn genom olika former av sociala klausuler vid fullgörande av kontrakt. Sådana villkor kan syfta till att bekämpa arbetslöshet, främja anställningar av personer med särskilda svårigheter att komma in på arbetsmarknaden samt att anställa personer med funktionshinder. Det kan handla om att verka för sysselsättning bland ungdomar eller att verka för en jämn könsfördelning (exempelvis bekämpning av sektoriell yrkesmässig segregering). Sociala klausuler kan formuleras i form av villkor på anbudsgivare som exempelvis förbinder sig att göra något aktivt för att främja jämlikhet eller mångfald i frågan om kön eller etniskt ursprung vid utförandet av arbetet. Det kan handla om att främja yrkesutbildning på arbetsplatsen, att anställa långtidsarbetslösa eller att genomföra utbildningar för arbetslösa eller ungdomar.
Flera kommuner i Sverige har redan infört regler om sociala krav eller sociala klausuler i sina upphandlingspolicys eller upphandlingsreglementen. Genom tillämpning av sociala klausuler använder man modern ekonomistyrning, inom ramen för ett sedvanligt upphandlingsförfarande, som ett sätt att uppnå andra politiska målsättningar.
Bekämpa svartjobb
Den svarta arbetsmarkanden är ett stort och växande problem. Den svarta sektorn omsätter åtskilliga hundra miljarder kronor årligen. Dessa pengar beskattas inte och medför ett stort bortfall från statskassan. Dessutom saknar naturligtvis de anställda i den svarta sektorn det skydd som tillkommer andra anställda genom exempelvis arbetsmiljölagen och arbesttidslagen. Det är därför mycket viktigt att Lunds kommun bidrar till att bekämpa denna svarta ekonomi inom ramen för sin upphandlingsverksamhet.
I Kalmar kommun finns sedan ett par år ett krav på att de leverantörer som ska sluta avtal med kommunen ska uppvisa hög affärsetik, att de följer gällande nationella lagar, och att de inte på något sätt medverkar i korruption, bestickning, bedrägeri eller utpressning. Liknande formuleringar finns även i Malmö stads uppförandekod för upphandlingar som nyligen har uppdaterats.
Vi anser att Lunds kommun ska ställa sociala villkor vid upphandling i den utsträckning som det är påkallat och med hänsyn till upphandlingens art.
Vita jobb
Upphandlingsmodellen Vita Jobb har funnits sedan 2004, det startade som ett samarbete mellan Stockholms stad och fackförbunden Fastighetsanställdas förbund, Svenska byggnadsarbetarförbundet, Svenska Elektrikerförbundet, Svenska Kommunalarbetarförbundet, Svenska Målarförbundet och Svenska Transportarbetarförbundet. Vita Jobb använder regelverket kring upphandling för att förhindra social dumping och svart arbete. Förbunden som driver Vita Jobb har sin bakgrund i de branscher som ofta drabbas av svart arbete. Företag som deltar i upphandling enligt Vita Jobb modellen är skyldiga att ge sina anställda minst motsvarande ersättning som utgår enligt svenska kollektivavtal. Vita Jobb är en upphandlingsmodell som inte ersätter eller påverkar fackförbundens ordinära verksamhet.
I det fall det i enlighet med upphandlingsavtalet ska tillämpas sociala villkor finns det även skyldighet att följa upp dessa. Ibland kan dessa uppföljningar kräva expertkunskap. I dessa fall kan till exempel upphandlande myndighet och facken träffa en överenskommelse om att expertkonsulter medverkar vid arbetsplatsbesök och att kontroll av avtalade krav efterlevs.
Modellen innebär bl.a. att man inför ett förbud mot svartjobb och att det finns en skyldighet att tillämpa de sociala villkoren i lag och i branschens kollektivavtal. Skyldigheten omfattar även att kontrollera att egna underleverantörer uppfyller villkoren. Vid brott mot reglerna har man även möjlighet att införa kraftfulla sanktioner.
