Dyrare familjerådgivning

Avgiften hos kommunens familjerådgivning har legat på samma nivå under många år och nu föreslår borgarna en höjning av avgiften med 200 kronor till 300 kronor per besök. Varför gör man detta undrar man?

At t den varit låg i flera år är väl knappast ett argument att höja den nu? Att efterfrågan har ökat och att man behöver utveckla verksamheten är inte heller ett särskilt hållbart argument. Visst pekar allt på ett ökat behov av verksamheten. Men att ett behov ökar och att man behöver bygga ut en verksamhet behöver inte nödvändigtvis betyda att man ska höja en avgift. Såvida man inte vill ha ett större inslag av avgiftsfinansiering – där kostnaden läggs på den enskilde som behöver verksamheten - istället för solidarisk finansiering via skattesedeln – var och en efter förmåga och behov - förstås.

En effekt som kan uppstå är att färre personer väljer att besöka rådgivningen och därmed få det stöd som detta innebär. Den möjliga intäktsökningen är dessutom försumbar i relation till det uteblivna stöd som föräldrar och barnfamiljer går miste om de på grund av den höjda avgiften väljer att inte besöka familjerådgivning. Inte minst hamnar barn ofta i kläm när familjer har svårt att samarbeta. Det är inte heller ovanligt att familjens ekonomiska situation ofta är en bidragande orsak när konflikter uppstår.

Av förvaltningens utredning framgår att barn i resurssvaga familjer kan bli särskilt utsatta av avgiftshöjningen. Alltför få söker avgiftsbefrielse.
Det upplevs som skamfullt. Risken finns därmed att ekonomiskt svaga familjer avstår från rådgivning överhuvudtaget.

Det borde snarare vara lika naturligt att söka hjälp hos socialförvaltningen som att gå till vårdcentralen. Det här förslaget är ett steg i helt fel riktning. Vi yrkade avslag.