Fördomar uppstår inte bara

I lördags var jag en av de som deltog i Expos tillsammansmarsch i Lund. Det var soligt, det var liv och rörelse i centrum och vi var många som slöt upp för ett samhälle utan rasism och diskriminering. Ett sådant samhälle är givetvis en förutsättnign för en bättre - mer jämlik värld. Flera talare på temat alla människors lika värde, bra musik och dansande människor på torget. Jag försäkte förmedla min syn på hur vårt land förändrats sedan jag var liten - och var fördomar och hat har sin främsta grogrund med hjälp av anförandet nedan.


Jag växte upp i åttiotalets Sverige. I ett område där alla lekte med alla. I en skola präglad av mångfald. För mig var Sverige ett land där jämlikhet var något man ville ha – och rasism något mörkt och oacceptabelt. Mitt land var ett land präglat av öppenhet och trygghet.
Ett land där man kunde uttrycka sina åsikter utan att bli hotad, förföljd eller nedslagen. Och man visste att så är det inte överallt.
Och trots att man hade skolkamrater som lämnat en land på andra sidan jordklotet just på grund av föräldrarnas politiska engagemang så tog man den tryggheten mer eller mindre för given.

Men en dag förändrades något. Jag var tio år och vi skrev 1986.
Ekot kablade ut att statsminister Olof Palme hade blivit mördad.
Hela min värld förändrades på sätt och vis lite den dagen. Jag förstod mer vad min chilenske skolkamrat pratade om när han sade att hand föräldrar var politiska flyktingar. Innan hade det nog mest varit ord. Men nu blev det på riktigt.

För när Palme mördades blev det tydligt att man kunde bli dödad på grund av sina åsikter. Även för en tioåring.
Ändå var det ofattbart. Sverige var i chock. Alla sade med en röst att hur kan något sådant hända här, i Sverige. Något förändrades lite den dagen.

Nu skriver vi 2014. Och min trygga barndoms land har förändrats ännu mer. I Kärrtorp attackeras en antirasistisk demonstration av nazister och bara en kvart bort, i Malmö, blir feminister jagade av nazister och svårt skadade i anslutning till en demonstration för att ta tillbaka natten.
Något händer – men det är svårt att förstå vidden av det. Eller sammanhanget.
Vi kan se likheter när vi tittar ut i Europa. Ett Europa där diskrimineringen av romer ökar och där nazistiska stormtrupper patrullerar på gatorna.
Och vi ser det när vi blickar ett par år bakåt till Norge där en nazist genom en välplanerad kupp mördade 69 socialdemokratiska ungdomar på Utöya.

Högerextremismen tar till vapen och organiserar sig militärt. De uppträder i uniformsliknande kläder och organiserar sig under befälsliknande strukturer. Känslan är tydlig, de förbereder sig. Men för vad? Politiker med en öppet främlingsfientlig politik är valda till beslutande församlingar och upprepar med en dåres envishet att integrationspolitik och mångfald är skulden till det mesta av problemen. De levererar enkla svar på svåra frågor.
Och det som till en början låter barockt blir efter ett tag vedertaget.

Successivt har de mörka krafterna smugit sig in i våra hem och våra tankar.
Människor vi minns som toleranta människor tycker plötsligt att vi tar emot för många flyktingar – något som de bombsäkert vet hotar det svenska samhället i grunden. Det kostar för mycket – och vi kan väl hjälpa dom i deras hemland säger man.
Hur kan man sätta ett pris på en människas liv undrar jag.
På det får jag inget svar. Vi möts fortfarande vid busshållsplatsen och utbyter våra artighetsfraser men utvecklingen har rest en mur mellan oss som vi inte kan ta oss över längre.

Hur kunde det bli såhär? Hur kunde mitt öppna, trygga och rika barndomsland bli så fattigt att fördomar och trångsynthet har tillåtit sig att ta sig uttryck i rasistiska och nazistiska partier? Var föds fördomen, hatet och ilskan mot andra människor?
För mig som socialist och socialdemokrat kan jag aldrig acceptera en enögd uppfattning som säger att rasism utgår från fördomar och okunskap.

För fördomar uppstår inte bara.
Fördomar skapas i människors okunskap men framförallt i människors rädsla för att det okända ska utgöra ett hot.
Ett hot som kan beröva mig något av den trygghet som jag har.
Och sanningen är att Sverige har blivit kallare, hårdare och otryggare. Fattigdomen och arbetslösheten har ökat.
Samtidigt har lyxbåtarna blivit fler och aktieklippen större.
Jag är övertygad om att det är här, i skillnaderna mellan människor individer och grupper som rasismen och nazismen växer.

Sveriges problem är inte ökad invandring.
Sveriges problem är inte ökad mångfald eller integration
Sveriges problem är en för dålig skolpolitik där barn från olika social bakgrund ges helt olika chanser i livet.
Sveriges problem är en för dålig bostadspolitik där den med sämre ekonomiska förutsättningar endast kan välja vissa bostadsområden.
Men framförallt grundar sig rasismen på en arbetsmarknadspolitik som har havererat. Där massarbetslösheten har blivit permanent och där hoppet om en egen försörjning håller på att lämnar en hel generation unga människor. Det är här, bland de unga arga och desperata som den nazistiska rörelsen rekryterar sina medlemmar och det är här de rasistiaska och nazistiska partierna hittar sina väljare.

Det bästa sättet att motarbeta rasism och främlingsfientlighet är att stärka jämlikheten genom att skapa full sysselsättning och utveckla den generella välfärden.
Den bärande tanken i vår ideologi har alltid varit att låta demokrati och social utveckling gå hand i hand. Att använda den politiska makten för att utjämna skillnader mellan människor och grupper i samhället.

En av socialdemokratins viktigaste uppgifter under tiotalet kommer att handla om att återigen ta strid för tryggheten, rättvisan, friheten och jämlikheten.
Men kampen mot rasism handlar också om att stå upp för våra värderingar.
Därför behöver vi gemensamt stå upp för att försvara demokratin och våra värderingar om alla människors lika värde. Vi socialdemokrater vill se ett land där vi samlas för att utveckla vår demokrati och samhällsmodell. Alla behövs i det arbetet.