ILO:s konventioner
ILO:s konvention 94 gör det möjligt för myndigheter och offentliga organ att säkerställa att upphandlingar inte sker till priset av en dumpning av gällande löner och arbetsvillkor. Konventionen används vis upphandlingar i andra europeiska länder och gemenskapsrätten ställer inte upp några hinder för att använda sig av konventionen. Att tillämpa ILO:s konvention 94 skulle innebära att Lunds kommun kan ställa högre sociala krav på sina leverantörer av varor och tjänster vid offentlig upphandling. Av kommunens nuvarande gällande principer framgår bl.a. att kommunens leverantörer ska respektera grundläggande sociala krav i sin verksamhet och att produkter som levereras till kommunen ska vara framställda under förhållanden som är förenliga med ILO:s kärnkonventioner. Det ligger därför inte långt bort att även tillämpa principer som ställer krav på att entreprenörens anställda ska garanteras arbetsvillkor som inte är mindre förmånliga än de som finns i kollektivavtal för arbete av samma sort i den bransch och i det område där arbetet utförs. Vid en revidering av uppförandekoden och upphandlingspolicyn bör man också i samband med det undersöka hur man ska kunna arbeta i enlighet med ILO:s konvention 94. Vi tycker att dessa krav är fullt rimliga att ställa i en kommun som Lund som varje år upphandlar varor och tjänster för åtskilliga hundra miljoner kronor. Dessutom säger sig Lunds kommun i olika samanhang vilja vara ett föredöme på hållbarhetsområdet.
Vi föreslår därför att:
att Kommunfullmäktige uppdrar åt Kommunstyrelsen att komplettera och uppdatera den befintliga inköps- och upphandlingspolicyn med tydliga krav som garanterar att:
• Entreprenörer och underentreprenörers anställda ska garanteras arbetsvillkor som inte är mindre förmånliga än de som finns i kollektivavtal för arbete av samma sort i den bransch och i det område där arbetet utförs.
• Det blir möjligt att ställa större krav på ökad social hänsyn på leverantörer och underleverantörer.
• Kraven i ILO:s konvention 94 ska gälla i upphandlingsförfaranden i Lunds kommun.
• Den så kallade Vita jobb-modellen inkluderas.
att Kommunfullmäktige uppdrar åt Kommunstyrelsen att utarbeta en uppförandekod för leverantörer och underleverantörer som garanterar den ovan angivna villkoren samt de villkor samt de villkor som finns kommunens inköps- och upphandlingspolicy.
Jag hade fel. Det spändes ingen båge - den plockades inte ens upp.
Ikväll behandlades vår motion om vita jobb i Lunds kommunfullmäktige.
Lunds kommun upphandlar varor och tjänster för stora belopp, bara upphandlingsenheten handlar upp för 650 miljoner kronor årligen till detta till detta tillkommer nämndernas verksamheter på säkerligen det dubbla.
När man som offentlig aktör handskas med skattebetalarnas pengar är det viktigt att man är kompetent och seriös och att de krav som ställs är rimliga att uppnå. Självklart ska vi använda vår konsumentmakt till att främja andra syften. Självklart ska vi använda vår konsumentmakt till att främja sysselsättning för arbetslösa ungdomar, till att ställa krav på miljövänliga produkter, god djurhållning och närproducerade livsmedel med mera. Detta håller alla med om och vi ställer också den här typen av krav regelbundet.
Men med samma självklarhet som vi kan främja drägliga villkor för djur så säger vi nej och stopp på belägg när det handlar om människors arbetsvillkor något som för mig framstår som fullständigt omöjligt.
Tyvärr avslogs den - med motiveringen att det går ju inte att göra på grund av lagstiftning.
Trots att man kan göra det i andra kommuner - en bara en och en halv mik bort - Malmö. Trots att det togs ett nytt EU-direktiv i januari som ger möjlighet att ställa krav på kollektivavtal vid offentlig upphandling. Argumentet om att man vill men det går inte faller därför platt. Slutsatsen måste vara att man helt enkelt inte vill ställa högre krav på arbetsmiljö och arbetsvillkor. Man vågar inte ens plocka uppbågen, än mindre spänna den. Förhoppningsvis kan vi ändra på detta efter valet.
Nedan kan ni läsa motionen:
Motion till lunds kommunfullmäktige
Vita jobb - Ansvar för arbetsmiljö och schyssta villkor vid upphandlingar
Det behövs en uppförandekod för leverantörer
Lunds kommun är en stor upphandlare av varor och tjänster. Varje år genomför kommunen upphandlingar för åtskilliga hundra miljoner kronor årligen. Det gör oss till en stor och viktig aktör på marknaden för upphandlade tjänster. Det är självklart viktigt att alla dessa upphandlingar görs på ett ekonomiskt effektivt sätt. Men det innebär också en möjlighet att genom sociala klausuler exempelvis bekämpa svartjobb, bidra till en god och bra arbetsmiljö samt att främja sysselsättning för grupper som idag står långt från arbetsmarknaden.
Nyligen beslutade Kommunstyrelsen att den gällande Uppförandekoden i Lunds kommun skulle tas bort och ersättas med krav på att den upphandlande enheten ska bedöma om det finns risk för brott mot grundläggande arbetslagstiftning och mänskliga rättigheter i produktionskedjan för upphandlingens föremål och utifrån denna bedömning ställa relevanta etiska krav, förutsatt att kraven går att kontrollera. Vidare bestämdes att en rutin för hur etiska krav skulle ställas och följas upp på ett lämpligt sätt för att underlätta arbetet för upphandlande enheten samt att det i den rutinen ska ingå hur en riskbedömning ska genomföras. Tillvägagångssättet återfinns numera i ”Riktlinjer för samhälleliga mål” som ingår i Lunds kommuns inköps- och upphandlingspolicy. I riktlinjerna ställs bl.a. krav på tillämpning av ILO:s åtta kärnkonventioner, FN:s barnkonvention och arbetarskydd, lagstiftning och minimilön och socialförsäkringsskydd som gäller i tillverkningslandet. Om bedömningen visar att risk föreligger ska relevanta etiska krav formuleras i förfrågningsunderlaget på ett lämpligt sätt, förutsatt att kraven går att kontrollera. Bedömningen av vilka krav som är nödvändiga att ställa i upphandlingen ska ingå som en del av planeringsfasen till varje upphandling.
I praktiken innebär det att man flyttar beslutet om vilka principiella frågor som ska genomsyra kommunens upphandlingar. Besluten fanns tidigare på den politiska nivån, där man kan ange vilka konventioner, principer och krav som ska gälla i en övergripande uppförandekod, till en tjänstemans bedömning i varje enskild upphandling. Principiella överväganden bör ligga på en politisk nivå. Ytterst är det också politikerna som får bära ansvaret i det fall ett krav på exempelvis arbetsrätt inte har ställts. Genom att ha en kod som tar upp vissa grundläggande principiella krav kommunen ställer minimeras risken för att något krav som kunde ha ställts inte uteblir.
Sociala krav vid upphandlingar
Enligt såväl EU:s upphandlingsdirektiv som Lagen om offentlig upphandling (LOU) är det möjligt att ta sociala hänsyn genom olika former av sociala klausuler vid fullgörande av kontrakt. Sådana villkor kan syfta till att bekämpa arbetslöshet, främja anställningar av personer med särskilda svårigheter att komma in på arbetsmarknaden samt att anställa personer med funktionshinder. Det kan handla om att verka för sysselsättning bland ungdomar eller att verka för en jämn könsfördelning (exempelvis bekämpning av sektoriell yrkesmässig segregering). Sociala klausuler kan formuleras i form av villkor på anbudsgivare som exempelvis förbinder sig att göra något aktivt för att främja jämlikhet eller mångfald i frågan om kön eller etniskt ursprung vid utförandet av arbetet. Det kan handla om att främja yrkesutbildning på arbetsplatsen, att anställa långtidsarbetslösa eller att genomföra utbildningar för arbetslösa eller ungdomar.
Flera kommuner i Sverige har redan infört regler om sociala krav eller sociala klausuler i sina upphandlingspolicys eller upphandlingsreglementen. Genom tillämpning av sociala klausuler använder man modern ekonomistyrning, inom ramen för ett sedvanligt upphandlingsförfarande, som ett sätt att uppnå andra politiska målsättningar.
Bekämpa svartjobb
Den svarta arbetsmarkanden är ett stort och växande problem. Den svarta sektorn omsätter åtskilliga hundra miljarder kronor årligen. Dessa pengar beskattas inte och medför ett stort bortfall från statskassan. Dessutom saknar naturligtvis de anställda i den svarta sektorn det skydd som tillkommer andra anställda genom exempelvis arbetsmiljölagen och arbesttidslagen. Det är därför mycket viktigt att Lunds kommun bidrar till att bekämpa denna svarta ekonomi inom ramen för sin upphandlingsverksamhet.
I Kalmar kommun finns sedan ett par år ett krav på att de leverantörer som ska sluta avtal med kommunen ska uppvisa hög affärsetik, att de följer gällande nationella lagar, och att de inte på något sätt medverkar i korruption, bestickning, bedrägeri eller utpressning. Liknande formuleringar finns även i Malmö stads uppförandekod för upphandlingar som nyligen har uppdaterats.
Vi anser att Lunds kommun ska ställa sociala villkor vid upphandling i den utsträckning som det är påkallat och med hänsyn till upphandlingens art.
Vita jobb
Upphandlingsmodellen Vita Jobb har funnits sedan 2004, det startade som ett samarbete mellan Stockholms stad och fackförbunden Fastighetsanställdas förbund, Svenska byggnadsarbetarförbundet, Svenska Elektrikerförbundet, Svenska Kommunalarbetarförbundet, Svenska Målarförbundet och Svenska Transportarbetarförbundet. Vita Jobb använder regelverket kring upphandling för att förhindra social dumping och svart arbete. Förbunden som driver Vita Jobb har sin bakgrund i de branscher som ofta drabbas av svart arbete. Företag som deltar i upphandling enligt Vita Jobb modellen är skyldiga att ge sina anställda minst motsvarande ersättning som utgår enligt svenska kollektivavtal. Vita Jobb är en upphandlingsmodell som inte ersätter eller påverkar fackförbundens ordinära verksamhet.
I det fall det i enlighet med upphandlingsavtalet ska tillämpas sociala villkor finns det även skyldighet att följa upp dessa. Ibland kan dessa uppföljningar kräva expertkunskap. I dessa fall kan till exempel upphandlande myndighet och facken träffa en överenskommelse om att expertkonsulter medverkar vid arbetsplatsbesök och att kontroll av avtalade krav efterlevs.
Modellen innebär bl.a. att man inför ett förbud mot svartjobb och att det finns en skyldighet att tillämpa de sociala villkoren i lag och i branschens kollektivavtal. Skyldigheten omfattar även att kontrollera att egna underleverantörer uppfyller villkoren. Vid brott mot reglerna har man även möjlighet att införa kraftfulla sanktioner.
ILO:s konventioner
ILO:s konvention 94 gör det möjligt för myndigheter och offentliga organ att säkerställa att upphandlingar inte sker till priset av en dumpning av gällande löner och arbetsvillkor. Konventionen används vis upphandlingar i andra europeiska länder och gemenskapsrätten ställer inte upp några hinder för att använda sig av konventionen. Att tillämpa ILO:s konvention 94 skulle innebära att Lunds kommun kan ställa högre sociala krav på sina leverantörer av varor och tjänster vid offentlig upphandling. Av kommunens nuvarande gällande principer framgår bl.a. att kommunens leverantörer ska respektera grundläggande sociala krav i sin verksamhet och att produkter som levereras till kommunen ska vara framställda under förhållanden som är förenliga med ILO:s kärnkonventioner. Det ligger därför inte långt bort att även tillämpa principer som ställer krav på att entreprenörens anställda ska garanteras arbetsvillkor som inte är mindre förmånliga än de som finns i kollektivavtal för arbete av samma sort i den bransch och i det område där arbetet utförs. Vid en revidering av uppförandekoden och upphandlingspolicyn bör man också i samband med det undersöka hur man ska kunna arbeta i enlighet med ILO:s konvention 94. Vi tycker att dessa krav är fullt rimliga att ställa i en kommun som Lund som varje år upphandlar varor och tjänster för åtskilliga hundra miljoner kronor. Dessutom säger sig Lunds kommun i olika samanhang vilja vara ett föredöme på hållbarhetsområdet.
Vi föreslår därför att:
att Kommunfullmäktige uppdrar åt Kommunstyrelsen att komplettera och uppdatera den befintliga inköps- och upphandlingspolicyn med tydliga krav som garanterar att:
• Entreprenörer och underentreprenörers anställda ska garanteras arbetsvillkor som inte är mindre förmånliga än de som finns i kollektivavtal för arbete av samma sort i den bransch och i det område där arbetet utförs.
• Det blir möjligt att ställa större krav på ökad social hänsyn på leverantörer och underleverantörer.
• Kraven i ILO:s konvention 94 ska gälla i upphandlingsförfaranden i Lunds kommun.
• Den så kallade Vita jobb-modellen inkluderas.
att Kommunfullmäktige uppdrar åt Kommunstyrelsen att utarbeta en uppförandekod för leverantörer och underleverantörer som garanterar den ovan angivna villkoren samt de villkor samt de villkor som finns kommunens inköps- och upphandlingspolicy.
Stoppa nedskärningarna
.JPG) |
| Flygblad vi delade ut på SUS i Lund igår |
Ingen kan ha missat mediabruset o nedskärnignarna på bl.a. Helsingborgs lasarett. 30 färre vårdplatser på Helsingborgs lasarett - och hundra anställda kan försvinna från sjukhusen i nordvästra Skåne. Från s sida såg vi redan i höstas att den borgerliga skattehöjningen var för liten och kom för sent.
Det här är dessvärre en av konsekvenserna - behov av både anställda och vårdplatser till trots - nu får det vara nog.
tisdag 18 februari 2014
Borgerlig privatiseringsiver
I september är det val och möjlighet till en ny majoritet i rike, region och kommun. Förra veckan beslutade borgarna i Vård och Omsorgsnämnden att trycka på startknappen för att återigen upphandla boendena Solbacken, Österbo, Fäladshöjden och Björkbacken. Avtalstiden förslås bli sju år – det vill säga långt efter eventuella nya majoriteter har tillträtt efter att väljarna har sagt sitt. I samma anda bestämde man även att upphandla driften av servicebostäderna på Spolegatan och Örnvägen. Man förlängde också Vardagas (tidigare Carema) avtal på Nibblegården och Ärtan.
Att ett halvår innan ett val välja att föreslå nya upphandlingar som ska gälla under lång tid är också att förhindra en ny majoritet att bedriva den politik man går till val på – och också väljarnas möjlighet att säga sitt i frågan.
Alternativen är flera. Dels kan man kanske förlänga nuvarande avtal ett år eller två för att ge möjlighet att undersöka om man kan driva verksamheten i egen regi samtidigft som nuvarande entreprenör kan fortsätta verksamheten. Man skulle då inte heller binda upp en ny majoritet vid sin politik. Man kan skriva in klausuler i avtalen som talar om vilka möjligheter det finns att säga upp avtalen i förtid och kanske också vad det skulle kosta. Man kan passa på att undersöka vilka möjligheter och vilka konsekvenser det skulle bli att driva verksamheten i kommunens regi istället. Inget av detta verkar man dock intresserad av att göra.
Det bästa alternativet vore förstås att försäkra sig om att eventuella beslut om tilldelning (vem som får kontraktet) ligger först efter det att en ny majoritet har tillträtt i nämnden. Då får väljarna möjlighet att säga sitt även i den här frågan.
Att ett halvår innan ett val välja att föreslå nya upphandlingar som ska gälla under lång tid är också att förhindra en ny majoritet att bedriva den politik man går till val på – och också väljarnas möjlighet att säga sitt i frågan.
Alternativen är flera. Dels kan man kanske förlänga nuvarande avtal ett år eller två för att ge möjlighet att undersöka om man kan driva verksamheten i egen regi samtidigft som nuvarande entreprenör kan fortsätta verksamheten. Man skulle då inte heller binda upp en ny majoritet vid sin politik. Man kan skriva in klausuler i avtalen som talar om vilka möjligheter det finns att säga upp avtalen i förtid och kanske också vad det skulle kosta. Man kan passa på att undersöka vilka möjligheter och vilka konsekvenser det skulle bli att driva verksamheten i kommunens regi istället. Inget av detta verkar man dock intresserad av att göra.
Det bästa alternativet vore förstås att försäkra sig om att eventuella beslut om tilldelning (vem som får kontraktet) ligger först efter det att en ny majoritet har tillträtt i nämnden. Då får väljarna möjlighet att säga sitt även i den här frågan.
torsdag 30 januari 2014
Never ending story?
Minns ni låten från 80-talet? Frågan om ridhuset börjar bli just en never ending story.
I kväll var diskussionen igång igen eftersom jag ännu en gång frågat kommunstyrelsens ordförande om ett besked om när den första hästen kan galoppera i ett nytt ridhus. Blir det inom fem år, om tio år, blir det av? Blir det på Ladugårdsmarken eller ska verksamheten vara kvar där den är?
I svaret på frågan får man åtminstone ett besked. Mats Helmfrid sätter ner foten i lägesfrågan. ”Det råder ingen tvekan att vi behöver ett nytt modernt ridhus på Ladugårdsmarken med bättre tillgänglighet till ridvägar”.
Nåväl, det måste man nog se som ett besked om placeringen?
Men när det gäller tidsplaneringen är det tyvärr fortfarande inga klara besked. Frågan hänvisas till investeringsramarna som ska tas upp i bugetarbetet under våren. Jag hoppas verkligen att det inte ännu en gång skjuts på framtiden.
Min fråga i augusti till kommunstyrelsens ordförande var:
När kommer planerna på ett nytt ridhus att förverkligas?
Och min fråga idag är densamma.
tisdag 21 januari 2014
Ta lärarnas arbetsmiljö på allvar
Den 8 januari inkom Lärarnas Riksförbund (LR) i Lund med resultaten av sin arbetsmiljöenkät. Rubriken ”Från Lund intet nytt” är tyvärr väldigt talande för resultatet som är lika alarmerande som i den förra enkäten från 2013. Såväl Sydsvenskan som Skånskan uppmnärksammade rapporten.
Rapporten innehåller alarmerande uppgifter. Att så många som 70 procent funderar på att sluta som lärare i kommunen. Att Arbetsmiljöverket har påtalat brister i arbetsmiljön, brister som enligt LR:s rapport inte har resulterat i någon riskbedömning eller några stressminskande åtgärder. Att sömnproblem är utbrett i yrkeskåren. Det är dags att ta dessa signalerna på allvar och omedelbart vidta åtgärder för att minska arbetsbelastningen och stressen för de anställda.
Förra veckan, när rapporten presenterades, förslog vi också att Kommunstyrelen skulle agera för att få igång ett arbete med detta. Imorgon är jag och några andra politiker inbjudna för att träffa LR och ta del av undersökningen på ett möte. Det ska bli intressant att höra mer om situationen på skolorna.
Jag hoppas att det finns utrymme för en diskussion om vad som behöver göras.
fredag 17 januari 2014
Flyinge - möten för hästar och människor
Lite förväntan finns också kvar inföe mitt studiebesök idag. Men nu handlar det kanske mest om att få veta mer om deras verksamhet, utbildningar och framtidsvisioner. En stor del av verksamheten är utbildning , exempelvis hovslagarutbildning, beridarprogram, hippologprogram och gymnasium och unghästutbildare och forskning.
Förutom det arrangeras också evenemang 90 dagar om året med drygt 72 000 besökare – det gör dom till en besöksmagnet i Skåne. Och fler vill dom att det ska bli – 2020 är målet att vara Europas främsta mötesplats för hästar och människor.
För Lunds och skånes del är detta givetvis en styrka – att ha en av europas stora ridsportscenter inom territoriet. Frågan är om vi är tillräckligt bra på att ta tillvara på möjlighetern det för med sig?
onsdag 15 januari 2014
Godmorgon lasarettet
 |
| Joakim, jag och Elin |
I morse var vi ett glatt gäng som kampanjade vid Skånes Universitetssjukhus.
vårt budskap är enkelt men ändå så väsentligt. Nedskärningarna i den skånska vården måste få ett slut. Det behövs mer personal i vården och fler vårdplatser. Eft
ersom välfärd inte på något sätt är för given kommer det dessutom att kosta mer alltså behöver skatten höjas.
Därför satsar Socialdemokraterna drygt 900 miljoner kronor mer i sitt budgetförslag för 2014 än Femklövern gör.
.JPG) |
| Ett överblivet - men inte övergivet flygblad |
tisdag 14 januari 2014
Dags för förändring
 |
| Jag och Anders Almgren i Dalby centrum |
Idag påbörjade vi vår mobila rådhusturné. Efter den senaste tidens diskussioner om just Dalby kändes det som en given startfålla. Efter sju år med borgerligt styre har Dalby förändrats och Dalbys utveckling som framtidsort i Lund har kommit av sig. Busslinjer har dragits in, butiker har lagts ner, planeringen för nya skolor och förskolor har stannat av. Dalby är en bra ort men den skulle kunna vara bättre. Det borde inte vara så. Det måste det bli betydligt lättare att ta sig till såväl arbete som fritidssysselsättning. Serviceutbudet i Dalby behöver stärkas att en ort av Dalbys storlek endast har en matbutik är inte acceptabelt. Dalby växer och planerna är att orten ska växa ännu mer de kommande åren. Trots det finns idag inga planer för någon ny skola/förskola. Planera för en ny förskola.
Om exakt 8 månader är det val i Lund och dags för förändring. Vill du
hjälp till innan dess? Kontakta Socialdemokraterna:
WEB: www.sap.se/lund
Adress: Kattesund 6C, 222 23 Lund
Telefon: 046-211 31 55
E-post: exp@lund.sap.se
fredag 3 januari 2014
Inget klart besked angående ridskolan
.jpg)
Före jul skrev jag en interpellation till Mats Helmfrid (m) för att få ett besked om vad som händer med Lunds Ridhus. Frågan har sedan dess bevakats både i Skånskan och Sydsvenskan och i dagens Sydsvenskan kom på sätt och vis början till ett besked.
Nämligen att ett nytt ridhus på Ladugårdsmarken kan dröja ytterligare fem år. Samtidigt anges att det är högt upp på listan. Men inte tidsatt. Och att det kanske kan bli inom de närmaste fem åren. Samtidigt som det är svårt att se om det får plats i budgetramarna de närmaste åren.
Dessvärre bringar inte detta mycket klarhet i frågeteckan kring när, hur eller om.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)